Saker att minnas 12

Den som ska ge sig ut på en resa måste packa sådant man behöver under sin bortovaro. Ibland kommer man ihåg allt, ibland glömmer man något. Trösten finns för den glömske: förmodligen kan du väl framme på resmålet köpa det där du inte klämt ner i resväskan! Men även den som fått med sig det nödvändigaste hittar ofta något som får följa med hem. Det blir en pryl som påminner om den där trippen, trevliga saker som hände, vackra vyer man mötte! Nu är det dags för nummer 12 av mina hemförda souvenirer, de som jag valt att visa för mina bloggbesökare.

Schack är ett trevligt och utmanande spel. En norsk ung man, Magnus Carlsen, 36, är världsbäst. I vår familj ligger vi inte i samma spelarklass som Carlsen, men vi ägnar oss ändå emellanåt åt detta ädla brädspel, som troligen har sin upprinnelse i Indien redan på 500-talet.  

För egen del lärde jag mig reglerna (de "nya" lär vara från 1400-talet) när vi hade håltimme i skolan, fast jag minns inte vem som stod för instruktionerna. När jag träffade Maken visade det sig att han spelade schack ofta, men då oftast med en dator som motståndare. Det hände att vi spelade, han vann alltid. Men i en oförglömlig match mellan oss lyckades jag ta hans dam! Det gjorde mig så stolt och glad att jag sedan dess avstått från att möta honom, eftersom jag garanterat aldrig kommer att kunna nå en lika stor framgång ...

Under rasterna i skolan spelade vi på smutsigt pappbräde med enkla pjäser av plast. Senare i livet blev det trä och dessutom en minivariant, "resestorlek", helt i plast där varje pjäs sattes fast med en pigg i hålen som fanns mitt i varje ruta.

Men när jag hamnade i Uruguay hittade jag schackspelet som sedan dess har en hedersplats i vårt hem. Brädet är av okänt träslag och har tyvärr börjat spricka lite i skarvarna, men pjäserna! De är individuella, gjorda i keramik och målade för hand innan de åkt in i ugnen för glasering. Det finns inte två helt identiska även om de förstås liknar varandra!

På papperet blev detta min present till Maken på hans 40-årsdag, men numera räknar jag in de 32 små "figurinerna" i mitt gäng souvenirer. 

Idag fascineras barnbarnen av pjäserna som dock måste fredas, för de lär inte tåla att trilla i golvet. Men vi har hur som helst tre generationer schackspelare i familjen! Det är lätt att inse att mamma och pappa Carlsen i Tønsberg är stolta över grabben, tänker jag när jag ser 7-åringen grubbla över nästa drag.

Copyright Klimakteriehäxan

Novembervecka med färg

Vi knallar på rakt in i mörka och kalla vintern men försöker hålla humöret uppe, bland annat genom att visa upp några foton från veckan som gått, bilder som Åke efterlyser, och dessutom vill LillaSyster att vi piggar upp både andra och oss själva genom att bjuda på lite extra färgsprak. 

Att min översta bild andas jul eller åtminstone advent står förstås över alla tvivel. Poinsettiorna, julstjärnorna, är verkligen på gång! Här i ett av växthusen hos Ulriksdals slottsträdgård. Den vitstrimmiga varianten tycker jag är fin och känns den inte rent av lite ny? Helvit julstjärna brukar jag köpa till Lucia.

Mitt foto här nedan kanske inte slår er direkt som färgsprakande. Men blunda en sekund och tänk dig några veckor fram i tiden. Vid det laget har varenda kruka en ståtlig amaryllisstängel där det blir röda, rosa, orange och vita eller strimmiga blommor. Då är prakten på plats och ordningen återställd!

För egen del har jag helt slutat att köpa amaryllislökar. När stängeln kommer omges den inte av några blad utan ser bara gänglig och ensam ut, vilket den också är. Alltså behöver den stöd medan den rakar iväg mot taket, får den bara några droppar för mycket vatten går den inte att hejda! Och naturligtvis bryts den då av! (Ett undantag har jag upplevt: en lök som gav tre stänglar med flera klockor på varje men det lär inte hända särskilt ofta.)

