Det poppar upp hos mig i dag

I dag öppnar jag min pop-up-butik. Den är inhyst i Dotterns rum. En endagsföreteelse. Resultatet av idog garderobsrensning hänger på tre klädställningar. Skor och stövlar på särskild hylla. Väskor upphängda. Kryddar med några cd-böcker och hudkrämer (folk måste betrakta mig som en riktig torris, jag får body lotions i present ideligen och har inte en chans att använda dem inom rimlig tid!).

Hur hittar man då sina kunder? Ja, jag har försökt via Facebook där man kan nå (en hel del men inte alla) medlemmar i vår (stora) bostadsrättsförening. Så får vi se om någon nappar. Om inte måste jag packa ihop, sortera om ... något till second hand-butiker, något till Myrorna, något får jag nog ta till nåder igen. Spara till loppis? Jo men förvaringen tills dess ...

Mitt "butikssortiment" avslöjar förstås saker om mig. Jag gillar ju att shoppa! Och älskar skor! En hel del glitter, mycket svart, därefter rött och vitt. Skorna i skinn, Bruno Magli, Ecco. Klassiska cowboystövlar. Siden, linne, bomull – trots att jag innerst inne avskyr att stryka! Men naturmaterial är härligt ändå.

Somligt är, skämmigt nog, aldrig använt. Annat har fått lämna garderoben en enda gång. Köpte de där ursnygga jeansen för små. Liksom den vackra svarta långklänningen som satt som en smäck i butiken men några veckor senare inte tillät att jag andades. Och den där lila västen, kul i och för sig, när hade jag egentligen tänkt använda den?

Några urväxta persedlar gör det ont att skiljas ifrån, men det där med att tänka att man ska krympa i gamla favoriter, det tror jag inte längre på. Enda förklaringen skulle vara allvarlig sjukdom, och det hoppas jag liksom alla andra slippa.

Så i bästa fall kan mina älsklingar göra någon annan glad. Till ett väsentligt lägre pris dessutom.

Copyright Klimakteriehäxan