 |
| Praktfull majbrasa som knastrade rejält, i konkurrens med vårsångerna. |
 |
| De är här nu, de jättefina maskrosorna! Och de tänker blomma hela maj! |
 |
| Själva avsparken till vårt valborgsfirande: en liten mojito på verandan i 17 plusgrader och det kan bli fler (både grader och mojitos) innan sommaren är slut. |
"Livläkarens besök" är nog den av PO Enquists böcker som jag tyckt allra bäst om. Romanen utspelar sig i Danmark, vid kungliga hovet i Köpenhamn, och den tyske läkaren blir en mycket viktig person i kretsen kring kungaparet. Han blir i själva verket drottningens älskare, men han påverkade också kungen (Kristian VII) politiskt och vann honom för sina idéer. Hur det går? Utan att spoila kan jag bara säga att det blir dramatiskt, väldigt dramatiskt ...
"Barnbruden" är första delen i serien om kvinnor i Sverige på 1700-talet. Anna Laestadius Larsson skrev. Man sökte en lämplig hustru till Karl XIII och därmed också en blivande drottning, och till Stockholm kom en "lämplig" femtonåring från Tyskland. En fascinerande historia, förstås, med många komplikationer och kärlekshistorier åt olika håll. Två romaner till fortsätter med att skildra livet för fler kvinnor som fanns på Stockholms slott. Lättläst och underhållande.
Den litteräre huvudperson som levde och verkade i Stockholm på 1700-talet var väl annars Carl Michael Bellman, poeten och trubaduren vars sånger tillhör den svenska kulturskatten. Bellman dog 1795 i tuberkulos bara 55 år gammal, men då hade han redan skrivit sina epistlar och poesi i mängd. Någon bok om honom har jag dock inte att tipsa om, det finns flera biografier (en har Ernst Brunner skrivit) men ingen av dem har jag läst.
Copyright Klimakteriehäxan
Under 2010-talet blev tatueringen mainstream, bland annat tack vare Instagrams genomslag och billiga tatueringsverktyg online. Men efter coronapandemin svängde trendpendeln, och idag väljer allt fler svenskar att lasra bort sina tatueringar.
-Se där ett glädjande besked i dagens nyhetsflöde! Tatueringsfirmor går i konkurs, färre vill få mönster på kroppen och det blir allt vanligare att man satsar på att ta bort de dyra "utsmyckningar" man satsat ganska mycket pengar på. "Guldrushen är över" säger en tatuerare som numera inte har särskilt mycket jobb. Äntligen, säger jag som aldrig förstått charmen med människohud permanent fullsmetad med bilder, ibland dessutom väldigt obegripliga.
Varför har jag köpt min sista bikini?
Därför att jag har lämnat den kroppen som klär i tvådelat bakom mig.
Varför blir detta den sista selfien (åtminstone i den här omgången)?
Därför att jag hamnat i en återvändsgränd, saknar nya idéer som kan funka som en liten påstötning för andra bloggare. En sån där som säger att nu är det faktiskt dags, skärp dig, det är läge för en ny post nu!
Varför kommer jag att sakna mina Varför? Därför!-inlägg?
Därför att de snabbt blev en vana och jag tycker det är roligt att läsa resultatet när andra nappar på och (framför allt) förädlar mina idéer.
Varför tror jag att någon annan i bloggargänget kommer att lansera något nytt för måndagar framöver?
Därför att det dräller av kreativa människor i vår krets. Men man kan också sikta in sig på den redan existerande "Glad måndag" som kommer från Debutsky (och som jag faktiskt inte hade koll på när jag började selfie-serien denna gång).
Stort tack till er som hängt på och gillat initiativet. I förra svängen handlade det om presenter och in kom bidrag från Susjos, Nilla, BP, Anki, Hannele, Gerd, Ingrid, Kraka, MrsCalloway och Debutsky (Tror och hoppas att jag inte missat någon!) Samtliga välkomnade nog en läcker födelsedagsmiddag, det är ju ett helt bombsäkert presenttips! Grattis på födelsedagen önskar jag er alla, oavsett när dagen infaller!
