Nummerbyrån

59

-Så många kronor kostar en klassisk semla i normalstorlek just nu, idag, på Annandag jul. Såg dem i ett kondis i Liljeholmsgallerian, men blev så överraskad att jag glömde ta en bild!

Juligt filmtips jag nästan missade

Det tecknade originalet kom 1974. Långfilmen 2021. 

Det finns oändligt många jultraditioner. Somliga är nedärvda i generationer, andra har tillkommit under årens lopp. 

En kär sådan är det årliga återseendet av den sympatiske Karl-Bertil Jonsson, 14-åringen som ser Robin Hood som sin hjälte och försöker likna honom. Grabben som feriejobbar på posten sorterar ut paket adresserade till samhällets mest bemedlade och ger i stället presenterna till fattiga som annars inga julklappar får.

Originalet till sagan är tecknat av Per Åhlin, och texten är skriven av Tage Danielsson, som också är berättaren i filmen. Hela historien tar 23 minuter och det är väl använd tid medan man låter gröten sjunka och sträcker sig efter ännu en pepparkaka.

I år hampade det sig dock så att vår middag krockade med Karl-Bertil och det blev inte läge för SVT Play heller. Döm då om min förvåning/förtjusning när jag senare på kvällen hör tv-hallåan påannonsera ännu en sändning!

Då visar det sig inte vara den tecknade sagan, den man vid det här laget kan nästan utantill. Utan en "riktig" film, med skådespelare, och en utökad handling, i bearbetning och regi av Hannes Holm.

Jonas Karlsson spelar Tyko Jonsson, den snålamoch rika pappan, och han är nästan omöjlig att känna igen efter att skickliga maskörer gjort honom märkvärdigt lik sin animerade föregångare. Men man känner igenom honom på rösten! För den här rollen fick han en Guldbagge, "bästa manliga huvudroll" står det på den, från 2022. Jag fattar varför! Vanna Rosenberg är också strålande bra som beskäftig tant.

Märkligt nog hade denna film fullständigt gått mig förbi. Aldrig sett, hört eller läst något om den som jag kan minnas, vilket förefaller underligt men likväl är sant. Och det var verkligen på vippen att jag missat den igen. Nu satt både Maken och jag kvar, klart underhållna i en timme och 44 minuter! Definitivt en rulle jag kan se flera jular. Och om du inte heller sett den tycker jag du ska passa på att göra det, den ligger på SVT Play i en månad!

Copyright Klimakteriehäxan

God forts!

Ja i dag infaller dagen då man säger "god forts" till alla man möter. Lite "bakelsesmälla" kan kännas av efter julmaten. Vår skinka är nästan slut, måste köpa en ny. Och mera senap, Slotts Original!

Tog en rejäl sovmorgon denna juldag, kändes som om jag behövde den. Förr i världen, i Barndomslandet, gick vi i julottan och den började klockan sju. När den var över hade det tjocka nattmörkret tunnats ut till grå dager och jag promenerade ofta hem tillsammans med någon kompis.

Väl hemma igen såg jag föräldrarna sluka resterna av den älskade lutfisken (som jag avskydde då och fortfarande avskyr) medan jag själv lade vantarna på knäckburken och gick till sängs igen. Där väntade minst en julklappsbok! Och så här en bit in på förmiddagen hade jag läst ut den. Samtidigt hade knäckarna i burken minskat dramatiskt till antalet, det kunde nog rent av hända att de tagit slut ... 

I år gav jag bort julklappsböcker men hade sagt ifrån att jag inte skulle ha några. Kan verkligen sakna den där känslan, det spännande pirret när man öppnar ett par pärmar som aldrig förr rörts, för att möta en historia man aldrig tidigare läst. Kanske nästa år? Hoppet lever, dagarna blir längre nu. Granen dricker vatten och julkorsordet är olöst. Fortsättning följer, alltså!

God forts!

Copyright Klimakteriehäxan

En riktigt 

GOD JUL

önskar 

jag er alla!

Om du behöver något litet klädråd inför julkalaset så finns det ett att läsa här. Visserligen tjugo år sedan jag skrev det, men det gäller fortfarande ...

Copyright Klimakteriehäxan

Den vita julen är här!

Jaså, ni hade tänkt er en vit jul? Med snö och skridskois och full fart i kälkbackarna? Tja, lite frostnupet ser det ur där ute, men något snötäcke har vi inte sett till. Ingen is på sjön heller. Vilken tur då att jag har en snögubbe att plocka fram, fix och färdig för kökstjänst! Ja, han är en grytvante egentligen. Men tillsammans med vita hyacinter, en stor vit julstjärna och några andra vita blommor står han för den vita julen hos mig.

