Det är Skriv-Robert som tagit initiativet till Veckans mening, med följande "programförklaring": "Varje lördag presenterar jag en mening från boken jag läser. En mening som har fått mig att stanna upp. Den kan vara humoristisk, men den kan även vara allvarlig. En mening att lägga några sekunder på."
Denna vecka fastnar jag för en mening redan på första sidan av Maria Ernestams "Tjuvlyssnaren". Den 64-årige revisorn Karl-Gunnar Hammarkvist är huvudperson. En ensam man som saknar kärlek i sitt liv och som egentligen inte har några vänner heller. Vilket ibland möjligen kan förenkla vardagen ... eller?
Det man inte lägger sig i behöver man inte dra sig ur, det är egentligen inte svårare än så.
Copyright Klimakteriehäxan
Inlägg
att inte bry sig, att vara likgiltig är inte bra
SvaraRaderaDet blir väl en sorts balansgång ...
RaderaVilket käckt bloggtema! Synd att jag är så dålig på att prioritera bokläsning för tillfället... Och lite back är jag på ditt andra käcka bloggtema Selfieutmaningen. Några dagar sent ligger nu mitt bidrag på ämnet Namn uppe. https://smilebloggar.blogspot.com/2024/03/selfie-namn.html.
SvaraRaderaFortsatt trevlig helg! :-)
Man får vänta med sitt inlägg så länge man vill, ingen stress! Roligt att du hänger på! Och har så många tankar kring just namn.
Raderadet känns lite väl räddhågat. men så klart lugnt och skönt (?). däremot finns det ju saker en inte har med att göra och därför gör bäst i att inte lägga sig i
SvaraRaderaJag tänker än en gång att det handlar om balansgång ...
RaderaJag hade en väldigt rar moster som sa: "Jag ligger lågt." Det tyckte inte min mamma var något att ta efter. Mamma var inte den som inte kunde säga ifrån om det behövdes.
SvaraRaderaIbland tror jag trots allt att det kan vara bra att ligga lågt. Men de som känner mig skulle förmodligen säga att jag är dålig på det.
RaderaHåller med Hannele här ovan. Likgiltighet känns inte som något bra alternativ.
SvaraRaderaLikgiltighet är nog aldrig ett bra alternativ.
RaderaI och för sig är det nog många som tänker så här. Men likgiltigheten är inte direkt av godo. Inte som jag ser det. Det kan ju vara en balansgång för vissa saker har en inte med att göra. Men om händelser uppenbarligen är "fel" och jag ser det så reagerar jag. Rädsla och att vända bort huvudet har inte hitintills hindrat mig från att reagera. Men visst är det ibland bra att just ligga lite lågt.
SvaraRaderaJa, jag upprepar envist: balansgång är bäst. Men svårt, i a f ibland.
Radera