Att båda författarna därmed tar hem August för andra gången är häftigt och man kan bara gratulera! Skaran upphovspersoner som nu ståtar med dubbla Strindberg-inspirerade plåtgubbar är därmed sex. De fyra som tidigare fått priset två gånger är Kerstin Ekman, Torgny Lindgren, Sven O. Paerson och Lars Sund.
Copyright Klimakteriehäxan
 |
| Får inte glömma att bidra till LillaSysters Färgsprakande NOVEMBER. Dottern tog bilden när solen gick ner på Lanzarote. |
Visst är det kul att folk blir intresserade av något man skrivit och vill läsa, de är till och med villiga att betala för det (bloggen läser man ju gratis)! Har denna söndag haft boksläpp av "SÅNT nästan bara JAG MINNS – Om människor och händelser i Värmskog förr i tiden".
Det blev en programpunkt i firandet av Värmskogs hembygdsförenings 75-årsfirande. Där vankades musik, quiz, fika med fantastiskt gott hembakat och en kul berättelse om hur det är att komma flyttande till mitt Barndomsland från Nederländerna, med barn som bara talar holländska ... (de trivs och bor kvar).
Jag blev intervjuad lite kort på scenen om min bok och sedan såldes den till premiärpris. Fick signera nästan alla exemplar – och det gjorde jag förstås mer än gärna.
 |
| Foto Janåke Gestblom |
 |
| Ni som vet när jag säger att bilden får mig att tänka på Maradona, ni vet. |
 |
| Jo det ÄR havsutsikt från rummet men jag har sett bättre ... OK i alla fall. Och palmerna är vackra i soluppgången! |
 |
| Showtime på kvällen på vårt hotell. Här ett nummer med jonglering av lysande käglor. Tycker det kan få bli ett bidrag till LillaSysters Färgsprakande NOVEMBER. Copyright Klimaktereiehäxan |
Miljoner och åter miljoner har rakt av stulits ur landets offentliga medel.
Copyright Klimakteriehäxan
Ett annat måste när man åker till solen är baddräkt. Jag gillar ju att bada! Men lämnade visligen mina bikinis hemma. Vi behöver inte fördjupa oss i anledningen. Jag valde tre, varav en ny för året.
Den jag gillat bäst, en mörkblå från Panos Emporio med snäll drapering över magen och flera år på nacken (?!), den åkte på först. Glad i hågen knallade jag ut mot poolkanten när jag hörde Dotterns förskräckta utrop: MAMMA! DU SER JU NAKEN UT!
Hon hade förstås rätt. Baddräktens framsida var fodrad och utan skavanker. Men i ryggen, visade det sig, hade alla latextrådar dött. Tyget var faktiskt genomskinligt. Och jag hade inte en aning! Nu inser ju ni precis det som jag i ögonblicket begrep: jag har hela sommaren badat med väl synlig rumpa bland andra glada badentusiaster. För inte hade väl de där trådarna slutat funka precis igår?
Den en gång så trevliga baddräkten åkte förstås direkt i skräpet. Bytte till en annan, också från ett pålitligt märke i bad- och underklädesbranschen: Triumph. Snygg, tyckte Dottern tröstande. Vilket hjälpte föga, för på den var det resåren runt benen som tackat för sig och tyget kröp helst in i den där springan där bak, den jag nyss visat i mitt genomskinliga badplagg. Nummer två till soporna!
Hamnade i det enorma hotellets butik och där sålde man minsann badkläder till alla, barn, kvinnor och män. Jag hittade ersättare till de som just gått hädan, till reapris rent av. Men kunde inte låta bli att förundrat konstatera, att i denna affär fanns baddräkter ända upp i storlek 60. Har nog aldrig förr sett det, men inser att de förstås måste finnas.
Anledningen är glasklar: butiken kände sin kundkrets, alltså hotellets gäster. Visst fanns det snygga, vältränade, friska kroppar runt poolerna och på stranden, men där fanns också obegripligt många damer i jättestorlek (och en hel del smällfeta gubbar vid deras sida, i rättvisans namn). Maken, som alltid brukar irriteras av mina kommentarer kring hur ohälsosamt det är att vara gravt överviktig, höll till och med med mig denna gång!
Storleken på damernas bakar matchades i alla fall av tjockleken på böckerna som folk läste. De allra flesta bläddrade i tegelstenar, långt över 600 sidor. Också en storlek jag varnar för ... även om de inte medför direkt risk för hjärtsnörp och knäkollaps. Möjligen kan det bli utmattningskänsla i armarna.