Däremot är amaryllisen en utmärkt snittblomma. Står länge, kan behöva en pinne som stöd inuti skaftet men det är lätt ordnat. Visste ni förresten att man kan hänga dem upp och ner också? Då vattnas de i skaftet! 

Jag glädjer mig dessutom åt att amaryllisarna man köper som snittblomma faktiskt är klart prisvärda. Lökarna ni ser på bilden kostar över 250 kr styck, det får man en hel bukett för när det är högsäsong! Finns förstås billigare lökar också, fast man ska ha tur och gärna gröna fingrar därtill.

Copyright Klimakteriehäxan

Just nu i november

Visst är det tjatigt, men tanken dyker hela tiden upp: hur kan tiden gå så här fort? Ny månad, igen! Hälsar den grå november välkommen, den innehåller trots allt en del trevligheter för min del.

Och en just nu-datering måste det förstås bli, i Kulturkollos efterföljd.

Just nu läser jag de sista sidorna i Jan Guillous "Den som dödar helvetets änglar", länge sedan jag läste något av honom senast. Underhållande, både spänningsdelen och reflektionerna om vår nutid, sedd med Erik Pontis (Guillous alter ego) ögon.

Just nu lyssnar jag på "Kapitalet", Therese Bohmans färska roman inläst av Electra Hallman, en ny röst för mig. Känner igen mig i miljöbeskrivningarna från mitt närområde (Södermalm)! En bloggare, Alice, har dessutom stor roll, även där hittar jag en del beröringspunkter. Fast hon livnär sig som influencer, det gör verkligen inte jag ... En dagsfröken, Emma, är berättarjaget och lilla Stella har en viktig roll. Man får hänga med dem på förskolan, bland pärlplattor, curlande föräldrar och papperssvalor! På tur i lurarna har jag "Pizzeria Roma" av Elin Persson.

Just nu tittar jag på  "Kulturfrågan Kontrapunkt" och faktiskt också "1% Klubben". Lägg till "På spåret" och mitt mått är rågat, men jag gillar frågesport, vill kunna svara ... vilket jag långt ifrån alltid kan, förstås. Alla tre sänds i SVT och finns naturligtvis också att streama. Hamnar jag i zappandet mitt i Jeopardy stannar jag sannolikt även där ett tag. Kan lägga till att jag blev nästan lycklig över att upptäcla att det finns en ny säsong av "The Diplomat" på Netflix!

Just nu njuter jag av vetskapen att jag snart blir bjuden på födelsedagsmiddag hem till Sonen. Han lagar den själv, och det gör han alltid bra! Innan dess hinner jag njuta av mangon ni ser på bilden i inlägget nedan.

Just nu längtar jag efter att öppna födelsedagspresenten jag köpt till mig själv. Hoppas jag gillar den lika mycket nu som när jag köpte den!

Copyright Klimakteriehäxan

Färgsprakande frukt

Finns det en godare frukt än mango? Ja det kan man naturligtvis ha olika åsikter om. Finns det en vackrare frukt än mango? På den punkten blir det svårt att säga emot, inte sant? 

För min del handlar det verkligen om en favorit. Köper gärna trots att den är dyr och ibland svår att få mogen hemma i köket. En enda gång har jag kunnat plocka mogen mango direkt från ett träd och sätta tänderna i den, det var i Venezuela, och lika vacker som den jag nu burit hem från butiken var den inte. Men så god, förstås!

Vet ni att i Mexiko äter man "mango verde", alltså mango som är grön eftersom den ännu inte mognat? Ingen njutning rakt av, men mexikanerna doppar klyftor i en häftig kryddblandning med både salt och chilipeppar bl a och det händer verkligen saker i munnen när man tuggar! Mango verde säljs ofta på gatan i små stånd.

Köper ofta denna. Utmärkt, om man
 ser till innhållet. Föredrar dock definitivt
 originalförpackningens "design"!

Det blir lätt kladdigt när man tar ett kraftigt bett i det saftiga fruktköttet. Och den stora kärnan måste man ju gnaga av, man vill inte kasta något! Nu finns det dock en väldigt bra fgenväg, helt oberoende av skördetider och säsonger. Perfekt mogen mango finns, skalad och uppskuren i bitar, i frysdisken och det är faktiskt en jättebra ersättare. 

