Men det finns ett undantag: kanadagäss.
Klockan var vid pass 15. Jag hade vänt näsan mot solen en stund. Öppnar ögonen och ser en fasansfull syn: ett stort gäng kanadagäss på gräsmattan en liten bit framför mina fötter. Mitt beslut är fattat på en millisekund: de ska bort!Alltså jagar jag ilsket iväg dem så att de måste hoppa i sjön igen – trots att en dam i solstol ropar att jag ska låta bli, "de betar ju bara!" Och den modigaste gåsen väser argt åt mig med öppen näbb ...
Tänk om det vore så enkelt att de bara åt! Problemet är att även om de betar fridfullt så skiter de desto mer aggressivt. Stora äckliga korvar som kan förstöra vilket badberg, vilken sandstrand eller vilken gräsmatta som helst.
Som bevis bifogar jag bild på vad dessa ståtliga pippifåglar lämnar efter sig. Tyvärr hade jag inget till hands som skulle visa storleken på korvarna, men det handlar om 7-10 centimeter. Och de är många, jag plåtade fem, fast ni får bara se en, tycker det räcker!
När jag gick in igen räknade jag till sexton stycken gäss som låg i strandkanten och guppade. De väntade väl bara på att jag skulle försvinna så de skulle kunna kliva upp på land igen, säkerligen bajsnödiga.
Blä och bu för kanadagäss. De som tog hit dem på 30-talet begick ett STORT misstag!
 |
| Läs mer om denna otrevliga pippi här! |
Inlägg
De är fina att titta på men ja, de skitar ned något enormt!
SvaraRaderaden sista bilden vill jag inte se - köper gödsel i påsar :)
SvaraRaderaDe där korvarna vill väl ingen se!!!
SvaraRadera