Skärmbild

Visst är vi skärmberoende lite till mans (och kvinns), absolut. Diskussionen om hur framför allt barns skärmtid ska begränsas är pågående, sociala medier bör inte vara tillgängliga för barn hur som helst, det är tanken. En utredning föreslår att först det kalenderår man fyller 15 ska man få logga in på olika onlineplattformar. Och man funderar också kring att ingen under 13 ska ha egen mobil, över huvud taget inte använda en smartphone – det tycker i alla fall Folkhälsomyndigheten.

Där är vi inte än. Kanske bra tänkt, men hur efterlevnaden ska övervakas övergår mitt förstånd. Fast när jag nu i min mobil hittar den här "skärmbilden" på det unga paret tänker jag att ja, kanske, kanske kan en sådan situation tjäna som en varning långt ner i åldrarna ...

Det är Banksy som skildrar modern romantik på detta sätt. Jag tog "skärmbilden" på Banksy-museet i Amsterdam när jag var där i april.

Skärmbild, förresten ... när jag var barn handlade det om lungröntgen. Och ingenting annat.

Copyright Klimakteriehäxan

CITAT om krukväxter

De kan påverka nästan alla våra sinnen. Man kan titta på dem, dofta på dem och känna på dem. Och en del av dem kan vi ju också äta. /.../  Att ta hand om växter och se dem växa och frodas kan kännas meningsfullt och ha ett självbelönande värde för individen, visar forskning.

-Detta har jag förstås vetat i decennier, men nu finns det alltså vetenskapligt belagt också. I dag redovisat i Dagens Nyheters lördagsbilaga.

"Å vilken fin blomma" sa en tjej som kom på besök i dag. När jag var barn hade min
 farmor en släkting till den här i kruka, fast hennes var klarröd, inte blekrosa som min.
Hon kallade den för "Kristi Törnekrona" och jag tror aldrig jag stött på den igen på den
 evighet som  gått sedan dess. Men med denna krukväxts hjälp hoppar jag nu på tåget,
det som Åke  vinkar av varje lördag. I dag var temat blommor men jag lyckades glömma
 det ... Faktum är att denna min fina krukväxt verkar heta "Kristi Törnekrona" än i dag.
Den har taggar på stammen, det är väl förklaringen till namnet.

Copyright Klimakteriehäxan

Veckans mening – om att drabbas av en insikt

Få författare har som Torgny Lindgren satt ord på känslor och företeelser och människors svagheter. I novellsamlingen "Berättelserna" finns historien om ett möte mellan två av den svenska litteraturens giganter, Selma Lagerlöf och Verner von Heidenstam, med titeln "Selma och Verner". Blickar möts och kvinnan ser på mannen och tvingas inse att hans storhetstid är över. En sorg som kan drabba vem som helst, tyvärr. Här är Veckans mening, den som med sin sorg fått mig att stanna till lite extra i min läsning: 

Och nu vände han sitt ansikte mot henne och med ens såg hon hur gammal och fårad han blivit och hur barnsligt skrämd och osäker hans blick var, den tycktes vädja om förståelse bortom allt förnuft.

Copyright Klimakteriehäxan

Att sätta punkt

Fredag, hej på dig! Elisa Matilda gör det svårt för oss i dag igen med sina fem frågor, för den femte och sista har hon två versioner av ... jag väljer väl den ena, då! Det gäller hur som helst att sätta punkt.

1. Vad var det senaste du avslutade? Min frukost, med kaffe, knäckemackor med skinka, leverpastej, grönt och en halv blodgrape. På större skala: bokprojektet "Sånt nästan bara jag minns",
2. Vad är den bästa fiktiva avslutningen du vet? Det kan inte hjälpas: jag gillar lyckliga slut. Både i böcker, på bio och IRL.
3. Vad är det mest typiska dig att inte riktigt avsluta? Rensningen.
4. Vad är det bästa sättet att avsluta en bra dag? Gå till sängs nyduschad med rena lakan och en bra bok.
5. Vad är något du alltid vill ha en backup för? Middagsmöjligheterna.

Copyright Klimakteriehäxan

Konst-iga stubbar

Osäker på om denna vackra stubbe också är
  "klar" eller om mer dekorationsjobb väntar?

Almsjukan grasserar i Stockholm med omnejd. Inte mindre än 800 träd fick avverkas i fjol sedan den där sjukan slagit till. Smittan sitter i barken, ingen bot finns. Det blir sågen som måste tas fram. Men man måste ju inte kapa ett träd jäms med marken! 

