Folkhälsoinstitutet bryr sig.
Om oss, vi vanliga medborgare, som knappt ens vet att Folkhälsoinstitutet
(FHI) finns. Men i sexton år har denna statliga institution haft som uppgift att se till att vi mår lite bättre, vi som utgör Folket och dessutom är Finansiärer för verksamheten.
Mår vi bättre nu än 1992 då?
Det är förmodligen lite si och så med det, beroende på vem man frågar. Hittills har FHI ägnat mycket av sin tid åt att bekämpa olika sorters drogmissbruk.
Nu har man bestämt sig för att satsa i en annan nisch: familjelivet.
Den 1 februari blir det
konferens om föräldrastöd (fullbokad!) och lansering av en dvd med tips, råd och knep. Samt studiecirkelverksamhet över hela landet. Allt för att vi ska ta bättre hand om våra barn.
Tanken är att man ska samlas i samtalsgrupper, mammor och pappor med barn i alla möjliga åldrar, och byta erfarenheter och åsikter, vädra sina problem och förhoppningsvis upptäcka att man vare sig är ensam i sin situation eller ett hopplöst fall.
Att det inte är alldeles enkelt att vara förälder, det är vi många som kan skriva under på. Det är en uppgift för livet, inget man kan ta ledigt ifrån, föräldraskap inget man kan avsäga sig.
Visst är det märkligt att man för att få bli mamma till ett barn som någon annan fött måste gå igenom en verkligt noggrann granskning ur alla vinklar – medan allt som egentligen krävs för att bli mamma till ett eget barn är att sära på knäna? Där kommer aldrig frågan om lämplighet upp!
Alldeles oavsett hur lämpade vi är att ta hand om vår avkomma så kan det ju aldrig vara fel att ta råd och hjälp av andra. Det har funnits rader av experter att tillgå i bokform: importerade, som Benjamin Spock och Penelope Leach, eller svenska, som Gustaf Skå Jonsson och Anna Wahlgren.
Dagens konflikter mellan barn och vuxna handlar inte sällan om hur länge man får sitta vid datorn, vad man får göra när man väl sitter där, mobiltelefoninnehav är ett ständigt uppdykande tvisteämne. Och vid sidan av det de eviga käbbelmomenten: om läggdags, om veckopeng, om vad man förväntas hjälpa till med hemma.
Vi som tillämpat villkorad veckopeng får lite skäll, men också lite rätt. Man kan även med FHI:s välsignelse få belöna sina ungar när de gjort något bra. En metod som nämns är att barnen får samla glaskulor i burk som tecken på fullgjorda plikter. Och när burken innehåller ett visst antal kulor händer något skojigt – ett biobesök, extra godis, en spännande utflykt.
Därmed är en evig sanning fastslagen. Uppmuntran är bättre än tjat.
Även den modernaste psykolog har insett, att kombinationen morot och piska kan ha sina fördelar. Har man plockat upp från golvet, samlat ihop sina leksaker och till och med gjort läxan kan livet bli lite trevligare.
Men det visste vi faktiskt, ganska många, redan innan det fanns en dvd från Folkhälsoinstitutet (pris: 500 kronor) att tillgå.
Fast det är klart, att tjata framstår också som en relativt oundviklig beståndsdel i föräldrarollen.
Kanske tjatar man mindre efter att ha gått kursen?
I så fall tycker jag ni ska passa på, och anmäla er till en sådan där diskussionsgrupp, ni som fortfarande har barn som är lite mindre. För lika trist som ungarna tycker det är att bli tjatade på, lika tråkigt är det faktiskt att vara den som tjatar.
Tro mig, jag har tjatat en hel del, så jag vet.
Det är kanske mer tur än skicklighet att mina barn verkar rätt så välartade ändå. Trots tjatet.
Copyright KlimakteriehäxanMer om föräldrakurserna finns att läsa
här.
Och en hel artikelserie om kurser för föräldrar hittar du
här!
Jag har öppnat avdelningen för Fornminnen igen.
Copyright Klimakteriehäxan
Inlägg
