onsdag, februari 02, 2011

Det våras för broddarna

Vinter betyder halka. Halka betyder arm- och benbrott. Det gör ont och är väldigt opraktiskt, när man nu är van vid att kunna forsa fram i högsta fart.
Just den här vintern verkar det ha varit ovanligt halt, i alla fall har ortopederna haft fullt sjå och åtgången på gipsförband har varit stor.

Bilar (och ibland också cyklar) förses med dubbdäck. Människor försöker sig på grova skor med rejäla sulor, sådana som ska ge säkra steg även på den blankaste isbelagda yta – de riktigt tunna ishinnorna känns nästan som de mest lömska, de som på en millisekund kan förvandla en lättfotad person till en svårt rörelsehindrad stackare.

Men det förefaller som om denna vinter har bjudit på broddarnas genombrott.
-Broddar!? har vi hörts fnysa, vi som helst inte vill verka ännu äldre än vi i själva verket är.
Halkskydd har betraktas som något bara de allra äldsta och skröpligaste behövt ta till när minusgraderna staplat sig på varandra och man ändå varit tvungen att ge sig ut.

Det är annan låt i skällan nu. Broddar är rent av lite coolt. Man kan köpa varianter att sätta utanpå valfritt skopar, man kan köpa hela sulor försedda med taggar, och man kan köpa skor med utfällbara piggar som tas i bruk när behovet uppstår.
Hundägare, som alltid ska ut och gå oavsett väder, väglag och issituation, har broddar. Folk som inte ens fyllt 35 har broddar. En person som med viss stolthet bär etiketten ”kändis” demonstrerar sina eleganta vinterkängor där broddarna hoppar ut på beställning. En granne har hittat jättesköna boots med fårskinnsfoder – och broddar, absolut.

Ingen skäms längre för att försöka klara sig undan de där förtretliga halkskadorna. Och att bruket av broddar ökat rejält får man ytterligare bevis för om man tar sig till Waldemarsudde för att titta på konst. I museets entré står en stor skylt som jag så vitt jag kan dra mig till minnes aldrig förr sett maken till: ”Var vänlig ta av broddarna innan du går in!”.
Jo, det är klart, inget golv mår bra av att perforeras av de små vassa metallbitarna, så det gäller självklart att lyda uppmaningen, även på ställen där ingen skylt finns.

Också jag kom fram till att jag hellre ville ha broddar än gips. Fast när jag gick till ett apotek som enligt upplysning skulle sälja den sorts halkskydd som man spänner runt skorna var de slut, i alla fall i en storlek som skulle kunna kombineras med mina fötter.
Alltså kliver jag fortfarande fram så försiktigt det går när trottoaren ligger blank. Får väl hoppas på tur - och rejält töväder, snart.
Men till nästa vinter ska jag vara med broddar försedd. För nu våras det för dem, det är helt klart. Fast än så är det långt till vår. Ortopedernas högsäsong fortsätter ett tag till.

Copyright Klimakteriehäxan

3 kommentarer:

  1. Jag är nybroddad....Vilken fantastisk lycka att man nu kan gå på såphala vägar utan att känna sig som Bambi. Jag som går med hunden varje dag prisar min son som köpte ett par bra halkskydd till julklapp, innan de blev så omåttligt populära. Timingen var ju suverän, för inte behöver jag skämmas för detta hjälpmedel i år, vilket jag säkert hade gjort förra året.
    Kan det här bero på att 40-talistena fortfarande sätter standarden, kommer vi om 10 år att ha infört rollator som modepryl, så att alla 30-åringar som vill vara inne måste ha en?

    SvaraRadera
  2. Yngsjöbrodden som man spänner på framdelen av skon använder jag. Lätt att ta av och stoppa (i en påse) i fickan.

    Häromdagen köpte jag ett nytt par då gummistropparna som håller dem på plats blivit väl nött av stickigt grus. Men det visade sig att även själva broddarna slits!
    Det var bara söta halvmånar kvar av de kaxiga trekantiga spetsarna.

    Nej, de är inte outslitliga, men å andra sidan har jag haft dem mer än en säsong.

    SvaraRadera
  3. Jag köpte ett par redan förra året och i år införskaffade maken ett par också.
    Så otroligt skönt att kunna gå i högre tempo när man är ute med hunden och slippa tassa försiktigt på isfläckarna.

    SvaraRadera