Turligt

Det är regnprickigt på fönsterrutan framför mig men dropparna torkar nog snart, för himlen ser ganska "snäll" ut och höstfärgerna är inte här än. Men oj så fort tiden går! Ideligen är det fredag och då presenterar Elisa Matilda så troget sina fem frågor, denna gång på temat tur.

1. När kände du dig som mest lyckligt lottad? "Känner" borde det stå! Varje gång jag tänker på hur rik jag är: har en fin familj, vänner, förvånansvärt god hälsa, allt jag behöver när det gäller prylar, trivs där jag bor. Inser att långt ifrån alla är lika rikt lottade. 
2. När hade du senast riktigt bra timing? Måste ha varit ett bussbyte härom dagen, tog en minut utan stress. Sällsynt.
3. Vad vill du ha tur med den här veckan? Några turbollar i pingis tar jag gärna emot på söndag när det är seriespel. Fast inte alltför många, förstås.
4. När litar du på magkänslan? Förvånansvärt ofta. Och det blir också ofta rätt.
5. Har du ett lyckonummer, och ger det lycka? Nej. Fast jag tror att jag föredrar runda siffror framför kantiga ...

Copyright Klimakteriehäxan

Aldrig mer en sommarkappa!

Värmerekord. Inte sedan man började registrera temperaturer runt om i världen har lika höga värden uppmätts som i år.

Rapporterna kommer tätt: i område efter område, jorden runt, har man nu noterat högre temperaturer än någonsin. Folk dör av värmeslag, enorma skogsområden läggs i aska, naturen skriker efter regn, grundvattennivåerna sjunker, isen vid polerna tinar och kalvar, turister är på jakt efter svala resmål ... det är helt enkelt ingen ände på eländet (även om Sverige kanske tjänar lite på det där med turisterna som söker "coolcation").

Visst har man anledning att bli orolig, även om man tror sig bo och vistas i ett område som åtminstone i teorin verkar säkert. Men faktum är nog att de stora klimatförändringar som pågår kommer att komma ikapp oss allihop.

För egen del har jag i alla fall kommit till EN insikt: Jag ska aldrig mer köpa en sommarkappa. Förr i världen ville man prompt ha en ny för året, med premiär på Valborg (om det inte snöade alltså). Kappan matchades gärna med tunna handskar, en trevlig väska och lämpliga skor, även om de senare ofta tenderade att ha för höga klackar för att det skulle vara bekvämt. 

I min garderob hänger ett gäng jättefina vår/sommarkappor, i olika färger, modeller och längder. Lägg till två regnkappor. Ingen är köpt på 2020-talet. EN kappa har jag använt 2026, EN gång och det var nu i september. Regnplaggen har bara hängt, i sällskap med ett antal paraplyer – de går ju inte att ta i bruk, man kan inte fälla upp dem eftersom det nästan alltid blåser, se där ännu en väderförändring från förr. Och sommarhandskar – skojar ni med mig?

Ser nu hur modebutikerna försöker locka mig med en ny höstkappa. Å nej, försök inte! När det blir vinter behövs ytterplaggen, men där är vi tack och lov inte än. Hösten kan jag uthärda iförd någon av mina sommarkappor, möjligen i kombination med en kofta. Om det kommer att behövas i denna uppvärmda värld, vilket är långt ifrån säkert.

Om du inte bara vill känna värmen utan dessutom läsa om den ...

Copyright Klimakteriehäxan

Det rullande R:et – nu med plus!

I skapandet av trevligheternas alfabet, ABC+, har vi kommit fram till bokstaven Q. Men här känner jag att vi inte kommer särskilt långt. Visst skulle man kunna ta Quercus quercus som är latin och står för det vackra trädet ek, men vi är ju inte direkt latinare alla eller hur? Engelska inlån finns förstås också, men det känns som som vi alla skulle hamna på samma ord och det är inte så kul. Alltså hoppar vi resolut över Q och landar därmed på R+., förhoppningsvis svenska ord!

Bokstaven R kan vara lite krånglig när man är liten. Min mamma tröttnade aldrig på att berätta hur jag plötsligt fick grepp om den där rullande konsonanten. Jag lär ha kommit inrusande, skrikande RRRRRRRRRRRRR och for runt i hela huset ... sen dess har det funkat!