Vem vet, en vacker dag kanske Selfie återuppstår. Men både om och när står skrivet i stjärnorna.
Copyright Klimakteriehäxan
 |
| "Min" lökbacke lördag. |
 |
| Denna okända skönhet slår ut vid min husknut. Vet inte vad det är för buske. |
Copyright Klimakteriehäxan
 |
| Solidariserar mig med Expressens kampanj. |
Nu höjs många röster för att stödja Joakim Medin. Tidningen Expressens Victor Malm skriver att "det är dags att riva flygbiljetten till Turkiet". Faktum är ju att landet är ett populärt resmål för svenska semesterfirare, ungefär 300 000 personer reser dit varje år. Jag har varit en av dem, och gillat det, men bestämde mig för ganska länge sedan att det blir inte fler besök så länge inte ny statschef tillsatts.
För åtta år sedan skrev jag i en krönika för News 55 i samma ämne. Rubriken var då "Ett land inte särskilt långt borta är på väg att bli ett enmansvälde". Nu är vi där. Här är delar av min text (klickar du på länken kommer du förhoppningsvis till hela) – den gäller än!
Vi är ju många, vi svenskar som gärna tagit en sväng till den sjudande storstaden Istanbul eller till de härliga stränderna vid Side och Antalya. Vi har åkt på utflykt till Bomullsbergen, vi har klivit ombord på båtar som fört oss ut på Bosporen eller över klart havsvatten, sett vackra naturscenerier från sjösidan.
Nu får det bli slut med det.
Glöm det fantastiska besöket på hamam, där en man du aldrig sett och aldrig kommer att återse badar dig, skrubbar din kropp, ja till och med öronen!
Glöm kryddmarknaden där dofterna förför dig!
Glöm shoppingturen i basaren där både mattor, skinnkläder och smycken i ädla metaller lockar. Den som gillar att pruta kan få sitt lystmäte och den lyckosamme kan göra fynd medan man bjuds på sött kaffe!
Glöm besöket på historiska platser som Topkapi, Basilikacisternen, Hagia Sofia och Blå Moskén.
Glöm överraskningen första gången du kom in på ett hotellrum där städerskan har vikt en stilig svan av den handduk du ska torka dig på.
Glöm promenaden i folkvimlet där alla sorters människor och stilar finns att mingla med.
Glöm den där frukostbuffén där bordet nästan knäar under mängden läckerheter och där frukterna och smöret förvandlats till konstverk av någon i köket som kan hantera en kniv.
Glöm också det charmiga i att sitta i Istanbul i Europa och titta på Asien. Detta medan du äter köfte eller nyfångad fisk och, kanske, dricker raki medan biltrafiken flyter på broarna mellan världsdelarna.
Men vi kan inte bara se på, rycka på axlarna. Nej. När demokrati förpassas till historiens skräphög, när mänskliga rättigheter inte verkar finnas, när journalister fängslas utan annan anledning än ett reportage de gjort vill åtminstone jag visa mitt ogillande. Så det blir ingen ny semester i Turkiet, trots den fantastiska metropolen Istanbul, trots de härliga stränderna i söder.
Och trots att utebliven turism inte i första hand drabbar den man vill uttrycka sitt missnöje med. För som alltid när man tar till bojkott är det mellanhänderna som tar stryk.
Stackars turkar, stackars Turkiet. Och stackars oss, som bör stanna hemma eller resa någon annanstans.
Men framför allt stackars Joakim Medin, journalisten som skulle göra sitt jobb som reporter. Och som hamnade i häktet. Hur den här historien kommer att sluta vet vi inte. Man kan bara hoppas. Här hemma väntar hans sambo och, snart, en liten dotter som ska födas.
För egen del lär jag aldrig återse Turkiet.
