Rysligt till påsk

I vårt västra grannland finns en påsktradition som inte hittat över gränsen på allvar. Jag tänker på "påskekrim", vanan att se till att alltid ha en deckare till hands när påskhelgen bryter ut. Visst är det kul med en kryddig bov-och-polis-historia emellanåt, men faktum är att jag är inte riktigt lika road nu som förr om åren. Ändå har jag just klarat av ett gäng kriminalromaner under en ledig vecka.

För visst finns det mycket läsvärt i genren ändå, och det dyker upp nya författarnamn – kanske inte alls debutanter, men nya i den meningen att man inte ramlat på dem och deras böcker tidigare.
En sådan är Sofie Sarenbrant som gett ut fem titlar, och jag har lyssnat till den femte under bilåkning. "I stället för dig" heter den och den höll, i 70 mil!

En annan storsäljande skribent är danske Jussi Adler-Olsen som jag hört mycket om men inte stiftat närmare bekantskap med förrän "Marco-effekten" kom i min väg. Den kändes väldigt aktuell och var spännande ända till slutet.

Nästa bok på min lista över nyligen lästa deckare har också sålts i stora upplagor: "Fjällgraven" av Hjorth/Rosenfeldt. Jo visst var det så att man ville veta hur det gick men vägen dit var ganska krokig, med många personer på rollistan. Jag har inte bråttom till nästa av den här framgångsrika duon.

Sist kommer en bok av en författare vars samtliga titlar jag läst: Åsa Larsson, djupt rotad i den svenska fjällvärlden och med en avhoppad advokat, numera åklagare, som en av huvudpersonerna. Kvinna är hon också, ständigt på vippen att hamna i en knipa, mänskligt sett omöjlig att ta sig ur ... men tänk att hon överlever faktiskt i "Ett offer åt Molok" också!

Sedan kan böcker vara spännande utan att vara deckare. Det tyckte jag faktiskt om mina resterande två semesterhistorier också: "Livet efter dig" av Jojo Moyes och "Utan personligt ansvar", Lena Anderssons andra bok om Ester Nilsson och kärleken.

Så om du nu vill ta efter den norska modellen och ägna en del av påskhelgen åt något rysligt i läsväg kanske du fick ett litet tips här?

Copyright Klimakteriehäxan

Tisdagstema NERE

Det är där nere, i blommans mitt, som miraklet finns. Livet, fortplantningen, framtiden. Jag tittar ner i kaktusblomman, perfekt knallgul så här i påsktider, och förundras.

Fast det där var i går. Om jag lyfter blicken i dag är blommorna i solsken fullständigt frånvarande. Det snöar där ute. Vilken skulle kunna få mig att känna mig nere på riktigt, så lämpligt när NERE är veckans tisdagstema. Men så får man ju inte tänka! Tvärtom gläds jag åt att ha tillbringat en vecka i solen, kraftsamling inför den senvinter som antagligen återstår.

Sedan blommar det ju även på våra breddgrader! Håll ut!
Och om du klickar på länken ser du hur andra tänker och plåtar på temat. Väljer du att klicka på bilden ser du kaktusblomman i större format (det är den värd!).

Copyright Klimakteriehäxan

Det finns olika sorters vårtecken!

Röda naglar på fixade fötter, efter vinteruppehållet i strumpor och täta skor. Nyrakade ben. Också en sorts vårtecken. Ni behöver ingen bild, ni vet ju hur det ser ut!
Krokusen och pärlhyacinterna (inomhus dock) hänger med på köpet, kräver ingen extra ansträngning, de är oslagbart vackra ändå ...

Copyright Klimakteriehäxan

När man läser med öronen - del 2

Ljudböcker är en kulturpaketering som intresserar allt fler. Vi är många som uppskattar att någon läser för oss. Ja ljudboken har blivit så gott som oumbärlig, framför allt i bilen men också i solstolen eller rent av i sängen där man bekvämt lyssnar i sin smartphone. En lång utveckling från starten som hjälpmedel för synskadade!

Men det är något underligt med förlagens hantering av de där ljudböckerna. Om nischen är i så stark tillväxt som det verkar borde man verkligen ägna dem mer uppmärksamhet. Tyvärr får vi som lyssnar rätt så snabbt intrycket att ingen, absolut ingen, har engagerat sig i ärendet, förutom den person som fått uppdraget att läsa in texten.