Nu blir det tre fembokstaviga ord, med tre gemensamma bokstäver ... tre ord med rejäl positiv laddning för mig, fast med vitt skilda egenskaper!

Rosor
Detta är en sorts blomma som inte går att tröttna på. De finns vilda, de finns krampaktigt förädlade med långsökta namn och de finns i buskar, som klätterväxter och som förgyllare av alla möjliga rabatter. Lägg därtill att buntarna jag köper i mataffären ofta är billiga och står länge i vas. Samtidigt som jag ställer mig helt frågande till varför man ska betala jättemycket mer för blomsterbutikens jättelånga exemplar, man får ju ändå korta av stjälkarna rejält om man vill kunna titta på själva blomman!

Resor
Har haft turen att resa en hel del i mitt liv, men nog finns det nya utflykter jag skulle vilja göra – en del skulle jag t o m vilja göra om. Har alltid längtat till Island, verkar aldrig komma iväg. Skulle också vilja trampa runt på Manhattan igen, men som USA ser ut för närvarande kommer det inte heller att hända.

Resår
tänk vilken lättnad det är när kjolar och byxor har resår i midjan ... så förlåtande ... Finns förstås fler användningsområden för denna förnämliga textilvara, en brittisk uppfinning från mitten av 1800-talet.

Hoppas ni inte gråter över vårt förlorade Q. Och råkar ni ändå komma på något – ta med det, nog kan Q+ samsas med R+ om så skulle vara! Förra veckans positiva alfabetisörer var LillaSyster, Ingrid, Debutsky, Mrs Calloway, Jenny, Margaretha, Livshäxan, Janerik, Merika, Åsa, Susjos och Josjos, som var sist i mål. Hon vet att man kan posta sitt inlägg vilken veckodag som helst!

Copyright Klimakteriehäxan

Nummerbyrån

285

-I så många kommuner (det finns 290) tappade Sverigedemokraterna röster i valet i söndags. Av alla siffror som strömmar över oss i analyserna av resultatet kanske den siffra som överraskat mig allra mest.

DSN om politikerlöner

Har tagit del av en politiknyhet långt från det svenska valrörelsen: att världens bäst betalda politiker finns i Singapore, det hade åtminstone jag inte en aning om. Och i veckan beslutade parlamentet att det var dags för en löneförhöjning. Premiärminister Lawrence Wong kommer att få ett lyft på 10 miljoner och får därmed cirka 27 miljoner kronor i årslön. Det är en ökning med 64 procent, rimligen någon sorts rekord i löneförhandlarbranschen. Till bilden hör att medianlönen per år i Singapore är ungefär en halv miljon kronor. Det är alltså i runda slängar vad deras ledare har i veckopeng. (Sveriges statsminister, vem det nu  blir, kommer att tjäna 2,5 miljoner om året).

Svart text med vit rygg

Vi hör ibland talas om vitböcker, men det handlar då sällan om något som är kul att läsa. Snarare är det en text som utger sig för att klara upp och reda ut ett komplicerat och kanske också omtvistat  händelseförlopp. Att det kallas vitbok beror på att vitt omslag var det som gällde för officiella statliga trycksaker förr i tiden.

Nu vill Skriv-Robert se en tisdagstrio där böckerna vi nämner har vit bokrygg, en annan sorts vitbok alltså. Jaha, vad hittar jag i min hylla (där böckerna inte står färgsorterade, så jag får leta lite)? Inlagans text lär dock vara svart, helt oberoende av ryggen. Jag bestämmer mig för tre väldigt olika böcker. 

"Ett ögonblick i vinden" (An Instant in the Wind) André Brink bjuder ju på vitt dubbelt upp. Det är 1700-tal. Vit kvinna och svart man, hon välbeställd, han slav. Här finns t o m en svenskanknytning! Relation med problem ... men jag njöt av läsningen.

"España por favor" av Åsa Hellberg är en svensk feelgoodbok som jag tycker är lite bättre än de flesta andra jag läst. Om kvinnlig vänskap, om tvära kast i livet genom skilsmässa och sjukdom, och om kärlek också, förstås. (Har nämnt boken här på bloggen tidigare kan jag erkänna.)

"OK, amen" om judar i den ultraortodoxa gruppen chassider skrev den svenska journalisten Nina Solomin för 25 år sedan. Hon hade fått unik inblick i den här grenen av judendom i New York och deras mycket speciella liv.  Även om åren gått tror jag att traditionerna lever kvar, det här är ingen folkgrupp som strävar efter nyordning och moderniteter. Intressant och stundtals nästan skrämmande läsning.

