När fredagen är här

Hej fredag, där kom du ju igen! Och med dig fem frågor från Elisa Matilda:  

1. Vad är det första du tänker på när du hör ”helg”? Nu måste jag komma på någon god maträtt!
2. Vad får dig att tänka ”det här var värt det”? Om/när jag läst en tjock bok och, trots sidmängden, gillat den.
3. Vad är du gärna tidig till? Allt. Inte jättetidig, men man ska inte behöva vänta på mig. 
4. Vad är en sak du aldrig riktigt lär dig? Att läsa (och följa instruktioner till nya prylar.
5. Vad är det mest vuxna du gör? Tar hand om barnbarn emellanåt.

Copyright Klimakteriehäxan

En annan höstvisa

Hamnade på en trevlig tillställning för s k seniorer. I sällskap med god förtäring blev det också allsång. Och på det utdelade bladet med sångtexter fanns en jag aldrig förr stött på, men en riktigt bra! Den heter "Idas höstvisa" och sjungs på melodin Georg Riedel skrev till Astrid Lindgrens "Idas sommarvisa" (Du ska inte tro det blir sommar ...). 

Tyvärr visste ingen vem som skrivit de här verserna, man var säker på att det var en kvinna men att hon i dag är avliden. Kan hon – med tanke på titeln – rent av ha hetat Ida? Hon borde hur som helst få ta åt sig äran åt en härligt fyndig och positiv text, ändå med visst allvar! Här kommer den:

Man ska inte tro man blir yngre
fast stundom man känner det så
Man blir bara tyngre och tyngre
och svårare får man att gå
Man ska inte tro man blir längre
för krymper det gör man ändå
Man ser bara sämre och sämre
och tänderna bliver så få.

Man hör inte göken i skogen
och det tycker jag är rätt trist
Men visare blir man och mogen
vår tid är ej längre nån brist.
Man tar varje dag som en gåva
och gör det man helst vill ha gjort
Så åldern är bra vill jag lova
fast vi inte springer så fort.

Och tänker det gör man så sakta
och stundom så tänker man om
Och rynkorna dom får man vakta
man glömmer dom så småningom
Och håret det kan man ju färga
och tänderna skruvar man på
Mot tiden vi kan oss ej värja
Så nu ska vi leva och må!

Hösten är förstås inte här riktigt än, även om några löv singlar mot marken och rönnbären är röda. Får man tro expertisen väntar ännu en riktigt fin sommarhelg –  men sen ... sen är det september ...

UPPDATERING: "Idas höstvisa" är med största sannolikhet författad av Ester Sjöström, i dag 83 år och boende i Nässjö. Texten har bl a förekommit i en norrländsk publikation som heter "Gränsposten" och som getts ut regelbundet i mer än 30 år. Den som är duktigare än jag på att leta kan förmodligen också finna den i andra sammanhang.

Dagsfärsk bild. De är mogna!

Copyright Klimakteriehäxan och Ester Sjöström 

Nu är det N+ som gäller

Dags för en nytt kliv i trevligheternas alfabet, det jag kallar ABC+ och där varje bokstav representeras av tre positiva saker eller företeelser. Vi är framme vid N som i Nytt och Nu och Nära och Nästan ... men jag föreslår tre andra:

Nyfikenhet
Den bästa sorten ska det vara, den som leder till kunskap, utveckling och framsteg. 

Nyhetsförmedling
Det kan säkert kallas en arbetsskada eller åtminstone en väldigt gammal inrutad vana, men jag vill ha lite koll på min omvärld, både den på nära och den på långt håll. 

Naglar 
De måste vara rena och välskötta både på både händer och fötter (gäller både män och kvinnor). Får absolut inte vara nerbitna (oj där smög sig ett N med minus in!). Men heller inte se ut som jättelånga klor.