Just nu har jag Patti Smiths ”Just kids” i öronen. En respekterad och erfaren skådespelare vid namn Marika Lagercrantz läser. Hon gör det som det verkar helt utan känsla för historien. Har inte kollat /.../

Läs hela texten i vilken jag låter min irritation över slarvigt producerade ljudböcker komma fram. Du hittar krönikan här, på News55. Kommentera gärna, dela gärna!

Det sägs att ungefär tio procent av all bokförsäljning i Sverige i dag består av ljudböcker, som man köper på CD, som MP3-fil eller laddar ner i datorn/mobilen. Storytel dominerar marknaden. Där funkar det som en prenumeration med 169 kr per månad – just nu prova-på-kampanj med två gratisveckor!

Vad priset beträffar så kostar en ny ljudbok på CD mer än samma text på papper, i den inbundna versionen, och cirka fyra gånger mer än en pocket. Utan tvekan har man som konsument rätt att klaga!

Copyright Klimakteriehäxan

CITAT om andra chansen

"Alla mina gamla älskare borde få en andra chans. Med någon annan."

-Mae West (1892-1980) slog an en generös ton ibland ... Hon var en av USA:s stora stjärnor och sexsymboler, sjöng, dansade, skådespelade, skrev manus till film och drama. Hennes karriär höll på i sjuttio år, och hon hann med en hel del karlar på vägen, så kanske var det något gammalt dåligt samvete som låg och gnagde?

Nu får hon i alla fall bidra till serien av citat som bildar lördagstema för ett gäng bloggare vilka du hittar länkarna till här. Trevlig helg!

Alldeles utanför knuten fanns de, vintergäcken som år efter år får en ny chans - och tar den! 

Mera vintergäck fast av annat slag: Om solen mot förmodan inte gör som meteorologerna påstår att den ska, det vill säga skiner, kan man om man befinner sig i Stockholm vistas under klar och grann sol inne på NK. Utrymmet gör för närvarande skäl för sitt namn (Ljusgården). Snyggt, inte sant? 

Copyright Klimakteriehäxan

När man läser med öronen - del 1

Vilken är din favorit när det gäller ljudböcker (bok, uppläsare eller både och)?

Ljudböcker är en bra variant att förlita sig på framför allt under längre resor, i bil, buss eller på flyg och tåg. Det upptäckte jag för rätt många år sedan nu. Inte nog med att vi vuxna var förtjusta, även barnen hängde på.

Första boken jag minns att vi körde i bilens spelare var "Harens år" av Arto Paasilinna, Tomas Laustiola läste. Paasilinna är en väldigt ojämn författare, men den här titeln är underbar och Laustiola perfekt som uttolkare, med sitt finlandssvenska idiom. Den vågar jag rekommendera!

Andäktig tystnad rådde i bilen medan historien berättades för oss. Ungarna, kanske 8 och 10 år, var besvikna när vi kom fram och stängde av. Följande dag när jag undrade om någon, mot förmodan, ville hänga med och handla mat (en tjugo minuters resa) blev svaret en fråga:
-Får vi lyssna på boken då?
Självklart! Och snabbt som blixten satt de i baksätet, med öronen på skaft.

Så bra och fängslande kan ljudböcker faktiskt vara.
Men det kan också finnas anledning till kritik, vilket jag återkommer med i del 2, i helgen ...
För fler tips och tankar om ljudböcker kollar du förstås in Bokbloggsjerkan här. Ny fråga, nya svar varje helg med start på fredag!

Copyright Klimakteriehäxan

Dagen efter

Då är den avklarad för den här gången, den internationella kvinnodagen. Dagen när flickor, tjejer, damer, tanter, kvinnor i alla format och färger ska lyftas fram på en aldrig tidigare skådad våg av sympati och beundran. Dagen då modebutikerna lockar med specialrabatt och blomsteraffärerna tagit hem extra många rosor. Dagen då våra massmedier slår knut på sig själva för att hitta den bästa ”kvinnovinkeln” att satsa på.

Kvinnodagen har vid det här laget funnits i över 100 år, men under FN:s hatt sedan 1977. Dess syfte är att uppmärksamma bristen på jämställdhet och förbättra kvinnors situation i samhället/världen. För att (det är ju underförstått, men för säkerhets skull!) jämställdheten bör öka och kvinnoförtrycket minska.