Copyright Klimakteriehäxan

Litterärt ABC: bokstaven R

Enligt O skapar Litteraturens ABC, bokstav för bokstav. Jag är en av dem som hängt på och nu tar vi tag i R! (Lustig nog är vi nästan ikapp nu med mitt ABC+, för där dyker R upp kommande onsdag!) Men här handlar det enbart om böcker, mitt val faller på verk av tre kvinnor:

 Berätta om en författare med för- eller efternamn på R!

Slår gärna ännu ett slag för Rebecca Skloot, amerikansk vetenskapsjournalist som mig veterligen bara skrivit en enda bok, men vilken bok! Vilken research! Vilken bra historia! "Den odödliga Henrietta Lacks" (The Immortal Life of Henrietta Lacks) berättar om den unga svarta flerbarnsmamman som drabbas av aggressiv cancer och dör. Men innan hon avlider har läkarna tagit cellprover på hennes tumörer, prover som – skulle det visa sig – genom att vara oväntat livskraftiga fått enorm betydelse för cancerforskningen världen över och dessutom genererat stora inkomster för diverse medicinbokag. Skloot berättar också familjens historia och som hon gör det ... LÄS! (Det finns stycken som är lite för "medicinska" för exempelvis mig, men de hoppade jag saklöst över och det gjorde absolut ingenting.) 

Berätta om en bok vars titel börjar på R! 

"Rosa – prinsessan av Fäholmarna" är ett exempel på den fantastiska Barbro Lindgrens fantastiska texter. Rosa är hennes älskade hund, en bullterrier, skildrad i tre böcker men det här är en samlingsvolym med alla delarna. Läsaren får uppleva mycket ur hundens perspektiv, med lindgrensk humor, men här finns allvaret också. Så njutbart! 

 Berätta om en bok som innefattar en inre eller yttre resa!

"En del av mitt hjärta lämnar jag kvar" skrev den svenska diplomaten Diana Janse efter att hon varit utsänd från UD till Afghanistan, med postering i Kabul. Som jag läser boken blev detta både en yttre och en inre resa, strapatsrik både fysiskt och psykiskt. Idag skulle Janse förmodligen knappt känna igen sig ... Landet och dess folk gjorde stort intryck på författaren och lag läste texten med god behållning.
Copyright Klimakteriehäxan 

Saker att minnas 4

Visst är det kul att ta med sig något hem från en resa, ett besök i ett annat land eller en stad man kanske sällan kommer till? Jag har tagit mig för att visa er några saker som får mig att minnas, förhoppningsvis souvenirer förknippade med några andra tillbakablickar som inte varit till salu men som jag har sparat ändå. Det här är den fjärde!

Jag hade kommit till Rom för första gången, en stad jag dittills bara sett på film och i tv men som jag hade höga förväntningar på. Nu hade jag inte semester utan förväntades arbeta, men lite rast måste man ju kunna ta eller hur?

Första avbrottet för lunch slängde jag i mig något, antagligen pasta, vi var ju i Italien! och sen sprang jag. Med karta i hand skulle jag ta mig till den berömda Spanska trappan, där Audrey Hepburn och Gregory Peck synts i "Prinsessa på vift", en romantisk klassikerfilm. Trappan är ett MÅSTE för den som är ny i staden!

Visst hittade jag dit, visst fick jag veta att man varken får sitta, äta eller dricka i den. Men gå får man. Jag gick (eller rusade) i alla fall pliktskyldigast upp för de 135 stegen och ner igen, ständigt kollande klockan – jag fick inte komma för sent till eftermiddagens möte!

På väg tillbaka tvärstannade jag ändå. En liten farbror satt på en enkel pall på trottoaren. Framför sig hade han små tavlor som han uppenbarligen själv målat och som han nu försökte sälja. Han tog inte mycket betalt för dem, fast hur mycket/litet minns jag inte.

Ni ser här ovan vad jag valde. Har haft den på väggen sen jag kom hem från den där resan. Tycker den är jättefin, en perfekt souvenir som får mig att minnas Rom (även om motivet inte hämtats där)! För en sak är klar: prylar att bära med sig hem som minnen ska helst inte vara vare sig tunga eller skrymmande. Den här lilla somriga bilden är 10x10 cm inklusive ram och väger nästan inget.

