Stadsbilder

Vi har våra vanliga bilder av en stad: idylliska gator och gränder, stiliga hus, lummiga parker, vackra planteringar.
Men det finns annat också.
Stadsbilder vi mera sällan ser.

Skulle förstås gärna vilja veta om någon fågel vågat flytta in.

 Copyright Klimakteriehäxan

Hemma hos Astrid

Vardagsrummet.

Det lär vara ungefär ett års väntetid för den som ställer sig i kön för att få göra ett besök i lägenheten på Dalagatan 46 i Stockholm, där Astrid Lindgren bodde fram till sin död.
Att gå in i hennes privata rum ger åtminstone mig en känsla av att komma in i någon sorts helgedom.

Allt står kvar som det gjorde medan hon levde. Familjen hyr fortfarande lägenheten, eftersom man inte lyckats komma fram till ett museum i offentlig regi under acceptabla former. Släkten samlas också här ibland för sina egna sammankomster, men besöksgrupperna som kommer hit guidas av andra Astrid-kännare.

Här finns många bevis för Astrids intresse för samtida konst. Här ser man också att hon, trots sina strålande framgångar, inte använde särskilt mycket pengar för egen konsumtion. Heltäckningsmattan vid hennes säng är tydligt sliten på den där fläcken där hon alltid satte sina fötter, som ett exempel. Inte kostade hon på sig en ny!

Den gamla skrivmaskinen står på skrivbordet vid fönstret ut mot Vasaparken. Astrid fick förvisso en modern, elektrisk, men den ville hon inte ha, den fick dottern Karin i stället. Bredvid skrivmaskinen en låda med vita A4-papper och penna, för böckerna kom till så: först stenograferade hon sin historia, sedan renskrev hon på maskin. Och som alla rutinerade stenografer hittade hon en delvis egen stil, vilket har ställt till det för forskarna som försökt tolka det hon skrivit.

Hon är verkligen en person som vi är många som beundrar, en sann idol. Det bevisas ju också av alla de sätt hon och hennes liv skildrats på. Långfilmen "Unga Astrid" såg jag och tyckte mycket om, och dokumentärserien "Astrid" (i tre delar om en timme var) finns fortfarande på SVT Play. Mycket sevärd!
För mig personligen fattas fortfarande läsningen av hennes "Krigsdagböcker", men det kommer att bli av.

Att jag skriver om Astrid Lindgren just i dag beror faktiskt på en bloggutmaning från Orsakullan.
Man ska fullborda meningen "Astrid Lindgrens betydelse för mig är ..." och då hoppas jag att det nu framgått att den är stor!

Sovrummet, med kobra-telefon inom räckhåll. (Oskarp bild, ursäkta!)

Broderad bild av barndomshemmet står på byrån. Påminner mycket om omslaget till "Samuel August från Sevedstorp och Hanna i Hult", boken om Astrids föräldrar.

Stenograferad historia - vad det nu kan stå?

Zenia Larsson, skulptris och författare, gjorde bysten av Astrid. De var goda vänner. Zenia kom från Polen, var judinna och flydde undan nazisterna. Hon skrev i boken "Skuggorna vid träbron" om sin erfarenhet av koncentrationslägren. 

Gott om böcker, förstås.

Stig Lindberg gjorde fatet som står på bordet i vardagsrummet.

Och på hatthyllan i hallen denna vackra korg!

Copyright Klimakteriehäxan

Skyltsöndag på allvar

Att delta i demonstrationer är en bit av vår yttrandefrihet, vår medborgerliga rättighet. Men jag har av princip aldrig demonstrerat. Dels på grund av mitt yrke, dels på grund av bristande övertygelser (fast jobbet hade ju ändå hindrat mig).

Alltså var det med ovana steg jag styrde mot Medborgarplatsen i fredags. Där samlades folk som ville dra en lans för satsningar för bättre miljö, ett sundare klimat och en säkrare framtid.

Det är en underdrift att säga att jag blev imponerad. Torget och omgivande gator var packade med folk! Människor i alla åldrar, från barnvagnsåkare till tydligt skrynkliga 80plussare. Men samma energi, samma vänliga stämning, samma positiva laddning. Antalet deltagare är som vanligt svårt att veta, men uppskattningarna varierar mellan 60 000 och 100 000!

Variationen på skyltar med budskap var också stor, från proffsigare banderoller till barns egna verk.
Talkörer skallade, anförda av folk med megafoner. Och, eftersom ni undrar, jag höjde också rösten!
Det finns en första gång för allt. Denna gång var målet odiskutabelt BRA.

