Dagens Stora Nyhet kommer här!

För en liten tid sedan skrev jag en liten blänkare här på bloggen under den korta och kärnfulla (?) rubriken DSN. De tre bokstäverna står för Dagens Stora Nyhet eller gjorde åtminstone det förr, medan jag fortfarande jobbade som nyhetsmänniska. Och det var den man alltid serverade sin publik allra först.

Den nyhet jag då kunde offentliggöra gällde att jag äntligen tagit årets/sommarens första dopp i sjön. Men sedan dess har jag gått och funderat på om man inte rent av kan stöta på en stor nyhet en massa andra dagar? Ja, kanske inte såna som får en att utbrista ”Ett litet steg för människan, men ett stort steg för mänskligheten” som Neil Armstrong gjorde när han klev ner på månens yta. Men andra små steg .... även om de inte påverkar hela mänskligheten?!

Därmed lanserar jag nu DSN som "klump". Och min första (efter badet alltså) gäller minsann inget mindre än en förestående utrikes resa! Jag ska åka till Oslo! Jag ska gå med Dottern på Robyns konsert! Det är ju vid närmare eftertanke inte en en liten grej, det ÄR ju STORT! Har inte varit i Norge på länge och minns inte när jag senast gick på konsert. OK, övriga världen tar upplysningen med ro. Det blir nog så igen, om fler DSN dyker upp här.

Copyright Klimakteriehäxan

Kulturellt i sommartid

Finns det kulturyttringar som har speciell sommarladdning? Naturligtvis gör det det. Tänk bara på ordet "folkparkssommar" och du har nått fram! Alla turnerande artister av alla sorter tar vara på det som man hoppas ska vara perfekt väder för ljusa utekvällar. Enligt O ställer en "kulturfråga" som lyder: Vilka verk förknippar du med sommaren?

Förutom de där psalmerna vi alltid sjöng när det var skolavslutning tänker jag på "Intåg i sommarhagen" av Wilhelm Peterson-Berger. Vackert.
"Änglamark" av och gärna med Evert Taube. Vackert.                           "Idas sommarvisa" med Astrid Lindgrens ord och Georg Riedels toner. Vackert.

Nu tar jag klivet från grammofonen till bokhyllan: I Enid Blytons Fem-böcker är det väl alltid sommar? Att det är det i Tove Janssons "Sommarboken" står utom alla tvivel. Gäller även "Barnen i Bullerbyn", ja de flesta av Astrid Lindgrens barnböcker, tror jag, även om hon ägnat sig åt jular också.

Tar några filmer också när jag ändå kommit loss: "Sunes sommar" som jag skrattade hejdlöst åt första gången jag såg den. Har tvingats inse att skämten kommer allt glesare nu för tiden ... fast det är samma film ... men den hör till sådant som inte åldrats särskilt väl. Fast lite kul måste den fortfarande vara!
"Sommaren med Monika" var ett romantiskt skärgårdsdrama och med det skrev Ingmar Bergman filmhistoria, med god hjälp av Lars Ekborg och Harriet Andersson. Då, 1953, var så pass opåklädda kärleksscener sällsynta och hade antagligen aldrig förr varit lika laddade. Per Anders Fogelström skrev ursprungsstoryn. 
Sympatisk feelgood-rulle skulle jag vilja kalla "Föräldrafällen" (Tha Parent Trap), om två tvillingflickor som skilts åt men träffas på ett sommarläger, helt ovetande om att de är systrar. 

Där ser man, sommaren formligen dräller av kultur i olika former, vi kan helt enkelt bara ge oss hän! Kanske med ett besök i närmaste folkpark?

Copyright Klimakteriehäxan

Veckans foto: Vin är vackert!

Varma vackra sommardagar är som gjorda för att i trevligt sällskap ta ett glas av en svalkande dryck, kanske på en balkong, en veranda, en altan eller rent av i en syrenberså? Vad man dricker spelar nog mindre roll. Ett glas saft, kanske, gjord efter farmors recept. Eller en skummande öl? De alkoholfria är numera jättegoda. När det handlar om vin blir det så här års lätt ett rosé, det känns som att det matchar ljuset, temperaturen, blommorna – ja allihop som har med sommar att göra.

