Punktlighet är en dygd

Att punktlighet är en dygd, det har vi ju alla fått lära oss. Dock brukar den läxan sällan bita på dem som kan betecknas som sanna tidsoptimister.

Det är väl en sådan, med viss självinsikt, som öppnat det här företaget i en liten källarlokal. Man måste önska honom eller henne lycka till, både med öppettiderna och verksamheten ...

Söndagar är också skyltsöndagar. Kolla fler skyltar, snygga, roliga, upplysande, förvillande, tokiga, den här vägen! Vill du se fler skyltningar som jag gillat kan du klicka på etiketten "skyltar" här på bloggen – eller, för enkelhets skull, på den här länken. Här finns dessutom listan på alla  medverkande bloggare som brukar "skylta", även om inte alla gör det alltid ...   

Copyright Klimakteriehäxan

Apropå Almedalen

Almedalsveckan drar igång. Jag har varit där, två gånger, men längtar inte. Däremot har jag tänkt på vad arrangemanget tillåts betyda – och hur man skulle kunna nyttja tiden lite bättre. Naturligtvis talar jag mest för döva öron, men vad tycker du? I en del kommuner anser man exempelvis att skattekronorna skulle kunna användas bättre än till pr-tält i Visby med trycksaker och mingel.
Den här krönikan skrev jag i fjol men den är precis lika aktuell i dag. Läs, kommentera, dela gärna vidare!

Copyright Klimakteriehäxan

Sommarpärlor

Satt i bilen på tidiga eftermiddagen i går, och som så ofta är radion på och inställd på P1. Det är grann sommar utanför vindrutan och "Sommar" inne i kupén. Sommarpratare är Ann-Helen Laestadius, som jag inte alls känner till.

Foto Sveriges Radio

Hon har starka norrländska rötter även om hon råkar bo i Solna, kallas "svensk-samisk" och är författare och journalist. Jag slås av vilket vackert språk hon har, sällsynt välformulerat, tydligt, ja nästan spännande. Hon pratar bland annat om flytten av Kiruna, hur hennes barndoms miljö bara blir damm och försvinner.

Visst, jag har nu i flera år förklarat mitt massiva ointresse för radions "Sommar", men självklart dyker pärlor upp. Detta måste vara en sådan. Kommer nog att leta upp någon av hennes böcker (hon har fått en August, det har också gått mig förbi).
Lyssna här på Ann-Helén Laestadius Sommar i P1

Och när jag ändå visar en vänlig sida mot "Sommar" ... För tio år sedan hette en av sommarpratarna Mikael Nyqvist och det blev mycket uppmärksammat. Jag hörde det dock inte, men nu är programmet igen lättåtkomligt eftersom han sorgligt nog avled härom dagen, bara 56 år gammal. Tror att jag ska lyssna.
Här har du länken till Micke Nyqvists "Sommar".

Uppdatering: Nu har jag hört det tio år gamla programmet. Lysande, helt enkelt. Klicka på länken du också, det är en välanvänd timme i ditt liv! Samtidigt ett sätt att minnas en fantastisk skådespelare som borde ha fått göra så många fler stora roller.

Copyright Klimakteriehäxan

Det där med att utse den bäste ...

Ibland får man frågor som inte går att svara på. Denna veckas Bokbloggsjerka ställer just en sådan. Den lyder:
Vem tycker du är Sveriges bästa författare (just nu, eller genom tiderna)?
Ojojoj. Även om man delar upp dem i två kategorier, levande eller inte, är det i princip omöjligt att välja bara en.

Några självklara kandidater finns det ju: Astrid Lindgren, Selma Lagerlöf, Vilhelm Moberg, Torgny Lindgren bland dem som skrivit klart. Bland de fortfarande aktiva är det ännu svårare. Helt hopplöst, faktiskt, jag måste ge upp!

Men tänk så enkelt detta hade varit att besvara om man hette Björn Ranelid. Då hade svaret varit "Björn Ranelid".

Copyright Klimakteriehäxan

Om böcker på bloggen, FB eller Insta?

Att bloggandet är mindre populärt än för några år sedan, det anser jag vara helt klart. Mia, som brukar spotta ur sig en helgfråga på torsdagarna skriver denna gång så här:
Det har varit lite snack i veckan om bokbloggens död och om andra sociala medier tagit över. Jag har inte riktigt haft tid att läsa allt men funderade lite på om alla är med i  något av alla sociala medier. Har ni Instagram eller Facebook? Vilket föredrar ni? Eller har ni något annat?

