onsdag, november 08, 2023

Är en smutsig hund en bra julklapp?

Historien om Arthur, den herrelösa gatuhunden som lyckades hitta sin lyckliga framtid tillsammans med ett svenskt extremsportarlag under tävling i Ecuadors djungel, den har ni hört, och jag har gjort lite "reklam" för böckerna om honom (av Mikael Lindnord, som blev hans husse i Sverige). En riktig hjärtevärmare! 

Men faktum är att Arthur är långt ifrån ensam om att ha fått ett bättre liv i Sverige. Jag känner ett antal personer som adopterat gatuhundar från Irland och Spanien, exempelvis, och det har gått alldeles utmärkt efter en del smärre initiala problem  det har ju handlat om en dramatisk omställning för djuren (och i viss mån kanske även för deras mattar och hussar).

Nu har de övergivna vovvarna också kommit in på leksaksmarknaden, till min milda förvåning. Hemlösa hundar har inte fått ordentlig mat, de har inte hållits rena, de har skadats kanske i bråk med andra hundar, de har ohyra och tänder som förstås aldrig mött en tandborste.

Så där är det med de nya leksaksdjuren också. Här reklamtexten för "Rescue Runts": "Ta hem de här ovårdade husdjuren! Tvätta dem, ge dem ett namn och älska dem! Ge de här små husdjuren all värme och kärlek som de förtjänar: Torka deras tårar och plocka bort loppor, borsta päls, tvätta smutsiga tassar och lyft upp deras öron."

Absolut finns här likheter med verklighetens hundräddare. Fast här kan smuts som tagits bort från pälsen sättas tillbaka, det kan lopporna också. så där upphör likheterna. För att underlätta jobbet med att göra vovven rumsren medföljer borste, handduk och pincett ..

Min första reaktion när jag upptäckte det här "julklappstipset" som uppenbarligen är tänkt att gå till små flickors hjärtan, det var fy och usch  vem blir glad över att hitta ett stort kryp i pälsen på sin vän, så som tjejen i reklamfilmen blir? Så försökte jag tänka i vänligare banor: är detta rent av en pedagogisk leksak som lär ut att djur måste skötas? Kan den få barn att inse att djur är varelser som måste tas om hand, som man inte bara kan gosa med en stund och sedan glömma? För det var ju så det blev med "pandemidjuren" och samma öde har genom åren drabbat "sommarkatterna".

Jag är glad att mina barnbarn inte är stora nog att sätta "Rescue Runts" på sin önskelista. Eftersom jag är så rysligt ambivalent till denna nymodighet i leksaksbutiken.

Copyright Klimakteriehäxan

4 kommentarer:

  1. Helt underbart, tack för tips! 🧡 Mina flickor kommer att älska borsta sin lilla vovve och plocka små plastloppor ur deras päls 🕷 (lika naturligt som byta blöja på dockan) Deras katt har ju fästingar på sommaren i pälsen, inget märkvärdigt med det 🐈

    SvaraRadera
    Svar
    1. Kul! Låt mig veta hur det faller ut. (visst har katter fästingar, men inte blir man väl skitglad när man hittar dem?)

      Radera
  2. Arthur blev ju till en riktig solskenshistoria. Jag som är hundrädd glömde totalt min rädsla när jag såg denna gaturkorsning på bild tillsammans med sin kommande husse. Då fick hunden åtminstone några år i ett fint och kärleksfullt hem.
    Men att göra en Arthur till leksak - nej tack. Kommer osökt att tänka på 1980-talets "Tamagochi", som jag inhandlade (såklart), men den hade åtminstone inga småkryp i pälsen, då den inte hade någon päls;-)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ungarna älskade sina tamagotchi, jag tyckte det var en rätt rolig pryl! Minns hur vi flera föräldrar satt på jobbet och "skötte" ungarnas leksaker, för de fick ju inte följa med till skolan ...

      Radera