Alltså var detta en fredag som blev Skyltsöndag med allvarligt tema. Du hittar fler skyltande bloggar via den här länken som tar dig till BP.

Copyright Klimakteriehäxan

Höstlöv som kanske kan kallas bokblad

Varje år blir de röda, de där slingerväxterna som kanske är någon sorts vildvin. Och varje år tycker jag det blir så vackert bredvid de ännu gröna bladen mot bergets gråa bakgrund.

Det händer att jag plockar något av de höstfärgade löven med mig och försöker använda det som bokmärke. Resultatet är inte jättebra. Bladet torkar förstås och faller sedan i småbitar. Bättre skulle det kanske gå om jag plockade fram min gamla växtpress och sedan lade in bladet i en liten plastficka, men det ids jag inte.

En tunn liten bok kan det kanske klara, mitt bokmärke som denna gång är hämtat direkt ute i naturen och i höstens vackra färg. Låt oss kalla det ett bokblad, fast det är det ju inte ...

Jakten på bokmärken, som startades av Boklysten, går vidare. Kolla om Emma, Hannele, Älskar att läsa, Mösstanten, Gerd och BP hittat något (det är inte alldeles säkert) passande att ha mellan sidorna för att ta sig tillbaka till rätt ställe i sin läsning! Visar även du upp ett bokmärke? Berätta det i en kommentar så länkar jag förstås till dig också!

Copyright Klimakteriehäxan

Inhopp i sagans värld

1. Vilken är din favoritsaga från när du var liten? Kan ha varit berättelsen om Nalle Lufs, av Gösta Knutsson. Nalle, som blev ensam när hans mamma sorgligt nog dog, men som sedan hittade Lotta och Mormor.
2. Vilken sagokaraktär passar bäst in på din personlighet? Väldigt svårt att hitta någon jag känner mig besläktad med. Kan bara hoppas att ingen tycker att jag påminner om Häxan i "Hans och Greta" eller om Styvmodern i "Askungen" ...
3. Vilken sensmoral från en fabel gillar du? "Den som är väldigt stark måste också vara väldigt snäll". Fast det kommer inte från en fabel utan från Pippi Långstrump.
4. Vilken film baserad på en saga är din favorit? Disneys version av Rudyard Kiplings "Djungelboken". Kan se den många gånger till.
5. ”Det var en gång…” – hur skulle du fortsätta sagan om dig? "... en liten flicka på vischan som läste böcker och drömde om att få se världen. Så småningom fick hon se riktigt mycket av den, fast det hade verkat så osannolikt. Men hon hade alltid kvar saker hon drömde om."

Faktiskt inga busenkla fredagsfrågor som ElisaMatilda ställer denna vecka! Vi lever förvisso inte i sagornas värld, utan under betydligt robustare förhållanden än de som skapats på papper, ofta för väldigt länge sedan.

Copyright Klimakteriehäxan

Tacksam?

Många bokbloggare står uppenbarligen på förlagens sändlistor och får regelbundet gratis recensionsexemplar. Hur gör ni för att visa tacksamhet? undrar Mia i bokhörnan, som denna veckas helgfråga. 

Jag ingår inte i den skaran som får böcker mig tillsända, kallar mig inte recensent. Vilket betyder att de böcker jag läser och av och till skriver om har jag köpt eller lånat.
Tycker det fungerar bra för mig, för nånstans skulle jag känna mig lite "skyldig", känna kravet på motprestation. För att det finns där, därom råder ingen tvekan.

Så nu behöver jag inte visa någon tacksamhet alls. Annat än den jag kan känna efter ha läst något riktigt bra. För sådan text är värd att tacka för! Men då är det författaren som ska hedras.
Tacksamhet känner jag också för att bloggläsare orkar lämna kommentarer efter sina besök här!
Mia undrar också om hösttröttheten gjort sig påmind ännu. Nej, inte alls!

Copyright Klimakteriehäxan

Frågesport – inte precis som man är van vid

Egentligen står jag inte ut med Filip & Fredrik. Ni vet, de två besserwissrarna (med efternamnen Hammar och Wikingsson) som visat sig på styva linan i "På spåret", som podcastar, som kammat hem rader av priser som programledare i tv, som gjort både böcker och filmer som rosats ... ja, det är nästan ingen hejd på vad de åstadkommit och hur populära de har blivit.

