Gick på eftermiddagsbio. Det skulle jag inte ha gjort. Vill härmed utfärda en varning: gör inte om mitt misstag!
Kanske minns också du filmen "Rain Man" med Dustin Hoffman, svensk premiär 1989? Hans rollfigur var en autistisk ung man, det var en gripande historia, välspelad. Samma story kom så småningom i svensk version och gjordes på teaterscen av Robert Gustafsson och Jonas Karlsson. Föreställningen hyllades unisont.
Nu finns den svenska lpångfilmen "Regnmannen" på bio. Jag såg aldrig teaterversionen, men ville gärna se den nu eftersom tillfället verkade vara här, med samma skådespelare, en pålitlig duo. Men vad är det jag får se?
Jo, ett förtvivlat försök att åka snålskjuts på supersuccén "En man som heter Ove", med en liten släng av "Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann". Ingmar (huvudperson, Robert G) saknar, precis som Ove, sin döda fru. Grannen (Jonas K) övervakar allt Ingmar gör. Det är idéfattigt, det är tråkigt, det är eländigt. Försöken till skämt faller utan minsta skrammel platt till golvet.
Fast en sak är ändå bra med den här filmen: till skillnad från de flesta andra som nu finns på biorepertoaren är den inte drygt två timmar lång. Den är "bara" 1:49, vilket faktiskt när man tänker efter är väldigt långt det med för något så uselt.
Copyright Klimakteriehäxan

Läst boken och tyckte om den, den gamle mannen som tog så fint hand om sina rosor. Jonas Karlsson tänkte på sin far när han skrev boken Regnmannen
SvaraRadera