torsdag, augusti 09, 2007

God natt, små vågor!

Världen och vardagen är full av ljud. Och väldigt ofta handlar det om oljud.
Vi tvingas lyssna till trafikbuller, till muzak, till andra människors mobilsamtal, till grälande grannar, till skrålande fester man inte deltar i, eller till skällande hundar som klagar över att ha lämnats ensamma. Förteckningen över oönskade ljud går att göra nästan hur lång som helst.

I mitt fall har alla de där påtvingade ljuden lett till att jag allt mer sällan lyssnar på musik. Om det blir en ljudpaus mellan oljuden och sådant man anser sig behöva höra – lite nyheter, jobbdiskussioner, samtal med familj och vänner – uppskattar jag tystnad mer och mer.

Men det finns ett ljud som alltid är en ren njutning, trots att det inte går att påverka.
Vågskvalp.
Inget kan vara mer rogivande.
Jag har somnat till alla sorters vågor, söta, salta, mjukt kluckande och mer aggressivt skvalpande. Har rensat hjärnan på bryggor, sandstränder och klippor, har törnat in i en trång koj i en segelbåt eller knölat ner mig i en färjehytt, vaggad av vattnets rörelser. Degat i en solstol medan vattenytan knappt hörbart krusats av en vindil.

Nu har jag haft förmånen att några nätter gå till sängs alldeles i kanten av Kvarken. Med månblänk i lätta vågor, dagg som lägger sig i gräset, och en med svenska mått mätt ovanligt rejäl groda som granne.

När solen stuckit upp alldeles röd vid horisonten har vågornas rörelse nästan upphört. Men medan daggdropparna torkar kommer morgonbrisen, och bryggans brädor suger åt sig av värmen.
Till det ljuvliga kluckandet kunde jag sedan ligga där och vifta med tårna, för att emellanåt ta ett dopp i havet.
Och så, vid dagens slut, med öppna öron än en gång skänka en tacksam tanke till havet och vågorna, som kanske rullar vidare ända bort till Finland.

Evert Taube måste också ha förstått det där och uppskattat det underbara ljudet av vågskvalp:
God natt, små vågor som kluckar, god natt små vågor, god natt.
Bara att instämma.

Copyright Klimakteriehäxan

4 kommentarer:

  1. mmm... det är något speciellt med vågskvalpet!

    SvaraRadera
  2. Instämmer intensivt och längtansfullt!! Drömmer om att någon gång bo vid vatten, tänk att få somna till det ljudet, det skulle göra mig till en lycklig människa tror jag.

    SvaraRadera
  3. kulsprutan1:30 em

    Det där med att mer och mer uppskatta tystnad är jag helt med på. Och jag älskar också vågor i alla former - som ibland gör mig skönt dåsig men som också kan inspirera till oanade aktiviteter likt adrenalin. Fast det gäller ju att ha vind&väder eller flod&ebb till hjälp. Utan dem fanns ju inte vågorna, eller?
    Vatten och eld - underbara, inspirerande element. Men också litet läskiga när de är utom kontroll.
    Glad att du kan sova igenom, Häxan!

    SvaraRadera
  4. Stora vågor hyser jag enorm respekt för! De kan ha enorm kraft, jag har fått känna på det. Så det är skvalpet jag gillar.

    SvaraRadera