Det finns äpplen som verkar mer sociala än andra. Det här ville absolut säga hej, kände jag! |
tisdag, oktober 15, 2024
Ett äppelår kräver väl äppelböcker?
söndag, oktober 13, 2024
Sexigt från "forntiden"
Det börjar bra: de unga tu blir ett äkta par och är klart förälskade. Men mannen tvingas ut i kriget och kommer hem invalidiserad. Hela hans underkropp är förlamad och därmed är också hans manlighet det. Connie accepterar faktum, arbetar med maken, sköter om honom, ställer upp som värdinna när godset bjuder in till kalas, håller god min.
Att Connie vill ha ett sexliv begriper hennes handikappade make också, så hon får carte blanche om äventyret lockar, om tillfälle ges. Men den man hon faller för är ingen jämlike utan skogvaktaren, Oliver Mellors, och det blir en rad eldiga kärleksstunder i hans stuga och på en filt i en koja i skogen. När relationen kommer i dagen blir Chatterley galen av ilska – Mellors är ju bara "en vanlig karl". Connie blir förstås gravid, men Clifford vägrar henne skilsmässa ...
Det var de där heta kärleksmötena som blev för mycket för bokläsarna. I den svenska översättningen (av Ingmar Forsström), som jag lyssnat på i inläsning av Sven Wollter, finns förstås alla de kroppsliga detaljerna, de runda orden, de lidelsefulla omfamningarna, frågan om vem som ska rida vem, kampen för samtidig klimax, de eldiga smekningarna över naken hud och så vidare. Pang på rödbetan skulle man kunna säga sammanfattningsvis, lite vanvördigt ... språket uppfattades hur som helst som djupt chockerande, obscent, hämtat direkt i drängstugan. Var det pornografi rent av?
Samtidigt finns här en bit om kvinnlig frigörelse: Connie är bildad och smart, hennes syster kör bil, båda hävdar sin rätt att välja hur de vill leva – det har de fått med sig i sin fria uppfostran. Enkelt folk, de där "downstairs", ska hållas i schack, det är Clifford noga med, även om han finner sig i omsorgerna från den kvinna som anställs när Connie definitivt tröttnat på att vara hans vårdarinna, men Mrs Bolton, även hon en stark kvinna, är undantaget som bekräftar regeln.
Om D. H. Lawrence ansåg det vara en typiskt kvinnlig egenskap att skvallra, så hade han i alla fall besvärat sig med att skaffa god insikt i hur det kan låta när några tanter kommer samman och utbyter "nyheter". Här finns ett lysande litet avsnitt med skvaller som låter helt tidlöst och skildras på pricken, samtalet hade kunnat spelas in igår!
Historien har ett öppet slut. Det förvånar mig att ingen valt att skriva en fortsättning – det har ju Bengt Ohlsson gjort på Hjalmar Söderbergs svenska klassiker "Doktor Glas" och Gun-Britt Sundström om samme författares Lydia, i "Den allvarsamma leken", t ex. Storyn om Chatterleys bjuder inte på färre ingredienser att bygga vidare på! Här finns så många trådar att dra i!
Nu tog det alltså mig nästan hundra år att få uppleva de laddade kärleksscenerna i den engelska skogen. Jag tålde språket utan problem och tycker faktiskt att det var en intressant läsupplevelse! En liten kul poäng i kanten var för mig valet av röst, Sven Wollter utsågs ju faktiskt till Sveriges sexigaste man en gång! Men även det är ju ganska länge sedan ...
Copyright Klimakteriehäxan
Trådlöst
Man får lätt intrycket att majoriteten av dem som jobbar på SEB också är cyklister. |
Skylt utanför stora synagogan i Stockholm. Påminner om den eländiga, eviga konflikten som aldrig verkar få någon lösning, det är sorgligt bortom all beskrivning. |
Ett nutida inslag för väntande flygpassagerare: innan det är dags att borda planet kan man ladda sin mobil vid en sån här station. Det var kö! |
Och här en väldigt liten skylt med en stor tanke. Något för filosofer att bita i ... Ur en lyckokaka på Chopchop, en kaka som jag alltså bet i och så fick jag en tankeställare på köpet. |
lördag, oktober 12, 2024
Veckans mening – om kärlek
Kan inte låta bli att bjuda på lite mer höstfärger ... |
Men kvinnorna äro sig lika: de begära en social ställning och att mannen ska ha inkomster nog att köpa hattar av alla möjliga fasoner åt dem – jag var dock inte mer än tolv år och lagen förbjöd mig att ingå äktenskap.
