måndag, januari 12, 2026

En livslång balansakt

Den där ungen som aldrig lärde sig att stå på händerna, det var jag. Inte ens om jag fick stödja fötterna mot en vägg klarade jag det. Hur jag än försökte rasade jag ihop i en hög. Gympalärarinnan gick totalt bet på att hjälpa mig. Lika illa blev det när jag skulle gå på bommen. Mitt balanssinne verkade vara helt satt ur spel. Hade jag något över huvud taget?

Så har jag fortsatt genom livet, med båda fötterna på marken för säkerhets skull. Och det kommer förstås inte som någon överraskning att min skicklighet i att stå på ett ben blivit ännu sämre med åren. Egentligen har jag väl inte bekymrat mig så mycket om denna oförmåga, jag har ju ändå två fungerande ben med fot längst ner i änden!

Balansplatta - hjälpmedel eller tortyrredskap?
Nu när jag ingår
i det av artros drabbade knä-fokus-folket har balansen blivit en viktig punkt i mitt träningsschema. Fortfarande är resultatet uruselt. Jag har ändå letat fram balansplattan jag skaffade för jättemånga år sedan, på rekommendation av en läkare. Den är, utan överdrift, "i skick som ny", har legat kvar i sin låda ... så svår att bemästra när jag nu, äntligen, försöker!

Ett knep som jag fick mig rekommenderat för nu ganska länge sedan var att ta varje tandborstningstillfälle i användning. Man skulle stå på ett ben i de två påbjudna borstminuterna. Fel, fel, fel!!! Nu har en fysioterapeut förklarat att det är en urusel idé, skadlig rent av. Enligt henne (och jag tror henne) blir resultatet bara att varken tänderna eller balanssinnet får den behandling de behöver: man klarar inte att fokusera ordentligt på dessa två saker samtidigt. Och jag vet, eftersom jag provat, att det är i princip omöjligt!

Degas ballerina. Jag stod
inte modell.

I jakten på "träningstillfällen" har jag nu stått på ett ben och väntat på bussen. Det har inte väckt någon som helst uppmärksamhet ... En granne delade med sig av sitt knep: han står på ett ben i hissen, höger upp, vänster ner ... fast han bor högt upp i huset, jag som bor på en trappa kan nog inte dra stor fördel av det tipset!

Vilken tur ändå att jag aldrig drömt om att bli en modern Elvira Madigan! Fast balettdansös skulle ha varit häftigt, tror jag. Beundrar deras totalkontroll över kroppen, på tå dessutom. Antar att de aldrig träffat någon som liksom jag inte ens kan stå på ett ben även om man har hela sulan i fasta golvet. Jag är helt enkelt mitt inne i en livslång balansakt som säkerligen aldrig kommer att krönas med framgång!

Copyright Klimakteriehäxan

5 kommentarer:


  1. Isprinsessa ville jag nog bli, blev tillräckligt bra på att stå på skridskor för att spela hockey, även med på söners föräldrarmatcher 🏒 Fick ärva deras inliners. Fick knä- och handledsskydd som 50-års present. Åkt med barnbarn

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag har aldrig blivit vän med skridskor, av vilket slag det vara må.

      Radera
  2. Märkligt! Du säger att du var hopplös på alla möjliga balansakter när du var ung. Med mig var det precis tvärtom. Ändå har jag ingen balans längre heller.
    Sedan måste jag ju säga att jag hellre gör "realistiska! övningar. alltså vad jag menar är - vem står på ett ben på riktigt alltså irl???!!
    Jan-Erik la upp den här länen till "fem en fredag" nyligen, för han verkar också ha problem med balansen:
    https://www.facebook.com/watch/?ref=saved&v=1010067771970668
    Övningarna i den videon är betydligt roligare att göra än att stå på ett ben. tycker jag, som är alldeles för lat för att röra mig. Tyvärr.

    SvaraRadera
  3. LillaSyster8:38 em

    https://billigfitness.se/products/balanskudde-i-skum-svart

    Denna är ett lättare alternativ än den plattan du har. Men idagsläget låter det ju som om att du knappt behöver mer utmaning än att stå på just ett ben utan någon platta. Du kommer att lyckas att få bättre balans, det törs jag lova MEN du måste vara konsekvent och träna varje dag, kör många kort pass på en dag så ska du se att på en vecka/14 dagar så har du förbättrat dig. Du får väl ta hissen till översta våningen och sedan åka ner till dig igen=) Lycka till och kör hårt!

    SvaraRadera
  4. Jag brukar passa på när jag står i kassakön på Willys. När jag bodde i Stockholm brukade jag stå på tunnelbanan och försöka låta bli att hålla i mig.
    Så småningom ska jag börja lägga mig på golvet varje dag och ta mig upp, så att de musklerna och teknikerna är väl uppövade den dagen det blir aktuellt.

    SvaraRadera