Fast vacker? Nä det kan man inte säga vare sig om pappkartongen eller plastpåsen mangon förpackas i. Bästa färgspraket får man av den äkta varan, eller hur LillaSyster?

Skulle också kunna påstå att mango är något jag inte vill vara utan. Därmed har jag också hoppat på Åkes lördagståg!

Copyright Klimakteriehäxan

Fredag med lite färg

Äntligen fredag, eller hur? Därmed fem frågor från Elisa Matilda. Så här ser det ut i dag (hon har satt rubriken Mellan raderna):

1. Vad säger ditt sätt att packa om dig? Att jag är fåfäng.
2. Vad är ett tecken på att någon känner sig hemma? Hen slår sig ner och är sig själv.
3. Vad kan du avgöra på bara några sekunder? Där sitter ett plus, där sitter ett minus.
4. Vad avslöjar ett ”oj, vad tiden går!"? Varje blick på min omvärld.
5. Vad hör du mellan raderna när någon säger ”du ser trött ut”? "Oj, åren syns verkligen på henne!"

Att gå till en handelsträdgård är ett bra sätt att få november månad lite färggladare än den gråa etikett vi vanligtvis klistrar på sen. Se så vackert planterat med skimmia och någon sorts palettblad (tror jag) i Ulriksdals slottsträdgård! Visst är det härligt att också hösten blommar!
Det är LillaSyster som kämpar mest energiskt för en Färgsprakande November.

Copyright Klimakteriehäxan

Om man gillar sushi ...

Det drar ihop sig till julklappstider. Ser något på nätet som faktiskt är frestande – jag gillar ju sushi! Äter det gärna, byter ofta räkan mot lax, men skippar wasabin och förundras över hur sushikockarna alltid har tillgång till perfekt mogen avokado. Att detta inte bara är gott att äta utan dessutom vackert att titta på är ju bara ett plus till!  

Nu finns det en ny sushivariant att beställa på nätet. Jättefina bitar i typisk sushiförpackning, tillsammans med ätpinnar i trä. Det är bara det att inget i lådan är ätbart. Varje sushibit är en sinnrikt hopvikt strumpa, som enligt reklamen passar alla skostorlekar mellan 36 och 44. Fem par får man i en låda för 399 kronor, billigare om man köper fler.  

Sajten säljer också strumpor som ser ut som pizza eller donuts, men sushistrumporna är absolut den roligaste varianten. Den som kom på idén är värd beröm! Och resultatet är perfekt när man som LillaSyster vill ha en Färgsprakande november!

Bild från matstrumpor.se

Copyright Klimakteriehäxan

Jo jag tänkte på en sak ...

... att jag är stolt och glad över att Sverige vägrar spela mot Ryssland i stundande ishockey-VM. Sedan ryssarna fick OK för deltagande ställde sig Finland på hälarna. Nu har Norge, Tjeckien, Danmark och Lettland och alltså Sverige hängt på. Hoppas det blir fler! Att Rysslands anfallskrig mot Ukraina liksom "glöms bort" till förmån för spännande sport – nej, det accepterar vi inte! 

Turen har kommit till Z

Det finns bloggutmaningar och så finns det Utmaningar. När vi nu kommit fram till Z i vår jakt på innehåll i ABC+, trevligheternas eget alfabet, handlar det verkligen om en med stort U! Svårigheter är till för att övervinnas. Föga hjälper det att jag känner en med förnamnet Zander (eller åtminstone hans mamma). Bara att bita ihop!

Zebrarandigt
I vissa lägen ett snyggt mönster, fast allra snyggast är det nog på zebror. Det ska inte finnas två som har exakt samma randning, visst är det häftigt! Vackra att se på hur som helst, njut av fotot nedan.

Zest
Ett underbart, jättetrevligt, mycket användbart ord för den som liksom jag spelar Wordfeud. Annars förekommer det mest i recept och energiska kockar har minsann ett zestjärn, ett litet specialrivjärn (jag har inget) med vilket man går loss på citrusfrukters skal. Det blir smaksättning framför allt i desserter och bakverk.

