söndag, mars 11, 2012

Trist slut på en bra utflykt

Kan hälsa så mycket från Sveriges framsida och det alltid trevliga Göteborg. Visserligen bjöd staden på ett väder som man kunde ha klarat sig utan: ena stunden ösregn, sedan snöslask, hårda vindar, sol en kort stund och sedan alltihop i repris igen. Inte undra på att någon tog fram mössa och värmande halsduk åt Karin Boye där hon står i ur och skur!

Det där att ge henne skydd mot elakt väder inträffar tydligen lite då och då. I början av februari hade poetissan en rosaaktig sjal, fast ingenting på huvudet – det har Hannele visat på sin blogg tidigare. Så den som ville värma Karin denna gång tänkte ett snäpp längre. Eller ville helt enkelt bli av med en gammal svart stickad luva? Och en turkos halsduk? 
Må vara hur som helst med den saken. 

Men tyvärr slutade mitt Göteborgsbesök denna gång med en rejäl plump i protokollet. På väg genom Nordstan till Centralen och det väntande tåget stannade jag till vid Mc Donalds Express och köpte en sallad att peta i mig medan X2000 dunkade fram genom kvällsmörkret. Oturligt nog hade stället slut på bärkassar, vilket ledde till att jag fick ta mig fram sista biten med resväska, kasse, handväska OCH lös matpåse.

Ombord på tåget kom jag, salladen åt jag, resan gick lugnt och stilla, gott om plats, inga problem alls. Förrän jag ska stiga av på Stockholm C och inser att jag inte längre har någon plånbok.
Rekapitulerar de sista timmarna: har inte haft behov av att ta fram några pengar sedan jag betalade min mat. På tåget har plånboken definitivt inte försvunnit, jag har varit vaken, suttit med två kollegor, glest i vagnen, ingen i närheten över huvud taget.

En enda slutsats kan jag dra av detta: en skicklig ficktjuv har lyckats fiska upp plånboken ur min (med dragkedja stängda) axelremsväska. Jag märkte absolut ingenting.
Kastade mig på telefonen men McDonalds var stängt – och jag hade absolut inte glömt plånboken där, kunde bara hoppas att någon kanske hittat? Lämnat in?

Det blev sena samtal till polis, körkortsregister och bank. Detta parat med stor irritation: så onödigt! Att bli av med SL-kort, frimärken, förhandsbetalda luncher, läkarvårdskvitton, kundkort, presentkort på bio … ja jag har antagligen ännu inte kommit på allt som fanns däri, förutom kontanterna då förstås.

Den där irritationen sitter i. Visst, jag vet att jag kan slarva med mina tillhörigheter ibland, men jag har skärpt mig, inte minst sedan en väninna blev snodd på sin plånbok mitt på Norrmalmstorg – ja, jag påstår alltså inte att ficktjuveri bara inträffar i Göteborg …

Och så kan jag tänka att om tjuven vore lite lite mänsklig skulle han (eller hon) kunna ta kontanterna men sedan lägga själva plånboken med allt det personliga i en brevlåda eller rent av lämna in den som hittegods. För mina privata lappar, de går garanterat inte att använda till något, saknar totalt värde för andra!

Ett trist slut på en bra utflykt blev det alltså. Men det är ju trots allt en världslig sak, som Karlsson på Taket brukade säga i Astrid Lindgrens härliga historia.
Väl hemkommen får jag beskedet att ännu en nära bekant drabbats av ”the big C”. Trist, milt uttryckt.
Så vad är då en förkommen plånbok, om än inköpt i London och trevligt blommig?
Trist, visst, men ingenting, absolut ingenting att orda om.
Nu gjorde jag det ändå. Som värsta gnälltanten. Förlåt.

Copyright Klimakteriehäxan

9 kommentarer:

  1. Har Karin bytt halsduk :)
    Trist slut...

    Nästa gång fikar vi.

