tisdag, mars 19, 2024

Memoarer, saga och magi

Ugglan har som vanligt bestämt vad en boklig tisdagstrio ska bestå av. Denna gång är det öron, näsa eller mun (i handling, titel eller på omslag) som gäller.

"En geishas dagbok" (Memoirs of a Geisha) har geishans typiska rödmålade läppar på omslaget. En jättespännande bok som gav inblickar i en värld så långt från min! Historien utspelar sig i Kyoto, en gång Japans huvudstad, på 1930-talet.
En ung flicka från landsbygden skickas till storstaden där hon sätts i stenhård utbildning till geisha, och det är hennes liv vi får följa. När 
jag läste boken trodde jag att det var "äkta memoarer" och blev sedan väldigt överraskad när jag upptäckte att författaren var en man, Arthur Golden. 

"Sagan om Pomperipossa med den långa näsan" var en älskad favorit när mina barn var små. Minns hur Sonen fyllde i med "den toooja toooja näsan" när jag läste Falstaff Fakirs text för honom. Björn Berg har tecknat häxan och hon har ett utseende man är glad att ha sluppit ... Vårt ex är inbundet och kostade när det begav sig 15 kronor, utgiven i serien En bok för alla  minns ni den? Sorgligt att den gick i graven. Det är snart tjugo år sedan det statliga stödet till utgivningen drogs in.

"Blå ögon och svart magi" skrev Maria Gustavsdotter tidigt i sin författarkarriär och då under pseudonymen Mia Ahl. En man lämnar sin fru för en yngre kvinna och den övergivna hustrun måste överleva utan honom. Plötsligt öppnar sig möjligheten att tillgripa trolldom, svart magi. Det är rätt länge sen jag läste den, men jag minns den som underhållande. Idag hör Maria G hemma i genren historiska romaner.

Uppdatering: Hoppsan, inser plötsligt att ögon inte ingick i Ugglans beskrivning av uppdraget ... men nu hamnade jag där ändå ... ska läsa lite noggrannare nästa gång!

Copyright Klimakteriehäxan

30 kommentarer:

  1. kul att Pomperipossa fick vara med

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ska försöka "sälja in" henne till barnbarnen nu!

      Radera
  2. Anonym9:22 fm

    Älskade Pomperipossa som barn /maria Bokologen

    SvaraRadera
    Svar
    1. Och det var du verkligen inte ensam om!

      Radera
  3. Pomperipossa minns jag från min barndom, inget jag läst sedan dess men jag minns den än idag.
    Gick inte det på tv för många år sedan förresten?

    Ha de gött nu. 🙏

    SvaraRadera
    Svar
    1. Förmodligen finns den i någon tv-version, men jag känner bara till boken. Gott nog!

      Radera
  4. En geishas dagbok har jag läst någon gång för länge sedan. Tack för tips om de andra!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Den är den mest läsvärda i min trio - tänk om man skulle läsa om den???!

      Radera
  5. Pomperipossa får mig alltid att tänka på Astrid Lindgren och Gunnar Sträng ;)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Och det är lätt att förstå varför!

      Radera
  6. Ögon tänkte jag också men jag hann hejda mig i tid. :-) en geishas memoarer blir jag nyfiken på.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag hann uppenbarligen inte det ...
      Tyckte jättemycket om geisha-boken, geishor har fascinerat mig i åratal, med alla åsikter som finns om deras existens och verksamhet.

      Radera
  7. Känner igen de två första, men jag tror inte jag ens har läst Pomperipossa.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hon finns kvar, med hela långa näsan!

      Radera

  8. Ja, visst är det sorgligt att ”En bok för alla” inte finns längre — liksom jag saknar Litteraturfrämjandet och Boklotteriet.
    Margaretha

    SvaraRadera
    Svar
    1. De första böckerna kostade en femma - det var verkligen positivt för den lässugna som inte hade jättemycket pengar!

      Radera
  9. Har läst en bok om geishor för länge sen - och blev så förvånad att dom inte var prostituerade. Dom hade visserligen ett "jobb" som skulle göra att män blev uppassade, men sågs med högaktning. Iaf i den boken...
    KRAM-Susie

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det där är nog en balansgång ... men geishorna bär en urgammal kultur fram till nutiden, det är nog tämligen säkert. En superspännande bok om geishor skrevs av den första icke-japanskan som fick gå utbildningen, Liza Dalby. Hon är amerikansk antropolog och skrev "Geisha".

      Radera
  10. jag har så klart läst geisha-boken. Pomperipossa är en av mina närmaste vänner

    SvaraRadera
    Svar
    1. Den väninnan kan rimligen enkelt och ofta läsa näsan i blöt ... :-D

      Radera
  11. Jaså skrev hon under pseudonymen, det visste jag inte. Nu har jag lärt mig något.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Men "Mia Ahl" är övergiven nu!

      Radera
  12. Har ett väldigt vag minne av att jag faktiskt läst boken Memories of a Geisha. Minns också att min japanska kompis berättade för mig att geishor inte var prostituerade utan väldigt strängt uppfostrade "sällskapsdamer".
    Sedan är det en tröst att det inte bara är jag som läser fel - hahaha:-)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Kanske handlar det åtminstone delvis om hur man definierar begreppet prostituerad??? Några frigjorda tjejer som gör vad de får lust till handlar det inte om, som jag förstår det.

      Radera
  13. Jo, jag minns En bok för alla. Men Pomperipossa tyckte jag var lite läskig

    SvaraRadera
    Svar
    1. Visst, hon är ingen feelgood-tant från Cornwall precis!

      Radera
  14. En geishas memoarer har jag läst för länge sedan. Vilken klurig trio du fick till!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Lite variation blev det - även om jag råkade ta ögon i st f öron.

      Radera
  15. Pomperipossa passar ju perfekt! Jag var lite inne på Pinocchio ett tag (på tal om stora näsor), men sen valde jag annat.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Långa näsor är roligare än korta, tror jag, oavsett vilken sagofigur de sitter på!

      Radera