Det har man tagit fasta på och när inte mindre än 57 träd skulle tas bort i Tantolunden, en härlig grön park som ligger väldigt nära mig, beslutade man att göra några riktigt höga stubbar för att förvandla dem till något annat: konstverk! En sorts återbruk, rent av.

Företaget som står för jobbet heter Ravenwood och de har gjort ett antal såna här skulpturer på olika ställen i huvudstaden, en del högstubbar mer utsmyckade än andra. Ravenwood är en grupp träkonstnärer som tillverkar möbler, skulpturer och insektshotell för utomhusområden i Stockholm. 

Så nu står de av sjukdom döda almarna där, lite som sina egna "gravstenar". Bra att man försöker svänga om något trist till något lite mera positivt!

Så här ser det ut lite på håll. 

Copyright Klimakteriehäxan. 

CITAT om värme

 Vi blir argare, mer impulsiva och dummare av värme.

-Detta slås fast i något som kallas "värmehypotesen" av bl a idrottsfysiologer i ett reportage i Dagens Nyheter inför fotbolls-VM. Svenska landslaget tränar i Dallas, där dagarna är rejält varma.
Märkligt, jag som tycker att folk omkring mig (mig själv inräknad) blir både snällare och gladare när det är varmt! Fast lagom varmt förstås ...

En slurk champagne för C+ kanske?

Positiva saker markeras med plustecken, inte sant? Det är det jag är i färd med för närvarande. Förr i (skol)världen var A bäst, B som att komma undan med knapp nöd och C riktigt illa. Den sortens skala gäller inte här! För nu satsar vi på ett nytt alfabet där varje bokstav representeras av tre positiva saker eller företeelser som gör livet lite trevligare. Idag gäller det C+, och känns det rätt kan du ju ta ett litet glas champagne medan du funderar på hur ditt inlägg ska se ut. Här mina tre C+:

Citrusfrukter

De är många, de är goda, de är vackra, de är C-vitaminrika, de kan användas till så otroligt mycket, bortsett från att ätas direkt. Kan också skänka angenäm doft åt exempelvis rengöringsmedel!

Cykel
Visserligen är jag lite tveksam på den här punkten, men måste ändå anta att det ur miljösynpunkt är bra att så många väljer cykeln som transportmedel numera. Träning får de också "gratis", de trampande entusiasterna. Själv har jag ingen längre, det blev för trångt och hetsigt på cykelbanan för min smak.

Choklad 
Tänk så gott med lite choklad efter middagen! Eller vilken annan tid på dagen som helst, om man tänker efter. Ju högre kakaohalt desto bättre kvalitet hävdar finsmakarna, men jag bekänner glatt att jag tycker att mjölkchoklad är supersmaskigt. Dock finns ett problem: man bör ta bara lite. Jag har alldeles för lätt att ta mycket ... och vips, så är asken tom eller kakan slut! Smak för choklad kan liknas vid passion!

Får du lust att hänga på? Välkommen! Lägg en länk till ditt inlägg i min kommentarsspalt här nedan så man kan  hälsa på och få fler trevligheter utpekade för sig. Använd min "hjärtelogga" om du vill. För en vecka sen fick vi tips om plusbitar på B+ från Ingrid, Mrs Calloway, Jenny, Margaretha, Debutsky, BP, och Susjos. För egen del funderar jag redan nu på mina D+.

Grapefrukt är en citrusvariant som jag gillar. Minns hur man förväntades äta den med
sked, det såldes faktiskt speciella grapefruktskedar t o m! (Såna finns faktiskt fortfarande
att köpa, gissar att det inte är någon storsäljare ...) Det stänkte och skvätte, och
lite fruktkött blev alltid kvar i skalet. Numera äter jag min grapefrukt i klyftor. Det
gör väl du med? Skvätter inte, allt fruktkött kommer med! Så gott!

Copyright Klimakteriehäxan

Med fokus på brott

Brott av alla sorter finns det gott om i våra bokhyllor, inte sant? Somliga stories är gruvligare och blodigare än andra, en del är kluriga pusseldeckare och andra mer pang på "vem-är-den-skyldige?" Nu vill Skriv-Robert ha tips om tre läsvärda böcker i veckans tisdagstrio.

Tyske Ferdinand von Schirach är advokat, men 2009 debuterade han som författare. Då kom hans "Brott" (Verbrechen) ut, en samling noveller som alla grundar sig på rättsfall han hanterat på sin advokatbyrå och försvarat i domstol. (I första historien finns en svensk anknytning ...) Det blir väldigt bra läsning! Ytterligare ett tiotal böcker har det blivit sedan dess, en heter (förstås) "Straff" men den har jag inte läst.

