.jpg)
HOTELLFRUKOST
-Visst är det ett härligt ord! Det doftar nybakat, alla möjliga läckra pålägg, yoghurt med och utan smaktillsatser, marmelader, ost av olika typ, färsk frukt, kanske rent av en liten frasig croissant? Krispigt stekt bacon och äggröra! Tomater, paprika, gurka! Och för den hängivne ett varmt våffeljärn, bara att pytsa i lite smet och vänta tills våfflan är vackert guldbrun! Den mer hälsomedvetne kanske söker upp havregrynsgröten, den finns där också. Allt detta ljuvliga har sedan lång tid tillbaka ingått i rumspriset när man bott på hotell i Sverige och Norden. Men nu har Scandic, den största hotellkedjan i Sverige, Norge, Danmark och Finland, bestämt att det är slut med det. I framtiden får gästen betala extra för frukosten. Den nya regeln träder i kraft i juli. Naturligtvis inget att bråka om, ett glasklart lyxproblem, men jag skulle ljuga om jag sa att jag inte uppskattat den där förmånen, som blivit en liten guldkant på resan. Fast folk som reser i jobbet får kanske krångligare med reseräkningen? Scandic räknar med mindre matsvinn och färre snyltgäster i alla fall. Återstår att se om/när övriga hotellkedjor följer efter.
procent av alla svenskar, alltså nästan var tredje, lyssnar på poddar minst en gång i veckan, kvinnor oftare än män. Nästan tjugo år har gått sedan den första podcasten hördes i vårt land. Sedan dess har floran växt, men det är oklart hur många det faktiskt finns – en del produceras professionellt och med effektiv marknadsföring, andra görs mer amatörmässigt. För egen del kan jag inte ens räknas in i de 50 procent som lyssnar minst en gång i månaden. Är helt enkelt ingen poddmänniska, har på något vis aldrig känt behovet. Kanske missar jag mycket?
Det är väl aldrig lika viktigt med kalas som när man är barn? Alltså lyfter jag fram "Kalas, Alfons Åberg!", en av Gunilla Bergströms många fina historier om grabben som blivit så otroligt många barns kompis. Och till kalas hör ballonger, presenter, tårta, kanske serpentiner också? Traditioner som man faktiskt kan hålla på rätt långt upp i åldrarna, och få uppskattning för det!
Ernest Hemingway fick efter sin död en memoar utgiven: "En fest för livet" (A Movable Feast). Den utspelar sig på 1920-talet i Paris och ja, Ernest och hans polare visste verkligen hur man festade, var de än befann sig. Det har man förstått även av hans tidigare böcker, som exempelvis "Och solen har sin gång" (The Sun Also Rises), även den baserad på saker som verkligen hänt författaren.
Filmen "Brakfesten" som vid det här laget är femtio år gammal lät biobesökarna delta i ett hejdlöst frossande som var tänkt att mynna ut i ett kollektivt självmord. Ingen fest man känner längtan efter att delta i, trots att Marcello Mastroianni finns bland gästerna ... Den kallas för "svart dramakomedi" så nån feelgood blir det inte! Fast jag minns den som sevärd.
Snacka om bredd ... från Alfons Åberg till brakfest och Gatsbys flärd och överflöd ... bara att välja!
Copyright Klimakteriehäxan
Det är ett intressant faktum att Svenska Kennelklubben, med sina 300 000 medlemmar, har 50 000 fler betalande intressenter än samtliga riksdagspartier tillsammans. Kennelklubben är till och med tio gånger folkligare än Sverigedemokraterna, att döma av medlemsantalet.
Därför är det frestande att leka med tanken att riksdagen skulle bli mer representativ för valmanskåren om Kennelklubben utsåg samtliga ledamöter.
-Johan Hakelius, politisk chefredaktör för tidningen Fokus, funderar kring svensk inrikespolitik i sin "dagbok".
