lördag, augusti 01, 2015

Rapport från kvargträsket

Det började med att Dottern, som kör något hälsoprogram, hade bunkrat upp hemma i Sverige inför återresan till Norge, där som bekant allt är dyrare och matutbudet mindre (enligt den i Oslo sedan flera år bosatta Dottern alltså). Men när hon åkt var kylskåpet fullt. Allt det nyttiga hade glömts bort, inte kommit med, bara blivit kvar.

Och jag är ju inte den som slänger mat i första taget, det har man ju lärt sig att inte göra. Så nu stod jag där och stirrade på kvargburkarna. Kvarg med vaniljsmak, kvarg med kokossmak, med jordgubb-, med hallon-, med persika- och passionsfruktssmak. Eventuellt fanns där ytterligare någon variant, naturell förmodligen.

Vad är det då som är så käckt med kvarg? Det dyker upp överallt nu för tiden, det där ordet som verkar ha laddats med någon sorts magi. Jo det är fettsnålt (0,5 %) och det är proteinrikt samt kalorisnålt (90 kcal per 100 g). Och så mättar det, påstår man. Flitigt kvargätande kan, om det ersätter annat och inte bara tillkommer i dieten, hjälpa folk på bantningstraven, heter det. Ja men så klart att det är försäljningsargument som heter duga!

Men var kom den ifrån, den där trenden? Och vad är egentligen kvarg? Är det skillnad på keso, kesella och kvarg?
Allt är mjölkprodukter. Kallas ibland färskost. Keso görs på sötmjölk, kvarg på surmjölk. Kesella verkar vara ett namn på utdöende, ersatt av kvarg. Och kvarg är mycket mindre ost än keso, slätare, mjukare.

Det riktiga kvarg-racet tycks ha startat någon gång under fjolåret. Sedan dess har försäljningen gått upp på ett sätt som andra marknader bara kan drömma om. Fast expertisen är inte enig om kvargens hälsobringande effekter, främst eftersom alla varianterna med fruktsmak faktiskt innehåller en hel del socker, även om man vill förleda konsumenterna att tro att så knappt är fallet.

Den som vill bli mager med hjälp av kvarg ska alltså välja naturella alternativet och äta det med färska eller djupfrysta bär, om jag förstår saken rätt.
Faktum är att det funkar. Tycker också det är försvarbart att ersätta vaniljglassen, som  passar så bra till säsongens färska bär, med vaniljkvarg. Precis som att jag vant mig vid att använda keso i både paj och ostkaka.

Plötsligt inser jag att min vistelse i kvargträsket nog varat längre än jag själv förstått. För i flera år nu har jag använt vaniljkesella i mina tårtor, de där jag alltid bakar till födelsedagar i familjen. Ersätter vaniljkräm, som är mycket sötare och mycket mer kaloririk, och absolut ingen har klagat.
Välkommen till samma träsk du med, men tro inte att det betyder underverk för figuren  se på mig ...

Copyright Klimakteriehäxan

3 kommentarer:

  1. kvarg är mums, åt det redan som barn i grannlandet... fast de nya sorterna så söta. Kesella är samma sak, bara nytt namn nu. Minns 1970-talet när man la vanlig fil i kaffefilter för att kunna göra egen färskost, nu finns ju alla dessa olika varianter. Fast metervis sött, får leta efter de naturliga - som ofta slut... Grekisk yoghurt med lite honung är mums.

    P.S.
    Fjällfil med smak av björksav är spännande!

    SvaraRadera
  2. P.P.S.
    den "gamla" Kesellan med olika smaker är toppen till tårtor, enkelt att ta med exempelvis till jobbet när man ska bjuda (vaniljvisp kommer inte över min tröskel - fast nu har Arla en fin färdig vaniljsås med äkta vanilj i).

    SvaraRadera
  3. Har också fastnat. men köper oftast naturell och blandar i hemgjord sylt. Rårörda lingon är mycket fräscht. Se upp för alla kemikalier i Lindahls smaksatta. Föredrar Arlas vaniljkvart när jag ska lyxa till det.

    SvaraRadera