Men jag har stönat och bytt kanal när jag stött på dem i rutan. Gapiga, skrikiga, plumpa, skitjobbiga helt enkelt. Självgoda och tämligen dryga, skulle jag kunna lägga till.
Fast ni vet hur det är: man SKA kunna ändra sig.
Och det är vad jag har gjort.

Visserligen hojtar de fortfarande i mesta laget, men programmet de gör nu är riktigt riktigt roligt att titta på och inte exakt lika högljutt hela tiden. F&F har hittat en egen variant på frågesport som heter "Alla mot alla" och sänds i Kanal 5, alla kvällar må-ti-on-to klockan 22, i en hel timme.

Två personer i två lag möts och får väldigt skiftande frågor att försöka besvara: ibland galet enkla (Är kyckling och höna samma djur?), ibland snudd på omänskliga (Vilket år grundades företaget X?), ibland synnerligen oväntade (Vem har legat med vem?). Nervöst i burarna, deltagarna som hämtats i vitt skilda (kändis)läger ligger förmodligen sömnlösa ibland efter att ha missat de mest uppenbara poängkniparna. Hemma i tv-soffan svarar vi efter bästa förmåga – och har kul!

Lagen möter, som programtiteln låter förstå, alla i sin grupp. Så småningom blir det en finalomgång, men den låter vänta på sig. "Alla mot alla" ska sändas hela hösten.
Jag tittar gärna, hur förvånande det än är. inte minst för mig själv.
Dock vore jag ännu nöjdare om jag kunde få slippa reklamavbrotten. Men då får man göra annat, borsta tänderna eller nåt ...

Copyright Klimakteriehäxan

Som om det var i går ...

I morgon öppnas dörrarna till bokmässan i Göteborg, där jag ofta varit en glad och trogen besökare, i olika roller. I år kommer jag inte i väg, var inte där i fjol heller. Lite tomt känns det. Fast det var självklart roligare när jag hade "ärende" dit.

Som när jag fick "leka författare", som jag kallar det. Bilden ovan är fem år gammal. Då, år 2014, hade jag två böcker med i montern hos Isaberg förlag.
Det var då det!
Men jag minns det som om det var igår ...

Copyright Klimakteriehäxan

På barnslig flykt från verkligheten

Tisdagstrio, för det är ju tisdag. Och denna gång vill Ugglan & Boken att vi ägnar oss åt verklighetsflykt.
Jo, det är väl precis det vi ofta gör när vi försjunker i en bok. I dessa dagar när hösten är här på riktigt (tre månader till julafton i dag!) kan det kännas extra lockande.

Men vart man tar vägen kan naturligtvis variera: till exotiska miljöer, till flydda tider, till romantikens värd. Gärna något åt det lättsamma hållet, eller hur? Eller barnvänligt rent av? Ja, jag vänder min blick till hyllan med barnböcker!

"Vem ska trösta Knyttet?" är en evig favorit. Tove Janssons underbara historia, med härliga bilder och underfundiga texter. Tämligen fritt från verklighetsanknytning.

Harry Potter vistas, i bok efter bok, i en fiktiv och spännande miljö som fångat många miljoner bokläsare och dessutom gjort sin skapare JK Rowling till miljardär. Vilket också låter ganska overkligt ...

"Lillebror och Karlsson på taket" kom ut redan 1955. Det är en av flera av Astrid Lindgrens historier i vilken huvudpersonerna finns både i den riktiga världen och den påhittade. Förresten känner jag att jag inte kan hoppa över Mållgan heller. Han är Alfons Åbergs hemlige och osynlige bästis, skapad av Gunilla Bergström. Därmed är min tisdagstrio lika stor som Trio me´ Bumba länge var. Den bestod av fyra medlemmar.

Copyright Klimakteriehäxan

PS Hade jag valt "vuxenböcker" hade jag förstås hamnat hos Margaret Atwood ...

När vill du köpa ditt vin?

Öppna Systembolaget på söndagarna!
Stridsropet skallar.

Det är Moderaterna som har hittat denna hjärtefråga, tar den till sin partistämma i oktober och vill förstås att den sedan i vederbörlig ordning behandlas i parlamentet.

”Jag tycker att det är rimligt att människor själva får bestämma när i veckan man ska köpa alkohol”, säger partisekreteraren Gunnar Strömmer.

Jaha.

