I rakt nedstigande led ...

Ni vet hur det är: plötsligt minns man något som hände, ibland för väldigt länge sedan. Det här är en sån sak! 

Vi hade besök hemma av en avlägsen bekant. Mannen blev bjuden på lunch, mammas hemlagade, och var glad och tacksam för det. Gott tyckte han definitivt att det var.
I sådana lägen blir vi ju ett snäpp extra artiga lite till mans, eller hur?
Den här personen bestämde sig för att berömma det närvarande barnet, det vill säga mig, för att jag verkade så osedvanligt klok och begåvad (fattas bara). 

-Det har hon väl efter pappa? sa gästen som ville ligga bra till, antar att de hade affärer ihop, han ville säkert sälja något till vår butik.
-Ja se det har hon nog fått av mig, det där förståndet, sa pappa glatt och stolt.
-Alldeles säkert, sa mamma, för jag har mitt kvar. 

 Hon var rätt snabb i skallen, min mor. 

Copyright Klimakteriehäxan

Kulturvår

Vi jagar vårkänslor oavbrutet nu, verkar det som. Och vi gör det både en och en och i grupp! I den lilla grupp som brukar svara på Veckans kulturfråga från Enligt O (varför är vi inte fler?)  har vi denna gång i uppgift att besvara Vilka kulturella verk ger dig vårkänslor?

Då hamnar jag raskt hos Gustaf Fröding, som i "En litten låt ôm vårn" ger den perfekta bilden av hur man går hemma och förbereder sig, man planterar sticklingar och rent av trallar på en sång ... änderna lägger ägg, bina kommer flygande ... allt medan säden börjar sticka upp ur jorden och man riktar ett djupt känt tack till solen! Ett fenomenalt kompakt litet värmländskt vårpaket, helt enkelt.

Våren ska också besjungas med tonsatt dikt, det är ett krav varje Valborgsmässoafton åtminstone. För egen del gillar jag "Nu grönskar det i dalens famn" vars melodi är resultatet av en bearbetad bit av en kantat komponerad av Johann Sebastian Bach och texten skrevs av Evelyn Lindström 1933. Andra stämman sjöng jag i skolkören, jag kan den än!

Eftersom vitsippan för mig är en riktig höjdare så här års tycker jag också väldigt mycket om den vitsippsbacke som Prins Eugen målade 1895. Den är så på pricken, så mycket vår, så mycket vitsippor, så mycket vårkänsla!

Målarprinsens vitsippor finns på Waldemarsudde.

Copyright Klimakteriehäxan

Jo jag tänkte på en sak ...

 ... att det är fantastiskt bra att det är så modernt med skor som har tjocka vita sulor. För hur skulle jag annars kunna upptäcka alla svartklädda människor som trots att det är mörkt knallar över gatan lite var och hur som helst? Bilens strålkastare fångar upp de vita ränderna som rör sig mot marken. Tack och lov. Reflexer verkar däremot vara omodernt.

Det närmar sig ...

En vecka har gått sedan jag spanade in de första. Idag är de fler! Och de gör sig definitivt bättre mot en blå himmel!

Copyright Klimakteriehäxan

April, april!

Har genom åren då och då blivit praktfullt lurad av någon som haft koll på att dagens datum varit första april medan jag själv inte ägnat almanackan en tanke. I år minskar risken eftersom Skriv-Robert påpekat faktum och delat ut ämnet för veckans tisdagstrio: 

Lurendrejeri och skämt (Första april idag) ska det handla om!

"Fvonk" av Erlend Loe är, som allt denne norske författare skriver, en riktigt rolig historia även om det kanske tar en stund innan man kommer in i den. Men när man väl gjort det ... i mitt ansikte spred sig i alla fall ett brett leende! Läsaren möter den på makt så trötte (lite förklädde) Jens Stoltenberg, bara en sån sak ... Erna Solberg är också lätt igenkännlig ... och därmed är man på plats mitt i Oslos politiska elit ...

"Tant Mittiprick" (Mrs Piggle-Wiggle)  av Betty MacDonald har jag skrivit om förr, en favorit från när jag själv var barn. Hon är kvinnan som vet hur man ska få in en jobbig unge på den rätta vägen via knep som moderna barnpsykologer möjligen inte direkt rekommenderar, men roligt är det, kanske inte att vara ungen som "behandlas" men att läsa om det, absolut!

