Veckans mening – om tuffa tag

Mer än en gång har jag nämnt Arthur här på bloggen. Alltså den hemlösa blandrashunden som hängde på ett gäng svenskar som skulle ta sig genom djungeln i Ecuador, i kamp om en seger i lagtävling i multisport. Fyra personer ska paddla kajak, springa, cykla och klättra samtidigt som de ska orientera sig i helt okänd terräng, med giftormar runt fötterna och andra farliga djur i närheten. Sömn har man inte tid för. Man kallar det "upplevelseinriktad konditionsidrott", och att det handlar om extrema utmaningar står utom alla tvivel. Den här gången handlade det om ett område i Anderna. Hunden dök upp från ingenstans, bestämde sig för att Mikael Lindnord, lagkapten i det svenska laget, var hans husse och resten är historia. Den har berättats på många språk och i olika former inför förundrade åhörare. Flera böcker har det också blivit, men det är först nu jag läst den allra första. Och plötsligt, från att egentligen inte alls känt till sportens existens, har jag fått klart för mig hur en multisportares liv kan te sig. Tuffa tag! Ingenting för mig, den saken är klar! Men Veckans mening (som Skriv-Robert brukar efterlysa) hittade jag i "Arthur – gatuhunden som lämnade djungeln och hittade hem" och den framkallar en isande rysning längs ryggraden ... 

Det är inte direkt någon höjdare att gå omkring flera dagar i rad med hudslamsor hängande från hälen.

Copyright Klimakteriehäxan