Copyright Klimakteriehäxan
 |
| Vårens blommor – en källa till glädje och nog får de mig att tänka på möjligheter! |
Det är bara en skrovlig trädstam i en svensk skogsbacke. Runt stammen ett vitsippstäcke som skulle se mycket vitare ut om bara solen hade varit framme så att blommorna hade sträckt på sig. Inte ett dugg märkvärdigt. Men så himla vackert, i mina ögon i alla fall!
.jpg)
Närmare en tredjedel av de tillfrågade (30 procent) läser eller lyssnar på böcker varje dag, en majoritet minst några gånger i veckan (53 procent) och mer än två tredjedelar minst några gånger i månaden (70 procent). För de flesta människor i Sverige är alltså böcker, bokläsning och ljudbokslyssnande en naturlig del av vardagen och en central del av deras kulturkonsumtion. Det framstår som viktigt att lyfta fram när det ofta talas om bokens och litteraturens minskade betydelse eller en pågående läskris.
-Bok-Sverige är på väg att få en ny tradition, som ska upprepas varje år på Världsbokdagen. Det är presentationen av Bokbarometern, en ny enkätundersökning av svenskarnas läsvanor och attityder till läsning. Svenska Förläggareföreningen står bakom initiativet, som uppmärksammas i många nyhetsmedier i dag. Och här finns några glädjeämnen, faktiskt! Som att unga mellan 18 och 29 visserligen läser mindre än andra åldersgrupper – men 86 procent av dem vill läsa mer än vad de gör. Hoppas de gör slag i saken .. för fler bokläsare gör världen bättre, det är jag övertygad om!
För den som gillar krim kan jag rekommendera "Brott" (Verbrechen) av Ferdinand von Schirach. Författaren är i grunden advokat och hade jobbat i Berlin som det länge, innan den här novellsamlingen kom ut 2009. Samtliga historier bygger på rättsfall han har varit inblandad i, och det är riktigt bra! Idag tror jag Schirach är mer författare än jurist. Att han engagerade sig i sina klienter och deras försvar står utom alla tvivel!
"Euphoria" av Lily King verkar inte finnas i svensk översättning och det tycker jag är synd. Även här finns en verklig bakgrund, åtminstone en blinkning, till den legendariska antropologen Margaret Mead. Tre unga forskare, två män och en kvinna, ger sig på 1930-talet ut i totalt okända marker för att kartlägga en indonesisk folkgrupps traditioner och vardagsliv. Spänningar uppstår ... Tror att jag ska leta upp fler böcker av King, det kan nog vara värt besväret.
.jpg)
Copyright Klimakteriehäxan
"John Hall" är en riktigt intressant historia från 1700-talet som Sophie Elkan (Selma Lagerlöfs väninna/kollega/partner) skrev om företagaren som föddes stenrik men stötte på problem senare i livet ... Han kom att betyda otroligt mycket för sin hemstad Göteborg och detta är alltså en roman med faktisk bakgrund. Elkan kunde minsann skriva hon också!
På krogen Pärlan har jag aldrig varit, men där var nog Claes Hylinger stammis. Det intrycket får man definitivt om man läser hans "Kvällarna på Pärlan", som jag fick mig livfullt rekommenderad av en man som jobbar på mitt närmaste bibliotek. En lågmäld och rätt charmig bok utan stora åthävor och tämligen befriad från dramatik, hur knepigt det än må låta! Nu finns inte restaurangen längre, så det går inte att försöka återuppleva den exakta Pärlan-känslan.
 |
| Göteborg! Tog bilden för sju år sedan, när jag var på bokmässan. |
.jpg)
Varför är en positiv upplevelse som överraskar mottagaren en svårslagen present?
Därför att den kan öppna dörrar till helt nya erfarenheter.
Varför står det alltid "en god middag" på min önskelista?
Därför att en vällagad måltid i trevligt sällskap passar utan minsta tvekan! Och inte bara mig utan alla (tror jag)!
Varför vill jag faktiskt inte ha presenter som kräver lagringsplats?