Zappa
En aktivitet som ibland överanvänds, men som är skön att ta till när man känner sig lite uttråkad i tv-soffan och inget program lockar. Med lite tur ramlar man över något som funkar som avkoppling och förströelse i en halvimme eller så, så tack för zapp-knappen på fjärrkontrollen!

Anders Andersson, mycket etablerad journalist bl a som expert på ekonomiska frågor, blev naturfotograf när han gick i pension. Och vilka bilder han tar! På såväl stora som små djur, inhemska och exotiska. Den här heter "Stor och liten" och är tagen i Masai Mara, Kenya.
Man kan köpa hans fototavlor här! De är numrerade, signerade och i ram. Kanske
ett julklappstips?

Nu när vi verkligen är inne på spurten levererar järngänget som vanligt. Först med Y+ var Margaretha. Sen följde Jenny, LillaSystet, Livshäxan, Mrs Calloway, Ingrid, Debutsky, JanErik, Åke, Merika, Susjos och Josjos.

Copyright Klimakteriehäxan (det gäller förstås inte fotot, det har jag bara lånat med Anders tillstånd)

DSN om en (o)möjlig statsminister

Idag kommer Sveriges riksdag att rösta för eller emot en ny statsminister och regeringsbildare, nästan sju veckor efter valet. Men det gäller en kandidat som aldrig sagt sig vilja ha jobbet. Måste vara första gången detta någonsin händer, och det lär inte ske särskilt snart igen om ens någonsin. Ska centerledaren Elisabeth Thand Ringqvist få de röster som krävs för att leda vårt land? Sannolikt inte. Men OM hon skulle få det (vilket ingen tror, inte jag heller) skulle det kanske bli spännande på riktigt ... svensk inrikespolitik är sannerligen inte lätt att förstå sig på!

Copyright Klimakteriehäxan

Sjukdom i bokhyllan

Sjukdom är ett alltför vanligt samtalsämne, kan jag tycka, men jag inser också att för många är det en ytterst jobbig realitet som måste hanteras. Nu vill Skriv-Robert hur som helst att detta ord är nyckeln till veckans tisdagstrio.

Jag väljer att fokusera på en av de värsta sjukdomar som kan drabba en människa. Nej, inte cancer, även om den förvisso är hemsk och finns i otroligt många litterära skildringar. I stället väljer jag ALS, Amyotrofisk Lateral Skleros, som långsamt förvandlar en människa till ett paket som inte kan göra någonting själv mer än att tänka, och tänka lika klart som hon någonsin tidigare ha gjort.

"Ro utan åror" blev min vän och kollega Ulla-Carin Lindquists första och sista bok, i vilken hon beskriver sin tid efter diagnosen, med en del tillbakablickar. Jag var synnerligen inblandad i dess tillkomst, vilket man kan läsa om i "I ljust minne bevarad". Den texten hittar du alldeles gratis här, även om den senare kommit ut i lätt bearbetad tryckt version (som inte finns att köpa annat än direkt från mig, inte heller på bibliotek). Och om du inte har läst Ulla-Carins fantastiska bok, som hyllats unisont och gått på segertåg runt om i världen, gör det nu!

"Fjärilseffekten" skrev Karin Alvtegen och även här drabbas en vuxen kvinna av denna dödsdom som kan ta olika lång tid att få effekt men där ingen bot finns att få. Vilket är ett faktum än i dag. 

"Tisdagarna med Morrie" (Tuesdays with Morrie) skrev den amerikanske sportjournalisten Mitch Albom. Den handlade om en av hans mest älskade collegelärare och deras allt intensivare relation medan sjukdomen fortskred. Blev en internationell bestseller och oförglömlig film med Jack Lemmon i sin sista stora roll.

Det finns fler ALS-böcker, intressant på sätt och vis eftersom sjukdomen är relativt "ny", oklart vad den kallades för innan forskningen kommit fram till diagnosen. I Sverige skrev Maj Fant 1994 självbiografiska "Klockan saknar visare" och Flora Wiström står bakom "Stanna". Från Sydafrika kom "Aagat" av Marlene van Niekerk. De två sista har jag stående olästa i hyllan och det beror i det sydafrikanska fallet självklart på dess tjocklek – en tegelsten. 