Ett trevligare inslag i poolens närhet var de små gröna papegojorna som for som blixtar genom luften mellan palmkronorna. Förmodligen parakiter, men jag lyckades naturligtvis inte ta bild på dem. Och de feta tanterna (som hade det goda med sig att jag kände mig hyggligt normalstor) tordes jag ju inte plåta även om jag hade kunnat, eftersom de rörde sig betydligt långsammare än fåglarna. Men vid middagen smygtog jag kortet nedan. Det är ingen liten barnstol hon sitter i, tvärtom. Den är i rejäl vuxenstorlek. Undrar så om hon fick betala för två flygstolar på väg över havet?
Livet vid poolsajd kan bevisligen bjuda på lite av varje. Jag gick i alla fall på vattengympa och "tog Simborgarmärket", simmade alltså 200 meter – ville visa för mig själv att jag faktiskt kunde det, jag var inte säker.
 |
| Så här blev min månad en mer Färgsprakande NOVEMBER ! Det är LillaSyster som tagit tätposition i kampen mot det grå och trista. Om mina nyköpta baddräkter kan man förstås tycka både det ena eller det andra, men nog måste man hålla med om att de är tämligen färgglada! Ni som hellre hade velat se en bild på mig i den genomskinliga dräkten blir dock besvikna, jag inser det ... |
Vet att jag sett en av alla dessa miljoner tipsvideor på Facebook som förklarat alla hemligheter med denna krukväxt. Bland annat skulle man tillsätta EN SAK i vattnet. Då skulle knopparna spränga fram i mängd, och efter kort tid dessutom!
Men vad var det man skulle mata sin kaktus med? Det var ingen exklusiv sak, ingen dyr krydda eller något man inte finner i en vanlig butik. Fast jag kan för mitt liv inte minnas vad det var, kommer bara ihåg att "det där ska jag verkligen lägga bakom örat och ta fram när hösten kommer". Om du vet och berättar blir jag både glad och tacksam! Kanske kan jag sätta fart på några lagom till jul?
Hur som helst gläds jag åt de blommor som slagit ut och gör min novembermånad lite mera färgsprakande än den annars skulle vara. Det är LillaSyster som med Färgsprakande NOVEMBER leder kampen mot det grå och trista, som nu dessutom är på väg mot det kalla! Fast nån snö har vi ännu inte sett. Men den som vill ta bilen får först ta fram isskrapan.
Copyright Klimakteriehäxan
Tyvärr så står det ganska stilla i skallen, kan det vara lite semesterbaksmälla månntro? Kommer bara på systrar som jag redan bloggat om. Men OK, jag försöker fatta mig kort!
Två unga flickor handlar också Annika Thors serie på fyra böcker om. Systrarna skickas från Wien till Sverige för att undkomma judehatet under andra världskriget. Startar med "En ö i havet". Kallas ungdomsbok men är synnerligen läsvärd även för vuxna.
"De osannolika systrarna Mitford" är en bra reportagebok av Cecilia Hagen. Om en märklig familj i den brittiska överklassen och de fem döttrarna som väljer helt olika vägar i livet. Historien är sann! Även tv-versionen som finns på SVT Play är bra.
UPPDATERING: Nu har jag klickat in och läst alla andra svar på tisdagstrion. Fattar inte hur jag INTE kunde komma på två av mina absoluta favoriter: Chimamanda Ngozi Adichies "En halv gul sol" och Åsne Seierstads "Tvä systrar". Som andra så klokt lyfter fram.
Copyright Klimakteriehäxan
Tveksamhet uppstod, men till slut konstaterade en av dem att jag visserligen hade betalat min parkering, men med angivande av fel områdeskod. Jag hade klickat i "besökande Rosenlund" i stället för "taxa 3" eller vilken taxa det nu var. Att jag bara ställt bilen en pytteliten bit från sjukhuset (som jag ju besökt) spelade ingen roll.
Faktum kvarstår: jag hade betalat och såvitt jag begriper gick mina 40 kronor till rätt ställe – det gör väl alla parkeringspengar oavsett taxeområde (inte privata parkeringar, det begriper jag)?
Måste få protestera. Tycker inte jag ska behöva betala 900 kronor till. OK, jag gjorde väl ett misstag, men ett väldigt litet, håll med om det! Och jag kommer inte att göra om det. Men jag betalar (nästan) ALLTID p-avgift. Sämre pengar än de som går till p-böter finns faktiskt inte.
