Ny dagsnotering

Tror att jag har utsett mig själv till Er Personliga Vår- och Blomspanare. Smiter ideligen iväg till Kungsträdgården för att kolla läget på körsbärsblomsfronten, det där jag kallar "det rosa molnet" över våra huvuden.

Och budskapet till dig som ännu inte kunnat ta dig dit är glädjande: visserligen har vind, ösregn och hagel tvingat ner en del kronblad på marken, men det finns fortfarande knoppar som inte slagit ut.
Det är som gjort för ett glas med bubblande dryck och ännu ett "välkommen, våren!".

Copyright Klimakteriehäxan

Tisdagstema HEMMA

Det var inte så ofta alla sju barnen var hemma samtidigt. Den äldste redan etablerad som lanthandlare, de andra fyra sönerna unga vuxna på väg i olika riktningar. En for till USA och blev kvar där. En klev in i möbelbranschen, med eget snickeri. En hamnade i utkanten av Stockholm och där stannade han, även om han bytte förort. Den yngste övertog så småningom gården.

Men småflickorna bodde förstås kvar. Och tyckte att det var enormt roligt när storebrorsorna hade vägarna förbi. Det kunde betyda presenter: en bok, till exempel, en eftertraktad vara i en enkel bondefamilj på landet. I stallet fanns en häst, i ladugården några kor. I trädgården potatis, äppelträd och vinbärsbuskar.

Ingen lyxliv alltså. Mat på bordet och kläder på kroppen ändå. Liksom gott om frisk luft, ett rent tjärn att simma i, skog med bär och svamp och i rummet till vänster innanför verandan den enda riktigt pålitliga inkomstkällan: telefonväxeln. Den var dagligen bemannad av någon som kopplade samman pratsugna, ordnade rikssamtal, tog emot telegram.
Döttrarna fick tidigt lära sig hur man hanterade knappar och proppar i den där växeln.

Vem som hade kamera har jag inte en aning om, men tillfället när alla "ungarna" gick att samla på en enda bild fick inte missas. Resultatet ser ni ovan. Fotot bör ha tagits på senare hälften av 1920-talet.
Den minsta flickan på bilden skulle så småningom bli min mamma.

Och även jag hann prova på, om än mest på lek, hur det var att "sitta i växeln" innan den las ner, de tvåsiffriga telefonnumren blev femsiffriga och kontakterna automatiserade.
Idag kan Televerkets gamla växelbord beundras på museum och fast telefoni är snart musealt även det ...

Copyright Klimakteriehäxan

Tisdagstema denna vecka är alltså HEMMA och du hittar hem till många fler om du tar den här vägen!

Tio i topp med ett leende

Upptäckte via Ewelina en liten bokbloggarstafett till – det verkar finnas ungefär hur många som helst ... Nu är det en tio-i-topp-lista med internationella rötter som föreslår ett ämne per vecka. Just denna gång skulle man lista titlar, tio eller färre, som fått en att skratta eller åtminstone le.

Vilken tur att sådana böcker finns! Och vilken tur att jag läst flera stycken som jag gärna rekommenderar, utan inbördes rangordning! Och tänk så underbart att kunna dela sina skratt med andra!

1. Drottningen vänder blad (The Uncommon Reader) – Alan Bennett
2. Grass Is Always Greener Over the Septic Tank – Erma Bombeck (alla hennes böcker är roliga, det finns många men ingen verkar finnas översatt till svenska!)
3. Den ljuva giftkokerskan – Arto Paasilinna
4. Tre män i en båt – Jerome K Jerome
5. Mamma bit för bit – Cecilia Hagen
6. Naiv Super – Erlend Loe
7. Priset på vatten i Finistère – Bodil Malmsten
8. Bridget Jones dagbok (The Diary of Bridget Jones) – Helen Fielding
9. Svea Hunds limerickar – Hans Alfredson
10. Fnitter, en rolig bok på fullt allvar – Annika Danielson m fl

Och med små bokstäver ber jag i största blygsamhet att också få påpeka att mina böcker "Klimakteriehäxan" och "Att vara yngst är ett handikapp som går över" också fått sina läsare att skratta och/eller le ...

Copyright Klimakteriehäxan

Vill du gå naken på krogen?