Har det fungerat? Naturligtvis har förändringar skett. Men beror det på att man högtidlighållit kvinnodagen? Knappast. Innebörden av kvinnornas egen dag har åtminstone i vår närhet sakta glidit över till ett tillfälle för icke-politiska kärleksbevis, prosaiska ”grattis alla tjejer!”. Medan mycket består oförändrat i andra miljöer, längre bort, där ingen uppmärksammar Dagar med stort D. Flickor könsstympas, gifts bort redan som barn, blir prostituerade för familjeförsörjningens skull eller exporteras som sexslavar. Många hamnar i tungt och farligt arbete som deras kroppar inte tål. Våldtäkt är fortfarande ett vapen som används mot kvinnor. Till exempel.

Här hemma förfasar man sig gärna en dag som denna över bristen på kvinnor i företagens chefsrum. Eller särbehandling av kvinnor i vårdköerna. Att principen lika-lön-för-lika-arbete inte är en självklarhet är obegripligt. Irritation går också att spåra på arbetsmarknaden: flickor är duktiga i skolan och tar så småningom kvalificerade jobb, men då kommer som det verkar per automatik en sänkning av prestige och lön i kvinnodominerade nischer.

Allra vanligast är nog ändå den slentrianmässiga och fullständigt tondöva behandlingen av kaxiga och smarta tjejer som får höra idiotrepliker som ”Hon skulle må bra av lite kuk” eller ”Slappna av lilla gumman, det där begriper du faktiskt inte”. Att "hora" och "fitta" är flitigt använda tilltalsord redan på skolgården är en annan riktigt trist sak.

Den där lilla-gumman-mentaliteten vägrar tydligen försvinna hur många kvinnodagar vi än firar. Även om vi inte rår på könsstymparna eller trafficking-bovarna i fjärran borde vi kunna åstadkomma skillnad här, på vår egen kökstrappa. Men det verkar inte gå särskilt bra. Inte ens i den lilla världen, alltså. Och, handen på hjärtat, det bästa vore ju om vi verkligen kunde strunta i den Internationella kvinnodagen. Om vi kunde slå fast att den passerat sitt bäst-före-datum. Den skulle inte behövas. Fast dit är det tyvärr långt.

Copyright Klimakteriehäxan

Tisdagstema UTSIKT

När du hör ordet UTSIKT, vad tänker du på?
Får jag gissa?
Du ser för ditt inre öga en strand med palmer. Ett skogsbryn. Blank vattenyta på ett tjärn med näckrosor. Ett svindlande alplandskap. Snötäckta vidder. En norsk fjord. Något åt det hållet. Har jag rätt?

En utsikt kan ju vara så mycket. Jag kastar ett snabbt öga genom mitt fönster och ser en buss, en gata, en glimt av Årstaviken, ett brofäste, en strandpromenad med några joggare, en hund på rastning och ett gäng barnvagnsrullare.

Men den utsikten får du bara tänka dig, för den jag väljer när tisdagtemat är just UTSIKT, den har jag fångat mitt inne i Stockholm. Fönstret vetter ut mot Brunnsgatan. Och jag gillar verkligen den sortens vy också. Det ena utesluter väl inte det andra!

Copyright Klimakteriehäxan

Bara en sjal

Färgen matchar perfekt. Kvaliteten är som en smekning. Mönstret är vackert: grafiskt, blommigt, eller bara prickigt. Varför inte en enfärgad?

Du står inför ett utbud av sjalar. Du behöver inte en sjal till. Du behöver faktiskt ingenting i klädväg, i alla fall inte nu. Du borde egentligen ha totalt köpförbud.
Men ändå. En sjal tar ju faktiskt nästan ingen plats alls! Och den där färgen ... Priset inget att bråka om. Billigt, rent av.
Det blev alltså en sjal till.

Dock är inköpet ännu ett utslag av avancerat självbedrägeri. För visst är det väl sant att EN sjal inte tar särskilt mycket plats. Fast många gör det!
En väninna lägger ut en bild från sitt hem på Facebook. Fotot visar fyra rejäla ståltrådskorgar, av garderobsinredningstyp. De är fulla. Över alla bräddar. Sjalar.

