Dagsnotering

Det blir nästan ett tvång. Man bara måste hoppa in under körsbärsträden i Kungsträdgården och vända blicken mot himlen. För varje dag tätnar det rosa molnet över våra huvuden. Och vi är MÅNGA som vallfärdar till denna sagolika blomsterprakt, ett vårtecken vi älskar. Ett vårtecken vi dessutom älskar att fotografera!

Men om just du inte haft vägarna förbi än ska du inte misströsta. Fortfarande är det gott om knoppar och sidan mot Illums (den västra?) ligger snäppet efter träden längs Kungsträdgårdsgatan.
Räkna med att ljuvligheten håller över helgen åtminstone!

Copyright Klimakteriehäxan

När skatten blommar

Visst händer det rätt som det är att vi muttrar. Fnyser. Gnäller. Blir riktigt irriterade, faktiskt. Och anledningen är användningen av offentliga medel, helt enkelt hur pengarna vi betalar i skatt tas i bruk. Det förmodas vara till det allmännas bästa, men – förlåt oss, kära politiker – vi uppfattar det inte alltid så.

Så här års inträffar dock undantaget. Vi ser alldeles tydligt hur många sköna kronor har disponerats och vi känner att vi mår SÅ bra av det! Varje svensk stad med självaktning vill vara vacker, locka till besök, få folk att ta fram kameran och sprida budskapet om hur trivsam staden är.

Det sker bland annat med hjälp av blommor och grönt i väl uttänkta planteringar, med kombinationer av färger och växter som smeker ögat, får oss att stanna till, ta ett extra andetag, känna doften som sipprar genom bensinångorna. Stockholm är naturligtvis inget undantag. I år satsas ....

Läs hela texten på News55, nyhetssajten som vänder sig speciellt till folk som är 55+ och vill veta vad som händer men slippa tramset!
Håller du med mig? Eller tycker tvärt emot? Kommentera gärna! Och om du vill dela så är det bara att klicka på Facebook-ikonen här nedan eller under krönikan på sajten!

Copyright Klimakteriehäxan

Tisdagstema MÖNSTER

Det var så livsmönstret såg ut: en kvinna gifte sig, bildade ett hem, fick barn. Och hade alltid något att göra, om inte direkt nödvändiga sysslor handlade det antagligen om handarbete i någon form. Så finns den där, väggprydnaden som summerar alltihop. Budskapet noggrant broderat i rött, stjälkstygn och plattsöm. Mannen, som väl finns med i sammanhanget, är dock osynlig ...

Förvisso är budskapet ofta sant än i dag (om man har tur), men det presenteras med största säkerhet inte som en textil prydnad för det där lyckliga hemmet. Visst kan man fortfarande köpa handarbeten med tillhörande tydligt mönster och allt material, men branschen har krympt rejält.

Blir du sugen på bonaden som jag fotograferat på en utställning med gammal handsömnad är mönstret lätt att kopiera. Och så passar det ju bra när tisdagstemat är MÖNSTER. Som vanligt klickar du på länken för att se fler tolkningar.

Copyright Klimakteriehäxan

En mediedrottning är borta

Foto bonnier.se

Inte för att jag kände henne. Vi var spelare i olika divisioner i medievärlden.  Men vi har träffats. Och ja, jag blev imponerad. Och dessutom rätt förtjust.

Jeanette Bonnier, som just avlidit vid 82 års ålder, var en av medie-Sveriges giganter. Hon föddes i den familj som ägt och dominerat en enormt stor del av tidningsvärlden. I hennes hjärta var Expressen viktigast, diamanten i kronan.

Som största ägare till en stor tidning fick hon ideligen frågor om hur mycket hon valde att påverka tidningens innehåll och inriktning. Svaret var ständigt det samma: hon gav inga pekpinnar, det fanns anställda proffs som utformade produkten. Däremot vittnar kretsen omkring henne om att hon gärna diskuterade, gärna vägde "sina" tidningar mot konkurrenterna.

Att höra henne berätta bitar ur sitt liv var direkt gripande. Hon förlorade sin enda dotter Maria i en bilolycka 1985 och det förändrade förstås hennes liv, för alltid. De hade ett stort gemensamt intresse i konsten, och Jeanette var motorn när projektet Bonniers konsthall i Stockholm blev verklighet, till dotterns ära.

Jeanette hade god aptit på män och det kunde hon också prata om, med mycket humor. Hon gifte sig tre gånger, men gifte sig förstås inte med alla sina passioner. Kärleken var viktig och det var bekvämt att hon hade pengar, så att hon på det viset kunde välja karl helt utan tanke på praktiska problem som mat och hyra ...