"Kapten Aragãos bravader" (A completa verdade sobre as discutidas aventuras do comandante Vasco Moscoso de Aragão, capitao de longo curso)  skrev brasilianske Jorge Amado 1961. Det handlar om den märklige sjömannen som gått i land – är han en hjälte eller en bluff? Han vinner hur som helst allas beundran med sina fantastiska berättelser från de sju haven. Hejdlösa skrönor! Och originaltiteln borde inneha någon sorts längdrekord eller vad tror ni?

Copyright Klimakteriehäxan

Varför? Därför! Nu i matbutiken!

Att vi är olika intresserade av shopping, det står helt klart, vare sig vi handlar på nätet eller föredrar fysisk butik. Numera finns det ju gott om erbjudanden att även köpa sina mat- och dagligvaror genom att knappa lite på datorn, med hemkörning som bonus. Det är inget jag gör, jag envisas med att vilja handla alldeles själv, kunna titta och lukta på det jag väljer att köpa ... så denna vecka handlar Varför? Därför! om besök i matbutiken.

Varför köper jag aldrig chips?

Därför att om jag börjar äta såna kan jag inte sluta, onyttiga är de till råga på allt. Och så stör det mig att alla affärer har en sån otrolig mängd chipspåsar att välja på, metervis på hyllorna! Galet!

Varför tycker jag bättre om mindre butiker än de megastora?
Därför att jag lär mig hitta i den lilla affären ganska snabbt. Dessutom brukar man kunna leta upp nån i personalen om man vill fråga om något. I de stora kan jag banne mig gå vilse!

Varför vill jag undvika att handla mat varje dag?
Därför att jag försöker vara rationell och storhandla, då är jag oftast bilburen. Blir för tungt annars.

Varför betalar jag aldrig för en kasse att bära hem mina varor i?
Därför att jag har lyckats samla på mig obegripligt många återanvändningspåsar!

Varför kollar jag alltid bäst-före-datum på det jag ska köpa?
Därför att jag vill ha garanti för att det finns en möjlig lagringstid. Vilket inte hindrar att jag köper varor med kort hållbarhet till nedsatta priser, gårdagens bake off-bröd är exempelvis ett lysande exempel på en bra affär. Snabbt in med det i frysen!

Varför betalar jag numera aldrig mina matinköp kontant?
Därför att jag bara har pyttelite kontanter i plånboken, vilket jag skäms över eftersom jag i princip anser att kontanterna ska finnas kvar. Och därmed användas. Men nu är det betalkort och swish som gäller. Lever inte som jag lär, helt enkelt. Fy fy!

Hoppsan, där smög sig en extra liten punkt in på listan ... brukar ju hålla mig till fem ... men sex ska väl gå bra, åtminstone för denna gång hoppas jag? När det gällde vårt turistande dök det förra veckan upp minnesfyllda selfies från Gerd, MrsCalloway, Hannele, Lillasyster, Margaretha, Susjos, Nilla, BP, Paula, Debutsky, Kraka, Jenny,  Mia och Anki.  Har läst och kommenterat hos alla! Hoppas och vill tro att jag inte missat någon. Vad kan det bli för ämne nästa gång? Högt eller lågt? Håll i er, man vet aldrig!

Copyright Klimakteriehäxan

När krokusen tar slut

När krokusen tar slut där ute står efterträdarna redo! Var så god, vårlök och scilla! Scenen (läs marken) är er! Här i vårt blågula land  kör vi med gult och blått och älskar det!

Copyright Klimakteriehäxan

Veckans bild innehåller bajs

Tillåt mig presentera Matilda, nyss fyllda tre år. Och tillåt mig också att introducera bajsspelet, som hon fick i födelsedagspresent, en pryl inköpt av hennes farmor (som är jag). Man "skjuter" bajskorvar (liknar mer bullar) som ska hamna i toaletten, det finns sex ljusbruna och sex mörkbruna bajsar, och den av två tävlande som först får i alla "sina" i toastolen vinner. Mycket uppskattat! Kanske vaknade din villhöver-känsla också nu? Då får du rusa till Lekia ... 

Själv kan jag inte låta bli att fundera över hur någon någonsin kläckt idén. Men idén till Veckans bild vet jag var den kommer ifrån: det är Åke som är Mannen Bakom Tanken! 