OJ! Nu spillde jag visst igen! Och tomatsås som är så svårt att få bort! Grrrr! Man borde sätta sig till bords naken!
Känns situationen igen?

Visst är det lätt att få en fläck när man äter. Visst är det så gott som omöjligt att servetten tar emot hela spillet. Haklapp används knappast efter knatteåldern, annat än på kräftkalas. Finns det då någon lösning på det som förefaller vara ett närmast olösligt problem?

Självklart gör det det. Du har redan läst det, i inledningen till den här texten. Man sätter sig till bords utan kläder!
Verkar det lite udda, tycker du? Må så vara. Men faktum är att redan står nästan 25 000 människor i kö till den veterligen första nakenrestaurangen i världen. Den heter Bunyadi och öppnar i London i juni.

Krogen inreds med idel naturmaterial.  Här finns inga artificiella färger eller essenser, ingen plast. Köksredskapen ska vara av trä. Besticken är ätbara. Serveringsfaten av lera. Bara stearinljus i matsalen. Och kameror är förbjudna ...

Gästerna får klädskåp där de kan låsa in sina tillhörigheter (inklusive mobiltelefonen!) medan de äter. En lätt rock slängs över axlarna medan man går in till sitt bord. Väl där uppmanas man sitta på rocken för att inget kroppsligt ska hamna på stolsitsen, som förstås är av trä. Insynen till andra gäster hindras av skärmar av bambu och flätad pil.

Några av borden fotograferade från taket.

Restaurantens personal är dock inte helt naken, främst av hygienskäl, men tjänsteklädseln kallas "minimal". Och de förväntas bära fram en femrätters meny till bordet, för ungefär 800 kronor. Då får man bomullsrocken på köpet.

Den nytänkande krögaren heter Seb Lyall och är uppenbarligen en stjärna i Londons krogvärld, efter flera uppseendeväckande satsningar.
Lyall menar, att ingenting kan vara naturligare än att vara just naken. Det är så vi föds, det är ofta så vi sover och badar! Nu alltså dags att också äta naken. "Upplev befrielsen!" (Experience liberation!) är den slogan Bunyadi använder.

Om du nu, som så väldigt många svenskar, planerar en tripp till London och vill testa ett nytt krogkoncept får du snabba på för att få en köplats och det lär väl ta ett tag innan just ditt bord är dukat. Det finns plats för 42 gäster åt gången.
För min del funderar jag lite på det där med spillandet. Jag är osäker på hur Lyall tänkt med servetterna. Men kanske har man planerat in en tillgänglig dusch i stället?

Copyright Klimakteriehäxan

Källa: Washington Post   Bilder: bunyadi.com

I dag: Världsbokdagen

Och vad passar då bättre än denna utomordentligt pedagogiska och kloka lilla treminutersfilm?

Visdomsord

Förra året fyllde jag 50. Som journalist.
Sommaren 1965 när jag hade mitt första jobb, på Arvika Nyheter, fick jag en kopia gjord av ovanstående dagsvers. Den är hämtad ur Dagens Nyheter och det är signaturen H (Alf Henrikson) som står för texten. Det brukade stå ett "H" under, förstår inte varför det saknas här. Men äras den som äras bör!

Han skrev tusentals varianter som publicerades på DN:s Namn & Nytt-sida. Den sortens poesi låg på gränsen till journalistik, en tanke som Alf Henrikson själv utvecklat.

Nu kom den inramade dagsversen fram ur mina gömmor och hamnade raskt på väggen igen. Den är gulnad, förvisso, men budskapet är för evigt glasklart. Och osedvanligt snyggt formulerat. H hade hand med språket!

Har tänkt på de där orden många gånger genom åren, även när de inte hängt framför mina ögon.
I dag väljer jag att uppfatta versen som en hälsning på 50-årsdagen, om än några månader för sent ... Hoppas att budskapet lever vidare, i ytterligare 50x50 år!

Copyright Klimakteriehäxan

Dessutom får H stå till tjänst med denna veckas lördagstema-citat. Fler hittar du om du klickar här. Och eftersom jag utan ansträngning kan komma fram till att den som tar till sig H:s rader blir en mer upplyst människa dubbleras härmed lördagstemat/citat med lördagstema två som är just UPPLYSNING! Här hittar du länkar till fler bloggare som bjuder på ljus i en eller annan form.

