En skatt det lyser om

Varje eftermiddag när jag kommer hem från jobbet är jag på vippen att få ett veritabelt vredesutbrott. Anledningen kan verka fånig.

Men eftersom jag oftast kommer hem efter mörkrets inbrott och vår hall inte direkt är hemmets ljusaste vrå vill jag tända lampan i taket. Det är då det är på väg att brista.

Vi har nämligen satt i en miljövänlig glödlampa i hallarmaturen, en ljuskälla av lågenergityp.

Det tar ju en obegripligt lång tid innan den börjar lysa! Innan skuggorna skingrats har jag hunnit lägga handskarna i fel hylla och snubbla över ett par skor som i och för sig kanske inte alls borde stå där.

Varför blev det så här?

Energimyndigheten har svaret. Det går ut på att för stor del av vår totala energiförbrukning gått till belysning. Ineffektivt, dyrt, ohållbart i längden. Och så uppfann något snille lågenergilampan.

Jag sympatiserar med grundtanken – men kan inte någon av dessa tekniska superhjärnor fixa det så att de där nya glödlamporna lyser när man tänder dem, och inte en halv evighet senare? Gärna också se till att det blir lika ljust som med de gamla hederliga modellerna (det är inte fallet).

Jag vet att jag är långt ifrån ensam att irritera mig på fenomenet. Liksom jag känner till att det finns olika sorters miljölampor, med olika egenskaper. Men nu har jag det som jag har det.

När alla gammalmodiga glödlampor i Sverige är avskaffade påstås vinsten motsvara lika mycket energi som går åt till 100 000 eluppvärmda villor på ett år.

Fast än är vi inte där. I alla fall inte om fler än jag råkar springa på en veritabel skatt. I mitt fall undangömd i källaren i huset i Barndomslandet. Där stod den, lådan full av sjuttifem-, sexti- och fyrtiwattare.

Vilken lycka!

Ska jag nu kallas miljöbov, jag som ändå sopsorterar och återvinner och snålar på plastpåsarna efter bästa förmåga? Ja då får jag hacka i mig det.

Inte vore det väl så värst begåvat att slänga så många felfria glödlampor heller, håll med om det! Varför jag framhärdar: jag har hittat en skatt, en skatt som det lyser om!

Fast den där lågenergilampan i hallen, den får jag väl vänta ut. Och det kan ta tid, har jag förstått. Vilket betyder att många hotande vredesutbrott återstår. Men hellre vredes- än benbrott, vilket också är en risk där i dunklet. Å andra sidan går vi ju mot ljusare tider, rent generellt. Om det hjälper i vår hall är dock tveksamt.

Copyright Klimakteriehäxan