Tja, att dödförklara något kräver ett rejält underlag. Jag tror inte att någon sorts blogg är död, inte än. Men i avtagande, ja.
Visst har jag Facebook, men där skriver jag inte särskilt mycket mer än korta inlägg och en och annan bild brukar det också bli. Inte om böcker, dock.

Instagram har jag också, sen flera år. Oanvänt konto. Råkade härom dagen av misstag lägga ut en bild, den första någonsin. En bild från badstranden, helt ointressant, med sned horisont dessutom. Fick löjligt många "likes" på denna skitbild, vilken debut!

Sedan har jag tittat lite mer på Instagram och det har inte fått särskilt mycket bättre resultat. Måste nog be någon ge mig ett par lektioner. Fast att jag ska använda Insta till att berätta vad jag läser eller har läst, exempelvis, det tror jag inte alls på. Låter min blogg leva ett tag till, och hoppas att åtminstone några läsare återkommer, sommar eller ej!

Copyright Klimakteriehäxan

Smultronminnen

Om jag ska tänka på något traumatiskt jag upplevde som barn tänker jag lätt på smultron. Konstigt? Inte. Jag var nämligen allergisk mot dessa ljuvliga bär. Tålde inte jordgubbar heller, kräktes. Kunde inte ens klara några få.

Som tur är gick det där över, vet inte varken hur eller när, men är djupt tacksam över att det försvann. Smultron är också förknippade med ett helt annat minne från förr: vårt julaftonsfirande. När maten var uppäten, Disney haft final med Benjamin Syrsa och paketen öppnats fick vi smultron och grädde.

Denna somriga delikatess åt vi framför brasan i den öppna spisen. Min mamma plockade alltså så mycket bär att hon kunde frysa in så att det räckte till kanske sex personer! Inga jätteportioner, förvisso, men ändå!

När ungarna var små blev det också smultronplockning. En barnvagnspromenad höll på att aldrig ta slut, eftersom jag plockade bär vid vägkanten hela tiden. Och en annan gång fick Dottern ta av sig byxorna och så använde vi dem som korg ...

Nu är det ju tyvärr så med all bärplockning att jag i alla tider tyckt att det är jättetråkigt, egentligen. Stickande insekter brukar komma i veritabla flyganfall. Ryggen klagar rätt snart, även yngre knän får nog efter en stund. Svettig blir man och det där kärlet man haft för avsikt att fylla verkar aldrig bli mer än halvfullt hur länge man än håller på.

Ändå fick jag ihop till en liten smultrontallrik i går. Åt med lite strösocker och grädde. SÅ GOTT.

Copyright Klimakteriehäxan

Sommarjobbare

Det muttras här och där om att det råder brist på insekter, så viktiga för pollinering, oumbärliga för kretsloppet i naturen.

Låt mig bara konstatera att den som står tyst en kort stund intill klätterhortensian vid vår veranda inte alls delar den oron. Hela busken surrar! Sak samma var det när den stora lönnen blommade tidigare: surret i trädkronan var snudd på öronbedövande.
Snacka om energiska sommarjobbare.

Copyright Klimakteriehäxan

Den här vill jag skryta med!

God dag. Jo nu är det så att jag vill naturligtvis inte störa eller så. Men undrar i alla fall, i största blygsamhet, om jag kan få skryta lite grand, så här strax efter midsommar, med mindre än ett halvår kvar till jul?

Jag vet ju naturligtvis inte med vilken rätt, men vill ändå hävda att jag satt ett nytt personligt rekord när det handlar om "hemgjord" orkidé.
Den här vita brudorkidén har trivts så bra på min fönsterbräda att den nu levererat sexton (16!) blommor på en och samma stängel. Har räknat flera gånger ...

Kanske inte ett världsrekord direkt, men lägg till plusfaktorerna att stjälken inte är halvmeterlång utan att blomklasen behåller kontakten med sin bladrosett.
Hemgjort och närproducerat är fint! Håll med om det!

Copyright Klimakteriehäxan

Jag kan väl också sjunga, i alla fall lite?