Truman Capote skrev "Med kallt blod" (In Cold Blood) och även det här är en berättelse som bygger på verkliga händelser, i Kansas 1959. Fyra personer i en bondefamilj mördas mycket brutalt, och det går inte att finna en orsak. Två skyldiga män grips så småningom och straffas med döden. Capote berättar om olika människor som blir inblandade i händelserna. Boken kom ut 1965 och har fått stor uppmärksamhet internationellt. Och har blivit film, förstås.

Mord begås förvisso också i "Våran pojke" av Michael Yvesand, men det är ändå inget centralt tema. Huvudpersonen blir en snedseglare i livet och det är väl egentligen synd om honom men han väcker inte mina sympatier. Parallellhistorien om Jonna är minst lika underlig – hennes Jocke uppfattar jag först som en sambo, sedan som hennes barn och till sist är han hund ...? Varför är hon, Jocke och Glenn ens med? Nej, jag fattar inte. Skulle behöva att någon förklarade alltihop för mig, någon av alla de som höjt historien till skyarna. Boken har bl a fått Sveriges Radios romanpris för i år och var August-nominerad. Fast en sak ska jag ge den: ibland blixtrar det till av språkligt lysande formuleringar. Någon mer bok av författaren läser dock jag sannolikt inte.

Rent generellt tror jag att romaner som bygger på historier ur verkligheten blir bättre läsning än rena fantasiskapelser, åtminstone för den bokläsare jag för närvarande är.

Copyright Klimakteriehäxan

DSN

De där tre bokstäverna ihop brukade åtminstone förr i världen på journalistlingo uttydas Dagens Stora Nyhet. Idag har jag en DSN att dela med mina bloggvänner:

Jag har badat. Äntligen. En sen premiär på badsäsongen om ni frågar mig. Och om ni tvivlar på sanningshalten i detta – ja ni vet, i tider när fake news är vardagsmat och AI hittar på massor med ljug – så kan jag bara beklaga att jag inte har något bildbevis för att denna händelse verkligen ägt rum.

Inser att det förstås är möjligt att något annat som inträffar kan överträffa min DSN, men man tager vad man haver.

Copyright Klimakteriehäxan

Jo jag tänkte på en sak ...

 ...och det är att jag anar ett trendbrott, ett mycket välkommet sådant om det är på riktigt. Sverige har för närvarande ett imponerande gäng manliga idrottare, i olika sporter, men alla i yppersta världsklass. Där finns den obegriplige Armand Duplantis, han som får en att tro att människor faktiskt kan flyga. Jag tänker på bolltrollarna Truls Möregårdh och Anton Källberg i pingislandslaget. Daniel Ståhl, härlig diskuskastare, kommer nog att ta fler fina medaljer. Andreas Almgren löper långdistans bättre än nån annan svensk gjort på evigheter. Fyra killar tar hem seger efter seger i världstoppen när det handlar om beachvolley: David Åhman, Jonatan Hellvig, Jakob Hölting Nilsson och Elmer Andersson. Alla dessa grabbar har (förutom högsta status i respektive idrottsgren) en sak gemensamt: de är inte tatuerade, åtminstone inte på något ställe på kroppen som jag kan se. Undrar om inte Zlatan Ibrahimovic ångrar alla sina blåsvarta krumelurer? 

Årets växt heter Blåsuga!

För bara en månad sedan fick den lilla blomman Blåsuga, på latin Ajuga pyramidalis, en kärleksförklaring från mig här på bloggen.

Inte anade jag då att till och med expertisen har ett gott öga till denna diskreta försommarkamrat! Men nu visar det sig att Blåsugan och ingen annan har utsetts till Årets växt 2026 av Svenska Botaniska Föreningen. Det finns en förklaring: "Arten har valts för att den befaras minska och att vi därför behöver mer information om den. Dessutom är den meningen att det ska stimulera till att gå ut i fält och leta upp arter som är ganska lätta att lära sig känna igen även som ny botanikintresserad."

Där ser ni, det är dags att gå på blåsugejakt! Sötare villebråd får man leta efter, inte sant? Jag behöver ju inte leta, jag vet var de finns, så jag nöjer mig med att gratulera min lilla älskling till titeln.

Copyright Klimakteriehäxan

Veckans bilder är bara två

Har en mycket mager bildskörd från den gångna veckan, så det blir bara två foton som bidrag när Åke vill se vad vi åstadkommit med kameran.