Suget efter en bok

Fredag och dags för ännu en bokbloggsjerka. Denna gång är frågan:

Vad är du mest sugen på att läsa just nu?

Det är faktiskt en väldigt bra fråga. Jag är inne i en svacka. Lyfter och vänder på den ena olästa boken efter den andra. Men kommer inte igång. Hoppas jag ska vakna till liv igen. Fast en gång storkonsument betyder uppenbarligen inte alltid storkonsument.

Så det jag är mest sugen på att läsa, det är något som framstår som helt oemotståndligt även för mig. Kanske är det en av mina många hyllvärmare. Eller något hittills helt okänt. Ser fram emot att läsa andra svar (som ni hittar här) och få inspiration till något man "måste" läsa ...

Suget efter en bok låter tyvärr vänta på sig.

Copyright Klimakteriehäxan

Dagsnotering

Det blir nästan ett tvång. Man bara måste hoppa in under körsbärsträden i Kungsträdgården och vända blicken mot himlen. För varje dag tätnar det rosa molnet över våra huvuden. Och vi är MÅNGA som vallfärdar till denna sagolika blomsterprakt, ett vårtecken vi älskar. Ett vårtecken vi dessutom älskar att fotografera!

Men om just du inte haft vägarna förbi än ska du inte misströsta. Fortfarande är det gott om knoppar och sidan mot Illums (den västra?) ligger snäppet efter träden längs Kungsträdgårdsgatan.
Räkna med att ljuvligheten håller över helgen åtminstone!

Copyright Klimakteriehäxan

När skatten blommar

Visst händer det rätt som det är att vi muttrar. Fnyser. Gnäller. Blir riktigt irriterade, faktiskt. Och anledningen är användningen av offentliga medel, helt enkelt hur pengarna vi betalar i skatt tas i bruk. Det förmodas vara till det allmännas bästa, men – förlåt oss, kära politiker – vi uppfattar det inte alltid så.

Så här års inträffar dock undantaget. Vi ser alldeles tydligt hur många sköna kronor har disponerats och vi känner att vi mår SÅ bra av det! Varje svensk stad med självaktning vill vara vacker, locka till besök, få folk att ta fram kameran och sprida budskapet om hur trivsam staden är.

Det sker bland annat med hjälp av blommor och grönt i väl uttänkta planteringar, med kombinationer av färger och växter som smeker ögat, får oss att stanna till, ta ett extra andetag, känna doften som sipprar genom bensinångorna. Stockholm är naturligtvis inget undantag. I år satsas ....

Läs hela texten på News55, nyhetssajten som vänder sig speciellt till folk som är 55+ och vill veta vad som händer men slippa tramset!
Håller du med mig? Eller tycker tvärt emot? Kommentera gärna! Och om du vill dela så är det bara att klicka på Facebook-ikonen här nedan eller under krönikan på sajten!

Copyright Klimakteriehäxan

Tisdagstema MÖNSTER

Det var så livsmönstret såg ut: en kvinna gifte sig, bildade ett hem, fick barn. Och hade alltid något att göra, om inte direkt nödvändiga sysslor handlade det antagligen om handarbete i någon form. Så finns den där, väggprydnaden som summerar alltihop. Budskapet noggrant broderat i rött, stjälkstygn och plattsöm. Mannen, som väl finns med i sammanhanget, är dock osynlig ...

Förvisso är budskapet ofta sant än i dag (om man har tur), men det presenteras med största säkerhet inte som en textil prydnad för det där lyckliga hemmet. Visst kan man fortfarande köpa handarbeten med tillhörande tydligt mönster och allt material, men branschen har krympt rejält.

Blir du sugen på bonaden som jag fotograferat på en utställning med gammal handsömnad är mönstret lätt att kopiera. Och så passar det ju bra när tisdagstemat är MÖNSTER. Som vanligt klickar du på länken för att se fler tolkningar.

Copyright Klimakteriehäxan

En mediedrottning är borta

Foto bonnier.se

Inte för att jag kände henne. Vi var spelare i olika divisioner i medievärlden.  Men vi har träffats. Och ja, jag blev imponerad. Och dessutom rätt förtjust.