Och så finns det entusiaster som gör vin själva. Minns hur man för decennier sedan kunde köpa speciella "vinsatser" för att skapa sitt eget. Jag prövade. Det blev väl billigt, men inte gott. Drickbart? Kanske. Tror knappast att det blev särskilt alkoholhaltigt heller, men oavsett det var det verkligen inget man ville bjuda på.

Men de riktiga entusiasterna, de som dessutom har gröna fingrar, de har egna vinrankor minsann. Vin är vackert! Jag tittar upp i taket över våra vänners altan och ser början på det som snart ska bli en heltäckande grön, skuggande yta. Druvklasarna låter vänta på sig, men inne i växthuset syns de tydligt. Och odlarna lovar att druvorna de så småningom kan skörda blir jättegoda – oklart om de räcker till vin, dock.

Minns hur jag i min ungdom läste hur folk reste till Frankrike och Italien för att delta i vinskörden. Det som jag tyckte lät allra härligast, ja nästan romantiskt, det var att man med bara fötter trampade de mogna druvorna för att få ut saften ... Har ännu aldrig trampat en druva (annat än möjligen av misstag) men skänker vinmakarna en tacksamhetens tanke när jag bär hem någon lovande flaska från Systembolaget, med druvorna färdigtrampade och klara. 

Druvor ska det bli. Men ska de också bli trampade?

Bästa bilden under vinrankorna tog Maken. Och för en gångs skull får ni se en bild på mig!
Jo då, jag sitter ju där! Det ser du väl???😁

Bilderna på våra vänners vinodling blir mitt bidrag till Åkes Veckans foto denna gång. Tills vidare får jag nöja mig med druvorna jag köper i matbutiken ...

Druvorna jag har på mitt fruktfat är allt annat än hemodlade.
De verkar ha rest hit ända från Egypten.

Copyright Klimakteriehäxan

Midsommar mitt i sommaren

Verandan på vårt hus i Barndomslandet har en levande vägg mot omvärlden. Den består av klätterhortensia, just nu i full blom. 

Ett stillsamt surrande omger hela den stora busken, där flyger bin, humlor och andra insekter jag inte kan identifiera in och ut och verkar trivas riktigt bra. Däremot är de inte särskilt tjänstvilliga när det gäller att sitta och posera framför min kameralins.

Det är förstås midsommardagen i dag, och vad är då naturligare än att kalla det "mitt i sommaren" som Åke gör när han rattar sin lördagsserie "hoppa på tåget". 

Och när det handlar om sommar får man hoppa på i farten, för uj vad det går undan! Gräset växer så det knakar, fågelungarna är kläckta och sädesärlan verkar se sig om efter lämplig vattenpöl att bada i, för det är faktiskt varmt. Jordgubbarna är vackra och goda men dyra, flaggan är hissad. Sjön blir varmare dag efter dag. Så är det väl mitt i sommaren?

Stilig men för mig okänd besökare i hortensian. Kan vi kalla den sommargäst?

Copyright Klimakteriehäxan

Midsommar!

Midsommarafton är här. Naturligtvis handlar Elisa Matildas fem fredagsfrågor om det.

1. Hur spenderar du midsommar i år? Befinner mig för minst femte midsommaraftonen i rad i det jag kallar Barndomslandet.
2. Befinner du dig mitt i sommaren eller har den bara börjat? I början men strax mitt i?
3. Vad betyder midsommar för dig – tradition, fest eller något helt annat? Inga djupt rotade traditioner. Men vill gärna plocka en bukett vilda blommor och äta jordgubbar (fast bägge sakerna vill jag i o f s alltid ...) 
4. Kommer du att dansa runt en midsommarstång? Nej. Men jag har hissat flaggan, den vajar så tjusigt.
5. Vad kommer att finnas på ditt lunchbord? Sill och färskpotatis.

GLAD MIDSOMMAR önskar jag er alla!

Copyright Klimakteriehäxan

Sommarens bästa kväll?

Det var en högtidsdag, lika viktig som andra vi brukar fira. En julikväll varje år var det dags: jag begav mig till Gröna Lund, tog plats så nära Stora Scenen jag tog mig och sedan var det bara att vänta på det som skulle kunna bli den allra bästa sommarkvällen. 