Copyright Klimakteriehäxan

Fulaste tröjan

Till jul brukar de komma fram, de skojiga tröjorna. I glada färger har de stickats, med tomtar och renar och granar och slädar och paket, gärna med lite glitter inpetat i maskorna. Oförargligt! Ofta riktigt roliga plagg som antagligen också är varma och mysiga. 

Men nu har jag sett en tröja som måste vara den fulaste någonsin. Kom tydligen lagom till jul. Förmodligen inte handstickad, eftersom det bevisligen finns fler än ett exemplar av detta textila missfoster som gått att köpa från Sverigedemokraternas webbshop. 

Inte ens Jimmie Åkessons hetaste beundrare kan väl gilla denna förskräckliga skapelse som han visat sig i, flera gånger!?! Eller så tycker man att den passar honom? Avstår från vidare analys.

Copyright Klimakteriehäxan

En liten bit av Italien har blivit min

Ett nytt konstverk har landat hos mig. Det föreställer en övergiven bondgård någonstans i Italien, och den är förevigad av en av mina arbetskamrater, en uppskattad kollega vid nyhetsdesken under lång tid. Sida vid sida har vi suttit, i dagar, veckor, månader och år, och det har varit givande!

Anders Mohlin är i dag en av få "riktiga" tecknare som arbetar på en nyhetsredaktion. Troligen är han en av de sista i skrået "rättegångstecknare", de som – när kameror är förbjudna – får i uppdrag att skildra miljö och människor i en rättssal under pågående förhandling. 

Numera är de yngre kollegorna oftast renodlade grafiker, skickliga i sitt gebit förvisso, men förr i världen hade vi journalister faktiskt konstnärer som arbetskamrater! Några har blivit berömda, som Karin "Mamma" Andersson till exempel. Andras verk har ställts ut på gallerier och sålts till konstintresserad allmänhet, men ändå ganska sällan. 

Molla (som han allmänt kallas) är en härlig kombination av finurlighet, klokskap och kreativitet. Han är en friluftsmänniska på långfärdsskridskor och fjällvandringar, han bestiger ett och annat berg ibland, rättar till kepsen och plåtar huvudstaden i morgonljus när han är på väg till jobbet på Gärdet. Det blir fantastiska fotografier!

Men han går nog ingenstans utan att ha skissblock, pennor och färger med sig. Molla ser en vacker flicka, en rynkig gubbe eller ett blankt och välputsat vrålåk. Han avbildar dem, snabbt och skickligt. Så har han hållit på i åratal, och i botten har han förvisso en utbildning på Konstfack.

Nyligen hade han sin allra första utställning i ett litet galleri på Hornsgatspuckeln här på Södermalm. Jag gick dit, det var vernissage. Packat i den lilla lokalen! Och på väggarna tryck av uppslag i hans "anteckningsböcker". Det blev snabbt många röda prickar som betecknar att verket sålts. En av prickarna var min.

Nu har verket levererats till min dörr och jag är mycket nöjd med mitt köp – Maken gillar det också, han var inte med och såg utställningen så han visste inte vad jag valt. 

Om det blir fler utställningar av Mollas verk vet jag förstås inte, men det borde ha gett mersmak, kan jag tycka. Dessutom har han uppmärksammats för sitt jobb på Sveriges television, i ett rejält reportage i Dagens Nyheter som du kan läsa här.

Nu ska jag se till att skaffa en ram till bilden, där cypressträden står som utropstecken vid horisonten och man nästan känner hur all grönskan runt de gamla husen doftar. En bit av Italien har blivit min!

Copyright Klimakteriehäxan

Julläsning

Vad läser du i jul? Det är Enligt O som undrar, i Veckans Kulturfråga.

En i dagsläget för mig synnerligen svår fråga att besvara. Jag, som i hela mitt liv älskat att läsa, har inte läst en bokrad på över en månad. Och jag vet inte varför. Har under hösten börjat på flera böcker, av olika slag, men det har ändå slutat med att jag som "godnattsaga" försöker få i alla siffrorna i ännu en (ganska svår) sudoku eller fylla några korsordsrutor som fortfarande är tomma.

Det är inte det att jag saknar oläst litteratur. Här står fakta, fiktion och feelgood sida vid sida i hyllan och bara väntar. Metervis. Jag tittar på dem, en efter en, tänker att jomenvisst, visst ska jag läsa den där! 

