måndag, september 09, 2019

Argentinsk vardag i en låda

Det hände sig en gång för väldigt länge sedan att jag strosade runt på en marknad i San Telmo-området i Buenos Aires. Plötsligt stod jag framför en man som sålde "Cajas", "Lådor". Han tillverkade tredimensionella tavlor i blandteknik. Jag föll direkt, valde länge och väl innan jag bestämde mig.

Lådan är varken liten eller lätt, ändå lyckades jag få hem den, hel, som handbagage på flyget. Vilket betyder att jag alltsedan dess framför mina ögon haft en bit av vardagsliv i den argentinska storstaden, en stad som jag blev så förtjust i redan vid mitt första besök på 70-talet.

I min låda finns barnet, bollen, tvätten, katten, pallen med mate-muggen och den speciella skeden, vars skaft också är ett sugrör. En kruka med en grön växt. Trivsam miljö som konstnären Daniel Fulco valde att skildra, även om den inte är ett skvatt lyxig eller "tjusig".
Tyvärr har jag tvingats inse att staden har förändrats mycket sedan jag var där, och förändrats till det sämre.

Då kunde jag, ny i metropolen, vandra ensam hem på nattligt tomma gator utan att vara orolig alls. Folk var snälla och vänliga, man hörde inte talas om rån och aldrig blev man lurad, aldrig körd på långa omvägar av en taxichaufför! Idag berättar mina vänner om en helt förändrad bild, och när jag säger att jag så gärna skulle vilja åka dit igen blír jag helt sonika avrådd.

Jag vet inte om Fulco fortfarande går att hitta på den där marknaden, om han fortsatt som konstnär. Han finns på Facebook men verkar inte vara särskilt aktiv. Ändå har jag nu försökt kontakta honom, av en väldigt speciell anledning: när han slagit in min låda i gråpapper sa han, att han brukade dokumentera alla sina verk innan han sålde dem, men just den jag köpte hade han inte hunnit fotografera.

Alltså undrade han om jag kunde skicka en bild till honom. Visst, sa jag, självklart, fick en adress. Som jag omedelbart tappade bort.
Men nu, ungefär fyrtio år senare, har konstnären fått en bild på min/sin låda via FB. Väntar spänt på att se om han hör av sig med ett litet svar. Dock berättade jag inte att jag råkade dunka lådan i nånstans vilket fick barnet att bryta ett ben och tappa fotfästet. Nu har jag haft loss ramen och återställt bilden.

Jag har i alla fall aldrig ångrat mitt köp, i valet mellan pengarna eller lådan tog jag det senare alternativet ...

Copyright Klimakteriehäxan

6 kommentarer:

  1. fint, jag har aldrig strosat runt i Buenos Aires...

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är, eller var i alla fall, en härlig stad!

      Radera
  2. Den var intressant! Hur stor är den?

    Jag har också hört om Buenos Aires, att det kan vara lite dumt att åka dit. Väldigt trist, det ska vara en vacker stad.

    SvaraRadera
    Svar
    1. 52 cm hög, 40 bred, 12 djup.
      BA har varit en härlig stad, kanske inte direkt vacker, men full av stämning, god mat, musik, tango ... Verkligen sorgligt om det inte går att åka dit igen och njuta. Inte kul om man ska vara ängslig hela tiden. Har vänner som råkat väldigt illa ut - en svensk turist blev faktiskt dödad tidigare i år.

      Radera
  3. Förstår att du aldrig ångrat ditt köp. Lådan är helt i min smak. Hoppas verkligen att du får kontakt med konstnären via Facebook!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag har i alla fall försökt infria mitt löfte, om än otroligt mycket senare ... visst är den fin!

      Radera