Över 400 personer i Sverige beräknas få ALS i år. Ungefär dubbelt så många lever med sjukdomen. Fler män än kvinnor drabbas, generellt. Och trots intensiv forskning är ALS i mångt och mycket fortfarande en gåta. Den som vill stödja forskningen kan exempelvis göra det här.

Copyright Klimakteriehäxan

Novemberfärg

LillaSyster står bakom uppmaningen att ge novembermånaden lite hjälp genom att tillföra färg till det som annars ofta kallas en grå tid. Här en av krukorna som står i vår port! Uppskattar verkligen de där växterna som byts ut i takt med årstidens växlingar.  

Oooops ... inser att jag redan använt den här bilden på bloggen ... men eftersom jag fortfarande tycker krukan är en fröjd för ögat så får det bli en repris! 

Copyright Klimakteriehäxan

Saker att minnas 11

Att resa berikar människan, det är jag övertygad om. Man får uppleva nya saker, vidgar sina vyer både bokstavligt och bildligt. Mina resor har gett mig många minnen, men jag har också nästan alltid sett till att få med mig något hem, en liten sak som på ett eller annat sätt får mig att tänka på den där resan och vad den gav mig. Jag har tagit mig för att visa er några av mina souvenirer. Det här är den elfte, liten och lättfraktad, som är så bra!

  

Smycken roar mig. De behöver verkligen inte vara dyra, men de ska ha något litet extra. Som den här lilla ringen, där själva "juvelen" består av 20 kopek i ett sovjetiskt mynt från 1982. Då hade det ett nominellt värde värt ungefär 0,20 till 1,50 kronor i den officiella växelkursen, men som samlarobjekt i dag är det normalt värt mellan 15 och 35 kronor beroende på skick, får jag veta när jag googlar.

Det var nog ungefär vad jag betalade för den här ringen när jag strövade omkring i Riga. Min kompis, som hade jobb i Lettland, var på sitt kontor och jag försökte se mig om på egen hand efter bästa förmåga. Hamnade på ett museum där man måste ha märkliga gammaldags tofflor på fötterna, på ett fik där man serverade tjock drickchoklad i kopp efter kopp, och så småningom kom jag till en marknad. Det mest originella man kunde köpa där var blåsippor i bukett – synnerligen exklusivt, tyckte jag, som växt upp i den fridlysta blåsippans land.

Men där fanns också de där smyckena, tillverkade av sovjetiska mynt som - antar jag - symboliserade en gången tid som ingen egentligen ville minnas, än mindre ha tillbaka. Landet lämnade rubeln som valuta 1993 och gick sedan över från sina egna lats till Euro för tolv år sedan. Förmodligen var alla vi som köpte sådana här rubel-ringar turister från väst ...

Riga var en trevlig stad, med gamla fina kvarter att ströva runt i och praktfulla blomplanteringar på torgen. Fick faktiskt med mig två små oljemålningar också, inköpta i en museibutik – det fanns en hel del konst att kika  på och det gillar ju jag. Skulle gärna åka tillbaka, men väninnan har flyttat hem igen så jag har ingen att hälsa på där längre. Men min rubelring har jag, med 20 kopek! Fast jag skulle ljuga om jag påstod att jag använt den särskilt ofta.

Copyright Klimakteriehäxan

Veckans foto sprakar av färg

Älskar höstens trädprakt. Ibland består den av kala svarta grenar mot blå himmel, ibland håller de kvar sina löv i gult och rött, som om de vill klamra sig fast vid sommaren så länge det någonsin går ... Bloggvännen Åke vill se vad hans bloggarkollegor plåtat i veckan som gått. Här alltså mitt bidrag! Det är väl arboristen i mig som styr ... och visst passar mina bilder också in i LillaSysters satsning på en färgsprakande november! Allt för att kämpa emot den envisa stämpeln som säger att den månad som börjar i dag bara är grå och tråkig.