Förra veckan mmmmm-ade vi tillsammans med Yvonne Lombard och följande bloggare: Ingrid, Janerik, Margaretha, LillaSyster, Mrs Calloway, Jenny, Merika, Åsa, Livshäxan, Mia, Josjos och Susjos Kanske gick försäljningen av Marabou mjölkchoklad mot nytt rekord? Det var i alla fall extrapris i min närmaste matbutik, vilket jag tacksamt noterade.

Återstår att se hur N+ kan te sig! 

Copyright Klimakteriehäxan

Dolly Parton är borta – men hon är odödlig

"You have no idea how much it costs to look
this cheap ..." ett av hennes vanligaste skämt. 
Men hon var ju snygg ändå!

Sorgebud till musikvänner över hela världen kom i dag från USA: Dolly Parton, den fantastiska, är död.

Jag har beundrat henne jättelänge. . Har flera av hennes skivor. Sett henne på tv förstås och live två gånger när hon gästat Stockholm med sin superglittriga show men framför allt med en låtskatt som gör henne odödlig. Över 3000 har det blivit, obegripligt många riktiga dunderhits. Lägg dessutom till andra artisters covers på Parton-sånger – hur många har exempelvis inte tagit upp "I will always love you"?

Dollys texter berättar ofta en historia, inte sällan en sorglig. "Jolene" blev stora genombrottet, superlåten framför andra "9 to 5" som var ledmotivet i filmen med samma namn. Där visade hon också att hon var en duktig skådespelare. 

Men hennes liv var inte bara musik, det var också business och välgörenhet, allt professionellt skött. Vilken klassresa hon gjorde! Stenrik blev hon, men hon verkade ändå hålla huvudet kallt och glömde aldrig sin enkla bakgrund – hör "Coat of Many Colors"! Att hälsan sviktat har hon varit öppen med. Senast i maj gjorde hon ett inlägg "för att hålla fansen uppdaterade". Då sa hon att hon reagerade bra på den medicinska behandlingen, men att det skulle ta tid innan hon kunde stå på scenen igen.

Hon kom aldrig tillbaka. Fast hon visste att beundrarna längtade efter henne. Men det var cancern som vann. Dolly Parton blev 80 år. Många miljoner fans sörjer henne nu. Och Klimakteriehäxan tappar en älskad etikett ...

Copyright Kiimakteriehäxan

En man med många sidor

August Strindberg är förstås en av den svenska litteraturhistoriens giganter, fast han hade fler sidor, bl a gjorde han sig ju även känd som målare. Och många sidor – ja särskilt tunna romaner skrev han inte ... Nu är hans namn också nyckeln till veckans bokliga  tisdagstrio, det har Skriv-Robert bestämt. 

"Hemsöborna" var den första Strindberg-bok som kom i min väg. Obligatorisk läsning på gymnasiet, och jag tyckte den var ganska bra ...! Både fulspel och romantik fick plats, både sommar och vinter, bland stadsfolk och skärgårdsbor. Riktigt bra blev historien som tv-serie med Sif Ruud som Madam Flod och Allan Edwall i rollen som Karlsson. 

"Strindberg  – murveln" skrev Annette Kullenberg och hon koncentrerade sig i sin bok på hans karriär som journalist och tidningsman. Köpte den och bläddrade, men kan inte påstå att jag verkligen läst. Och nu när jag letar efter den i hyllan hittar jag den inte ... men vill minnas att den fick nådiga recensioner när den kom ut 1997.

Kristina Ohlsson har skrivit en bokserie i fem delar om August Strindberg, fast inte författaren utan en helt annan man med samma namn ... Historien utspelar sig i Bohuslän, dit Strindberg har flyttat för att leva ett stillsammare liv. Det går sisådär – på Västkusten finns brottslighet som behöver kvävas, något denne Strindberg  ägnar sig åt, tillsammans med en kvinnlig polis. Serien börjar med "Stormvakt" från 2020. (Övriga delar: "Isbrytare", "Skugläge", "Frälsarkransen" och "Nattankare"). Åtminstone del 1 står i vår hylla och jag har tänkt att också jag ska läsa den (Maken har läst och gillat).

