onsdag, december 27, 2006

Julgrans-PS, medan barren sitter kvar

Nej då, den har inte börjat brutalbarra än. Men ändå:
Alldeles innan julhelgen bröt ut skrev jag lite om fenomenet julgran och dess historia.
Inser att jag glömde bort två varianter helt och hållet, båda väl värda att nämna.

Den första är sprungen ur det moderna design-Sverige och hör till gruppen återanvändbara och hopfällbara granar, men denna gång inte av plast utan av trä.
Dessutom är den lätt att flytta, eftersom den är försedd med hjul och kallas därför humoristiskt nog för Hjulgran.

Den görs i småländsk björk(!) i två höjder och kan beskådas här. Tre formgivare har slagit sina kloka huvuden ihop för att komma fram till denna skapelse, som pryds av röda äpplen (trä, självklart) och brandsäkra hållare för levande ljus.
Och när julen är slut och hjulgranen ska ut dunkar man ihop den till en fyrkantig låda. Hjulgranen görs i begränsad och numrerad upplaga och tack, men nej tack, jag ska faktiskt inte ha någon. Föredrar helt enkelt en vanlig, hämtad i skogen. Tror inte heller att jag skulle gilla prislappen, fast jag inte vet vad björkgranen kostar. Men jag uppskattar kreativiteten bakom.

Den andra har vi däremot provat: nätgranen. Som beställdes på Internet och betalades med kreditkort. Man fick löfte om hemkörning, garanterat i god tid före julafton. Nätgranen hade, frakten inkluderat, ett synnerligen konkurrenskraftigt pris om man jämförde med försäljaren i gathörnet.
Vi betraktade det mest som ett kul experiment och tyckte att resultatet skulle bli något att ägna viss julkonversation åt. Det blev det.

En dag, med flera dagars marginal till den 24, kom granen till vår dörr, precis som utlovat.
Det var en riktig Musse Pigg-gran, visade det sig när vi klätt av den frakthöljet. Riset var vackert mörkgrönt, barren kraftiga, grenarna jämna och fina.
Enda kruxet var att trädets totalhöjd var ungefär 100 centimeter.
För kort, helt enkelt. Barnen, som hade näsan i höjd med grantoppen, var på vippen att börja gråta. Så där skulle väl inte vår julgran se ut, eller hur?

Vi löste det så att nätgranen fick stå i farstun med lite glitter i. Och så fick vi, som vanligt, gå till skogsmannen där ute på gatan och köpa en normalstor gran, dyrare, förstås, och långt ifrån lika välväxt. Men av normal manshöjd i alla fall.
Grannarna tyckte vi var generösa som höll med gran i trapphuset och vi höll god min – även om det nu handlade om ett felköp så hade vi i alla fall vågat ta steget ut i det stora okända granträsket, det som gränsar till sajberspejs…

Och sedan dess har vi faktiskt bara haft en enda gran per jul, köpt lajv, med varierande resultat, förvisso, men alltid av normalhöjd.
Snart börjar den naturligtvis brutalbarra.
Vilket ska vi tro kommer först i år, barrfällningen eller semlorna?

Copyright Klimakteriehäxan

6 kommentarer:

  1. Har träffat på saffranssemlor till Lucia. Det äventyret kommer till och med före ditt julgransinköp!

    SvaraRadera
  2. Hjulgran skulle jag gilla, men familjen protesterar.

    SvaraRadera
  3. Men Hannele har du kollat på den? Och vidhåller att du vill ha en???
    Saffranssemla låter äckligt, tycker jag.

    SvaraRadera
  4. Anonym6:49 fm

    Ville bara säga att jag gillar din blogg!

    MVH
    Risken finns

    SvaraRadera
  5. Hej Risken finns och TACK!

    SvaraRadera
  6. Hej Risken finns igen - hälsade just på hos dig men du har inget kommentarsutrymme öppet - det gladde mig i a f att se att du verkligen har fattat hur man man handlar på IKEA! Precis så som du beskriver ska man göra (fast jag tror aldrig att jag lyckats med din bedrift att komma fram till deras kundtjänst på telefon)!

    SvaraRadera