Visst kom han, Evert Taube, ibland klädd i sin basker, ibland i skepparmössa, men alltid med den där sjalen han hade om halsen som en argentinsk gaucho. In på scenen steg också hans son Sven-Bertil, länge den vackraste karl jag kände till. (Att han dessutom kunde sjunga och var en utmärkt skådespelare gjorde inte saken sämre.)

Till scenbilden hörde också Ulf Björlin, som ledde orkestern – inte alltid helt enkelt, eftersom Evert kunde lägga in oplanerade pauser, improvisera ganska vilt. Sven-Bertil försökte styra upp det hela, han lyckades ibland men inte alltid.

Men alltihop det där hörde till! Och jag (och väldigt många med mig) älskade det! Vi fick alla de underbara sångerna på rad: "Så skimrande var aldrig havet", "Fritjof Anderssons paradmarsch", "Änglamark" och många fler. Sist kom "Min älskling du är som en ros" och blomman han hade i handen kastades ner till hustru Astri som satt på specialplats nedanför scenen. Att både hon och alla vi i publiken kände till att rätt många kvinnor förmodligen fått ta emot en och annan ros av Evert genom åren spelade ingen roll, det var enormt romantiskt ändå!

Evert Taube höll sin första konsert på Gröna Lund redan den 12 juli 1945. När han dött 1976 fortsatte traditionen med Sven-Bertil, visskatten var ju den samma. Och jag lika trogen i publiken, fast något år missade jag nog ändå, eftersom jag bodde utomlands.

Men var man i Stockholm var det en självklarhet att man skulle bege sig till det gröna Djurgården och gärna sjunga med i låtarna vi alla i publiken kunde, ja fortfarande kan.

Nu ska "Taube på Gröna Lund" få nytt liv. Det är Lisa Nilsson som den 1 juli tillsammans med "Augustifamiljen" och gästartister gör en hyllningskonsert till herrarna Taube på Stora Scenen. De ska sätta "sin egen prägel på Taubes tidlösa låtar" heter det i reklamen.

Min egen bild på Sven-Bertil, tagen 2008 i
samband med firandet av nationaldagen på Skansen.
 Det kändes som en ära att jobba med honom!

Jag kommer att ha över 35 mil dit så det blir lite för långt. Får väl trösta mig med några inspelade visor, jag kan än en gång fälla en tår över Karl Strannes grymma öde som det så mästerligt beskrivs i "Balladen om briggen Blue Bird of Hull". Eller varför inte genom att plocka fram någon av Everts jättebra böcker, som "Don Diego Karlsson de la Rosas roman". Saknar jag Sven-Bertil så antar jag att den underbara filmen "En enkel till Antibes" från 2011 finns på någon strömningstjänst. Har honom förstås på CD också.

Sommar och Taube hör ihop, för evigt! Kombinationen kan bli, jag upprepar det, sommarens bästa kväll!

Copyright Klimakteriehäxan

 

Dags för D+

Trevligheter är väldigt bra att samla på sig, de kommer till pass hela tiden och man tröttnar ju aldrig! Där har ni startpunkten för mitt positiva alfabet. I ABC+ får varje bokstav tre bra saker belysta, onsdag efter onsdag. Som exempelvis dessa när vi kommit till D+:

Dagg 
Tänk så vackert på morgonen när de första solstrålarna får det att blänka som silver på marken! Eller som diamanter rent av, också en trevlighet på D ... men daggen är gratis, vilket måste betraktas som en konkurrensfördel gentemot den andra sortens glitter.

Danskt 
Tänk vad de kan, våra grannar i söder! Inte bara smørrebrød minsann, nej en massa olika sorters design, möbler, romaner, kläder, tv-serier m m ger de oss (ok vi får betala för det men ändå). Trevlig huvudstad har de också.

Dans
Tänk så roligt det var förr i världen när man dansade varenda helg och ibland i veckorna också! Jättebra  motion, faktiskt. Idag kan jag med nöje se andra dansa, gärna en eldig tango eller en klassisk balett. Men försök inte bjuda upp mig, det blir nobben. Kakelugnar dansar inte, lika lite som andra stora tunga stela saker.