Det visar sig att hennes man fått ett mindre utbrott. Kanske letade han efter hammare och spik, kanske skulle han bara ta ett par rena kalsonger. Han hamnade i sjallådorna hur som helst. Och krävde nu en revolution i ståltrådskorgarna. Bort med minst en!
Min väninna insåg att han hade en poäng. Ändå gillar hon sina sjalar. Svårt att slänga en enda, även om några kändes lite åldersstigna och umbärliga.

Någon vecka senare frågar jag om resultatet. Får ett glatt svar:
-Jag lyckades klämma ner alltihop i TRE korgar, bara jag vek ihop dem lite ordentligare!
En rent salomonisk lösning helt enkelt.
Törs påstå att under tiden som gått sedan dess har väninnan skaffat en eller ett par nya textilier att hänga runt halsen.

Ni vet: färgen matchar perfekt. Kvaliteten är som en smekning. Mönstret är vackert. Och viker man lite prydligt tar den ju faktiskt inte så mycket plats ...
Been there, done that, som det brukar heta.

Copyright Klimakteriehäxan

Afternoon tea, anyone?

Den brittiska sedvänjan att inta en måltid som går under namnet "afternoon tea" har väl aldrig kommit till Sverige på riktigt. Jo, visst går det att hitta, med små smörgåsar, scones och marmelad och söta kex, i sällskap med olika tesorter, med eller utan mjölk och citron. Fast prislappen kan avskräcka, såväl i Sverige som i England, men som upplevelse och erfarenhet kan det säkert vara värt det vid något enstaka tillfälle.

Flera gånger har jag faktiskt försökt att hamna på riktigt engelskt afternoon tea utan att lyckas. Ett turistprojekt, helt enkelt. En gång i London hade jag tipsats om Brown´s Hotel, som skulle ha prisvärd och klassisk servering. Hittade dit, bara för att upptäcka att hela kåken var inplastad och stadd i renovering. Om där fanns te så hade byggjobbarna det i sina termosar, av kakor och annat godis syntes förstås inget.

Att göra te är en svår konst, ja ett projekt i sig, om man inte nöjer sig med hett vatten och en portionspåse. När man gör kaffe ska vattnet skratta, men för te ska det bara le ... se där en regel att börja med. När jag en gång hade brittiskt besök införskaffade jag ett dyrt Earl Grey, bara för att få höra att "Earl Grey doesn´t agree with me!". Fram kom tepåsarna, det var ingen hit!

Sedan är det det där med kannan. Keramiker gör gärna sina egna modeller, antingen i rustik egen design eller i försiktiga kopior av klassiska japanska kärl. Vardagliga tekannor syns kanske bara korta stunder innan de blir täckta av en tehuv, men exklusivare varianter tål att tittas på.

Det där kom jag att tänka på när jag stod öga mot öga med kannan på mitt foto. I ärlighetens namn är jag inte säker på att man kan servera någon dryck ur den över huvud taget. Den fanns utställd i Ulriksdals slottsträdgårds butik, kanske är det "bara" ett konstverk. Men vackert!

Nu tror jag att jag ska ha en kopp te. Det blir nog en påse. Mina tekannor använder jag märkligt sällan.
Tea, anyone?

Copyright Klimakteriehäxan

PROJEKT är ämnesordet för ännu ett lördagstema där ett gäng bloggare deltar. Bloggare som brukar uppmärksamma lördagstemat är  Helena, Karin Englund, Olgakatt, Karin på Aland, Gnuttan, Livsrummet, Musikanta, Pysseliten, Anki,  Ulla Laiho och Pensionären på ön som också valt teman för mars. Om du deltar men inte finns med på listan – hojta till i en kommentar så lägger jag självklart in dig!

CITAT om aktuella ting

"Ett problem med att bli äldre är att alla mina jämnåriga verkar så gamla!"

-Sagt av anonym amatörfilosof. Uttalandet kan bygga på en rad faktorer: dålig syn, total frånvaro av objektivitet, brist på självinsikt, avsaknad av spegel. Råkar man känna igen sig i citatet är det utan tvekan lite skämmigt ... sedan är det förstås sant att spåren av åren ser lite olika ut på olika människor. 
Vare sig du vågar eller inte vågar fundera över om det här gäller också dig är detta ett av denna lördags citat i en lång kedja vars länkar du hittar här.
Kan inte låta bli att lägga till ett ännu aktuellare (?) citat här, hämtat ur partiledaren Jan Björklunds (L) twitterflöde. Rätt fyndigt eller hur!