Det här blev en inte så skojig bild till LillaSysters tema Färgsprakande NOVEMBER, men man kan ju ändå inte klaga på färgen! Men klagat hos polisen, det har jag gjort. Hoppas förstås inte på framgång, men tyckte det var värt ett försök.
Copyright Klimakteriehäxan
Döm därför om min förvåning när jag upptäcker att den blommar! Söta blomax i vackert ljusblått i toppen av flera kvistar. Men glädjen är kortvarig, för expertisen förklarar att blommorna ska nypas bort, de gör att resten av växten bleknar.
Nu valde jag ändå att föreviga blomman som i alla fall i viss mån (den kunde ju vara lite blåare) piggat upp min november, den månad som LillaSyster vill göra mindre grå med (minst) en färgrik bloggbild om dagen.
 |
| Lite har den nog hunnit blekna redan ... bladen var rödare från början! Men nu har jag huggit av blommorna. |
Åsne Seierstad vet ni att jag beundrar sedan länge. Önskar att ingen missar vare sig "Två systrar" eller "En av oss". Den förra om två till synes väl integrerade flickor som rymmer från hemmet i Oslo och ansluter sig till IS. Den andra om massmördaren Anders Breivik. I båda faller ligger fantastisk research bakom och historierna är sanna.
Marie Aubert är precis som Seierstad också journalist med skriver helt annan typ av litteratur. Jag uppskattade både "Vuxna människor" om en trasslig familj som ska ha semester och "Får jag följa med dig hem?". Båda handlar om relationer och kändes för mig ganska originella, med både allvar och lite humor.
Nina Lykke skrev "Vi är inte här för att ha roligt", en häftig historia om romanförfattaren som lyckats åstadkomma en succébok men sedan inget mer. Så får han plötsligt en inbjudan till litteraturfestival i Lillehammer och tackar ja, trots att han vet att han är en nödlösning eftersom en annan "het" författare lämnat återbud. Det blir fascinerande! Han möter en gammal kärlek, han blir luspank, han ställer till med ganska mycket ståhej ... Klart läsvärd!
Efter denna utflykt till vårt västra grannland återvänder jag till Sverige, till Lina Wolff och "Liken vi begravde".
Copyright Klimakteriehäxan
Count your garden by the flowers
never by the leaves that fall.
Count your days by golden hours
Don´t remember clouds at all.
Count your nights by stars, not shadows
Count your life with smiles, not tears
And with joy on every birthday
count your age by friends, not years!
Hittade denna lilla dikt nyligen och gillade den. Titeln tror jag är "In Life´s Garden" och amerikanska Dixie Willson (1890-1974) ska vara skalden bakom raderna, även om inte expertisen verkar vara helt överens om det.
Jag behöver inte veta exakt, men tycker det är tänkvärda ord som jag tar till mig just i dag, eftersom jag råkar fylla år! (ja råkar och råkar ... det har ju inträffat rätt många gånger vid det här laget ...) Firar genom att flyga till solen.
Copyright Klimakteriehäxan
Ragnhild deltog i både damsingel och damdubbel när distriktsmästerskapen för pensionärer avgjordes i veckan, i Österåkers fantastiskt fina "multiarena". Och hon gjorde det med den äran! Denna kvinna är 94 år och har inga tankar på att sluta med pingis.
Nog blir man både glad, imponerad och inspirerad! Att Ragnhild inte knep några medaljer har mindre betydelse. Det känns som att hon representerar den gamla olympiska mantrat "Det viktigaste i livet är inte att segra, utan att kämpa väl" på bästa sätt.
Om man tittar in hos Åke hittar man andra bloggare som visar, max fem stycken, foton från veckan som gått. Och eftersom jag tycker att Ragnhild är en färgstark tjej, med röd racket försedd, är hon också mitt bidrag för dagen i LillaSysters kampanj Färgsprakande NOVEMBER !
Copyright Klimakteriehäxan
Idag publicerar jag en bild som kanske är den konstigaste jag någonsin lagt ut på bloggen. Lite beror det på att de underbara, älskade tulpanerna redan börjat dyka upp i butikerna, trots att de egentligen väl mest hör julen till. Men om man bortser från de röda jultulpanerna och i stället tänker på vårens färgsprakande lökbackar uppstår lätt ljuva känslor inombords, eller hur?
