I pingisvärlden

Tänk att den finns, jackan som har Svaret. 

Har varit med om något som inte jag upplevt på över sextio år. Jag har varit på "träningsläger". Det hände sig när jag var tonåring att jag fick åka med andra idrottsintresserade på en veckas intensiva sportövningar. Den gången hamnade jag i Kil (inte så långt från Barndomslandet) och deltagarna kom från olika idrotter. Jag fanns med i gänget bordtennisspelare.

Nu har jag, hör och häpna, gjort det igen. Fick höra talas om Tjejfestivalen, ett arrangemang i Halmstad som bl a Svenska Bordtennisförbundet står bakom. Evenemanget hölls för tredje gången i år, med nästan 170 anmälda plus tränare och administratörer. Flickor/kvinnor/tanter från sju år och uppåt i alla stadier av skicklighet inbjöds att komma och köra hårt i nästan fem hela dagar. Anmälde mig, fick plats. I går kom jag hem. 

Detta konstverk skapades i samband med en stor tävling
2019. Under ledning av Modesty Sofronenkoff och Marie
Gerhardsdotter-Bloemer fick Halmstads invånare måla
racketar och de sattes sedan ihop till detta stora konstverk!

Och hur var det då? Kul! Jag var varken äldst, fetast eller sämst, vilket kändes bra. Men jag kan säga att den träningsvärk jag haft i mina ben inte är något man önskar sig, även om man vet orsaken och att effekten på lång sikt förhoppningsvis är bra. Det blev helt enkelt några fina dagar!

Ta bara detta enkla faktum att man får äta fyra hotellfrukostar. Bra käk över huvud taget, energiska och engagerade tränare/ledare som till och med sig lär sig adepternas namn trots att de aldrig förr sett tjejerna och kanske aldrig kommer att se dem igen. Och så massor av bollande, förstås.

Bifogar mitt deltagarkort. Så ni
vet att jag inte ljuger ...

Bäst av allt ändå: nya roliga bekanta, både att spela pingis med och att umgås med. Fast ni vet hur det är, alltid: det bästa med att resa bort är att det är så skönt att komma hem igen. Så även denna gång, förhoppningsvis som en gnutta bättre pingisspelare med några nya vänner.

Detta plus en så gott som obetvinglig lust att shoppa på kinesiska Temu, något jag sagt att jag aldrig ska göra. Men det är där de finns, plaggen som förklarar varför man inte lyckas som pingisspelare (bilden överst). Skälen är glasklara: 60 procent av missarna beror på racketen. 26 procent är bollens fel. Bordet orsakar 13 procent av misstagen. Men 1 procent får jag faktiskt stå för själv, vare sig jag vill eller inte.

Copyright Klimakteriehäxan