"Två Oscar på samma vecka. Grattis Sverige!"

Bokrea – svårt att stå emot

Fredag betyder bokbloggsjerka.
Den här veckan vill KajsaLisa veta vad vi tycker och tänker om bokrean: Har den spelat ut sin roll, eller ännu värre har bokhandeln spelat ut sin roll, med internethandel och läsplattor? Berätta gärna också om reafynd ni gjort.

Skulle gärna vilja svara att tack, men nej tack, nu för tiden bryr jag mig inte. Eftersom jag har så fullt hemma redan, med rader av oläst som jag tror att jag faktiskt VILL läsa. Men när, det är frågan!

Fast det svaret skulle vara ren och skär lögn, och sådant ägnar jag mig ju inte åt. Alltså dras mina blickar ofelbart mot annonserna där reaböckerna listas. Jag bläddrar glupskt igenom katalogerna som dimper ner i brevlådan. Och är jag i en shoppinggalleria eller ett varuhus slår jag mina lovar runt borden där fynden dukats upp. På nätet har jag dock legat lågt, det är de fysiska böckerna som lockar mig.

I år klarade jag mig ända till i går. Då stod jag inför frestelserna på ett alldeles vanligt Ica. Mot alla mina föresatser köpte jag Leif GW Perssons "Bombmakaren och hans kvinna" och ännu en del av Jan Guillous nutidshistoria, trots att jag ännu inte ens läst "Brobyggarna" som var den första ... båda i inbundet skick, fast till pocketpris, så att säga.

Om det blir fler? Kan inte lova bestämt. Men förhoppningsvis ... trots att den här sortens shopping stundtals verkar oemotståndlig. Brukar också hålla utkik efter cd-böcker, bra resesällskap i bilen.
Tills vidare kan både du och jag kolla hur andra bokbloggare hanterar sin reafeber. Det gör man om man tar den här vägen.

Copyright Klimakteriehäxan

Moderslycka i slott och koja

Fanatiker är avskyvärda. Utan undantag. De kan vara av religiös natur. Veganer. Miljöaktivister. Ärkefeminister. Assange-försvarare. Bilnördar. Finsmakare. De kan vara nästan vad som helst, men de är det de är i överkant.

Just nu är det republikanerna som retar mig. Visst, jag respekterar deras syn på kungadömet som statsskick, precis som jag gör med rojalisternas. Man får tycka det man tycker helt enkelt – bara man inte gör det in absurdum, alltså!

Det som gäller idag, det är kunglig moderslycka. Kronprinsessan Victoria har nedkommit med sitt andra barn och är, rimligen, väldigt glad och nöjd över Oscar. Vilket är en känsla som många svenskar delar med henne ....

Läs hela texten om skillnader och likheter mellan moderslycka i slott och koja på News55. Kommentera gärna, dela väldigt gärna vidare!

Copyright Klimakteriehäxan

Vitt igen – vad är vitsen?

Nyss såg jag våren runt knuten. Men plötsligt blev naturen vit igen, efter ymnigt snöfall. Vad är vitsen med det, det undrar jag verkligen ... Den lilla tappra pensén som slagit ut för flera veckor sedan har väl fått dödsstöten, jag klarar inte ens av att lokalisera den längre.

Man får helt enkelt nöja sig med det vårtecken som visar sig inomhus. En avbruten liten gren av vår trädgårdshortensia, som på sommaren gör verandan härligt grön och lite skuggad, satte jag i vas för några veckor sedan.

Och se! Små fina gröna blad sträcker sig mot ljuset. Fast bakgrunden är ett vinterlandskap där bara granarna bjuder på lite grönt, i en helt annan och inte alls vårlig kulör.

Copyright Klimakteriehäxan

Tisdagstema FÖRNYELSE

Förnyelse. Vilket vackert ord! Fulladdat med positiv kraft. Det bjuder på framtidstro, optimism, utveckling.
Därför blev det enkelt att välja bild för att illustrera denna veckas tisdagstema.

Förnyelsen står ju för dörren, visar upp sig som vårtecken varenda dag. Fågelkvittret går inte att fotografera, men trädens knoppar låter sig gärna avbildas!
Härligt!

Andra bloggare som ägnar sig åt förnyelse i dag hittar du om du klickar på den här länken.
Trevlig tisdag med många vårtecken önskar jag oss alla!

Copyright Klimakteriehäxan