Copyright Klimakteriehäxan

Veckans foto: Symboliskt (o)väder?

Denna vecka har bjudit på stor väderdramatik i huvudstaden, där jag befinner mig. När himlen ser ut som den gör på den här bilden (mitt bidrag till Veckans foto hos Åke) vet man att det är lugnast att bege sig inomhus. Strax vräkte regnet ner, för att ytterligare ett par timmar senare ta slut och lämna över till sol och blå himmel igen! Faktum är att jag kunde ta mig ett härligt dopp i sjön på fredagen, förmodligen säsongens sista men säker är jag inte.

Med tanke på dagen, den när vi ska lägga grunden för hur Sverige ska styras de närmaste fyra åren, kan bilden på himlen med de stora mörka molnen symbolisera det politiska läget. Hur hotet ser ut och varifrån det kommer, det har vi förstås olika åsikter om i väljarkåren, men nog ser det ut att bli en kamp ända in mot målsnöret. 

Vi får hoppas att himlen ljusnar, att solen fortsätter lysa och vi får väl acceptera resultatet vilket det än blir, nöjda med att åtminstone ha utnyttjat vår rösträtt. Det lär bli en spännande valvaka.

För den som avgår med segern är det sedan bara att rätta sig efter Sveriges grundlag. I regeringsformens första kapitel, paragraf 2 står det vad som gäller: Den offentliga makten ska utövas med respekt för alla människors lika värde och för den enskilda människans frihet och värdighet. 

UPPDATERING: Kö till vallokalen! Tror aldrig jag har varit med om det förut, i alla fall inte
 så här lång.

Copyright Klimakteriehäxan

Nummerbyrån

700 000 000

-Så många röstsedlar har tryckts upp inför söndagens val till riksdag,  kommunfullmäktige och regionfullmäktige. Vi är cirka 8 miljoner som är röstberättigade, så det finns nästan hundra per person, alltså! Att så många trycks beror på vallagen. Enligt den har  partier som fått minst en procent av rösterna i riksdagsvalet i något av de två senaste valen – och partier som har mandat i region- eller kommunfullmäktige – rätt att beställa namnvalsedlar gratis i en mängd som motsvarar tre gånger antalet röstberättigade i respektive valområde. Mycket skräp blir det.

En valdag av äldre modell

Här bjuder jag på ett smakprov ur min lilla bok "SÅNT nästan bara JAG MINNS". Underrubriken lyder "Om händelser och människor i Värmskog" och det jag berättar om tilldrar sig huvudsakligen på 50-, 60- och 70-talet, i byn där jag föddes och växte upp och som jag kallar Barndomslandet här på bloggen. Valdagen av årgång 2026 ser inte precis likadan ut som den gjorde förr ... rätt att rösta hade jag förstås inte heller ...

VALDAG

Det kommer med jämna mellanrum en söndag i september som inte är exakt som alla andra söndagar: Valdagen. Tillfälle att påverka samhället i stort genom att ge sin röst åt ett politiskt parti, om än i en liten valkrets.

Den där dagen högtidlighölls åtminstone förr i världen på största allvar. Det var Demokratins Dag, även om ingen talade om det i de termerna. Viktigt, hur som helst. Män satte på sig kostym, skjorta och slips, ja kanske till och med en hatt. Kvinnor letade fram finklänningen ur garderoben och eventuellt hade det redan hunnit bli en ny huvudprydnad till hösten? I så fall var det läge för premiär! Så iväg till vallokalen, det kunde exempelvis vara Björnebols missionshus.

Någon lång kö hann det aldrig bli när de röstberättigade i Värmskog skulle lägga sina valsedlar i urnorna, det var medborgarna för få för. Inte tog det lång tid att räkna de där lapparna heller, men man fick naturligtvis invänta klockslaget som gällde i hela landet – det kunde ju tänkas att en eller annan soffliggare kom på bättre tankar och ville utnyttja sin rättighet om än i sista stund.

De mest intresserade gick inte hem utan fördrev väntetiden med samtal om ditt och datt. Snart skulle de ju få veta hur vindarna blåst, om förändringarna blivit stora, om makten förskjutits åt det ena eller andra hållet.