Nu hände det sig så att barnbarnet på besök förklarade för sin farmor att hon ville måla. Sagt och gjort, fram kom penslar och papper och färglådan och hon satte igång vid köksbordet. Fast hon ansåg definitivt att även farmor skulle producera något. Så då gjorde jag det. Och tyckte märkligt nog att min tulpanbukett (på rutigt papper!) mitt i november såg rätt trevlig ut. Här har ni den! (Man har ju som bekant inte roligare än man gör sig ...)
 |
| Tulpaner på rutigt papper. |
Nu har vi svart på vitt att det är statens uppgift att reglera alla mellanmänskliga relationer som går snett.
Det räcker inte längre med att två människor pratar igenom det som skett, den ene ber om ursäkt och den andre förlåter. Och om det inte går, låter man arbetsgivaren hantera problemet. Nej, polisen måste blandas in. Och åklagarämbetet. Som om de inte har annat att göra.
Vilka slutsatser ska vi dra av den här domen?
Gå aldrig på personalfest! Följ inte med. Stanna hemma. Lås in dig på hotellrummet. /.../ Drick inget, var kontrollerad. Ha helst mobilen på, så att allt dokumenteras.
Ta inget ansvar själv för det som hänt! Tänk aldrig att det hela kan ha varit ett missförstånd och att båda kan ha del i att det blev så.
-Åsa Linderborg kommenterar i Aftonbladet domen om dagsböter och skadestånd som SVT-medarbetaren Micke Leijnegard ska betala enligt beslut i Stockholms tingsrätt. Han döms för sexuellt ofredande efter att ha pussat en kollega på fest. Hon ville inte bli pussad, vilket hon verkar ha kommit på efter två månaders betänketid ...
-Så många fågelarter har kunnat observeras i Sverige under 2025. Det är fler än någon sett under ett och samma år i vårt land någonsin. Det gamla rekordet på 337 slogs härom dagen när Philip Östergard i Sölvesborg rapporterade att han fått syn på en ökenstenskvätta, som egentligen hör hemma i bland annat Marocko. Rekordet kan kanske slås igen, året är ju inte slut!
Här har jag öppnat dörren ut till vår balkong. Inte verkar det vara november där precis! Knoppar i både pelargonior och marguerit, och tänk om murklockan ska övervintra igen! En ratad krysantemum i kruka slår snart ut på nio (9!) stjälkar. Lägg till tre självsådda petunior och blomningen är, det tycker åtminstone jag, nästan överväldigande för årstiden. Ja alla skönheter får ju inte plats på en och samma bild men nog är det färgglädje att bjuta av, så som jag tror att LillaSyster vill när hon lanserade den här "utmaningen".
"Jävla karlar" var Andrev Waldens debut i bokform. Han fick en August för den och det är jag inte säker på att den var värd, men visst var det underhållande om raden av mer eller mindre märkliga "pappor" som han upplevde under sin uppväxt.
"Om våren" av Karl Ove Knausgård är (och förblir) den enda boken av denne norske succéförfattare jag läst. Här skriver han om sin fru och modern till sina barn på ett sorgligt nedlåtande sätt, samtidigt som han ideligen framhåller vilken exemplarisk förälder han själv är. Nej lilla gubben, den gick inte hem hos mig!
Kan inte gå förbi "Kejsarn av Portugallien", för en mer engagerad far är det svårt att hitta var man än letar – det må vara IRL eller i fiktionen. Selma Lagerlöf skrev också mycket om sin egen pappa, men det fanns inte många likheter mellan de två männen. Älskar den boken!
Niels Fredrik Dahl är en för mig ny norsk författare vars bok "Fars rygg" blivit omtalad och hyllad. Den vill jag nog läsa, tror jag. Om män i tre olika generationer och deras liv. Men eftersom jag ännu inte läst den fick den s a s inte plats idag!
Copyright Klimakteriehäxan
Ett bättre motiv än det jag valt i dag anser jag vara väldigt svårt att hitta. Detta mitt ljuvliga barnbarn är en färgklick i livet bara genom att finnas, men här är hon också klädd i en outfit jag köpte för över 30 år sedan.
Vi var på semester på Gotland och uppsökte Vamlingbo, där Vamlingbolaget, en gammal favoritfirma, finns. På MahJong-tiden var deras kläder superinne, i dag finner man dem mest i vintage-butiker (men plaggen kan köpas på nätet och i åtminstone en butik i Stockholm).
Det var Dottern som begåvades med den färgglada klänningen och matchande tights, och hon var helt underbar att skåda! Folk vände sig om efter henne på gatan i Visby och sa "åhhh så söt!"
Samma säger jag nu när outfiten hamnat på en representant för nästa generation. Behöver jag lägga till att barnet älskar kläderna?
