Många är de gamla som inte längre klarar sig själva utan behöver hjälp och ofta också vård. Och det har de och deras anhöriga räknat med att få så snart flytten till det där som inte längre får kallas ålderdomshem är avklarad.
Om jag fattat saken rätt så är begreppet ”ålderdomshem” för evigt utdömt därför att det helt enkelt inte lät riktigt bra. ”Omsorg” låter bättre. För att inte tala om ”äldreboende”. Helst med möjlighet till ”individanpassad vård och tillsyn”. Alldeles oavsett etiketten har det handlat om, och bör det fortfarande handla om, att ge folk ett anständigt liv även som sistagångsväljare.
Det finns ett vårdföretag, ett osedvanligt stort och lönsamt, som heter Carema. Dess verksamhet i äldrebranschen är omfattande och, på senaste tiden, livligt omdiskuterad. Men i den här Carema-debatten förekommer en uppgift som jag inte kan sluta fundera över. Blöjor är nyckelordet.
Det utgick tydligen ett påbud, åtminstone på något av företagets vårdinstitutioner för äldre, att blöjor inte ska bytas förrän de är fulla. Vilket skulle spara både blöjkostnader och personalens tid.
Vi som fortfarande minns bebisperioden glömmer heller inte hur en fullkissad blöja kan vara. Inte bara blöt, trots fabrikanternas påståenden om hur torra de håller sig i evigheter, utan tunga och, naturligtvis, illaluktande – sämre lukt från vuxnas urin än småbarns, det är också självklart.
Då är min fråga denna: hur avgör man när en vuxen persons blöja är utnyttjad till sista absorberande fibern? Ett litet barn lyfter du, vänder på, stoppar in ett finger i paketet runt den lilla söta rumpan. Men en vuxen som inte längre klarar att gå på toa – hur gör man?
Tar man av blöjan för att sedan väga den? Och om den då inte visar sig vara tung nog (det finns väl ett riktmärke?), det vill säga full och godkänd för utbyte, sätter man på den igen då?
Eftersom jag fruktar att svaret är ”ja” vill jag helst inte ha något svar alls.
Copyright Klimakteriehäxan
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
Dottern och svärsonen sa igår att de kanske skulle väga babyns blöja innan de byter...
SvaraRaderaObs! ett skämt
SvaraRaderaJo, jag misstänkte det ... i Caremas fall var det nog blodigt allvar, är jag rädd.
SvaraRaderaSom professionell språkare är jag naturligtvis en särskrivningarnas fiende. Men det finns ju felaktiga hopskrivningar också, och i sken av detta med vuxenblöjorna är det ju än tydligare att det inte är omsorg det ska vara, utan att det handlar om sorg.
SvaraRaderaSätt hellre ut mig till vargarna än att utsätta mig för denna förbannade om sorg, det säger jag bara.
Du slipper svar. Det är förnedrande att ens kommentera.
SvaraRaderaKulsprutan
Hur kan någon, politiker o dyl, tro att omsorg blir bättre för att den läggs ut på entreprenad, och därmed blir billigare. Är ju så vansinnigt det kan bli, för att inte tala om friskolor.
SvaraRaderaFinns väl ingen som driver ett företag om de inte tjänar pengar.
Kan inte låta bli att tänka på ättestupan, var väl kanske rättvis.
De som har fruktansvärt med pengar slipper ju denna förnedring, de har ju råd att anställa vårdare under alla 24 timmar på dygnet.
(tanken från början med olika alternativ med friskolor och äldreomsorg var, att man skulle få större möjlighet att VÄLJA: olika språkgrupper, religion, intressen... Och det fungerar på vissa ställen, inte överallt)
SvaraRaderaP.S.
SvaraRaderaoch inte var/år det bättre på kommunala ställen, både jag och barnen har jobbat olika perioder på olika ställen
Jag tror verkligen inte att alla ställen kan dras över en kam, det finns säkert gamlingar som tas om hand på ett förstklassigt sätt. Föga tröst för dem som råkar illa ut.
SvaraRadera