Hänger du på med dina egna plustecken? Kul i så fall, men glöm inte lägga in länk här nedan till ditt eget blogginlägg! Du har förstås hela veckan på dig, ingen hets! Och man kan hoppa på fast man inte gjorde det från början, det finns många bokstäver kvar. Vi får aldrig ihop för många plusbitar, den saken är klar.

När det gällde trevligheter för C+ dök bidrag upp från Ingrid, Margaretha, Jenny, LillaSyster, Susanne, BP, Mrs Calloway, Livshäxan, Debutsky, Åsa och Susjos. Om du klickar på ❤️ i raden för etiketter kommer du till de bokstäver vi redan klarat av, och då hittar du också många mysiga saker du kanske glömt att uppskatta!

Copyright Klimakteriehäxan

Tack för skratt!

Sommarskjortan har också en roll i showen ...

Råkade av en händelse upptäcka att "Johan Glans sommarshow"sändes på TV4. Den är visserligen inspelad 2023, men det gjorde inget – jag skrattade, ofta och gott! Han är en lysande ståuppare, denne begåvade skåning! Om du liksom jag tycker att man får skratta för sällan rekommenderar jag att du klickar här, för programmet finns på TV 4 Play.

Copyright Klimakteriehäxan

Ont om läsvärda åldringar

Pensionärer/Seniorer ska det handla om i säsongens sista tisdagstrio, så har Skriv-Robert bestämt. Spontant känner jag att jag snarast vill komma med varningar än rekommendationer här ... 

Har svårt att ta till mig de där tillrättalagda historierna med gulliga gamlingar i huvudrollerna, personer som "trots sin höga ålder" är lite smartare än sin omgivning och därmed klarar av saker som gemene man inte verkar göra.

Har testat Karin Brunk-Holmqvist. Vet att hon säljer bra, men jag gäspade nog mest. "Torsdagsmordklubben" (Thursday Murder Club) av den sympatiske britten Richard Osman föll jag inte heller för. Eli Åhman-Owetz "Sköna Maj" kändes som en barnbok för pensionärer. Kanske råder det rent av generell brist på läsvärda åldringar?

Jaha, det där blev ju också en sorts trio. Men knappast något om åldrande i skönhet ... Agatha Christies Miss Marple skulle möjligen kunna vara det lysande undantaget, förstås. Eller den förvirrade svenske gubben i Emma Hambergs "Je m´appelle Agneta", kul typ men han är ju extremt udda ... Låt mig fullborda en trevligare trio trots allt, med hjälp av "Tranorna flyger söderut", mycket läsvärd skildring av att vara inne på livets slutvarv, skriven av Lisa Ridzén. 

Let´s part on a happy note, brukar man ju säga, men idag är jag visst mest motvalls käring. Kan kanske vara lite mer positiv när tisdagstrion dyker upp igen i slutet av sommaren?

Copyright Klimakteriehäxan

Delad glädje är dubbel glädje!

Fick en fråga utanför bloggen huruvida man får dela mina inlägg vidare. Självklart får man det, så länge det framgår varifrån inlägget kommer, helst med en länk hit!

Dela gärna! Delad glädje är dubbel glädje, som bekant. Om du delar får du gärna berätta det (i en liten kommentar här) men det är inget krav.

Copyright Klimakteriehäxan

Ull värd sitt pris?

För tionde gången har Sveriges bästa egenutgivna bok utsetts och därmed tilldelats Selmapriset för 2026. Alla titlar utgivna under 2025 på eget förlag eller via egenutgivningstjänster kunde delta, och juryn har haft 199 böcker att välja bland – allt fler skribenter väljer att publicera sina alster vid sidan av de stora förlagen, konkurrensen för att bli utgiven är stenhård.

Vinnarboken heter "Mer ull åt folket – en bok om svensk ull" och är skapad av Pia Mattzon, som skriver, och Anna Sigge, som fotograferar.

Duon har under flera års tid intervjuat 54 personer runt om i landet, folk som brinner för svensk ull. 

Författarna får förutom äran och ett diplom 15 000 kronor. I prismotiveringen står att boken  "lyfter den viktiga roll som ullen spelar för hållbarhet, beredskap och en levande landsbygd".