Copyright Klimakteriehäxan
Så här års är trängseln inte stor, men faktum är att det också är rätt vackert när det där taket går över från grönt till höstgula toner. En tydlig skillnad mot när jag gick här i våras ser jag: ingen mer än jag fotograferar ... Men om ett halvår är "det rosa molnet" tillbaka igen. Liksom de med kameror försedda flanörerna i en aldrig sinande ström.
En enda bild blir det alltså från mig som svar på Åkes efterlysning. Men den får också duga som inlägg i LillaSysters serie
.jpg)
Just nu läser jag "Liken vi begravde" av Lina Wolff.
Just nu lyssnar jag på "Hon som tittade in", en spänningshistoria av Karin Wahlberg. Detta efter ha ha börjat med Mustafa Cans hyllade "Tätt intill dagarna" som åtminstone inledningvis handlar om hans mors liv (och död). Men det blev för enahanda och uppläsningen (av Can själv) var inte riktigt njutbar den heller, även om den kändes "äkta".
Just nu tittar jag på andra omgången av årets "På spåret", såg det inte i går men numera kan ju som bekant allt streamas i efterhand. Ser också tredje omgången av "The Diplomat" på Netflix, klart mer spännande än frågesport i tågmiljö. Undrar om den inte gjort sitt i tv-tablån snart? Men vad får vi i så fall i stället?
Just nu njuter jag av blotta tanken på att det mot alla odds snart blir en liten tripp till sol och värme.
Just nu längtar jag efter att jag göra färdig tårtan till Makens födelsedag (som infaller i morgon), ska sätta fart strax!
Oj i hastigheten glömde jag visst att denna månad, ofta kallad årets gråaste och eländigaste, också kan vara riktigt färgglad! Det är LillaSyster som uppmanar sina blioggvänner att delta i
Copyright Klimakteriehäxan
 |
| Ett litet smakprov på alla ruggiga prylar som vi förväntas bära hem med anledning av Halloween. Så här har det sett ut rätt länge redan på hyllorna i alla möjliga butiker. Nej, jag köpte inget! Men om man riskerar att bli spyfärdig finns ju en Halloween-hink att ta till. För 32:90. |
Att fira Halloween, det fanns inte i min barndom. Vet inte när jag stötte på det första gången, kanske i någon amerikansk barnbok? Men rent generellt är jag inte förtjust i vare sig spöken eller andra otäckingar. Fast det är klart: i dag har Halloween-firandet tagit greppet om oss. Se bara allt skräp som säljs och som ska föreställa prydnader! Anskrämliga plastpumpor med grinande munnar, benrangeldräkter, dödskallemönster, spindlar med tillhörande väv för bytet att fastna i ...
Det här firandet i svart och orange har vi importerat från USA, som så mycket annat. Till och med på banken i Miami satt det den här helgen benrangel i varje kassa, oklart vilka signaler man ville skicka till sina kunder?
I Amerika ser man ofta riktigt stora pumpor skickligt snidade till lyktor som står på en yttertrappa eller i trädgården. När Sonen var sisådär 12-13 år ville han ha en pumpa att skära i. Det fick han. Men när han satt och karvade blev det för skräpigt, så jag skickade ut honom på balkongen där han fick fullborda sitt verk.
 |
| Mina "paprika-pumpor". |
Året därpå stod jag en försommardag och stirrade på en av mina balkonglådor. Där fanns en fin, till synes mycket livskraftig grön växt som jag inte kände igen och som jag definitivt inte planterat. Jag lät den vara. Det gjorde jag rätt i! Så småningom bjöd den där plantan på jättesnygga gula blommor och förklaringen var glasklar: kärnor ur pumpan hade sprätt i väg och slagit rot! Men någon pumpa blev det förstås aldrig, jag fick nöja mig med blommorna.
Naturligtvis ska det nu bli "trick or treat", knöligt översatt till svenska "bus eller godis". Jaha, törs man alltså ta risken att öppna? Men om man rent av glömt att köpa hem lite godis? Hur kommer buset att bli? Hur besviken blir ungen som knackar på en dörr som inte ens öppnas? Minns att ett barn en gång tackade nej till några godisbitar och undrade om hen kunde få pengar i stället ...
Jag ser ännu en rejäl risk som kan drabba hoppfulla barn. Det är nämligen inte alls omöjligt att jag själv hinner äta upp varenda godisbit som jag införskaffat, dagen till ära.
Copyright Klimakteriehäxan
Inlägg
Alla kommentarer