Fåfäng var hon hela livet, och det skämdes hon minsann inte heller för. Alltid i kläder av bästa snitt och i högsta kvalitet, lite lagom ansiktslyft, vackra om än inte direkt iögonenfallande smycken. Och hon bejakade sin fåfänga på ett synnerligen avväpnande sätt. Hon log i moderoat samförstånd när jag höll upp hennes marinblå cashmererock (förmodligen det dyraste klädesplagg jag någonsin vidrört) och spontant utbrast: Vilken UNDERBAR kappa!

Efter ett tv-program där hon varit gäst skrev jag som brukligt till henne och tackade för hennes tid och medverkan. Svaret lät inte vänta på sig. Jeanette Bonnier mailade tillbaka:
"Tack själv, det var trevligt. Men bäst av allt var min make up. Kan du vara snäll och hälsa tjejen i sminket och tacka jättemycket för att hon gjorde mig så snygg!"

Det är lätt att beundra en så öppen och mångsidig kvinna. I hennes cv står "journalist, författare, manusskribent, redaktionschef, konstgallerist, styrelseproffs".
Men när ett barn dör hjälper det förstås inte att äga många miljoner och vara multibegåvad, dessutom parant. Det visste Jeanette Bonnier. För hon var inte bara rik och smart, hon hade hjärta också.

Copyright Klimakteriehäxan

Lördagstema FÄRG

Två sorters försäljningsdiskar drar alltid till sig mina blickar. Det är de där man säljer frukt. Och så de där man ställt upp blommor och grönt. Fantastiska färger breder ut sig, bara att välja och vraka – eller så nöjer man sig med att titta, vilket som bekant alltid är gratis.

Nu hamnade jag på Mariatorget på Södermalm där man saluför blommor året runt. Så här på våren mycket plantor, många pelargoner till balkonger och täppor, men också snittblommor för den som vill ta in prakten inomhus.

Ett av flera lördagsteman som cirkulerar i bloggvärlden är i dag påbjudet att handla om FÄRG. Vill du kolla in lördagens citatskörd scrollar du bara ner ett snäpp. Och som extra färg-tillägg rekommenderar jag detta. I dag är det nämligen körsbärsblommans dag!

Förgätmigej. Så vacker blomma, så vacker färg, så vackert namn!

Krokusfröjden tar snart slut men än så länge finns de!

Copyright Klimakteriehäxan

En sann citatmaskin

"Den där Shakespeare var väl inte så märkvärdig. Allt han skrev var ju bara citat."

-Replik ur föreställningen "Charleys tant" som nyss spelades på Intima teatern i Stockholm med Jan Malmsjö och Claes Malmberg i huvudrollerna. Malmberg, som var den falska "tanten", var den som fick äran att uttala dessa geniala ord. Brandon Thomas står för manuset som i denna version hade bearbetats av Anders Aldgård. Förmodligen är det den senare som ska ha äran av detta fina citat! Själv såg jag den näst sista föreställningen och hade riktigt roligt. Herrarna var i högform, improviserade hej vilt, till glädje för både publik och medspelare.
Fler citat att pigga upp din lördag med hittar du om du klickar här.

Minnen i bokhyllan

Hur kommer det sig att det är så relativt enkelt att fastna i en enda litterär genre? Visst känner vi alla någon som bara läser deckare. Min pappa bet sig fast i reseskildringar. Fantasy kan fylla hyllorna hos somliga. Science Fiction också. Bara Terry Pratchetts produktion blir ett par meter! Och de som endast vill ha lite avkoppling och inte nödvändigtvis realistisk förströelse hamnar gärna i rom-kom- eller chick-litt-facket och blir kvar där.

Sedan finns det definitivt de som inte vill ha nåt hitte-på alls. Då handlar det gärna om biografier och memoarer, även om de långt ifrån alltid berättar sanningen ... memoarer och självbiografier förväntas ofta gå till eftervärlden som ett monument över en person som en gång var av stor betydelse.

Nu är turen kommen till just den genren i Bokbloggsjerkan. Frågan Annika ställer i dag och som många som vanligt svarar på lyder så här:
Hur ställer du dig till biografier, memoarer och liknande? Är det något du läser, har du någon favorit, finns det någon du skulle vilja veta mer om eller är det något som du absolut inte är intresserad av?

Jag väljer inte biografier eller memoarer i första hand. Men en och annan slinker med. Zlatan-boken blev man ju "tvungen" att läsa – och jag gjorde det med viss behållning, utan att vara fotbollsfrälst. Ett antal politiska memoarer har jag behövt läsa för jobbets skull. Det är sällan lustfyllt. I stället krävs att man biter ihop och tar sida för sida i envis takt ... Gemensamt för dem jag läst är att de känts väldigt tillrättalagda, ämnade att styrka de redan frälsta åsiktsfränderna i tron. Det finns naturligtvis undantag fast inte något jag kan komma på.

