Där står nämligen boken av Barbro Alving, "Bang": "Med skrivmaskin och mikrofon", samlade reportage och kåserier. En äkta idol, en som bemästrade olika grenar: i ena stunden seriös journalistik för att i nästa plocka fram sin humoristiska sida. Har tänkt gå med i det nybildade Bang-sällskapet, men det har bara inte blivit av!
Ett litet snäpp längre in står romanen som på svenska heter "Gileads döttrar" (The Testaments). Det är fortsättningen på Margaret Atwoods "Tjänarinnans berättelse" (The Handmaids Tale) och man blir verkligen inte besviken! Knallgrön är den också!
Hinner bara till B innan jag får napp nästa gång. Kanske verkar det förmätet, men jag är inne på att Ingmar Bergman är mer njutbar som författare än som filmmakare. "Söndagsbarn" är självbiografisk. En pojke sitter bak på sin pappas cykel när han ska ut i ärenden som präst. Familjen är på besök i Dalarna. Bergman har sagt att historien är "ett nästan exakt återberättat minne".
Se där en trio som jag verkligen kan rekommendera – fast ni har väl redan läst dem, förstås ...
Copyright Klimakteriehäxan



Bang finns i min bokhylla, kul att du lyfter henne, Gileads döttrar (The Testaments) av Margaret Atwood har jag läst, hemskt om dagens Trump-värld
SvaraRaderaFast hon skrev den innan Donald kom till makten tror jag?
RaderaTrump blev president 2017, The Testaments skrevs 2019
Raderatror minsann inte att jag läst Gileads döttrar! de andra båda har jag läst
SvaraRaderaÅ, lyckost!!!! Du KAN inte bli besviken, man blir överraskad - och det är inte samma story som i tv-seriens förlängning.
RaderaAtt Gilead är alldeles grön hade jag glömt. Men bra är den. Och så blir jag lite nyfiken på Söndagsbarn.
SvaraRadera