Copyright Klimakteriehäxan
fredag, oktober 11, 2024
Om hösten
Ingen kan komma och påstå annat än att hösten nu är här på riktigt, även om vi inte dragit tillbaka klockorna än. På sätt och vis kan det kännas dystert, men det går inte att komma ifrån: varje årstid har sin absoluta charm! Vi fokuserar på hösten i dag, för att svara på fem fredagsfrågor från Elisa Matilda.
- Vad är din favoritaktivitet att göra på hösten? Kura i soffan med bok, korsord, sudoku eller mobil. Medan regnet skvalar därute ...
- Vilken doft eller smak förknippar du mest med hösten, och har du något särskilt minne kopplat till den? När jag var barn och vi hämtade årets äppelmust från musteriet var det nästan högtidligt att dricka det första glaset. Så gott!
- Om du skulle planera en perfekt höstdag, hur skulle den se ut från morgon till kväll? Sol, vindstilla, promenad bland alla de vackra höstfärgade träden. Lunch utomhus i en varm vrå. Dusch. Runda av med en bok, något gott till middag, gärna i trevligt sällskap, och (kanske) en stund i tv-soffan. Godnatt!
- Vilket höstplagg är du mest förtjust i? Någon av alla mina gosiga koftor tror jag. Har att välja på. Men (för utomhusbruk innan det blir smällkallt) min kappa, design Gunilla Pontén, är fortfarande jättesnygg trots att den börjar bli riktigt gammal.
- Har du någon höstritual eller tradition som du ser fram emot varje år? Tänder fler levande ljus ju mörkare kvällarna blir.
torsdag, oktober 10, 2024
Han är en hon
Han Kangs senaste bok på svenska: Jag tar inte farväl |
Copyright Klimakteriehäxan
Hellre fiktion än fakta!
Det blir väldigt sällan, faktiskt. Tycker jag har pliktläst ganska mycket genom åren, lärt mig en del, förvisso, men har förmodligen vid det här laget glömt det mesta. Fast när jag kom hem med Bodil Malmstens "Så gör jag" var det väl att betrakta som en faktabok om det ädla skrivandets konst? Har inte läst den, bara bläddrat lite, tänker att visst ska jag ...
När jag nu köpt Åsne Seierstads senaste, "Afghanerna", tvingas jag inse att den är väldigt mycket en faktabok om det där landet där befolkningen numera terroriseras av talibanerna. Har faktiskt tagit en paus ... trots att det är både välskrivet och intressant, tryfferat med några spännande och berörande människoöden.
Likadant gick det med den mycket hyllade biografin som Anna-Karin Palm kom ut med om Selma Lagerlöf. Jag var jättesugen och satte igång, bara för att känna att jag hamnat inte i en spännande berättelse om en stor författarinnas och märkvärdig kvinnas liv, utan mer i en litterär analys som jag var betydligt mindre road av. Har läst första delen, tog paus och den pausen består än.
Det är faktiskt ställt utom allt tvivel: jag läser helst fiktion, även om den gärna får ha en "äkta" historia i botten. Har en god vän som är precis tvärtemot: hon tycker inte att skönlitteratur är värd att lägga tid på, men utredningar, debattartiklar och analyser slukar hon ... tänk så olika det är! Och vilken tur att man får välja själv!
Copyright Klimakteriehäxan
onsdag, oktober 09, 2024
Få favoriter bland Nobelpristagarna
Däremot ger det mig anledning att ta en liten funderare: Vilka av pristagarna genom åren har jag tyckt om? Har naturligtvis inte läst något av dem alla, men ändå av hyggligt många. Fast har de blivit favoriter? Det borde ju vara så att ett Nobelpris skulle funka som garanti för god läsning, men så har det inte blivit för mig.
Två av dem var favoriter redan innan de fick priset: Gabriel Garcia Marquez från Colombia (1982) och Mario Vargas Llosa från Peru (2010). Att jag träffat dem båda personligen gjorde det ännu mer självklart att fortsätta läsa deras böcker.
Amerikanen John Steinbeck fick priset 1972 och honom läser jag fortfarande gärna. Det har hänt att jag återvänt till Pearl Buck (1938) men nu var det nog länge sedan. Ernest Hemingway (1954) jo då, för all del. När priset gick till Frankrikes Annie Ernaux (2022) blev jag glad, tror att jag läst det mesta hon skrivit redan innan hennes "upphöjelse" till pristagare. Portugisen José Saramago har jag en del oläst av i hyllan, men det verkar som om jag inte kommer till skott trots att jag gillat det jag tidigare läst.
Men egentligen är det bara en som är evigt grön och som varit det ända sedan 1909: Selma Lagerlöf, den första kvinnan i församlingen. Det har gått lång tid sedan debuten med "Gösta Berlings saga" (1891) och hon har vid det här laget varit död i 84 år, men hennes verk lever!
