måndag, augusti 29, 2011

Undrens tid är inne - ute

Nog vet jag att det finns människor som föraktfullt rynkar på näsan åt oss som ständigt köper blommor att ta hem: buketter, krukväxter, plantor. Men om det är lyx att omge sig med gröna blad och prunkande blommor, då är det en livsnödvändig lyx, menar jag.

Sedan är det förvisso så, att den ytterst varierande och ofta skrala hållbarheten på de där blommorna är en ständig källa till irritation. Fast de kan också bjuda på glada överraskningar, stå i veckor, skjuta nya skott, sträcka sig mot ljuset så att de ständigt måste vändas för att inte bli alldeles snedväxta.

Jag brukar med viss framgång försöka återanvända krukväxter. Alltså åker vårelden ut i balkongkrukor i slutet av maj, liksom begonior, murgröna och en och annan kalla, ibland i sällskap med en liten ormbunke som kan tänkas må bra av frisk luft. Just de där sorterna brukar trivas efter omplanteringen. I år har de gula begoniorna jag bar hem till påsk ständigt stått i knopp, blommat vecka ut och vecka in, i ett par månader faktiskt.

Men så måste jag ha gett dem för mycket vatten. De möglade. Usch! Bara att slänga. Kvar blev svarta hål där det nyss bjudits färg- och livsglädje.
Samtidigt hade två gerbera i kruka tappat sina blommor. Dock var bladrosetterna gröna och fina. Vips hamnade de i två av de svarta hålen, grönt är bättre än svart i blomlådor rent generellt. Större förväntningar hade jag inga.

Egentligen handlade det bara om en kringgående rörelse tills jag skulle köpa någon liten höstaster eller kanske ett par kryss (blomvänners smeknamn på chrysantemum).
Men vad händer?
Jo ett underverk! Varken mer eller mindre.
Den ena gerberan ståtar nu med fyra nya blommor – en mer än när den köptes. Och den andra, tro mig om ni vill, har inte mindre än SJU knoppar.
Undrens tid är inte förbi. De kan förgylla en vanlig måndag i en alldeles vanlig balkonglåda.

Copyright Klimakteriehäxan

7 kommentarer:

  1. Gerbera är min absoluta favorit vad gäller snittblommor!!!

    SvaraRadera
  2. Hejsan !

    Det är väl bra mycket bättre att vi njuter av blomstren nu när vi lever. För när vi har kutat runt hörnan, har vi ju inget luktsinne kvar.


    Ha en trevlig kväll !

    SvaraRadera
  3. Hannele - håll med om att det hur som helst är trevligt när de håller ut länge, blommar om så här!
    Hulda - gerbera är fin både i kruka och i vas, absolut.
    Vitsippan - låt oss njuta tillsammans!

    SvaraRadera
  4. klart att det är kul men omblomning, jag har alltid haft ett blomstersjukhus hos mej, när jag inte ids skiljas i tid...

    SvaraRadera
  5. Det är tålamod som gäller! För mig tog det många bortslängda våreld/höstglöd (som nu när den har många färger heter nåt annat) innan jag fattade att de kunde komma igen. liksom du har jag en gerbera som inte ger sig, men blommorna är såååå små och taniga och vågar sig knappt upp.

    Jag tillhör de där lyxrirarna med levande blommor. Fast inte som Thomas & Simon som köper kallor för några tusen och kallar det nödvändigt. Ett par nejlikor med en grön kvist i en smal svart vas gör sig bra och står sig länge.

    SvaraRadera
  6. Anonym1:21 em

    Det är en märklig cocktail av tur, omständigheter, trivsel, plats, tid,
    relation, omgivning som gör att en blomma/växt tar sig och ev. kommer igen. Med så många ingredienser får man bara tacka och ta emot när undren händer. Och njuta av det hela och bli glad, förstås.
    Grattis till ditt underverk!

    Kulsprutan

    SvaraRadera