Låt mig först konstatera, att hundkex är en blomma som förtjänar vår uppskattning. Det blir en sorts "brudslöja" över marken i oskuldsfullt vitt när de slår ut, så tätt som de står. Håller flera dagar i vas också!

Mitt andra bidrag är klart originellare! Jag har tidigare visat upp det vi kallar för "snyggankor" när vi stöter på dem i Årstaviken. Det är mandarinänder som verkar ha införlivats helt och hållet med sina släktingar gräsänderna. Oftast är det de otroligt vackra hanarna man ser, men honorna finns där också förstås fast de får finna sig i enklare "klädsel" som brukligt är i djurens värld.

Döm om min förvåning när jag en av veckans vackraste dagar satt mig i min solstol för att njuta av sommaren och då plötsligt ser det här paret komma knallande från strandkanten rakt upp mot mig, en promenad på kanske trettio meter! Båda fåglarna kommer ända fram till mig – i  nedre högra hörnet av bilden ser ni pyttelite av min sandal – och jag fick bråttom att få fram mobilen. 

Nog hade de hoppats på någon sorts förtäring men ingenting hade jag att bjuda på, så i stället kollade de lite försiktigt om mina tånaglar (blekrosa sommaren till ära) möjligen gick att äta ... det gjorde de ju inte. Nu har jag en burk havregryn i väskan ifall detta händer igen. Man vill ju hålla sig väl med så fina fåglar!

Herr och fru Mandarinand – henne ser man inte så ofta, men hungriga och totalt orädda
 var de båda två! Har tidigare inte lyckats plåta nån hona.

Copyright Klimakteriehäxan

Veckans mening – om att lämna barndomen

Veckans mening ska, enligt påbud från Skriv-Robert, vara "en mening som har fått mig att stanna upp. Den kan vara humoristisk, men den kan även vara allvarlig. En mening att lägga några sekunder på."

Jag snappade upp denna när jag lyssnade på Michael Yvesands "Våran pojke". Plötsligt inser en av grabbarna i historien att han nog faktiskt blivit vuxen; det går till så här:

Han släppte ut barndomens sista andetag.

Copyright Klimakteriehäxan

I reservlagret

Fem frågor från Elisa Matilda är en bra start på fredagen, inte sant? I dag har hon dock två olika frågor som nummer två – jag väljer den jag tyckte var enklast att besvara ... Trevlig fredag på er, alla!

1. Vad beställer du om du inte vet vad du vill ha? Omelett eller caesarsallad med kyckling.
2. Vad är din mest använda ursäkt? Mobilen låg på laddning.
3. Vad har du alltid hemma ”utifall att”? Djupfryst lax. Går att variera i oändlighet.
4. Vad har du kvar trots att du nog inte behöver det längre? Tidningens tv-bilaga.
5. Vad är något du alltid vill ha en backup för? Vill ha möjligheten att snabbt ändra middagsplanerna om det skulle råka dyka upp en gäst. Och det har jag!

Copyright Klimakteriehäxan

Just nu i juni

Har man sett på maken, smög inte juni sig in nu också, bara härom dagen?! Då är den tiden inne när barn får sommarlov, ungdomar tar studenten, planerna för midsommarbröllopet finjusteras medan bruden panikbantar ... och naturligtvis också dags för en bloggpost med vinjetten "Just nu", i Kulturkollos efterföljd.

Just nu läser jag ingenting och lite allt möjligt. Har hamnat i en sån där period när böckerna jag påbörjar, en efter en, inte fångar mig. Trist.

Just nu lyssnar jag på en hyllad  roman: "Våran pojke" av Mikael Yvesand. Min förhoppning är att den ska få ut mig på promenad medan Sven Björklund läser den för mig. Det går så där.

Just nu tittar jag på norska "Nepobaby" på SVT Play. Njutbar dramakomedi (6x30 min) som är av det där slaget jag ständigt längtar efter: bjuder på leenden, bra skådespeleri, inget blodigt våld. Nya säsongen av "DIPS", driften med svenska utrikesdepartementet och dess anställda, står jag däremot inte ut med. Alltför utflippad och hysterisk för mig. 

Just nu njuter jag av varje ögonblick som sommaren erbjuder av sol, värme, grönska, blommor.

Just nu längtar jag efter den där veckan när hela familjen strålar samman i Barndomslandet. Hoppas på bad, bärplockning, grillning, mys! Men det blir nog inte förrän i juli.

Copyright Klimakteriehäxan