Copyright Klimakteriehäxan
Den ouppnåeliga drömmen om ett långt svallande hår har jag ännu inte riktigt gett upp. /.../ Långt hår som varit synonymt med fertilitet och ungdom är numera hett åtråvärt och välkommet även bland äldre kvinnor.
-Jessica Ritzén uppmärksammar i Dagens Nyheter en trend som jag också tänkt på, senast när jag blev klippt av min frisör faktiskt. Både han och jag är konfunderade över hur många äldre damer som i dessa dagar har långt hår, oavsett kvalitet och grad av omvårdnad. Snyggt? Det avgör man ju själv, trivs man så är det bra. Fast för egen del tvingades jag för väldigt många år sedan inse, att det där vackra blonda hårsvallet (minns ni Farrah Fawcett?) aldrig skulle kunna skådas på min skalle. Fel sorts hår. Tyvärr.
För nästan tjugo år sedan skrev jag ett frågvist blogginlägg om böcker och läsning. Råkade återse det nyss när jag scrollade efter något och tänkte att under alla de år som gått har min skara bloggläsare förändrats tämligen radikalt: många har tappat intresset för bloggar över huvud taget, andra har väl tröttnat på mig. Men nya har ju tillkommit också, tack för det!
Kanske vill du också köra lite litterär navelskådning och svara på de här frågorna? (Ta inte illa upp det där med navelskådning ...) Berätta det i en kommentar så jag och flera med mig kan hitta ditt inlägg. Det är alltid spännande att få tips om böcker och författare man inte känner till!
Jag älskar att åka buss, spårvagn osv för där är det tillåtet att drömma.
Copyright Klimakteriehäxan
Igår var det tisdag, dagen för Veckans tisdagstrio i böckernas bloggvärld. Och temat var barn. Jag insåg, för varje inlägg i ämnet som jag läste i andras bloggar, att det fanns hur mycket som helst att välja på! Det är i sådana lägen svårt att behärska sig ... lätt att låta tankar och fingrar löpa iväg ...
Inser nämligen att några av mina verkliga favoriter inte lyckades ta sig fram i kön av kandidater. Så när tisdagens barnafödande var avklarat kommer nu efterbörden: böckerna som OCKSÅ borde ha beretts plats! Tror att detta är böcker jag inte bloggat om tidigare!
"Huckleberry Finn", Mark Twains skapelse, har också hört till höjdarna när det gäller böcker om barn som kommit i mina händer. Och Kar de Mummas (Erik Zetterström) självbiografiska "Två år i varje klass" är en svensk klassiker som naturligtvis ter sig helt exotisk i dag, men skrattar gör man! Undrar dessutom om någon i dag läser "Barnen från Frostmofjället" av Laura Fitinghof? Exotisk den också, fast på ett annat vis ... och den lockar till gråt, inte skratt, förstås.
Copyright Klimakteriehäxan
Att böcker ska kunna förbjudas är en stötande tanke, lika eländig som bokbål. Tryck- och yttrandefrihet bör betyda att folk själva får bestämma vad de vill läsa, för att sedan ha en helt egen åsikt om texten och dess innehåll, bra eller uselt eller tämligen ointressant?
Där är vi inte, och det verkar rent av som om utvecklingen är på väg bakåt. Därför uppstod "De förbjudna böckernas vecka" (Banned Books Week). Den har arrangerats i USA sedan 1982 och startades som en reaktion på de växande utmaningarna mot spridningen av böcker i skolor, bibliotek och bokhandlar.
Här i Sverige är det Svenska PEN som står bakom, tillsammans med Dawit Isaak-biblioteket i Malmö. Och så här står det på PEN:s hemsida: "En förbjuden bok kan vara en bok som någon tycker att ingen annan ska få läsa. Det kan innebära att en bok inte får ges ut eller säljas, att innehållet censureras eller att den plockas bort från skolor och bibliotek. I USA infördes till exempel 1477 bokförbud bara under hösten 2022. I Ungern finns det sedan 2021 en lag på att barn under 18 ska skyddas från böcker vars innehåll berör hbtq-frågor. Bokhandeln Knihauka i Minsk i Belarus tvingades stänga samma dag som den öppnade och 200 böcker beslagtogs i samband med det."