Jag tycker att det är rimligt att människor som är vuxna nog att bestämma om de ska dricka alkohol kan köpa det de vill ha på veckans övriga sex dagar.

Hur är det möjligt att ett av Sveriges största och mest traditionstyngda politiska partier plockar fram en första klassens icke-fråga när det finns så oändligt mycket viktigare saker i samhället att fokusera på? /forts/

Det där är inledningen på en krönika, publicerad i dag på News55. Du läser fortsättningen direkt på sajten. Det är gratis!

Copyright Klimakteriehäxan

Bär får man aldrig för mycket av ...

... men jag borde ju haft koll så att jag hade väntat med att publicera mitt bärigaste inslag någonsin. La ut det i fredags, men denna vecka är BÄR temat hos Sanna och Gems Weekly Photo Challenge.
Här finns mina bär, i en snabb repris ... för bär får man ju aldrig för mycket av.

Och rönnbären hör förstås till så här års. Just i dag är det faktiskt höstdagjämning. Vilket betyder att det snart är helt omöjligt att vägra acceptera faktum: vintern kryper allt närmare.
Men det hindrar inte att man gärna minns det som just varit. Som till exempel de där smultronen ...

Copyright Klimakteriehäxan

Dagens ord 60

KRYMPFLATION

-Ett annat ord för att lura kunder när de handlar. Priset är det samma för ett paket av en vara, men mängden i förpackningen är mindre än förr. De svenska konsumenternas riddare Jan Bertoft medverkade i P4 i dag och konstaterade att detta numera är väldigt vanligt. Tillåt mig misstänka att de flesta inte märker något över huvud taget, utan bara blir dragna vid näsan.

Mitt i nian på en Skyltsöndag

Här hade en ambitiös inredare tänkt till och skaffat fram en fototapet som visar en glad människa som leker med sin hund. Jo, man ser faktiskt att människan är glad, för det syns i ögonen.

Men sedan blev det visst lite fel?
För mitt i nian hamnade platt-teven med reklamjinglarna som en stor skylt.
Tja, inte ens inredningsproffs kan väl lyckas varje gång. Ens på McDonalds.

Eftersom jag varit dålig på "riktiga" skyltar på sistone har jag ansträngt mig lite extra nu! Fem nytagna foton!
Andra bloggare som skyltar så här på söndagar hittar du om du klickar dig över till BP, här.

En stor fråga avhandlas skyltledes på Hornsgatan.

Så där ja, ordningen är återställd och matbutiken kan skylta med messmör igen, både
i burk och tub.

Demonstrationståg på väg mot riksdagshuset i fredags.
Klicka upp bilden i storlek så blir det lättare att läsa skyltarna.

Ibland slår skämtarna till på allvar. Stället verkar dock inte riktigt göra skäl för namnet ...

Copyright Klimakteriehäxan 

Sagt och gjort

Det är verkligen inte alltid jag gör som jag tänkt.
Men det kan hända.
Som nu till exempel. Jag blev ju så förtjust över Postnords nya frimärken till svenska modeskapares ära att jag kom fram till att de skulle kunna tjäna som bokmärke.

Sagt och gjort denna gång, alltså. Tio märken á 9 kronor i en karta självhäftande märken, porto för inrikes brev. Fick plats i en plastficka som innehållit ett annat bokmärke, ett "riktigt", som jag köpt.
Skulle jag nu behöva ett frimärke vet jag var de finns. Fast då gäller det förstås att minnas i vilken bok jag lagt det ...

Copyright Klimakteriehäxan

Jakten på bokmärken, som startades av Boklysten, går vidare. Kolla om Emma, Hannele, Älskar att läsa, Mösstanten, Gerd och BP hittat något (det är inte alldeles säkert) passande att ha mellan sidorna för att ta sig tillbaka till rätt ställe i sin läsning! Visar även du upp ett bokmärke? Berätta det i en kommentar så länkar jag förstås till dig också!

Bär bär

Höst är bärtid.
Fast jag plockar de lingon jag kan tänkas behöva på Ica. En gång i livet har jag plockat hjortron, det var på torget i Umeå. Blåbär har jag aldrig hittat, smultron bara någon enstaka näve. I hallonhäcken är det fullt av ilskna bitande insekter, förutom buskarnas eget taggiga försvar mot inkräktare. Usch.

Är helt enkelt inte jätteförtjust i någon bärplockning alls. Fast jag tycker väldigt mycket om att äta dem!
Idag har jag i alla fall en liten skörd att visa upp, nu när så många buskar bär bär. Fast de här jag plåtat ska man nog inte äta, tror jag. Annat än med ögonen.