UPPDATERING: Flera bloggare nämner i sina tisdagstrio-inlägg i dag en novell som Strindberg skrivit, men som jag aldrig hade hört talas om. "Ett halvt ark papper" heter den och jag blev nyfiken. Nu har även jag läst och den är verkligen fin! Vill du också läsa? Hos Litteraturbanken finns den, här! Tänk att kunna berätta en historia så bra på mindre än tre sidor!

 Copyright Klimakteriehäxan  

Saker att minnas 1

Den är pytteliten, den här börsen, som pryds av petitpoint-broderi. Jag köpte den 1970 i Wien, den första och enda gången jag varit i Österrikes huvudstad. Spännande veckor blev det, med äkta Wienerschnitzel och Tafelspitz på tallriken, "Die Lustige Witwe" (Glada Änkan) på teatern, heurigen-vin i glaset och promenader i de trånga gränderna runt Stefansdomen inne i Ringen. Sachertårtan missade jag förstås inte heller. Till Pratern kom jag dock aldrig, men jag såg det enorma pariserhjulet från fönstret där jag bodde.

Minns att jag köpte en fin klänning jag använde länge. Tvingades inse att den tyska som talas i Österrike på ganska många punkter skiljer sig från den jag brottades med i skolan. Vet också att jag trots det med viss möda men mycket stolthet läste "En clowns åsikter" (Ansichten eines Clowns) på originalspråket, efter ett besök i en lokal bokhandel. Detta var, märk väl, innan Heinrich Böll fått Nobel-priset! Och boken är tunn ...

Tror inte jag har boken kvar. Inte klänningen heller. Men däremot har jag den lilla börsen, som jag först gav i present till min mamma men som jag numera betraktar som min egen, en souvenir från den där sommaren. 

Visst är det trevligt att få med sig något hem från en resa, ett besök i ett nytt land eller en stad man kanske sällan kommer till? Jag tänker framöver visa er några fler saker att minnas, förhoppningsvis förknippad med några andra minnen som inte varit till salu men som jag har sparat ändå. Det här är den första!

Copyright Klimakteriehäxan

CITAT om samlare

Samlandet följer en alldeles egen logik, som inte sällan är omöjlig för en utomstående att förstå. Att samla är att aldrig riktigt leva i nutid. Man lever antingen för länge sen eller i framtiden, när sakerna man samlar äntligen ska nå sitt verkliga värde.

-Hanna Hellquist sätter i en krönika i Dagens Nyheter ord på något som väldigt många ägnar sig åt, i större eller mindre utsträckning: samlandet på prylar. Inte sällan handlar det om saker som samlaren innerst inne vet borde förpassas till soprum eller åtminstone till en secondhand-butik eller loppis ... men det där obestämbara nostalgianstrukna affektionsvärdet, det gör att samlingen bara växer. Samtidigt som behovet av döstädning bara ökar, i samma takt.

En vacker historia om medmänsklighet

Vi översköljs dagligen av rapporter om krig och katastrofer, så ofta att vi rent av trubbas av och knappt reagerar inför resultatet av nya bombräder, jordskalv eller brutal kriminalitet i vårt eget närområde. Så underbart befriande då att få ta del av en berättelse om att det faktiskt finns mer att uppleva, andra känslor – ibland rent av där man minst förväntar sig det.

Därför blev jag så berörd, ja riktigt varm om hjärtat, när jag härom dagen läste ett inlägg på Facebook skrivet av min vän och kollega Katarina Sternudd. Med hennes tillåtelse delar jag texten, som jag verkligen tycker att du också ska läsa! En vacker historia om medmänsklighet så fint berättad!

Jag åt middag i kväll på den vegetariska restaurangen på Bysistorget. I närheten av mig på uteserveringen satt ett gäng killar i 25-årsåldern. Lite alternativa och konstnärliga, som vi ju gärna är här på Söder. Det hade lika gärna kunnat vara några av mina vänner i slutet av 80-talet.

