söndag, november 02, 2008

"Omöjligt att inte använda kameran"

Den här helgen vallfärdar folk till Skogskyrkogården, söder om Söder, för att sätta ljus och lägga vinterkransar på sina anhörigas gravar.

Jag har bott en massa år i Stockholm, men aldrig satt min fot innanför de där murarna där arkitekterna Gunnar Asplund och Sigurd Lewerentz skapat miljöer och byggnader som gett anläggningen en plats på Unescos lista över världskulturarv.
Inte förrän nu, alltså.
-Det är omöjligt att gå dit utan kamera, sa en kompis.
-Och har man en kamera är det helt omöjligt att inte använda den! la han till.
Han hade, som ni förstår, varit där ganska ofta. Inte för någon av de cirka 90 000 dödas skull, utan för ställets skönhet.

De gröna kullarna – rester av Stockholmsåsen – som ligger där i solen är en lisa att vila ögonen på. Tallarna, en gång planterade för att ge material till storslagna byggprojekt, har höga raka stammar och deras kronor bildar ett glest tak över besökare, kapell och vägar. Jo, man får köra bil här inne, här går till och med en reguljär busslinje med flera hållplatser.

Byggnaderna är ganska många och sinsemellan olika. Jag hann bara in i två, Uppståndelsekapellet (Lewerentz) och Heliga korsets kapell (Asplund). Och den som är det allra minsta intresserad av formgivning måste bli engagerad!
Inte minst fascinerande är det att arkitekterna tänkt på allt. Asplund designade till och med väggklockan i vänthallen – den har små tonårsrara hjärtan i stället för siffror!

Och det där med kameran, det stämde ju.
Här ser ni något av resultatet! Bara att scrolla på. Du förstorar bilderna på din skärm genom att klicka på dem.


Den har stått stilla i nästan femtio år, den ursprungligen höj- och sänkbara 9 ton tunga väggen ut mot ljuset från Heliga korsets kapell. Men nu rör den på sig igen och låter blicken möta landskapet där ute när ceremonin är slut, en öppen vy som kanske inspirerar till nya tankar.
Du kan se den sänka sig för första gången på alla dessa år om du klickar här.


På det tidiga 1900-talet hade man inga kritiska synpunkter på att använda sälskinn som Asplund satte på den här bönpallen, snyggt matchad mot det gråa golvet.

Fönsterbräda där man aldrig behöver oroa sig för att spilla lite vatten, eftersom marmorn skålats ur.


Monumenthallen utanför Heliga Korsets kapell. Skulpturen, Uppståndelsen, är skapad av John Lundqvist. Den stod klar 1941.

Almlunden på Stockholmsåsens topp, en plats för meditation - eller picknick, kanske? Och borde det förresten inte ha varit en asplund ...

Taket i Uppståndelsekapellet.


Golvet, handlagd mosaik av vit carrara-marmor, symboliserar hav, vatten och vågor.

Höstsolen bjöd på skuggspel från fönstren.

Under det mörkt röda altaret av betong finns den här utsmyckningen, som kanske inte så många besökare lägger märke till.

Om du vill veta mer om världskulturarvet Skogskyrkogården så kan du klicka här!
Min främsta källa till fakta har varit Eva Larsson, byggnadsantikvarie och en av guiderna på Skogskyrkogården.

Copyright Klimakteriehäxan

15 kommentarer:

  1. Hej vännen, har hittat hit till dig från Bloggblad.

    Så vackra bilder du visar från Skogskyrkogården. Den är ju så enormt stor och mycket vacker. Det är många år sedan jag var där. Bor liksom på andra sidan stan´ så det finns så mycket annat att titta på före denna kyrkogård.

    Trevlig och varierande blogg du har. Ha det så gott i fortsättningen.

    SvaraRadera
  2. Det ser ut som ett ställe väl värt att besöka någon gång. Och en sådan där fönsterbräda skulle jag också behöva ha.

    SvaraRadera
  3. Hej Eleonora, välkommen hit! Och välkommen åter, förstås!
    Jo det blir rätt så varierande faktiskt, efter humör, läge och tillgång till tid! Kul om du gillar det!

    SvaraRadera
  4. Hej Mossfolk, vi var inne precis samtidigt ser jag - ja den där fönsterbrädan är helt genial! vill också ha!

    SvaraRadera
  5. Vackert, vilsamt och praktiskt, allt verkar verkligen vara genomtänkt. Det var många år sedan jag var där och jag kommer mest ihåg att det var så stort.

    SvaraRadera
  6. Så vackra bilder! Har aldrig varit där trots att jag bott länge i sthlm,men bor man norr om staden så blir det så...

    SvaraRadera
  7. Jag har bara varit där en gång och då gick vi och gick vi och gick vi....hjälp vad stort det var!
    Men jag minns att vi aldrig var inne i någon av byggnaderna så tack för den här titten!

    Asplunds klocka var ju jättefin!! En sån skulle jag vilja ha...
    Tänk om han ändå hade låtit den gå i produktion!

    SvaraRadera
  8. Helt underbara bilder! Verkligen inspirerande.

    SvaraRadera
  9. Jag kan guida dig någon gång. Jag jobbade på kyrkogårdsförvaltningen i 10 år. Jobbade på huvudkontoret med att bland annat hjälpa allmänheten med släktforskning. Det blev många turer på och många anekdoter om stockholms kyrkogårdar.

    SvaraRadera
  10. Fina bilder!

    Jag har sett bilder från den kyrkogården på tv, och tänkt att jag gärna vill dit nån gång - men sen har jag alltid så många andra ärenden när jag kommer upp till Sthlm.

    Jag gillar att strosa runt på kyrkogårdar och filosofera över vilka som ligger där... och över livet.

    SvaraRadera
  11. Jag tycker verkligen att det var ett ovanligt vackert och fridfullt ställe. Ska återvända, fast lovar inte när.

    SvaraRadera
  12. Men så häftigt! Jag har promenerat en del där, men inte så noga som jag borde inser jag....

    SvaraRadera
  13. Där vilar morbror Lasse - och njuter som vanligt av den fina arkitekturen i Stockholm.

    SvaraRadera
  14. Morrn.

    Flott bild.
    Jag håller med dej Skogskyrkogården är helt fantastisk, det finns så mycket att se.
    Jag brukar åka till "byn" några ggr. per år, och då tar jag mej en tur dit,
    för att "hälsa på" anhöriga.

    Ha de bra.

    Hasse A

    SvaraRadera
  15. Anonym4:13 em

    Roligt att du har "upptäkt" denna fantastiska plats till slut! När jag gick in i väggen för ett antal år sedan, hämtade jag kraft genom att vandra runt i lugnet som är totalt på vardagarna. Låter kanske bisarrt att hämta kraft ur denna miljö men antagligen ligger arkitekturen till grund för att det låter sig göras. Harmoni i allt. SKogskapellet är också en pärla att upptäcka med sin otroliga järngrind. Har just avnjutit en körkonsert i stora kapellet i Allhelgonatid, mycket stämningsfullt. Du har intressanta åsikter och tankar som jag med nöje tar del av. /Ann i Tyresö

    SvaraRadera