Tillåt mig samtidigt säga välkommen till ljuset och våren. Moderna klockor ställer om sig alldeles på egen hand, men jag har kommit ihåg att dra tillbaka övriga ur en timme också! Det blir nog trots allt sommar i år igen! Och fler tillfällen att spela bajsspelet!

Copyright Klimakteriehäxan

Veckans mening – om svinn

Veckans mening som Skriv-Robert efterlyser varje lördag blir denna gång en av det där knepiga slaget: man blir skriven på näsan om något man verkligen redan borde känna till och dessutom göra! Jag hittade den i en artikel på dagensps.se, och personen som citeras finns på SLU (Sveriges Lantbruksuniversitet) och heter Louise Bartek. Hon talar först och främst om livsmedelsbranschen (och om att vi numera slänger mängder med konditorivaror som aldrig säljs och äts upp), men det hon säger bör appliceras rakt över allt köp-och-sälj, tycker jag! 

Vi som konsumenter behöver bli bättre på att ta hand om det vi köper men vi delar ansvaret för svinnet med företagen.

 Copyright Klimakteriehäxan

En prisbelönt skönhet i kruka

Bild från Blomsterfrämjandet

Inte utan att jag börjat fundera på vad det ska bli för något i mina balkonglådor i år. Snart dags att fatta beslut! Förbereder odlingen som bäst genom att peta ner frukostens kaffesump i den gamla jorden, det påstås vara bra gödning så jag prövar.

Har skurit ner min gamla praktfulla pelargon som blev meterhög i fjol, men jag har sticklingar stående i vatten och hoppas på nya rottrådar, skulle gärna "göra mina egna" plantor, så att säga. Kan verka fånigt men det är ändå något visst med "kan-själv-tanken"!

Fast det finns som bekant hur mycket som helst i blomväg att köpa, i olika stadier. Konstaterar att man än en gång korat Årets Pelargon. Den heter Summer Twist Rose, vilket avslöjades i dag. Det är en "stjärnpelargon" och "har en förtrollande blomma i toner av korall och rosa" om man ska tro Blomsterfrämjandet – och det ska man antagligen åtminstone i det här sammanhanget!

Hittar denna skönhet på nätet för 129 kronor per kruka. Låter lite dyrt, i mina öron. Minns en flitigt anlitad expert som alltid hävdar att 25 kronor är "rätt" pris för en pelargon. Men då handlar det kanske inte om en prisvinnare? Fast gamla trotjänare ska inte föraktas!

Copyright Klimakteriehäxan

Till vardags

Fem fredagsfrågor dyker troget upp från Elisa Matilda. Denna gång med fokus på "vardagliga vanligheter"!

1. Vad är något litet som gör dig glad om dagarna? Frukost med Svenska Dagbladets ordjakt och en sudoku om den hinns med. Och gärna vackert väder!
2. Vad är din bästa snabbmat för de dagar du har ont om tid? Tortellini.
3. Hur tar du dig oftast runt i vardagen – bil, cykel, kollektivtrafik eller promenad? Blandar promenader med buss- och tunnelbaneresor. Bil om det är sen kväll eller längre sträcka. Tyvärr har jag ingen cykel kvar, den senaste/sista blev stulen.
4. Har du någon hobby eller aktivitet som du alltid ser fram emot under veckan? Ja, jag tränar pingis måndag- och onsdagskvällar.
5. Vad var det bästa med igår? Att en gammal väninna tackade ja till min snabba invit till vardagsmiddag. Hon sov över och vi gjorde som förr i världen: spelade Alfapet innan vi somnade!

Vill hålla er a jour med utvecklingen av blomstren vid vår husvägg ...

Copyright Klimakteriehäxan

Bra ljudbok efterlyses!

Brukar sällan ge upp böcker, men visst händer det. Däremot har det otroligt sällan hänt att jag börjat lyssna på en hörbok och avbrutit lyssningen. Men alla regler har ju undantag!

Så döm om min egen förvåning när jag nu gett upp inte bara en, utan två hörböcker, båda s k "spänningsromaner"! Först av en författare som jag brukat gilla: Karin Fossum. Men när cd-skivan med "Natten till den 4 november" snurrat i över en timme utan att något hänt utöver starten: en tonårsflicka försvinner spårlöst, föräldrarna sörjer och är oroliga. Kanske fortsätter de med det i över sex timmar, någon upplösning kommer jag aldrig att få.