Copyright Klimakteriehäxan

Veckans mening – om teknik

Finns det en mening som jag nyss läst och som fått mig att reagera lite lite extra? Skriv-Robert vill gärna ta del av den i så fall, så här ska han få en Veckans mening från mig. En mening som fick mig att dra lite på munnen, vi lever ju i en tid när den moderna tekniken är på väg att både köra om oss och ibland också köra över oss, känns det som ... för fort framåt går det! Skribenten jag citerar är Johan Hakelius på tidningen Fokus som funderar kring "framstegen" men också påminner om frågetecken som kan följa:

I den så kallade digitaliseringens barndom, när entusiastiska ingenjörer förklarade för oss att vårt kylskåp snart kunde kommunicera med vår brödrost, fanns alltid någon skeptiker som undrade vad de egentligen hade att tala om. 

Copyright Klimakteriehäxan

När kärlekens färg är grön

Den vackert gröna flaskan i sällskap av höstens kärleksört från Barndomslandet,
 i en vas ur Lisa Larsons mindre kända serie Quartette. Återstår att se om äkta
kärlek nu kommer att uppstå mellan mig och Blossas specialglögg m/2026!

Eftersom dagen var grå, vinden ettrig och temperaturen låg såg jag mig om efter något närliggande glädjeämne och hamnade hos – ja ni får ursäkta! – Systembolaget.

Tittar på flaskans dekor med sombreron på plats 
och tycker mig höra mariachi-orkestern ...
En speciell upplevelse, jag lovar!

Kom nämligen på att årets specialglögg från Blossa rimligen finns att köpa och det gjorde den, absolut. Vackert grön är flaskan, innehållet "har inspiration från Mexiko" – och det står förvisso "Viva Mexico" i dekoren. Flaskan pryds med någon kaktus och en sombrero, citrusskivor finns här också, liksom ett kattliknande djur, möjligen en svart panter, för sådana kan man stöta på i det där landet!  

Ett par döskallar är inte ditsatta som någon varning för alkoholens (15 %) skadliga inverkan på kroppen, det är en kulturell blinkning till "värdlandet".  För under samma tid som vi konsumerar glögg högtidlighåller man i Mexiko "Dia de los Muertos", "De dödas dag", och det sker med energi och kraft, på ett betydligt lättsammare sätt än när vi går till kyrkogårdarna och tänder ljus på Allhelgonadagen. Det blir faktiskt fest bland gravarna. Bl a bjuds man på "gravgodis" och den som inte tackar och tar emot vanhedrar den dödes minne. På glöggflaskan finns också calaveras. små ansiktsmasker liknande döskallar, gjorda av socker till just det där firandet.

I år ska vi alltså dricka vitvinsglögg med "klassiska glöggkryddor, frisk lime och en lätt rökig ton från agave". Hade verkligen inte en susning om att just den växten bjuder på rökig smak men om expertisen påstår det så får jag väl tro på det! Ganska vanlig är den i alla fall i Centralamerika och vacker när den blommar, fast man får vänta på den skönheten i åratal: de stora vita blomsteraxen som höjer sig ett par meter över marken dyker bara upp en enda gång under en plantas livstid. Ibland kan man få blommorna som ingrediens i en omelett ... smakar inte mycket.

Inser så till min oförställda glädje att den här svenska glöggen ska smaka som en Margarita! En drink som jag verkligen gillar, bestående av tequila, triple sec, is och limejuice, serverat i ett saltkantat glas. "Frozen Margarita" är allra bäst, då ingår krossad is. Grön är drycken hur som helst, i sammanhanget kan det kallas kärlekens färg!

Kan knappt bärga mig, måste öppna flaskan, måste få smaka! Kalla det för att tjuvstarta julen, det är en smäll jag får ta. Årets specialglögg finns faktiskt och tack och lov alkoholfri också ... släpps till sugna kunder i morgon, den 1 november!

---------------

Nu hampar det sig så att om man vill "Hoppa på tåget", det som sätts i trafik av bloggvännen Åke lördag efter lördag, så har det denna gång som tema favoritfärg. Vad kunde passa bättre? Jag älskar grönt! Har gröna kläder, gröna soffor, grön ögonskugga, älskar gröna växter, äter gärna grönt, kan lyssna på evigt gröna låtar ("Gröna små äpplen" med Monica Z, "Green Green Grass of Home"med Tom Jones!), gillar grönmögelost och så förstås allt det härligt gröna ute i naturen. Vilket numera alltså kompletterats med en glöggflaska! 

Copyright Klimakteriehäxan