Däremot kan jag tycka att andra "berömdheter" har levt spännande liv som jag gärna vet mer om. Edith Piafs syster Simone Bertaut skrev "Momone" om deras gemensamma barndom och den gillade jag verkligen. Jane Fondas "Mitt liv så här långt" (My Life So Far) är en intressant beskrivning av amerikansk inrikeshistoria på modern tid. Den höll jättebra fram till sista kapitlen.

För närvarande har vi i bilens cd-spelare "Just Kids" av Patti Smith och bortsett från att Marika Lagercrantz nästan konsekvent uttalar alla namn fel är det fascinerande att följa med Manhattan runt, bo på Chelsea hotell, äta med Andy Warhol, dricka drinkar med Sam Shephard och träffa en olycklig Janis Joplin för inte så vansinnigt länge sedan.

Bland klassikerna rekommenderar jag verkligen Selma Lagerlöfs memoarer i tre delar: "Mårbacka", "Ett barns memoarer" och "Dagbok". Otroligt bra! Om jag skulle önska mig en memoarbok av någon författare vet jag att jag gärna hade läst min egen mammas livshistoria, eftersom hon höll väldigt tyst om mycket som hände under de första tjugo åren i livet.

Sedan blir jag med tiden alltmer övertygad om att det i praktiskt taget varenda bok som kommer ut finns en rejäl portion av författarens eget liv, privata tankar och lustar. Det blir mängder av minnen i bokhyllan oavsett hur klassificeringen på biblioteket ser ut.

Copyright Klimakteriehäxan

Nu händer det!

Sol. Blå himmel. Inte mycket vind.
Hoppade av bussen vid Kungsträdgården, bara för att kolla. Syns det något i de japanska körsbärsträden?
Jajamensan! Nu händer det! Våren är på g, på allvar!

Copyright Klimakteriehäxan

En liten nyhet:  du kan numera – om du vill – dela Klimakteriehäxans inlägg på Facebook synnerligen lättvindigt genom att klicka på den lilla FB-ikonen här nedanför. Fungerar bara på de senaste inläggen, dock. Kul om du slår till!

#tbt – TillBakaTitt (på en torsdag)

Det var inte så länge sedan den dök upp i min cybervärld, hashtagen #tbt. Blev förstås tvungen att ta reda på vad den betydde och jo, tbt står för "ThrowBack Thursday". Vilket tolkas som att på torsdagar får man en extra påstötning för att blicka tillbaka på händelser i livet som man annars skulle låta falla i total glömska. Ger ny chans åt gamla bilder, gångna tider.

Finns det en svensk översättning så har jag inte hittat den, men vad sägs om "TillBakaTitt" (på en torsdag, om ni vill, men utan dagsangivelse kan det ju funka vilken veckodag som helst)?
Det spelar strängt taget mindre roll vad man vill kalla det på svenska, den engelska hashtagen är etablerad. Och incitamentet är på plats.

Hur som helst så hittade jag i lådorna i Barndomslandet ett och annat som lockar fram lustfyllt tillbakablickande. Exempelvis tror jag att jag väldigt tidigt fick kärlek till vitsippor inympad i systemet. För visst ser jag nöjd ut mitt i vitsippsbacken? Jag är troligen sex år. Pappa tog bilden.

Och åren har, som ni redan misstänkt, blivit fler. Men kärleken till sipporna består, oförminskad eller har den möjligen blivit ännu större ...?

Copyright Klimakteriehäxan

När språkpolisen slår till

Det cirkulerar många frivilliga, självutnämnda språkpoliser där ute. Jag är en av dem. Blir lite glad när jag ramlar på en som jag tror rätt effektiv lektion på nätet. Den tar tolv minuter, men det har du kanske tid med? Om du tror att du behöver den, alltså.

Tisdagstema VAL

Vi ställs inför val, ideligen. Ibland är det enkelt att bestämma sig för vilken väg man ska ta. Andra gånger är det svårare.

Minns gamla tiders stormöten. Ett evigt röstande, demokrati var ordet framför andra. De med de spänstigaste stämbanden tog i för att dränka eventuella meningsmotståndares mer dämpade hojtanden. För den som försökte leda mötet blev det ofta knivigt att avgöra vem som skulle avgå med segern.

I en del sammanhang håller vi hårt på valhemligheten. Men så ropar någon "Votering!" med hög röst, ofta med ett rätt så ilsket tonfall. Då måste de röstande bekänna färg: grönt eller rött?

Och eftersom det nu handlar om votering, alltså rösträkning, spelar de starka stämbanden ingen roll.
Varifrån de här voteringsskyltarna kom har jag faktiskt glömt. Men med en sådan i handen blir valet tydligt, inte sant?

Veckans tisdagstema är alltså VAL och nog hade det varit roligt att ha ett eget foto på exempelvis en blåval att visa. Men det kanske någon annan har? Kolla här!