Plötsligt kom det fram en äldre man och ställde sig bredvid killarnas bord utan att säga något. Det var säkert en åldersskillnad på 50 år mellan mannen och killarna, men med sin skrynkliga linneskjorta och något slags porkpiehatt på huvudet passade han ändå in.

”Hur är det?” frågade en av killarna när mannen hade stått där ett litet tag.

”Inte så bra, min fru gick bort i natt så jag är ledsen”, svarade mannen, som verkligen såg väldigt ledsen ut.

Det resulterade i bestörta miner och kondoleanser runt bordet. Jag hörde inte riktigt hur samtalet fortsatte, men efter någon minut sa mannen:

”Går det bra om jag sitter en stund här med er?”

Det gick bra. De såg en aning oroade ut, men gjorde plats åt honom och fortsatte samtala som om den äldre mannen var en i gänget. Snälla killar.

I någon halv minut kämpade jag med impulsen att själv gå fram till grannbordet och säga:

”Min man gick bort i oktober, får jag också sitta med er?”

Men jag gjorde det så klart inte, utan åt upp min mat under ordnade former och gick sedan hem till katterna.

Tack Katarina för att vi fick vara med!

Copyright Klimakteriehäxan

Veckans mening – ett hot mot Putin?

Stig Fredrikson, journalistkollega som arbetat mycket och länge med Sovjetunionen och Ryssland på olika sätt, har kommit ut med en liten bok, "Fredens tid", i vilken han dels bjuder på sin egen bakgrundshistoria, dels ägnar sig åt det aktuella politiska läget. Han tar stark ställning för Ukraina i kriget mot Ryssland och uppmanar sina läsare att göra detsamma. Han är också tydlig i sin kritik av Vladmir Putin, envåldshärskaren i det land där Fredrikson levt och trivts ett antal år. Nu är det i princip omöjligt och kanske vore det också farligt för honom att återvända. Vilket han konstaterar på ett sätt som jag tolkar som ett hot: Stig Fredrikson har faktiskt för avsikt att spöka för Putin! Vilket i mina öron låter som en utmärkt idé. Här är Veckans mening, den som Skriv-Robert vill få sig serverad ur det man nyss läst:

Jag har insett att jag aldrig mer kommer tillbaka till Moskva – inte så länge jag lever.

Copyright Klimakteriehäxan

Upp till kamp mot ålderismen!

Regeringen har (i elfte timmenmen det är ju valår) tillsatt en expertgrupp, ett "nationellt råd", som ska hitta verktyg för att motverka diskriminering, fördomar och stereotyper riktade mot äldre, det vi numera brukar kalla ålderism. Problemen ska synliggöras och man ska föreslå konkreta förändringar i arbetslivet och samhället. Rådet möttes för första gången i början av sommaren men har inget slutdatum satt för redovisning av vad de kommer fram till. 

Varning för äldre! Skylt från Hyltebruks
Skylt AB. Kostar drygt 800 kr.

I den här gruppen ingår Ingmar Skoog, professor och senior forskare vid Göteborgs universitet, en sorts akademisk garant får man anta. Han har i något annat sammanhang formulerat ett sätt att se på åldrande som tilltalar mig. Han gör det mot bakgrunden av att unga människor ofta ser ner på de mer årsrika för att de inte levererar ... och han drar en parallell mellan ökade insikter och det man brukar kalla bostadskarriären.

Skoog säger att den unga människan är att jämföra med livet i en ny bostad. Där finns det nödvändigaste: säng, bord och stol. Resten av ytan är ledig. Men undan för undan kryper det in saker: bokhyllor, fåtöljer, mattor, skåp, soffor. Det blir helt enkelt ganska fullt, ibland kanske t o m övermöblerat?

De där heminredningsdetaljerna kan jämföras med kunskaper och erfarenheter, menar Skoog. De blir garanterat fler med tiden. Men ju trängre det är mellan "möblerna", desto svårare kan det vara att leta sig fram till just det man söker. Alltså finns informationen där, men det tar lite längre tid att leta upp den!