    SvaraRadera
  2. P.S.
    skomakare säljer kedjor man kan sätta fast plånboken i handväskan, det har räddat mej två gånger, plånboken hängde kvar... tjuvarna borta. En present av sönerna till en slarvig mor.

    SvaraRadera
  3. Usch, så tråkigt! Jag brukar ha alla mina viktiga handlingar i behån och bara lite växelpengar tillgängliga. Grannen fick sin fina väska uppskuren undertill i en knökfull tunnelbana - hon tyckte att hon pressade väskan så bra intill sig...

    Klart att vi måste få gnälla över världsliga ting, vi skulle bli alldeles odrägliga om vi väntade med allt gnäll till Det Allra Värsta. Innerst inne vet vi ju ändå proportionerna.

    SvaraRadera
  4. Den ena tråkigheten försvinner ju inte bara för en annan (värre) tillkommer. Mycket sorgligt alltihop!

    SvaraRadera
  5. Tråkigt att höra om stölden. Jag har varit lite halvnojig de senaste tio--femton åren och bär alltid handväskan snett över axeln, som ett litet skolbarn (förr, nu har de ju rygga allihop, vettigt nog) och om det blir trängsel vrider jag fram väskan så den hänger på magen. Det må se löjligt ut, det priset betalar jag gladeligen för att slippa bli av med mina grejer.

    Och enda stället jag blivit av med nåt när jag bar in väska på det viset -- till och med med handen på -- var på en marknad i Neapel. Men när tjuvarna är så professionella som de, då vet jag inte om det över huvud taget går att undvika stöld. Som valp var jag i Sydostasien, och där fick min reskamrat sin värdepåse uppsprättad innanför en knäppt skjorta. Endast kontanterna stals, inte resecheckarna eller passen eller biljetterna. Vi gick till polisen fast vi var bergsäkra på att de skulle tro att vi ljög, men de sa bara lakoniskt: There are many magicians in the Philippines. Så det där var nog inte det fingerfärdigaste de hade hört talas om.

    PS Det går inte att klicka i att man vill abonnera på kommentarerna. Kan nog rättas till nånstans i inställningarna.

    SvaraRadera
  6. Hannele - hon byter kanske lite då och då? :-D Kedja i handväskan, jo, fast det blir nog också besvärligt låter det som. Fast i eftertankens kranka blekhet så ...
    Bloggblad - jag tycker jag har rätt fullt i behån ändå :-D
    Du har förstås helt rätt om proportionerna.
    Gunilla - precis!
    Miss G - de där trollkarlarna kanske flyttat till Nordstan nu?
    Om kommentarerna: ska kika. Har aldrig funderat över detta!

    SvaraRadera
  7. Anonym3:09 em

    Trist med ficktjuvarna som snodde din plånbok, men ännu tristare med ännu ett nytt fall av C.
    Här i Spanien har vi TISdag den trettonde som "otursdag" (dagens datum för min kommentar!)och på förmiddagen har en av mina vänner förlorat sin pappa (big C) och en annan sin balle/testikel(äcklig infektion som behövdes amputeras). Och det är bara lunchtid. Jag räknar timmarna till onsdagen den fjortonde. Vidskeplig - moi?

    Gulligt att ge KB kläder - fast inte fryser väl statyer? Det finns en hel del levande som gör det dock. Och platser man kan lämna in kläder etc till levande behövande.

    Jag tror tyvärr inte att ficktjuvar nånsin kommer att bli så pass uppfostrade att de är hyggliga nog att återsända oanvändbart material i plånböckerna, fast visst vore det bra. Och ändå bättre om de la det på brevlådan med avsändaradress nedskriven.

    Kulsprutan

    SvaraRadera
  8. Hej
    Nu är jag tillbaks på brunobeige.se med text och bild.

    Ha det gott!

    SvaraRadera
  9. Trist med plånboken! Vi får verkligen hoppas på att den kommer åter även om pengarna förmodligen är borta då.

    SvaraRadera