Jeanette Bonnier, som just avlidit vid 82 års ålder, var en av medie-Sveriges giganter. Hon föddes i den familj som ägt och dominerat en enormt stor del av tidningsvärlden. I hennes hjärta var Expressen viktigast, diamanten i kronan.

Som största ägare till en stor tidning fick hon ideligen frågor om hur mycket hon valde att påverka tidningens innehåll och inriktning. Svaret var ständigt det samma: hon gav inga pekpinnar, det fanns anställda proffs som utformade produkten. Däremot vittnar kretsen omkring henne om att hon gärna diskuterade, gärna vägde "sina" tidningar mot konkurrenterna.

Att höra henne berätta bitar ur sitt liv var direkt gripande. Hon förlorade sin enda dotter Maria i en bilolycka 1985 och det förändrade förstås hennes liv, för alltid. De hade ett stort gemensamt intresse i konsten, och Jeanette var motorn när projektet Bonniers konsthall i Stockholm blev verklighet, till dotterns ära.

Jeanette hade god aptit på män och det kunde hon också prata om, med mycket humor. Hon gifte sig tre gånger, men gifte sig förstås inte med alla sina passioner. Kärleken var viktig och det var bekvämt att hon hade pengar, så att hon på det viset kunde välja karl helt utan tanke på praktiska problem som mat och hyra ...

Fåfäng var hon hela livet, och det skämdes hon minsann inte heller för. Alltid i kläder av bästa snitt och i högsta kvalitet, lite lagom ansiktslyft, vackra om än inte direkt iögonenfallande smycken. Och hon bejakade sin fåfänga på ett synnerligen avväpnande sätt. Hon log i moderoat samförstånd när jag höll upp hennes marinblå cashmererock (förmodligen det dyraste klädesplagg jag någonsin vidrört) och spontant utbrast: Vilken UNDERBAR kappa!

Efter ett tv-program där hon varit gäst skrev jag som brukligt till henne och tackade för hennes tid och medverkan. Svaret lät inte vänta på sig. Jeanette Bonnier mailade tillbaka:
"Tack själv, det var trevligt. Men bäst av allt var min make up. Kan du vara snäll och hälsa tjejen i sminket och tacka jättemycket för att hon gjorde mig så snygg!"

Det är lätt att beundra en så öppen och mångsidig kvinna. I hennes cv står "journalist, författare, manusskribent, redaktionschef, konstgallerist, styrelseproffs".
Men när ett barn dör hjälper det förstås inte att äga många miljoner och vara multibegåvad, dessutom parant. Det visste Jeanette Bonnier. För hon var inte bara rik och smart, hon hade hjärta också.

Copyright Klimakteriehäxan

Lördagstema FÄRG

Två sorters försäljningsdiskar drar alltid till sig mina blickar. Det är de där man säljer frukt. Och så de där man ställt upp blommor och grönt. Fantastiska färger breder ut sig, bara att välja och vraka – eller så nöjer man sig med att titta, vilket som bekant alltid är gratis.

Nu hamnade jag på Mariatorget på Södermalm där man saluför blommor året runt. Så här på våren mycket plantor, många pelargoner till balkonger och täppor, men också snittblommor för den som vill ta in prakten inomhus.

Ett av flera lördagsteman som cirkulerar i bloggvärlden är i dag påbjudet att handla om FÄRG. Vill du kolla in lördagens citatskörd scrollar du bara ner ett snäpp. Och som extra färg-tillägg rekommenderar jag detta. I dag är det nämligen körsbärsblommans dag!

Förgätmigej. Så vacker blomma, så vacker färg, så vackert namn!

Krokusfröjden tar snart slut men än så länge finns de!

Copyright Klimakteriehäxan

En sann citatmaskin

"Den där Shakespeare var väl inte så märkvärdig. Allt han skrev var ju bara citat."

