lördag, september 16, 2006

Äntligen vann jag - en dubbelseger!

Min idrottskarriär ligger långt bak i tiden, den var inte särskilt lång och kröntes aldrig med några riktigt märkvärdiga segrar.
Men nu vet jag hur det känns att stå överst på pallen, att få medalj av ädlaste valör, att verkligen ta hem en seger att minnas och vara stolt över, att plocka fram största pokalen och putsa på den resten av livet.

Det är dottern som gett mig den här insikten.
Tänk att hon, vid arton års ålder, kunde ge mig denna upphöjelse!
Ingen dramatik omgärdade händelsen. Ingen publik fanns heller.
Vi gick bara på en trottoar någonstans sida vid sida och småpratade om allt och inget.
Då, plötsligt, kommer det.

-Vet du mamma, jag är faktiskt jätteglad att du skällde på mej för att jag släpade skorna i backen när jag gick. Du hade alldeles rätt. Det är jättefult. Jag gör aldrig det mer. Tack!
-Dessutom håller jag med om att det är äckligt att tugga med öppen mun. Gör jag inte heller längre. Tack för det också!

OS-guld? Världsmästare? Bragdmedalj?
Strunt alltihop i jämförelse med detta.
Två historiska segrar på en gång.
Och det var jag som vann dem.
Gratulationer mottages med förtjusning.

Copyright Klimakteriehäxan

5 kommentarer:

  1. Anonym2:39 em

    Många Grattis till den stora prestationen!! Njut segerns sötma!!

    SvaraRadera
  2. gratulerar.. jag har nu fått tillbaka hoppet.. och fortsätter med förmaningar..
    ;)

    SvaraRadera
  3. Grattis! Då gissar jag vilken ålder din dotter är i... för samma sak har hänt här vid flera tillfällen - det jag fick världens utskällningar för då när det begav sig, får jag höra att de är tacksamma för nu att det lärt sig.

    Dottern sa häromsistens att hon uppfostrar sin dotter så som jag gjorde med henne: med ögonen... och jag visste inte ens att hon hade noterat att jag styrde rätt mycket med blicken. Liksom min mamma gjorde...

    SvaraRadera
  4. Anonym11:43 em

    Då får du absolut en gratulation från mig. Det finns alltså hopp om att man kan göra rätt fast man så ofta känner sig tjatig som mamma.
    Vilken seger. =)

    SvaraRadera
  5. Anonym10:54 fm

    Gratulerar! Trägen vinner.
    Själv har jag önskat många, många gånger att mina föräldrar fanns vid liv nu, när vi tycker så lika om så mycket!

    SvaraRadera