Därför att jag har allt jag behöver och mer därtill. Ge mig hellre en blomma, eller en flaska med gott innehåll – sådant som tar slut liksom av sig själv!
Varför blir jag ändå glad över ett hårt paket som uppenbart innehåller en bok när jag redan har så många jag inte hunnit läsa?
Därför att någon har tänkt att just den där boken kommer jag att gilla!
Varför har jag ingenting emot att bli lite firad när jag har födelsedag?
Därför att jag faktiskt tycker att det är härligt att ha levt ett år till! Alla får som bekant inte göra det (och då gäller det inte alls bara väldigt ålderstigna personer).
Förra veckan bjöds vi på selfies av Margaretha, Hannele, Gerd, Paola, Susjos, Nilla, BP, Anki, MrsCalloway, Kraka och Ingrid och alla delade med sig av första-gången-upplevelser av olika slag, upplevelser som stannat i minnet. Nu rundar vi av påsken!
Copyright Klimakteriehäxan
Påven Franciskus dog tidigt i morse. Det betyder att en mycket speciell procedur inleds i Vatikanstaten. Att välja en ny påve kan ta tid, och världens ungefär 1,5 miljard katoliker får vänta på något så otidsenligt som en röksignal ur en liten skorsten på Sixtinska kapellet för att få veta att man lyckats – om man lyckats. För när en efterträdare utsetts kommer det vit rök ur den där skorstenen (det är röstsedlarna som bränns, hur man röstar är hemligt), upplöser man mötet utan att en kandidat fått flest röster är röken svart.
Britten Ralph Fiennes gör en strålande rollprestation, det är faktiskt lysande skådespeleri rakt igenom. Isabella Rossellini finns också med. Går det att hitta en aktuellare film på bio idag? Jag tvivlar!
Copyright Klimakteriehäxan
Vår tids selfiedyrkare låter sig medvetet förhäxas av sina egna spegelbilder. Så egocentrisk var trots allt inte Narkissos. /.../ Egenkärleken har sina givna gränser, säger myten. Donald Trump bevisar oupphörligen motsatsen.
-Per Svensson skriver i Dagens Nyheter om hur "det egocentriska blivit det nya normala". Vi är mer självupptagna än någonsin! (Artikeln, publicerad i tidningens kulturdel, finns i skrivande stund inte tillgänglig på nätet.) Men i morgon kommer en ny Selfie-omgång här, bildlös utan negativa vibbar ...
Nu hampade det sig så att jag hade nästan mest utbyte av att titta på de andra besökarna än på de utställda verken, eftersom jag blev ganska besviken på det mesta jag såg.
Men den här unga damen tycker jag var som gjord av pluspoäng! Hon ser inte ut som hon gör av en slump, den saken är väldigt säker! Och kan ses som ett konstverk helt på egen hand tycker jag, där hon fattat posto vid neonskylten "Plurality" av Julian Birbrajer. Ibland släcks delar av skylten så att det står "Purity" i stället och på det viset menar konstnären att budskapet blir dubbelt.
Därmed är saken klar: hon får vara min Veckans bild när jag ska hänga på Åkes initiativ och välja. Inte konstigt alls, eller hur? Men kanske borde fler museibesökare tänka lite mer på hur de tar sig ut bland verken?
En sista titt på årets körsbärsblomning blir det också, jag kan inte låta bli ... men nu har kronbladen börjat singla mot marken och snart är miraklet över även för denna gång.
.jpg)
 |
| Ett konstverk till. Ser ni det också? Odjuret, kanske en drake flåsande med öppen mun? Att monstret har en grön rosett under hakan får det möjligen att se lite mindre hotfullt ut ...! Denna otäcka varelse finns vid min närmaste busshållplats. Och det är naturen som är konstnären, även om specifik signatur saknas. |
 |
| Den här bilden får väl delta utom tävlan, s a s. Men kransen av ägg och fjädrar – visst är den ett litet konstverk? – på vår dörr hälsar eventuella besökare välkomna just nu. Och med den önskar jag också er en fortsatt fin påskhelg! |
Vet du hur jag vet att det är vår? Jag vaknar och vet att jag har överlevt en vinter till ...