Dessutom inser jag när jag scrollar hela listan med pristagarnamnen att några av dem har gjort mig grymt besviken medan andra inte ens väckt min nyfikenhet. Därmed har jag kanske missat något guldkorn, men det är en smäll jag kan ta. Samtidigt som jag hoppas att morgondagens namn blir spännande och lockar till bokanskaffning!
Copyright KlimakteriehäxanRegn från grå himmel i dag, men vackra färger på lägre höjd. Bokväder?
tisdag, oktober 08, 2024
3G
Varg Gyllander vet mycket om polisarbete eftersom han själv jobbat för polismyndigheten och också bl a varit kriminalreporter. "Somliga linor brister" utspelar sig i Stockholm och efter att ha läst den kan jag definitivt läsa fler.
Malin Persson Giolito, advokat i botten, skriver bättre än sin far (Leif GW Persson) om ni frågar mig. Produktiv är hon också, det är kanske ett släktdrag? "Dubbla slag" var hennes debut, "Störst av allt" blev Netflix-serie. "Bara ett barn" gillade jag verkligen. Minns inte om jag läst fler titlar av henne?
Klas Gustafson har skrivit om en lång rad stjärnor som prytt den svenska scenen: Robban Broberg, Lena Nyman, Cornelis Vreeswijk, Pär Oscarsson, Gunilla "Alfons mamma" Bergström och Marie-Louise Ekman. I min bokhylla står hans biografi om Monica Zetterlund: "Enkel vacker öm" och i den har Gustafson lyckats fånga mycket av Zätas speciella egenskaper.
Copyright Klimakteriehäxan
måndag, oktober 07, 2024
Jo jag tänkte på en sak ...
När Grekland blommar
Rakt ut ur stenmuren kommer den tappra blomman! |
söndag, oktober 06, 2024
Nu är det jul igen!
Gillar burken men hade velat smaka kakorna för att köpa. |
Man kan ha blommor i granen till jul, inte bara vanliga kulor! |
Nästan bara gästerna som fattas. De kommer väl om knappt tre månader. |
lördag, oktober 05, 2024
Veckans mening – ur en odödlig låt
Freedom's just another word for nothin' left to lose.
Copyright Klimakteriehäxan
fredag, oktober 04, 2024
På höst- och vägkanten
Sjön ligger spegelblank, luften känns hög och klar, solen värmer även om inte plusgraderna är jättemånga. Men på en promenad i Barndomslandet finns mycket att glädjas åt bara man inte är för tunt klädd! Och det var ju inte jag ...
Bukett från dikeskanten: ett par eftersläntrande lupiner, fibblor och blåklockor och de där små vita vars namn jag aldrig kommer ihåg, |
Solröda rönnbär, förmodligen sura men jag ska ju ändå bara titta på dem! |
Kärleksörten blommar troget. |
Där ute på den där stenen samlas de, fåglarna vi inte är så förtjusta i: skarvar. |
Vissa växter behåller sin skönhet även efter döden. |
Det här är ju halva nöjet!
Mer än hälften är kvar ... |
- Vilken bok ligger halvt utläst? Åsne Seierstads "Afghanerna". Intressant och bra, men nu har jag problem med läsron igen.
- Vad har du endast gjort halvdant i veckan? Försökt rensa bland gamla lakan och lämna till återvinning. Har för många, några är slitna men fortfarande fina och sköna ...
- Tar du den stora eller lilla halvan när du delat något ätligt med någon? Ta först du, säger jag. Och tänker på Karlsson på taket, som alltid tog den största biten och när Lillebror ifrågasatte det kontrade med att fråga vilken bit han skulle ha tagit om han valt först. Nu fick Lillebror ju den mindre biten som han ändå hade tänkt ta! Genialt resonemang signerat Astrid Lindgren.
- Vad är du halvfärdig med? Att ta reda på fina äpplen jag fått, detta fantastiska äppelår. Om jag ser längre tillbaka finns det en rad UFO:s (UnFinished Objects) i handarbetssvängen.
- Om du kunde spara hälften av din inkomst, vad skulle du göra med pengarna? Kanske låta dem växa till en bra nödreserv. Och så småningom köpa en resa, en lite lyxig en.
Det är ju Kanelbullens dag i dag. Läste i morgontidningen att man testat tio olika bullar från tio olika bagerier i Stockholm. Priset på bakverken fick mig att häpna: en bulle för 46 kronor? (Den billigaste i testet kostade 37.) Nä men hallå! Jag köpte våra på Ica Klingan i Grums. Man fick fem för 30 kronor. Väldigt nybakade och JÄTTEGODA! |