tisdag, september 17, 2019

När kriget kommer i bokform

I krig och kärlek är som bekant allt tillåtet. Är det möjligen också därför som just de två ämnena lockar allra mest när folk sätter sig ner och skriver böcker? Eller har deckar/mysteriegenren tagit över?

Motsatsen till krig är i alla fall fred och Internationella fredsdagen infaller den 21 september, så Ugglan & Boken tycker att krig och fred är ett bra tema när hon efterlyser en ny boklig tisdagstrio. Och det finns mycket att välja på, eftersom kriget ofta kommer i just bokform. Freden kan förefalla mer sällsynt ...

"Krigsdagböcker" av Astrid Lindgren vill jag verkligen läsa, men eftersom jag väntat på pocketupplagan har det inte hänt. Nu börjar jag misstänka att det aldrig blir någon billigare version, så jag får kanske krypa till korset. Tror att detta är en bok jag vill äga. Om åren 1939-1945 då hon jobbade på "censuren" och fick god inblick i vad kriget ställde till med för så många.

"Kriget vid världens ände" (La Guerra del Fin del Mundo) är en tegelsten av Mario Vargas Llosa. Fantastisk läsning, ändå hade jag mage att klaga lite på omfånget när jag skulle intervjua honom. Blev tvungen erkänna att jag inte hunnit igenom hela. Det tog han med en klackspark, svarade:
-Jag förstår. Den är egentligen skriven för folk som fått gulsot.

"Kanonerna på Navarone" (The Guns of Navarone) av Alistair MacLean var den allra första bok jag läste på annat språk än svenska. Det drällde av glosor jag aldrig förr sett, men jag hade inte tid att konsultera något lexikon, historien var alldeles för spännande för det. Och minsann, jag fattade bra ändå. Har alltsedan dess fortsatt att läsa böcker på engelska, och tycker att originalspråk i sig bjuder på ett egenvärde.

Men när jag just utsett dessa tre till min lista slås jag av ett urgammalt och väldigt sant konstaterande: krig är förvisso eländigt för alla, men barnen drabbas värst. Så då blir det en bonus-tisdagstrio, med fokus på barn.

"Du som haver barnen kär" skrev Sinikka Ortmark, baserad på egna upplevelser som finskt krigsbarn i Sverige på 40-talet. Mycket gripande läsning.

"En ö i havet" av Annika Thor är den första boken i en serie om fyra. Två flickor från Wien hamnar på den svenska västkusten, ditsända av sina judiska föräldrar för att åtminstone barnen ska räddas undan nazisterna. Kallas ibland barnböcker, men man läser dem med stor behållning också som vuxen.
Och så, förstås, den eviga: "Anne Franks dagbok".

Copyright Klimakteriehäxan

PS Ser till min förvåning att Astrid Lindgrens "Krigsdagböcker" minsann kommit ut i pocket nu. Fast på norska ...

30 kommentarer:

  1. Kanonerna på Navarone :) Så bra bok. Och film.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja! Törs man läsa om den tror du?

      Radera
  2. Kanonerna på Navarone är den enda jag läst (och sett såklart). Tack för tips om de andra!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Den har väl inte undgått någon! :-D

      Radera
  3. Varierande trio, så många människoöden, så många människoliv till spillo.

    SvaraRadera
  4. Jag har inte läst någon av dina böcker, men Kanonerna på Navarone skulle jag gärna vilja läsa.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Själv undrar jag om jag vågar läsa om den. Men Ortmark och Thor rekommenderar jag starkt!

      Radera
  5. Rolig kommentar från Vargas! ;) Även om den är riktigt tjock vill jag läsa den nån gång. Tack för tips!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jo men visst har han lite humor, kan inte bara skriva! :-D

      Radera
  6. Astrid Lindgrens krigsdagböcker har jag länge velat läsa men det har inte blivit av ännu.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Nä just så ligger det till! Och visst är det lite knepigt att den aldrig kommer i pocket? Ser till min förvåning att det är billigare att köpa översatt till engelska än att ta den svenska med hårda pärmar - skiljer en hel femtilapp!

      Radera
  7. 'För folk som fått gulsot'?! Ha ha! Tegelstenar avskräcker mig en smula - eller egentligen mer än en smula. Astrid Lindgrens 'Krigsdagböcker' skulle jag också gärna vilja läsa. Och kanonerna på Navarone... att man inte läst den, liksom.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Visst är det konstigt att moderna böcker nästan alltid är så gruvligt tjocka? Har rödpennorna bortrationaliserats på förlagen, och så hittar man inte datorns tangent som det står "delete" på?

      Radera
  8. har bara läst - och sett - Kanonerna på Navarone. jag tror att det är för lätt att skriva på datorn. det tar längre tid att skriva för hand. jag tänker ofta att det här stycket kunde utgått.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Antagligen har du helt rätt, det är datoriseringens fel!!!

      Radera
  9. (har du sett det här:
    http://hannelesbibliotek.blogspot.com/2019/09/den-allvarsamma-leken-av-hjalmar.html

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag såg att den skulle sändas, men just då passade det inte. Ska ev ta den på Play, vore nog rätt kul att se.

      Radera
  10. Kanonerna på Navarone har jag sett som film för länge sedan, men inte läst boken. Den enda bok jag läst här är Anne Franks dagbok, även det för jättelänge sedan.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja det är ju inte precis vad man menar med nya titlar ... och visst glömmer man, hur bra man än minns att man tyckte att det var!

      Radera
  11. Så många bra tips! Astrid Lindgrens krigsdagböcker vill jag också läsa.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ortmarks lilla bok är en pärla som jag verkligen rekommenderar.

      Radera
  12. Astrid Lindgrens krigsdagböcker skulle jag vilja läsa.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag tror att det är väldigt intressant.

      Radera
  13. ibland gör vi anglofiler lite annat:
    http://hannelesbibliotek.blogspot.com/2019/09/jag-hor-amerika-sjunga-av-walt-whitman.html

    SvaraRadera
  14. Där finns mycket bra på din lista. Kanonerna på Navarone har jag sett filmen.

    SvaraRadera
    Svar
    1. En klassiker, både som bok och på bio!

      Radera
  15. Har nog inte läst en enda som du nämner.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Då har du mycket att se fram emot!

      Radera
  16. Kanonerna på Navarone ja, det är ju en välkänd bok.

    SvaraRadera