Återstår bara att klura ut hur man på bästa sätt ägnar sig åt "downsizing", när möblerna ska ut och utrymmet minskar ... Undrar om det där rådet, med äldreforskarens hjälp, kan komma fram till det utan att "den boende" förlorar för mycket? Men stridsropet "Upp till kamp" stämmer vi hur som helst in i!

Copyright Klimakteriehäxan 

Nummerbyrån

21

-Så många skådespelare har nu fått sin egen stjärna på svensk films egen Walk of Fame. Den finns inne i centrala Trollhättan, där Film i Väst har sitt säte och där staden satsar på att tillvarata stjärnglansen som regelbundet sprids i trakten, av både svenska och internationella storheter. Staden kallas ibland för Trollywood! I veckan invigdes stjärnorna 20 och 21, och det var Tuva Novotny och Jonas Karlsson som hedrades. 

Tuva Novotny med sin stjärna. Bild från trollhattan.se.

Copyright Klimakteriehäxan

Bara något litet ...

Fem frågor från Elisa Matilda passar alltid bra att börja en fredag med!

1. Vad är en liten sak du alltid blir glad av? Ett vänligt ord, gärna i sällskap av ett leende.
2. Vad är något litet som du stör dig orimligt mycket på? Folk som säger "liksom" hela tiden.
3. Vad är något litet som kan rädda en dålig dag? Något gott att äta. Eller att Dottern ringer.
4. Vad är det minsta någon kan göra för att få dig att känna dig uppskattad? Ett vänligt ord, gärna i sällskap av ett leende.
5. Vad är något du tycker borde vara mycket enklare än det är? Att göra sig av med böcker.

Copyright Klimakteriehäxan

Skolstart och skolstrut

Den har startat nu, höstterminen. I måndags, närmare bestämt. Och mitt äldsta barnbarn är plötsligt försteklassare. Han upplevde det nog inte som särskilt dramatiskt, känner klasskompisarna (de flesta) från förskola och sexis och mest tycker han väl att mycket är som vanligt.

Tysk ettagluttare med skolstrut.
Bild från DIY Academy

Annat är det för den som börjar i ettan i Tyskland, det har jag just fått lära mig. Har en tysk kompis som bor i Stockholm sedan länge, men nu for hon till Dresden där hennes bror lever med sin familj. Och där finns ett brorsbarn som nu skulle bli skolelev. Det var en händelse hon inte kunde tänka sig att missa!

Men vad är det att missa, undrade jag? Jojomensan, här har vi svenskar verkligen sumpat en chans till kalas! Läser på Wikipedia: 
"Vid skolstarten i Tyskland är det en obligatorisk och djupt rotad tradition att barnen får en sockerstrut, som på tyska kallas för Schultüte (skolstrut) eller Zuckertüte (sockerstrut). Denna färgglada, jättelika pappersstrut ges till barnen på deras allra första skoldag i ettan  för att 'söta' övergången från lekskola till det allvarligare skollivet." Den äldsta skolstrut man känner till är från 1817. Traditionen har alltså underhållits i mer än 200 år!  

Föräldrarna fyller i hemlighet struten kvällen före skolstarten. Man kan göra egen strut eller köpa en färdig (fast tom alltså).  Den kan vara nästan lika lång som barnet självt och öppnas vid första skoldagens slut. I den hittar barnen troligen godis,kanske roliga pennor och annat skolmaterial i kul utformning, gosedjur, små böcker eller vad man nu lyckas hitta på i presentväg. Och detta är uppenbarligen en riktig familjehögtid!

Vet inte om jag skulle önska att vi hade samma tradition här. Fast en sak vet jag: om mitt barnbarn hade fått en strut med Lego i skulle han absolut inte alls vilja gå till skolan dag 2, han skulle vilja stanna hemma och bygga ... Vilket påminner mig om kollegan som hade bråttom till jobbet och svårt stressad skulle få sina tvillingar redo att gå till plugget den andra dagen i första klass. Barnen förstår inte brådskan.
-Till skolan? Ja men där var vi ju igår!
Föga anade de att minst nio års skolgång väntade ... och då hade de inte ens fått en sockerstrut ...