Vi vet alla hur det kan vara. För vi tog bilen, mot bättre vetande. Att hitta en parkeringsplats är ofta lika svårt som att finna den där nålen någon idiot påstås ha lagt i en höstack. Man snurrar runt, kvarter efter kvarter, med irritationen krypande i skinnet. Dyker en lucka upp är den ganska säkert för liten, är den tillräckligt stor är trottoarkanten gulmålad som varning: ställer du din bil här blir det DYRT!

Så dyker den originella skylten upp. Vänta nu, visst kan jag väl sjunga en stump? Eller spela "Är du vaken Jöns" på piano? Det står ju inget om hur bra artisten som får parkera här måste vara. Fast risken att det blir dyrt att ockupera en ruta är ändå för stor. Bara att leta vidare ...

Det finns ett bloggprojekt som heter Skyltsöndag och där kan man få sin dos av galna, snygga, dumma, roliga skyltar söndag efter söndag, vecka efter vecka. Klicka på länken ovan! Och om du klickar här får du en lista på alla bloggare som skyltar på söndagar, i alla fall ibland!

Copyright Klimakteriehäxan

CITAT om lustmördare

"Oftast är det gamla tanter som ringer och säger att jag ska brinna i helvetet när jag brusat upp mot katten. Det kanske blir samma sak den här gången också. Men det är alltid roligt att bli mordhotad av gamla tanter. Dom behöver man inte vara så rädd för."
 
-Jonas Wahlström, välkänd som chef för Skansen-akvariet och flitigt anlitad expert på alla sorters djur, har skrivit debattartikel om katter och deras ägare. Wahlström menar att katter ska hållas inomhus så att de inte äter upp exempelvis en massa fågelungar. Han kallar till och med huskatterna för "lustmördare"! Citatet ovan är hämtat ur Expressen, som bad honom förklara sig lite närmare och dessutom fundera kring följderna ....

Gladare gossar – det tackar jag för!

Det var en gång en tavla som gjorde mig ytterst deprimerad, morgon efter morgon. Tre barn stirrar rakt fram med nollställda, oengagerade, trista ansiktsuttryck.

Jag skrev om mina känslor för den där bilden, hur gärna jag skulle vilja slippa se den, här på bloggen och i företagets interntidning. Fick otroligt mycket medhåll men också lite motstånd: "så där fascinerade var vi", skrev en, "när teven hade kommit till byn. Vi satt där och tittade, fullständigt bortkollrade, inget kunde störa oss!"

Nu nästan fyra år senare har något hänt. Pojkarna har blivit gladare! "Sedan fick de wifi" har någon skrivit på kopian av den nya versionen, uppsatt på väggen bredvid Claes Juranders otrevliga original.
Och inte bara grabbarna på pinnstolarna har fått mungiporna uppåt, det hade samma effekt på mig.

Vem som står för förbättringen är höljt i dunkel, men hen ska ha ett stort tack. Tänk ändå hur mycket bättre saker och ting kan bli med hjälp av modern teknik och lite fingerfärdighet!
Lägger in originalbilden här för snabb jämförelse. Visst  håller ni med mig? Tänk vad ett leende är värt!

Copyright Klimakteriehäxan

Vanligast i bokhyllan?

Eventuellt midsommarkalas kan inte få komma i vägen för fredagens sedvanliga bokbloggsjerka, eller hur?
Nåja, för min del väntar inget våldsamt festande, men sill, färskpotatis och jordgubbar står i alla fall på lut. Innan dess Annikas fråga:
Vilken författare förekommer mest i din bokhylla?

Det blir en kvinna som tar hem den segern, men jag är osäker på vilken och har inte bokhyllan inom räckhåll för att kontrollräkna. Här är kandidaterna: Selma Lagerlöf, men inte allt hon skrivit. Edna O´Brien, en rejäl hög. Majgull Axelsson, samtliga titlar. Astrid Lindgren, självklart många böcker men inte heller alla hennes. Margaret Atwood, kanske lika många som Joyce Carol Oates?

Men det där gäller i princip "mina" böcker. I bokhyllan rent generellt vinner Ed McBain, eftersom maken samlat på hans verk och säkert är uppe i en dryg hyllmeter ... och jag har inga som helst ambitioner att slå det rekordet. Fast jag har läst rätt många av de där deckarna, även jag.

