Veckans mening – om en dörr

På lördag brukar jag tillsammans med bl a Skriv-Robert servera mina besökare en mening som på ett eller annat sätt står ut i den text jag nyligen petat i mig, bit för bit, dag för dag. Den här gången hamnar jag i "Leva på gränsen – berättelser från det nya Sydafrika", en bok skriven av vännen och kollegan Leif Norrman, som är en synnerligen berest reporter. En tid hade han sin bas i Sydafrika som korrespondent för Dagens Nyheter, och det var under några år när otroligt mycket förändrades i landet. I boken ser han tillbaka på den där tiden. Leif skriver en synnerligen njutbar svenska. Som prov på det får  ni här hans otroligt vackert formulerade reflektion kring en dörr som står och slår i mörkret i Soweto, en svart stadsdel i Johannesburg.

Den blinkade som en fyr om natten och innan den slogs igen hann varje gång ett högt, berusat sorl och några volymstarka takter kwaito slitas av mot dörrkanten och sedan snabbt singla ner och dö mot gatans grus. 

Copyright Klimakteriehäxan

Anm: Kwaito är en sydafrikansk musikgenre som växte fram i Johannesburgs township (särskilt Soweto) under det tidiga 1990-talet, ofta förknippat med slutet av apartheid.