Just denna dag som råkar vara påskafton är inte vädret lika charmerande soligt och mysigt som det har varit ett tag nu, men man får finna sig i det. Vår är det bevisligen ändå! Skalle-Pers konstaterande gäller (och ja, jag vet att det faktiskt är två meningar och inte bara en, men jag hoppas ni kan ha överseende med det!). Det är dessutom läge att önska dig som tittar in här en riktigt GLAD PÅSK med lagom många ägg, både ätbara och andra (som man nästan kan spegla sig i ...)!
 |
| "Colosseum" av Anna Berglund. |
Att besöka Vårsalongen på Liljevalchs konsthall ute på grönskande Djurgården är ett årligen återkommande nöje. I veckan kom jag iväg för att bekanta mig med årgång 2025.
Inte vet jag vad det berodde på, men det tog tid innan mitt öga såg något som fick mig att stanna till. Det var verket ni ser ovan som tilltalade mig, en tredimensionell "blomma" av blad ur en gammal kartbok vikta till solfjädrar i olika storlekar. Kul idé (kanske för fler med onödigt många gamla böcker?), dekorativ! Återvinning dessutom!
Men sedan kom kameran knappt till användning! Och då borde jag ändå ha glatt mig åt att så många textila verk finns med i årets utställning. Jag vurmar ju för textil konst och tycker att den för det mesta är väldigt styvmoderligt behandlad. Dock blev jag inte särskilt upprymd av det jag såg här. Rent generellt saknades riktiga höjdare! Fast det är det där med smaken ... förstås ...
Tror att jag egentligen bara såg två saker som jag – i teorin – skulle kunna tänka mig att hänga på mina egna väggar: "kartbladsblomman" (övre bilden) och stadsbilden (längst ner). Undrar om fler reagerat som jag? Fick för mig att jag såg färre "röda prickar" (som markerar att ett verk är sålt) än vanligt, ofta säljs prylarna redan vid vernissagen har jag fått för mig. Allt på Vårsalongen är till salu.
 |
| Christine Manderla är kvinnan bakom "A small intervention", ett verk av många textila. Detta i olja på tyll och organza. Somrigt! |
.jpg) |
| Det finns en särskild avdelning på utställningen för konstnärer upp till 18 år, "Ung vårsalong" och där hittade jag denna tavla som jag gillade. "Tid och rum", akryl på duk, gjord av 17-åriga Julia Bascur. |
Copyright Klimakteriehäxan
Slutsatsen är i alla fall glasklar: jag är inte Donalds idealmänniska. Vi passar inte ihop på minsta vis! Jag är ju kvinna, äldre, överviktig, tar alla vaccinsprutor som erbjuds. Jag tycker abort ska tillåtas, jag tror att vi har en klimatkris, jag tänker fortsätta kalla Mexikanska Golfen för Mexikanska Golfen för det har den alltid hetat. Dessutom använder jag fluortandkräm och räknar ett antal homosexuella personer till mina vänner, kallar mig åtminstone stundtals feminist.
Lägg till att jag varit gravid inte bara en utan två gånger – "pregnant people" vill inte härskaren i Vita Huset höra talas om, inte om sex över huvud taget, verkar det som (trots att han vet att det bara är "to grab them by the pussy"). Kan nog klämma in ytterligare ett gäng begrepp som stämmer in på mig och som inte längre bör nämnas. Men de lär väl finnas kvar ändå?
Uppenbarligen har någon högavlönad men intelligensbefriad (eller svårt pressad) tjänsteman i Washington DC haft i uppdrag att sammanställa den här listan. Deprimerande är bara förnamnet, men "depression" står faktiskt inte med. Tänker att dess användningsfrekvens i amerikanskt språkbruk borde öka påtagligt ju längre Trumps regim pågår.