Copyright Klimakteriehäxan

För trögt för att läsas till slut

Vad gör du när du råkar ut för en trögläst bok?
Se där ännu en helgfråga från Mia, för bokbloggare att besvara.

Jo det ska jag berätta! Förr i världen gav jag aldrig upp, med tre undantag: "Selambs" av Sigfrid Siwertz stod jag inte ut med för att folk var så himla elaka mot varandra. Och så har vi den av majoriteten bokläsare tokhyllade "Moment 22" av Joseph Heller. Den orkade jag inte heller igenom, eftersom jag inte tålde Yossarian. Vilket jag tydligen är rätt ensam om. Dessutom lade jag ifrån mig Günter Grass "Blecktrumman" när ålarna kalasade på hästliket. Alltför äckligt.

För generellt sett läste jag alltid ut boken, till sista sidan. Den skulle kanske bli bättre mot slutet?
I dag är läget ett annat. Jag har fattat att livet är alldeles för kort, jag kommer inte att hinna läsa mer än en bråkdel av alla världens fantastiska böcker. Så, kära författare, fångar ni inte in mig ganska så snabbt är det ajöss!

Några riktigt tröglästa saker har jag fått tvinga mig igenom för jobbets skull. Det tror jag var anledningen till att jag drabbades av en total och rätt långvarig läströtthet, som turligt nog är över nu.

Copyright Klimakteriehäxan

Pippi till midsommar (nummer 66)

När man ställs inför möjligheten att köpa ett par shorts med papegojor på – hur skulle man kunna motstå denna prakt, perfekt till midsommar (om vädret så vill)?

Speciellt omöjligt om man, som jag, råkar ha pippi på fåglar. Så det här får bli nummer 66 i den där samlingen ni vet, den som jag inte själv visste att jag hade trots att insamlandet pågått i decennier ... och fågeljakten, den fredliga och vapenlösa, fortsätter uppenbarligen!

Copyright Klimakteriehäxan

Om hoten mot vår framtid

En man som heter Trump tror inte att människan är sin egen och vår miljös värsta framtidshot. Alltså menar han att USA kan strunta i det klimatavtal som världens ledare kommit fram till och skrivit under i Paris, efter otroligt långa och sega diskussioner och våndor. Och därmed tror Trump att han gör det amerikanska folket en tjänst. Fast det i själva verket snarare är tvärtom.

Att en rad av de problem vi i dag upplever globalt – flyktingfrågan är en av dem, katastrofala skogsbränder en annan – kan ha sina rötter i just miljöpolitiken har den amerikanske presidenten inte en aning om. Inte heller att jobben på sikt riskerar att bli inte fler, utan färre.

Det där med global uppvärmning, som en solig marsdag i Örebro kan uppfattas som en klar förbättring av våra livsvillkor, yttrar sig väldigt olika beroende på var på jordklotet man fäster blicken. I Sverige ser vi exempelvis .... /forts/

I dag infaller sommarsolståndet. Vi har haft några riktigt varma sommardagar. Är det normalt eller har det något med jordens allmänna uppvärmning att göra? Hur ska vi komma överens med vår planet om framtiden innan alla isar smält och alla öknar växt? Visst kan vi njuta i hängmattan eller på stranden, men det finns en morgondag, som åtminstone våra barnbarn måste hantera.

Stora frågor. De förtjänar verkligen att tänkas på. Jag har lyssnat på Thomas Sterner, professor i miljöekonomi, och blev om inte precis gladare, så i alla fall klokare. Läs hela texten på News55, kommentera, dela vidare i sociala medier!

Men något som oroar mig, det är att den äldre generationen, 40-50-60-talister, inte verkar bry sig särskilt mycket. Hur jag kommit fram till det? Ja någon vetenskaplig exakthet kan jag förstås inte åberopa, men vid det här laget har jag skrivit ett antal krönikor om miljö och klimat på News55. 

Det enda mått på ämnets "popularitet" jag har är antalet delningar på Facebok och Twitter, plus reaktioner jag får, irl eller som mail. Och jag tvingas konstatera att andra ämnen uppenbart intresserar många fler. Illavarslande. Fast kanske bidrar just du till att bevisa att jag har fel?

Glad midsommar!

Copyright Klimakterihäxan