Copyright Klimakteriehäxan

Mmmmmm ... så gott med M+

Skådespelerskan Yvonne Lombard är med raska steg på väg mot sin hundraårsdag. Hon kan se tillbaka på en lång, varierad och mycket hyllad karriär i mängder av olika sorters filmer och teaterpjäser. Ändå är det något annat väldigt många i den äldre generationen minns henne allra bäst för: reklam som visades på svenska biografer på det sena 1950-talet. Den unga söta Yvonne beskrev Marabous mjölkchoklad med ett MMMMMM ... och visst blev publiken sugen! 
Och nu är vi där! Dags för trevligheter på M i vårt ABC+! Hoppas ni också blir sugna! Här är mina M+:

Mellanmål a k a mellis 
En ofta bortglömd eller överhoppad måltid som faktiskt har sitt värde. En färsk frukt kanske, en knäckemacka eller en slurk yoghurt (eller vad man nu kan ha till hands) hjälper till att hålla blodsockernivån och därmed humöret uppe.

Make up
Visst vet jag att många fnyser åt varje försök kvinnor gör för att förbättra sitt yttre så gott det går. Och självklart ska det ske precis lika mycket eller lite som man själv vill. För egen del vet jag att ögonbrynspenna, mascara och läppglans är bra för mitt välmående. Huruvida det är ett plus för mitt yttre har säkert andra människor olika åsikter om. 

Mikrougn 
Mycket i köket blev enklare när mikrougnen kom på plats. Används till upptining, värmning, tillagning m m. Snabbt går det, fettsnålt är det och bra blir det.

Behöver jag upprepa "grunderna" för trevligheternas alfabet? Det gäller att presentera tre saker per bokstav, saker som man tycker bjuder på ljusa stunder i livet där så mycket allvar och vardagsproblem kan hota – överraska gärna med sådant som vi andra kanske förbiser. Det gäller att ta vara på det som ger pluseffekt! En ny bokstav per onsdag, du gör ditt eget inlägg när i veckan det passar dig, men du glömmer inte att berätta det genom att lämna en kommentar med länk här. 

När vi lät saker på L+ lysa upp tillvaron deltog Margaretha, LillaSyster, Ingrid, Livshäxan, Mrs Calloway, Merika, Jenny, Åsa, Susanne, Janerik, Carita, och Susjos. Om bara en liten vecka tar vi tag i N+! Häng på!

Copyright Klimakteriehäxan

DSN från bilvärlden

Det hör inte till vanligheterna att jag läser tidningarnas bilsidor. Bilar är inget jag egentligen bryr mig om, bara de rullar och går utan problem, där tar mitt intresse slut  – även om jag tycker det är kul om bilen är lackerad i en snygg färg. Idag råkade jag ändå göra ett undantag och minsann om jag inte ramlar på DSN, alltså Dagens Stora Nyhet! 

Det visar sig nämligen att franska Renault tagit fram en ny elbilsmodell som erbjuder en extra pryl ingen tidigare kunnat få till sin nya bil. Den här har baguettehållare. Praktiskt? Ja man framhåller att det blir "utan brödsmulor och spill – för en extra fransk touch". Ser framför mig hur en svensk copywriter gnuggat sina geniknölar (hårt) för att få till det där ...

Visst tillhör det där avlånga brödet franskhetens främsta kännemärken, men ändå ...? I reklamen framhåller man fransmännens kärlek till god mat och traditionerna runt det man äter. 

Baguettehållaren är "handgjord av genuint vävd rotting och är fodrad med livsmedelsvänlig bomull där varje exemplar är unikt". Ja vad mer kan nan begära? Undrar om det är dags att byta bil?

Baguettehållare på plats i nya Renault 5. Bild från renault.se.

Copyright Klimakteriehäxan