I bästa fall kan jag snart skåda ljuset i tunneln. Önskar er andra mysiga lässtunder i skenet från julgranens ljus!

Copyright Klimakteriehäxan

Nu säger jag NEJ igen!

Det kan inte finnas en logisk förklaring. Inte som en mänsklig hjärna kan producera, än mindre förstå. Och så här dags, när julen verkligen står för dörren, är det som länge varit ett irritationsmoment nu en källa till riktigt muttrande!

Jag säger nämligen NEJ till att Slotts senap, originalet, numera bara går att köpa i tub. Förr i världen såldes den i glas, och glasen hamnade åtminstone hemma hos oss i köksskåpet och återanvändes i åratal. Fanns i olika storlekar och modeller. Sedan blev det plastflaska, och det kändes väl OK – vi hade glas så det räckte, och tillverkaren tyckte att glasburkarna var för dyra.

Men i dag är det omöjligt att hitta denna senapernas senap i annan förpackning än i tub. Svårt att få ut allt (plastflaskan var lätt att länsa bara man klippte upp den) och liten, otillräcklig mängd per tub, särskilt nu i skinkans högsäsong.

Nu tänker säkert någon att detta är ett äkta lyxproblem och inget att ödsla kraft på. Det håller jag med om. Men ändå ... Och kom inte och säg att det går lika bra med andra senapssorter, för det säger jag också NEJ till! Ge oss tillbaka Slotts senap original i större förpackning, en som går att tömma och sedan återvinna!

Minns mina jular i Guatemala när jag i desperat jakt på "riktig senap" till sist stod och rörde ner florsocker i den amerikanska ... Om det blev bra? Nja. Men en aning bättre blev det ... Fast det SKA vara Slotts original, dock inte i tub. Det enda rätta i senapstider.

Copyright Klimakteriehäxan

Inför det som kommer snart ...

Att Elisa Matildas fredagsfrågor i dag handlar om den stundande julen är ju inte någon större överraskning precis, men trevligt ändå eller hur? Snart är den här, vinterns och tomtens stora helg!

1. Hur kommer du att spendera juldagarna? Hemmavid.
2. Vad önskar du dig i julklapp? Ingenting faktiskt. Har absolut det jag behöver, och mer därtill. Men om jag blir överraskad med nån liten present uppskattar jag det. 
3. Vad gör din jul? En fin gran och många levande ljus. Och mina jullakan i sängen!
4. Vad kan du inte vara utan på julbordet? Skinkan och tyrolersalladen. Bra kombo.
5. Tittar och/eller lyssnar du på någon av årets julkalendrar? Började med "Tidstjuven" på SVT men tappade intresset. Maken fortsätter dock titta!

Copyright Klimakteriehäxan

Julgodis

Vid frukostbordet i morse tittade Maken upp från tidningen och undrade vilka två livsmedel jag trodde hade gått upp mest i pris på sistone. Jag behövde inte tänka länge för att svara, och jag svarade rätt: kaffe och choklad. Men det kan inte hjälpas. Det handlar om två Måsten. Man måste få sitt kaffe, inte bara på morgonen utan någon gång på dagtid också, även om jag inte är nån stor kaffedrickare. Och så är det det där med den goda chokladen ...

Storhelger är godisdagar. Det bara är så, vilka föresatser om behärskat kaloriintag man än har. Och till julen ska det vara choklad! Ett vanligt exempel: Sverige äter ett par miljoner Aladdinaskar varje jul, det är tradition sedan mycket lång tid. Årets version har krympt, från 500 till 410 gram, och fyra praliner har tagits bort: Jordgubbskrisp, Apelsinkanel, Höstnougat och klassikern Romrussin. De är ersatta av två nya: Drömkrisp och Vaniljfudge.  

Om jag råkar hamna i Aladdin-läge är det nog romrussin den jag kommer att sakna. Men det finns som bekant annat godis också. Något av det smaskigaste jag vet är syltade apelsinskal i mörk choklad. Denna läckerhet får man tag i hos lite "finare" godistillverkare. 

Idag skulle jag bjuda mig på denna njutning och gick in och plockade en liten påse, innehållande "ungefär 100 gram". När jag skulle betala stirrade jag förundrat på siffran som dök upp på kassaapparaten. Nittionio kronor! Tusen spänn kilot!

Jag köpte den och bar hem den. Lyckades undvika att öppna den redan på bussen, minns en annan gång när jag gjort samma inköp (dyra då också men mycket billigare än i dag) och då visade det sig att påsen på något märkligt vis var tom när jag kom hem ...