-Replik ur föreställningen "Charleys tant" som nyss spelades på Intima teatern i Stockholm med Jan Malmsjö och Claes Malmberg i huvudrollerna. Malmberg, som var den falska "tanten", var den som fick äran att uttala dessa geniala ord. Brandon Thomas står för manuset som i denna version hade bearbetats av Anders Aldgård. Förmodligen är det den senare som ska ha äran av detta fina citat! Själv såg jag den näst sista föreställningen och hade riktigt roligt. Herrarna var i högform, improviserade hej vilt, till glädje för både publik och medspelare.
Fler citat att pigga upp din lördag med hittar du om du klickar här.

Minnen i bokhyllan

Hur kommer det sig att det är så relativt enkelt att fastna i en enda litterär genre? Visst känner vi alla någon som bara läser deckare. Min pappa bet sig fast i reseskildringar. Fantasy kan fylla hyllorna hos somliga. Science Fiction också. Bara Terry Pratchetts produktion blir ett par meter! Och de som endast vill ha lite avkoppling och inte nödvändigtvis realistisk förströelse hamnar gärna i rom-kom- eller chick-litt-facket och blir kvar där.

Sedan finns det definitivt de som inte vill ha nåt hitte-på alls. Då handlar det gärna om biografier och memoarer, även om de långt ifrån alltid berättar sanningen ... memoarer och självbiografier förväntas ofta gå till eftervärlden som ett monument över en person som en gång var av stor betydelse.

Nu är turen kommen till just den genren i Bokbloggsjerkan. Frågan Annika ställer i dag och som många som vanligt svarar på lyder så här:
Hur ställer du dig till biografier, memoarer och liknande? Är det något du läser, har du någon favorit, finns det någon du skulle vilja veta mer om eller är det något som du absolut inte är intresserad av?

Jag väljer inte biografier eller memoarer i första hand. Men en och annan slinker med. Zlatan-boken blev man ju "tvungen" att läsa – och jag gjorde det med viss behållning, utan att vara fotbollsfrälst. Ett antal politiska memoarer har jag behövt läsa för jobbets skull. Det är sällan lustfyllt. I stället krävs att man biter ihop och tar sida för sida i envis takt ... Gemensamt för dem jag läst är att de känts väldigt tillrättalagda, ämnade att styrka de redan frälsta åsiktsfränderna i tron. Det finns naturligtvis undantag fast inte något jag kan komma på.

Däremot kan jag tycka att andra "berömdheter" har levt spännande liv som jag gärna vet mer om. Edith Piafs syster Simone Bertaut skrev "Momone" om deras gemensamma barndom och den gillade jag verkligen. Jane Fondas "Mitt liv så här långt" (My Life So Far) är en intressant beskrivning av amerikansk inrikeshistoria på modern tid. Den höll jättebra fram till sista kapitlen.

För närvarande har vi i bilens cd-spelare "Just Kids" av Patti Smith och bortsett från att Marika Lagercrantz nästan konsekvent uttalar alla namn fel är det fascinerande att följa med Manhattan runt, bo på Chelsea hotell, äta med Andy Warhol, dricka drinkar med Sam Shephard och träffa en olycklig Janis Joplin för inte så vansinnigt länge sedan.

Bland klassikerna rekommenderar jag verkligen Selma Lagerlöfs memoarer i tre delar: "Mårbacka", "Ett barns memoarer" och "Dagbok". Otroligt bra! Om jag skulle önska mig en memoarbok av någon författare vet jag att jag gärna hade läst min egen mammas livshistoria, eftersom hon höll väldigt tyst om mycket som hände under de första tjugo åren i livet.

Sedan blir jag med tiden alltmer övertygad om att det i praktiskt taget varenda bok som kommer ut finns en rejäl portion av författarens eget liv, privata tankar och lustar. Det blir mängder av minnen i bokhyllan oavsett hur klassificeringen på biblioteket ser ut.

Copyright Klimakteriehäxan

Nu händer det!

Sol. Blå himmel. Inte mycket vind.
Hoppade av bussen vid Kungsträdgården, bara för att kolla. Syns det något i de japanska körsbärsträden?
Jajamensan! Nu händer det! Våren är på g, på allvar!

Copyright Klimakteriehäxan

En liten nyhet:  du kan numera – om du vill – dela Klimakteriehäxans inlägg på Facebook synnerligen lättvindigt genom att klicka på den lilla FB-ikonen här nedanför. Fungerar bara på de senaste inläggen, dock. Kul om du slår till!