Bakom priset står Bookea, tidigare Vulkan, ett företag som erbjuder hjälp (mot ersättning förstås) till utgivning både i tryck och av ljudböcker.

Man måste nog ändå vara väldigt intresserad av ull och får för att köpa boken. Den kostar 633 kronor (hos Bokus). Ja, ull av god kvalitet är dyr! Men grattis till priset hur som helst!

Copyright Klimakteriehäxan 

CITAT från en fin fest

Man ska inte sopa för mycket under mattan, det blir lågt i tak då.

-Stina Ekblad följer manus som presentatör under galakonserten som hölls för att ära kungaparets guldbröllop, alltså firar de femtio år som gifta. Tror kanske inte att citatet kommer att bli så flitigt kopierat i andra liknande sammanhang, det lämnar alltför många tolkningsmöjligheter för det ... Jag vet inte säkert, men tror att Calle Norlén skrivit programledarens mellansnack. Evenemanget (på Operan) sändes i Sveriges Television i går kväll, lördag. Finns att se i efterhand på SVT Play.

Skärmbild

Visst är vi skärmberoende lite till mans (och kvinns), absolut. Diskussionen om hur framför allt barns skärmtid ska begränsas är pågående, sociala medier bör inte vara tillgängliga för barn hur som helst, det är tanken. En utredning föreslår att först det kalenderår man fyller 15 ska man få logga in på olika onlineplattformar. Och man funderar också kring att ingen under 13 ska ha egen mobil, över huvud taget inte använda en smartphone – det tycker i alla fall Folkhälsomyndigheten.

Där är vi inte än. Kanske bra tänkt, men hur efterlevnaden ska övervakas övergår mitt förstånd. Fast när jag nu i min mobil hittar den här "skärmbilden" på det unga paret tänker jag att ja, kanske, kanske kan en sådan situation tjäna som en varning långt ner i åldrarna ...

Det är Banksy som skildrar modern romantik på detta sätt. Jag tog "skärmbilden" på Banksy-museet i Amsterdam när jag var där i april.

Skärmbild, förresten ... när jag var barn handlade det om lungröntgen. Och ingenting annat.

Copyright Klimakteriehäxan

CITAT om krukväxter

De kan påverka nästan alla våra sinnen. Man kan titta på dem, dofta på dem och känna på dem. Och en del av dem kan vi ju också äta. /.../  Att ta hand om växter och se dem växa och frodas kan kännas meningsfullt och ha ett självbelönande värde för individen, visar forskning.

-Detta har jag förstås vetat i decennier, men nu finns det alltså vetenskapligt belagt också. I dag redovisat i Dagens Nyheters lördagsbilaga.

"Å vilken fin blomma" sa en tjej som kom på besök i dag. När jag var barn hade min
 farmor en släkting till den här i kruka, fast hennes var klarröd, inte blekrosa som min.
Hon kallade den för "Kristi Törnekrona" och jag tror aldrig jag stött på den igen på den
 evighet som  gått sedan dess. Men med denna krukväxts hjälp hoppar jag nu på tåget,
det som Åke  vinkar av varje lördag. I dag var temat blommor men jag lyckades glömma
 det ... Faktum är att denna min fina krukväxt verkar heta "Kristi Törnekrona" än i dag.
Den har taggar på stammen, det är väl förklaringen till namnet.

Copyright Klimakteriehäxan

Veckans mening – om att drabbas av en insikt

Få författare har som Torgny Lindgren satt ord på känslor och företeelser och människors svagheter. I novellsamlingen "Berättelserna" finns historien om ett möte mellan två av den svenska litteraturens giganter, Selma Lagerlöf och Verner von Heidenstam, med titeln "Selma och Verner". Blickar möts och kvinnan ser på mannen och tvingas inse att hans storhetstid är över. En sorg som kan drabba vem som helst, tyvärr. Här är Veckans mening, den som med sin sorg fått mig att stanna till lite extra i min läsning: 

Och nu vände han sitt ansikte mot henne och med ens såg hon hur gammal och fårad han blivit och hur barnsligt skrämd och osäker hans blick var, den tycktes vädja om förståelse bortom allt förnuft.

Copyright Klimakteriehäxan