Här något jag inte kunde välja bort: den fantastiska krokusbacken strax ovanför Eriksdalsbadet vid Skanstull. Kunde inte ens välja en av de två i och för sig rätt snarlika bilderna ... val är svårt!

Ja vad säger du - vilken av bilderna borde jag välja (bort)?

Copyright Klimakteriehäxan

Ett fönster mot himlen

Vad vore livet utan fönster? Jo mörkare, utsiktslöst, kanske intrycksfritt rent av.

En period fanns "Veckans fönster" i bloggosfären men det projektet avslutades i januari 2015, efter lång tid. Vid det laget hade jag hunnit publicera en bra bit över 150 foton på fönster i olika sammanhang. Sedan dess har det blivit ytterligare några, men då utan samband med andra "fönsterfotografer". Lustigt nog så sitter det ändå i.

Jag reagerar med ryggmärgen när jag ser ett fönster som är lite ovanligt på ett eller annat sätt. Ovanligt snyggt, fult, stort, litet, ja ovanligt vad-som-helst. Och så tänker jag på hur viktiga de är i våra olika miljöer, hemma, på jobbet och i offentliga utrymmen. Den arkitekt som ritar in rätt placerade fönster i bra former har lyckats!

Alltså menar jag att den som har ritat hotellet på kanarieön Fuerteventura har lyckats när hela receptionsdelen lyses upp av det enorma fönstret som tar in himlen i rummet. Kameran kom fram och se, det blev ett fönster för dagen!

Copyright Klimakteriehäxan

Lättmjölkens budskap

Säkert har du också stött på det där påståendet att "det enda folk verkar läsa nu för tiden är texten på mjölkkartongen".
Förvisso blir de lästa de där texterna, om än inte bara de. Men ändå.

Har man fått Arlas förtroende att skriva för publicering på literförpackningarna i kyldisken medför det en enorm läsekrets. Därmed också ett stort ansvar. För fakta, för formuleringar, för budskapet över huvud taget.

Framför mig står en liter ekologisk lättmjölk. Den allmänbildande notisen som följer med går under rubriken "Historiska svenskar" och handlar om kokbokslegendaren Cajsa Warg, som levde på 1700-talet och skrev "Hjelpreda i hushållningen för unga fruentimber", en hittills oöverträffad succé i sin genre.

Så står det lite om hur hon arbetade i sitt kök. Enligt Arlas skribent använde hon sig av "trebenade" grytor. Vem som nu kan ha benat (ut eller ur) dem? Trebenta, brukar man säga faktiskt. Sedan, allra sist, ett äkta matlagningstips från Cajsa: "hennes goda våffelrecept med gräddfil".
Gräddfil? På 1700-talet?

Men våfflorna blir säkert goda, nu som då, om man lyckas lokalisera receptet. Och hennes mjölk var nog också ekologisk, även om beteckningen inte var uppfunnen på den tiden.

Copyright Klimakteriehäxan

I dag är en historisk dag!

Om alla svenskar som fyller år i dag skulle slå ihop firandet till ett enda kalas skulle det bli något alldeles i hästväg.
För den 10 april är det datum då flest människor här i landet har födelsedag.

Men det har naturligtvis inte bara fötts barn denna dag genom åren. Ta bara 1825 som exempel. Då öppnades det allra första hotellet på Hawaii!
1849 tog Walter Hunt patent på säkerhetsnålen. Han sålde sedan rättigheterna för 400 USD. Måste ha varit en historiskt usel affär.

Och 1877 avlossades den allra första människan som levande kanonkula. I London. 1912 lämnade Titanic kajen i Southampton för sin enda ödesdigra resa. Sju år senare dödades Emiliano Zapata, som hade tänkt ta hand om Mexiko när hans revolution var genomförd. 1942 infördes ransonering av godis och cigaretter i Holland.

Vi behöver inte fråga oss hur det gick sedan. Hawaii är översållat med hotell, säkerhetsnålar räddar oss alla då och då. Levande kanonkulor är omodernt. Titanic är förvandlad till en storfilm, Mexiko är för evigt en politisk krutdurk och godis och cigaretter är lika lite ransonerade som diverse andra njutningsmedel i Holland. Och så vidare.

Grattis ändå, alla födelsedagsbarn!

Copyright Klimakteriehäxan

Mina första!

Jo, jag vet. Nästan alla andra har redan upplevt detta vårens första möte med de underbara sipporna. Nästan alla andra har redan publicerat sina foton på dem.
Men inte jag.

För vårt möte ägde inte rum förrän i går. Jag tar tacksamt emot den ljuvliga känslan när backen ner mot bäcken är blåprickig, i olika toner, och de allra första vitsipporna sticker upp huvudet vid vägkanten.
Några få får följa med in och frukostbordet blir plötsligt festligt! Det är något visst med de där, de första.

Copyright Klimakteriehäxan