Av gammal vana brukar jag försöka vägra höst, hålla kvar sommaren i det längsta. Vilket bland annat betyder att jag framhärdar i att gå i sandaler utan strumpor. Så det gjorde jag i dag, på en hyfsat lång promenad genom Stockholms centralaste kvarter. Mycket folk i farten. Men vet ni vad? Jag såg inte EN ENDA annan mänsklig varelse som hade sandaler ...

Snöbär, populärt kallade smällbär.

Copyright Klimakteriehäxan

Nätet och jag

1. När var första gången du kopplade upp dig mot Internet? Oj det kan jag inte minnas. Nån gång på tidiga 90-talet? Eller redan mot slutet av 80? Vet inte!
2. Var ”hängde” du i början av din internettid? Spelade ett spel som hette Tiles & Tribulations. Lite likt Tetris. I timmar i sträck, på natten när ungarna somnat.
3. Vilken var din första e-postadress? Samma som nu, hotmail.
4. Vem skulle du vilja träffa på riktigt som du endast känner online? Har förvisso mött flera bloggkompisar IRL men träffar gärna flera!
5. Vem i din närhet är minst uppkopplad? En granne som vägrar datorer över huvud taget. Verkar svårt i dagens läge.

Fem fredagsfrågor ställda av Elisa Matilda fick därmed sina svar. Trevlig helg alla!

Copyright Klimakteriehäxan

Nyläst och bokmärken

Är sent ute med svar på helgfrågan denna vecka. Frågan som kommer från Mia i bokhörnan lyder:
Hur går det med läsningen? Har du läst någon riktigt bra bok?
Bonusfråga: Hundöra eller Bokmärke?

Låt mig för ovanlighetens skull börja med bonusfrågan. Att hundöron bara passar på människans bästa vän, det är ju glasklart. Alltså använder man bokmärken om man inte är fyrbent.

Och som många av er vet är vi ett gäng bloggare som gillar böcker och som också har lagt upp lager av bokmärken. Vi har visat ett i veckan, på lördagarna, och jag har lyckats leta upp fler än femtio stycken! Om du klickar på etiketten "bokmärken" här nedan ser du alla. Några är riktigt fina små snyggingar, jag lovar! 

Själva läsningen då? Jo, jag har haft en rätt bra period. bland annat därför att jag tvingat mig att använda min surfplatta och ladda ner e-böcker. Det har gått över förväntan. En riktigt bra bok jag nyligen läste är "Brun flicka drömmer", jag skrev om den här.

"Gun Love" av Jennifer Clement är också en bok att rekommendera. Clement verkar verkligen begripa sig på hur unga flickor tänker och reagerar under svåra förhållanden. Här skrev jag mer om den.

Men jag har också avbrutit läsningen av två böcker och är tämligen kritisk till ytterligare någon, så jag kompletterar med dem. Vänder på helgfrågan lite grand, helt enkelt!

Katarina Frostenssons "K" blir snabbt urtråkig. Skrytsamt pepprar hon läsaren med citat både ur andras och egna texter, mellan varven av försvar för maken som (till skillnad från de flesta andra människor) aldrig gjort något dumt. Jag avbröt läsningen efter lite mindre än halva boken.

Aase Bergs "Haggan" företer vissa likheter med "K". Ännu en författare som verkar känna sig tvungen att briljera med alla fina titlar hon läst och alla geniala texter hon själv skrivit. Tog mig igenom hela men hade klarat mig väldigt bra utan.

Även andra halvan av hyllade "Stål" (Acciaio) av Silvia Avallone kommer att förbli oläst. Har man läst Elena Ferrante behöver man väl inte ytterligare två italienska tonårsflickor ute på äventyr? Jag kände i alla fall inte att jag behövde det.

Copyright Klimakteriehäxan

Krasst

Blommor berikar oss. Ständigt och utan undantag. Vi blir gladare av färger, former, humlors surr kring dem och doften dessutom! Men då ska man inte glömma att de också går att äta. Inte alla, förstås, men krasse kan man tugga i sig, både gröna blad och blommor!

En höstig torsdag som började i blott fem plusgrader kan man behöva en liten blomma extra. Som här, på toppen av en bit läcker citronmarängpaj. Mums, detta är ett krasst men läckert konstaterande!

Copyright Klimakteriehäxan