Copyright Klimakteriehäxan
Lite oklart är det vad jag ska svara, för nu har jag ännu en sån där period när jag nästan inte läser alls. Lånade hem Elin Wägners "Pennskaftet" från biblioteket när jag plötsligt insåg att jag faktiskt inte läst den (vilket jag kan tycka att jag borde ha gjort för mycket länge sedan). Men när jag öppnar den möts jag av ett sexton sidor långt förord av Horace Engdahl, och då tappade jag lusten, bara så där ... har ändå börjat på själva boken men den har mig inte i sitt grepp.
Traditionellt ska man ju läsa deckare, "påskekrim", efter norskt initiativ denna storhelg. Tänker att någon gång ska jag verkligen bekanta mig med Christoffer Carlsson som står i hyllan men som bara Maken läst. Fast tyvärr har jag annat påbörjat redan, som "Netanyahus" av Joshua Cohen som fått många lovord (Pulitzer-priset) och som känns klart intressant dessutom.
Vad jag ganska säkert kommer att läsa i helgen är i alla fall flera böcker om Lilla Anna och Långa Farbrorn (Inger och Lasse Sandberg) liksom någon av historierna om Viveca Lärns Mimmi, för barnbarnen är på ingång! Någon barnbok med påsktema vet jag inte att jag har att ta fram dock.
 |
| Varje dag en blomma! Eller varför inte många? |
Äldre - Kvinna - Jämlikhet - Övervikt - Hat - Historisk - Psykisk hälsa - Jordnötsallergi - Kulturarv - Samhälle - Vaccin
-Det är svårt att tro det. Men där har ni bara några exempel på ord som Donald Trump anser ska rensas ut ur officiella myndighetsdokument i USA. Listan på förbjudna ord är lång och den förundran den väcker är pyramidal. Hur är det möjligt? Kan ingen sätta stopp för galningen som hamnat i Vita Huset och hanterar världen, oss och framtiden på ett fullständigt intelligensbefriat sätt? Hur mycket ska denne man få förstöra innan han avväpnas? Harvard-universitetet verkar hittills vara ett av få ställen där man inte tiger och tar emot utan tvärtom protesterar och säger sig avse att inte lyda påbudet, vilket de nu straffas för genom indragna statliga pengar. Må de bli fler, de klarsynta. Och må de bli det snart!
 |
| Eftersom det är påskvecka och vår klämmer jag in en bild som inte har ett skvatt med tisdagstrion att göra. Men det här är ju också en trio i rosa, gult och blått: Hyacinter, påskliljor och lungört i det som en gång var en rabatt vid huset i Barndomslandet. |
.jpg)
Varför minns jag med största entusiasm första gången jag borstade tänderna med eltandborste?
Därför att känslan var fantastisk: som hade jag fått nya, alldeles blanka tänder! Tyvärr vänjer man sig snabbt och känslan mattas av. Men jag fattar inte att inte alla har elborste.
Varför glömmer jag aldrig första gången jag skulle ta mig ned i vatten från ett hopptorn?
Därför att jag med skräck i själen till sist lyckades lämna kanten. På vägen mot sjöns yta hann jag tänka massor och dessutom kändes det som om baddräkten inte följde med i farten, den skar bara in. Det blev också enda gången. Har aldrig hoppat igen.
Varför fick min första stickning mig att inte röra garn och stickor på åratal?
Därför att jag av "slöjdfröken" beordrades sticka ett par sockor. Det tog en evighet. Skaften blev smala och hårda, fötterna stora och lösa. Gick aldrig att sätta på en fot och jag hatade varje maska! Så småningom ändrade jag mig och blev en glad stickerska. Men det tog tid.
 |
| Det här var skyltsöndags-skylten som gav mig idén till dagens selfie! |
 |
| Här kommer rabarbern! |
 |
| Skulle gärna vilja veta vad detta är för liten fin blå sak? |
 |
| Försökte också hitta en ny vinkel på körsbärsblomningen i Kungsan ... och den här bilden MÅSTE du klicka på för att se den i större format! |
Inlägg
Alla kommentarer