När siffrorna redovisats återvände var och en hem till sitt, många med en lapp med resultatet nedpräntat i blyerts för analys över en sen kopp kvällskaffe med en bit hembakt sockerkaka.

-Tänk att socialdemokraterna gick upp med fem?

-Jo men du vet det kom ju nytt folk till Ekebol, dom känner vi väl inte så noga?

-Bondeförbundet håller i alla fall ställningarna!

-Vi bor ju i jordbruksbygd. Bönderna håller ihop förstås.

-Jag som trodde att högern skulle gå fram.

-Nä Johanssons röstade nog på folkpartiet, så måste det vara.

-Fast det var en kommunist mindre i år?

-Han dog ju, Pettersson, i våras!

Det där med valhemligheten, det gällde naturligtvis även i Värmskog. Även om det var ett relativt begrepp, så att säga. För nog kröp partisympatierna fram emellanåt, kanske på symöte, kanske på körövning, kanske i affären … och inte var det väl så viktigt att hålla hemligt heller?

Om man såg till riket i dess helhet så hette statsministern år efter år Tage Erlander, socialdemokrat från Värmland. Han ledde regeringen från 1946 ända till 1969 och fick därmed en extra och dubbeltydig titel: Sveriges längsta statsminister. Erlander var 192 cm i strumplästen.

Copyright Klimakteriehäxan

Tankeställare (lånad från USA)

 I morgon är det dags för oss som inte redan röstat, vilket ju rekordmånga gjort i år. Det är inte läge att skolka!

Dåliga politiker väljs av bra människor som inte röstar.

Veckans mening – om sommarfröjd

Kanske väntar man sig inte när man börjar läsa en deckare att den ska bjuda på vackrast möjliga skildring av svensk prakt i form av sommarblomster. Men det får man ändå i "En liten droppe blod" av Christoffer Carlsson, som skrivit en rad kriminalromaner men som jag av oklar anledning hittills aldrig läst, trots alla lovord han brukar få. Nu slås jag av vilken naturvän han måste vara innerst inne – ja, kriminologer kan nog behöva tänka på något vackert emellanåt. Här bjuder han (och jag) på Veckans mening, den som Skriv-Robert efterlyser på lördagarna:

Blåklockor, kaprifol, kungsmynta, stäppsalvia och stockrosor, allt det vackraste har sin tid nu och doftar vildsint och starkt, nästan för mycket, näsan vet inte riktigt vad den ska göra av allting.

Copyright Klimakteriehäxan

(O)viktigt

Elisa Matilda får fart på oss bloggarkollegor på fredagarna med sina fem frågor, som man aldrig i förväg vet vart de ska ta en. Idag ser de ut så här:

1. Vilken helt oviktig sak har du en stark åsikt om? Här blev det ERROR i min skalle. Om jag har en stark åsikt om något måste detta något väl ändå vara lite viktigt, om än bara för mig?
2. Vilken liten sak kan störa dig mer än den borde? Att grannen dammsuger trägolv med hårt munstycke. Det hörs.
3. Vilken helt oviktig sak skulle du vilja vara bäst i världen på? Kan inte välja, behöver inte bli bäst i världen på någonting men vill gärna vara lite bra på mycket annat.
4. Vilken liten sak kan du bli orimligt nöjd med? Orimligt vet jag inte men nog är det roligt om folk synbart uppskattar maten jag lagat.
5. Vad är något du fortfarande inte kan? Hålla ett personligt tal. Folk tror att jag kan, men ack så fel de har.

Copyright Klimakteriehäxan

Nummerbyrån

70 000 000

-Så många kronor har någon betalat för ett hus i Viggbyholm, norr om Stockholm. Denne någon får en bostad med åtta sovrum, sex badrum, infinitypool, gästhus, walk in closet i storlek som en ordinär klädbutik, garage för fem bilar, enorma fönster. Sjötomt förstås. En spekulant kom och tittade en fredag, på lördagen var köpet klart. Och (den hemlige) köparen verkar ha gjort ett fynd - samma hus var ute på marknaden för fem år sedan, då för 150 miljoner kronor. Jag missunnar naturligtvis inte någon detta till synes oslagbart fina boende. Men 70 miljoner? Om jag hade det på mitt bankkonto skulle jag ändå inte ha varit på köphumör. Tänk så mycket att städa! Och all fönsterputsning!  

Bild från Eklund Stockholm New York