"De förbjudna böckernas vecka" startar denna måndag och kommer förmodligen att märkas såväl i bokhandeln som på bibliotek och i skolor. Budskapet är lätt att sympatisera med: böcker, både "bra" och "dåliga", ska få finnas. Bokläsaren väljer och skaffar sig sin egen uppfattning, som sedan förvisso kan leda till spännande diskussioner. För vi tycker ju ofta olika!
För säkerhets skull vill jag påpeka att det här i Sverige inte finns några generella förbud mot särskilda boktitlar som skulle vara "olämpliga". Likväl har det ibland dykt upp nitiska bibliotekarier som av "kvalitetsskäl" rensat ut populära barnböcker, Enid Blytons verk fanns en period bland de bojkottade. Och Tintin har hotats, betraktad som rasistisk. Pippi Långstrumps pappa har också från början en titel som inte längre är rumsren, men han (och Pippi) får i alla fall vara kvar, även om det i nya upplagor har skett en liten justering ...
Copyright Klimakteriehäxan
 |
| Patricia Routledge 1929-2025 |
Som en av de två brevskriverskorna i BBC Radios underbara "Ladies of Letters" (sändes i hela tretton år!) var hon också helt oemotståndlig, jag har den kompletta serien på cd och har skrattat mig nästan sjuk under lyssningen! Blev också en tv-serie, och i botten ligger en bokserie skriven av Carole Hayman och Lou Wakefield.
Det är något med tajmingen, med att kunna låta som en förnärmad och grymt orättvist samt missförstådd tant som gör att hon hanterar liknande roller med bravur. Patricia Routledge kunde leverera repliker så att de verkligen gick hem, man hörde alla undertonerna, alla ironierna även om de var relativt milda ... ett visst mått av igenkänning kanske också kunde dyka upp ...
Dame Patricia Routledge – jo hon adlades av drottning Elizabeth – spelade förstås fler roller, bl a i musikaler i Storbritannien, och Broadway-debut gjorde hon också på 1960-talet, Men det var framför allt tv-publiken som kunde njuta av henne i decennier.
Nu har denna stjärna slocknat. En månad före sid 95-årsdag skrev hon den text ni strax kan läsa här - vid sin död hade hon hunnit fylla 96. Hon delger helt enkelt sin omvärld hur hon hanterat att bli äldre, och hon har gjort det på ett sätt som manar till efterföljd! Läs!
“I’ll be turning 95 this coming Monday. When I was younger, I often worried I wasn’t good enough —that I’d never be cast again, that I’d disappoint my mother. But these days begin in peace and end in gratitude.”
 |
| 5/10: Gräddtårtans dag |
Ibland plockar jag fram en av mina Aalto-vaser i den klassiska modellen som heter Savoy, jag har flera i olika storlek och färg. Lisa Larsson-vas har jag också. Och Ikea, jättesnygga och väldigt mycket design för priset! Lägg till några loppisfynd och keramik gjord av kompisar, plus den japanska vita i porslin som står på stadiga fötter i svarta skor med randiga strumpor. Nu när gladiolustiden börjar har jag minst en riktigt hög vas för de blommorna, och vårens vitsippor står ofta i en liten brun kruka. Osv osv osv!