Bytte till en annan ganska pålitlig skribent: Karin Wahlberg och "Matthandlare Olssons död". Också här tar det tid innan något händer, man vet av baksidestexten att Olsson ska mördas, men dit är vägen uppenbarligen ganska lång och, ursäkta mig, lite tråkig. Här bidrar uppläsningen i hög grad till att man tröttnar: Torsten Wahlunds röst är stundom stark, stundom mer som en viskning, och eftersom vi lyssnar i bilen där andra ljud också finns med blir det extra besvärligt.

Kanske handlar det om otur. Kanske är båda de här historierna riktigt läsvärda. Kanske passade de inte så bra att bli hörböcker bara? Eller passade inte oss?

Hur som helst så fick vi ta till reserven, Torgny Lindgren och hans "Berättelserna" som ständigt väntar i handskfacket och som man kan höra om och om igen. Skrönan om Brokiga blad tål verkligen repriser, och det gör "Uppfinningarnas moder" också. Förvisso ingen dålig standin, men ändå ... 

Återstår ett nytt beslut: vad ska vi satsa på till nästa längre biltur? Tar gärna emot rekommendationer!

Copyright Klimakteriehäxan

Nummerbyrån

1 254 052 648 

-Så många kronor kammar den person hem som vunnit Sveriges största spelvinst någonsin. Hen satsade 150 kronor på en Eurojackpot-rad på nätet och den gick alltså in. Tidigare vinstrekordet för Sverige låg på drygt 561 miljoner, men nu slogs det alltså med bred marginal. Man kan undra hur någon hanterar 1,25 miljarder som kommer som en blixt från klar himmel ... Innan pengarna betalas ut väntar ett möte med expertis då vinnaren får både juridisk och ekonomisk rådgivning. "Allt för att livet som miljardär ska börja tryggt och sansat – åtminstone på pappret", skriver Svenska Spel.

Låtar som lever

Begreppet kultur kan nog definieras väldigt olika, beroende på vem man är och var i livet man befinner sig. Enligt O har hamnat i en nostalgisk period och ser tillbaka på sådant som betytt mycket – bandet Kent är ett av hennes exempel, för egen del vet jag knappt hur de lät under sin storhetstid eller nu, när de gjort sådan enormt uppmärksammad omstart. Veckans kulturfråga lyder hur som helst Vilka kulturella verk väcker nostalgi hos dig?

Det tål förstås att tänkas på ... Men omnämnandet av Kent leder också mina tankar till musik. Hamnar i hyllan med mina LP-skivor och ser faktiskt med kärlek på flera av dem, trots att de så sällan blir spelade numera. Här står "På avigan" nästan utsliten, gudomlig show med Povel Ramel och Monica Zetterlund, bland andra. Berndt Stafs "När dimman lättar" har förgyllt många stunder för mig, precis som Carly Simon när hon sjöng "Anticipation" medan jag ivrigt väntade på att en älskad människa skulle stå i min dörr.

Och aldrig glömmer jag ögonblicket på den tämligen sunkiga vägkrogen i USA när mitt öra fångade en fantastisk låt som kom ur en jukebox: Don McLeans "American Pie". Den tar mig raskt tillbaka till det bästa med Amerika, jag får försöka förlåta att Madonna snott den på senare år.

Väldigt olikt de amerikanska singer-songwriters jag i åratal verkligen tyckt om är förstås den underbara "Lillfar och Lillmor", med Finn Zetterholm och Marie Selander som sjöng visor, de flesta gamla, både välkända och okända. Jag införlivade dem med min egen repertoar, hade en period när jag faktiskt sjöng visor och det rent av blev lite uppskattat. Är förstås otroligt länge sedan nu! Och nej, jag tänker inte göra comeback som Kent! Lovar!

Har man sett på maken, jag har skrivit ett helt blogginlägg om musik! Det hör verkligen inte till vanligheterna.

Copyright Klimakteriehäxan

De första!

De är inte många. Men de är först. Högt upp i trädet satt de också, med grå himmel som bakgrund – den ska helst vara blå! I Kungsträdgården idag. På söndag, när klockorna går över till sommartid. är det rosa miraklet mitt i Stockholm med största sannolikhet tillbaka!

 Copyright Klimakteriehäxan