Gräsrötterna far illa i Oslo

Jag vill ogärna lämna Oslo utan att ha besökt mina små gröna vänner på Grass Root Square. Så dit styrde jag stegen när jag härom sistens tog en snabb höstpromenad i den norska huvudstaden. Gula löv har lagt sig över "gubbarna", som är både män, kvinnor och barn i olika storlekar. Första gången jag mötte dem, för åtta år sedan, hukade de under snö ...

Grass Root Square 2013

Ni som varit med mig förr, ni känner nog igen dem. Det är 50000 gjutna bronsfigurer i 500 olika "modeller" skapade av den koreanske konstnären Do-Ho Suh, och eftersom de är gröna kan de se ut som gräs, tills man går närmare och upptäcker dem på riktigt. Därav namnet, för gräsrotsrörelse är en internationell företeelse. 

Grass Root Square kan vara det finaste konstverk jag känner till, även om konkurrensen är hård. Men att se alla dessa små människor som med gemensamma krafter bär stora stenblock bjuder på en symbolik som jag så gärna tar till mig. Kan vi, vill vi, törs vi? Ja vi kan, vi vill och vi törs! Med tillägget att tillsammans så klarar vi det! 

Jag är förstås inte ensam om att gilla det här verket, men förvånansvärt få Oslobor verkar känna till det. Skulpturen hamnar på plats 26 bland alla dess offentliga och påkostade konstverk och listas som den sjätte "gömda" sevärdheten i staden. I min värld rankas det betydligt högre!

Men alla saker som vistas utomhus på heltid, det må vara levande människor eller döda saker, påverkas av klimatet. Så ett antal "gubbar" har lossnat och väntar på att sättas tillbaka på sin plats där på det lilla torget vid Teatergata. Heta sommardagar och iskalla vintrar har fått dem att lossna, kvar är bara hålen för fötterna (ni ser det på bilden till höger). Man tror faktiskt inte att det handlar om skadegörelse eller stöld (det finns en vakt placerad strax intill, eftersom det här är inne i kvarteren för ministerier) utan skyller helt och hållet på vädrets makter.

Hoppas att man hejdar den utvecklingen så att denna lilla civila armé får kämpa vidare med sina tunga bördor och mot det nordiska klimatet. För egen del kommer jag naturligtvis att återvända och kontrollera att så sker!

Copyright Klimakteriehäxan

Bäst 2013 – årets sista tisdagstema

Vad har varit bäst med året som gått?
Jag hade lovat mig själv att INTE se tillbaka, summera, lista med- och motgångar och trycka upp dem i ansiktet på mina bloggläsare (eller andra bekanta heller för den delen).
Och så råkar självaste nyårsafton infalla på en tisdag. Och så får vi ett sista tisdagstema för 2013 ...

Det går ju att bestämma sig för "bäst i en kategori". Tävlingar är som bekant oftast uppdelade i klasser. Vilket får mig att singla ut Oslo som platsen för min "bästa 2013": min bästa konstupplevelse, nämligen. Dessutom sönderfaller den i två. En från i somras – mitt första besök i Vigelandsparken. Upphovsmannen, Gustav Vigeland, hade säkert sin egen idé om vad hans figurer så entusiastiskt tar emot med öppna armar. Men just i dag tycker jag vi kan bestämma att det är det nya året de välkomnar.

Och ett foto till, från december – Grass Roots Square av Do-Ho Suh. En bild av hur många små människor tillsammans kan bära enorma bördor. Vilket också kan tjäna som ett memento inför ett nytt år.
Verket, klart så sent som i somras, tar andan ur en med sina 50 000 olika "gubbar" som nästan inte syns om man är stressad, rusar fram och glömmer sänka blicken. Men som man kan titta mycket länge på när man väl upptäckt dem.

Två häftiga års-bästa-noteringar om ni frågar mig! Om du klickar på den första länken i texten hittar du fler bästa-val.
Önskar er alla en riktigt härlig nyårsafton!

Copyright Klimakteriehäxan

Konst på gräsrotsnivå - se ner och bli glad!

Det sägs att vi alltför ofta tittar ner, på marken där vi ska sätta fötterna, och därför ofta missar fina saker väl värda att se på lite högre höjd i stadsbilden.

Ibland kan det vara alldeles tvärtom. För hade jag inte kollat den slaskiga och lite hala beläggningen på en av Oslos trottarer häromdagen skulle jag ha missat en riktig höjdare – fast väldigt låg …

På ett litet torg i regeringskvarteren, framför entrén till ett par departement, finns ett nytt konstverk. Hade det varit mer snö skulle jag ha gått förbi utan att se något – och sänker man inte blicken är det lätt att missa oavsett väder och årstid.

Verket heter Grass Roots Square, Gräsrotsplatsen. Det blev klart i somras. Upphovsman är en korean, Do-Ho Suh, som av en särskild konstjury fick uppdraget att utforma torget. Det blev ett nyplanterat träd och i dess närhet  50 000 – jo faktiskt! – små grönpatinerade bronsfigurer, människor av olika åldrar, etnicitet och kön, i  500 olika modeller. De största är drygt tio centimeter höga, de minsta bara centimeterhöga små hjässor som mer ser ut som blomknoppar. Och nog skulle man kunna springa förbi och i ögonvrån bara se bitar av en gräsmatta …

”Gubbarna” är utplacerade i ett oregelbundet mönster på det sluttande torget och de har verkligen inte kommit dit av en slump.

Gräsrotstanken är symbolisk på flera sätt, enligt konstnären. Dels vill han visa att många små människor tillsammans kan bära tunga bördor, dels vill han påminna regeringstjänstemännen om vilka de är satta att tjäna. Dessutom kan man utan att förstöra något gå på figurernas huvuden, och den som är trött i benen kan slå sig ner en stund på någon av de upphöjda stenarna som figurerna bär.

Än så länge finns inga skyltar på torget som berättar om konstverket, som har lite släktskap med den så berömda kinesiska terracotta-armén. Oslobor, även de som dagligen vistas i området, tycks inte heller veta något. Och då är ändå konstnären internationellt etablerad, utbildad i Söul och USA och verksam i både London och New York.

Med tanke på det nationella trauma som Norge gått igenom (och fortfarande bearbetar) efter Utøya får Grass Roots Square ännu större tyngd:  tillsammans klarar vi mer än vi tror.  

Fast Do Ho Suh hade börjat arbetet med sitt verk innan tragedin hade inträffat. Idag håller han med om (intervjuad av tidningen Dagbladet) att budskapet hans skapelse överbringar säkerligen förändrats och förstärkts i och med terrordådet.

Det har han antagligen rätt i. Oavsett det är Grass Roots Square ett av de häftigaste konstverk jag sett. Gröna "gubbar" att glädjas åt!

Copyright Klimakteriehäxan