Där ser ni, det är kul med vaser! Nu lanserar jag ännu ett förslag till ny temadag i den alternativa almanackan: "Blomvasens dag". Det är bara vardagens ting jag lyfter fram. sådana som vi nästan aldrig pratar om. Kommer du på någon temadag som fattas? Berätta det i kommentarsspalten! Eller skriv ett eget inlägg och lämna länk här! Ta det som en liten udda utmaning
Jag började med att sätta strålkastaren på diskborsten, fortsatte med tepåsen och därpå lyfte jag fram kylskåpsmagneten, följd av klädhängaren och sen kom turen till ljusstaken innan vi hamnade på Saintpaulian, den rara lilla krukväxten. Senast handlade det om min kära solfjäder.
Då och då river en vindkåre upp ett fyrverkeri av gnistor ur vår eld, eldflugorna börjar sin dans och bakom Sierra de Cordoba går månen upp, röd som blod.
Copyright Klimakteriehäxan
 |
| 3/10: Pojkvännens dag |
Väninnorna är de man först tänker på eftersom man själv är kvinna, inte sant? Jo, de finns där, tack och lov. Några av mina har jag känt väldigt väldigt länge, även om få finns kvar sedan barnaåren. Några har dött onödigt tidigt men så kan det ju också bli, det tvingas man inse. Har faktiskt också fått några nya väninnor på senare år, vilket är väldigt välkommet, förstås, men en lång gemensam historia är en svårslagen rikedom.
 |
| En ros att dela på för mina pojkvänner på deras egen dag! |
Den 3 oktober är "pojkvännens dag" enligt listan över svenska "temadagar". I år ska jag se till att fira dem, alla mina pojkvänner som jag är så glad att ha!
Copyright Klimakteriehäxan
.jpg)
Just nu läser jag Evert Taubes "Om Vinga, Pampas och lite till: 30 ungdomsberättelser", en antologi som jag upptäckte nyss. Och kan än en gång konstatera att den mannen hade ett helt underbart språk! Har inte många sidor kvar men njuter så länge det varar.
Just nu lyssnar jag på "Män och kvinnor" av Lena Andersson. Den är bra!
Just nu tittar jag på tv-serien "Ögonvittnet" (Code of Silence) som är en annorlunda krimhistoria i vilken huvudpersonen, trots att hon är döv, kommunicerar perfekt tack vare läppläsning och modern teknik. Hennes förmåga att se vad folk säger hjälper polisen att hindra ett välplanerat rån. Lite romantik smyger sig in också! 6x45 minuter på SVT Play.
Just nu njuter jag av höstsol efter regnskur.
Just nu längtar jag efter att börja i artrosskolan ... nu är diagnosen klar ... ja längtar är väl att ta i men jag ska i alla fall börja den "utbildningen" ... blir knäna bättre är det naturligtvis värt besväret.
Om du hänger på och vill dela med dig av en snabbis om dagsläget så här i inledningen av den nya månaden kan du väl berätta det – med länk – i en kommentar här nedan?
Copyright Klimakteriehäxan
 |
| Jubileumsbok. |
Ett klassiskt bokformat har det blivit, och utgivningen har pågått i 70 år. Svensken äger i snitt sju Pixi-böcker per invånare, säger Maria Nilson, litteraturdocent och pixiforskare i ett pressutskick. Vår familj kvalar definitivt in i det gänget!
Vissa av de där små böckerna blev verkligen älskade. Det var en salig blandning av ibland lite hafsigt översatta engelska historier men här fanns också Jan Lööf och andra "riktiga" författare representerade. Någon bok kunde sätta spår för lång tid framöver. Det gällde exempelvis "Djurens buss", inte särskilt spännande alls, men där fanns en nyckelmening: "Den kommer när den kommer!" och det kan jag höra mig säga än i dag om något som känns ytterst osäkert.
 |
| En av många adventskalendrar. |
På senare år har i alla fall en nyhet dykt upp som jag är väldigt nöjd med: adventskalendrar med en bok per lucka. Har köpt till barnbarnen två år i rad, succé! Så det blir ett köp även i år.
Copyright Klimakteriehäxan
Inlägg
Alla kommentarer