Chokladfabriken förklarar att apelsinskalen måste kokas en gång om dagen i sexton dagar innan de är klara att doppas i chokladen. Mycket jobb. Därav priset. Och så, förstås, detta enkla faktum att kakao är en råvara som numera är guld värd. Men som julgodis är de här ganska fula pralinerna tämligen oslagbara. Fast jag köper inte fler påsar, inte till den här julen i alla fall!

Copyright Klimakteriehäxan

God jul i bokform

Nedräkningen är i gång. Inte så överraskande då kanske att Skriv-Robert valt jul till veckans tema för den bokliga tisdagstrion.

Som bekant (?) är jag sedan länge ett hängivet Selma Lagerlöf-fan. I fjol hade jag hennes jultexter samlade i "Selma Lagerlöfs jul" som min adventskalender. 24 stycken hämtade ur olika böcker, samtliga avsnitt med jultema. 

Gav också bort den i julklapp och tror att mottagaren fått en dos Selma om dagen i advent i år! Själv tog jag paus men tror att det blir dags igen 2026. Man tröttnar inte på Selma!

Det har antagligen gått bra att sälja den här sortens "adventskalender", för nu finns det en ny: "Kvinnornas jul: 24 berättelser i advent". Både gamla och nu levande författares texter finns med i samlingen. Snygga omslag på båda böckerna tycker jag! 

"Jul i Bullerbyn" är en skildring av idyll så som Astrid Lindgren lyckas beskriva den. Hoppas få tillfälle att läsa den med barnbarnen i år. Nu finns också "En jul i Småland för länge sen". I den berättar Astrid om julen 1913 när hon bl a fick gå med ut i skogen och hugga gran med pappa Samuel August. Det får inte särskilt många barn uppleva idag! Men ingen jul utan gran om ni frågar mig. Fast då får man förstås köpa den.

Copyright Klimakteriehäxan

Dagens ord 173

KVISS

-För första gången stöter jag på den nysvenska stavningen av ordet quiz. Ni vet, det där man förr i världen kallade frågesport, en företeelse som roar många (mig bland andra). Ordet är förmodligen en importerad kombination av engelskans "question" (fråga) och "inquisitive" (frågvis, vetgirig). Ja, om man nu blir gladare av att stava det på s k svenska så går väl det jättebra. Men jag blir påmind om hur mycket engelska vi plockar in i vårt dagliga tal. En litterär storhet som ivrigt kämpade för att bli av med låneorden i svenskan var Viktor Rydberg som var en äkta purist. Han försökte exempelvis införa att de matematiska begreppen "tangent" och "korda" skulle heta "snudd" och "fyllsnudd". Skulle säkert gillat kviss också.

Veckans bild

Jag vet inte hur många gånger jag publicerat det här. Det är mitt absoluta älsklingsfoto på en Lucia med stjärngosse. Dottern är nog fyra, sonen därmed sex år gammal. Så bilden är inte direkt nytagen, över trettio år gammal faktiskt, men för mig är den ändå självklar som Veckans foto!

Att lussa är förvisso en tradition som är urgammal, men tänk att det går också alldeles utmärkt att kombinera en decemberdag med ett litet kräftkalas (vanligen betraktat som en attraktion i augusti). Det gjorde vi. Kräftorna var svenska, fångade i Värmland och visserligen ganska små men så goda!

Copyright Klimakteriehäxan

CITAT – en varning för vitt

Historiskt sett var vita kläder i allmänhet statusmarkörer. De signalerade att man hade råd med tjänstefolk som höll dem rena. /.../ Men alla vita kläder, oavsett stil och snitt, är ganska så opraktiska eftersom de suger åt sig smink, smuts och fläckar, oavsett hur försiktigt man än tar sig fram. Det är kort sagt en mycket krävande färg.

-I min lilla värld är det emellanåt väldigt snyggt med vita kläder. En vit skjorta är aldrig fel, vita jeans skickar signaler om sommar, råkar man ha lite solbränna att visa upp gör man gärna det i kombination med något vitt ... Problemet är att det där fräscha plagget blixtsnabbt blir solkigt. En droppe sås sliter sig från besticken, en mogen frukt lämnar outplånliga saftspår osv osv. Nu visar det sig att tunga trendsättare i USA kommit fram till att vitt är den stora modefärgen för 2026, vilket Susanne Ljung berättar i en krönika i Dagens Nyheter. Men även hon funderar i samma banor som jag: vitt är snyggt så länge det är rent, så en varning är på plats!