Det är något visst med att komma ut och möta Havet. År har gått sedan jag kunde ta mig ett dopp på vår ljuvliga svenska Västkust. Men har man sett på maken: härom dagen kom jag till Tylösand, och där hade jag aldrig förr varit!
Bred sandstrand, nästan folktom. Det var ju vanlig vardag, många semesterfirare har återvänt till jobbet. Vattentemperaturen var perfekt! Bara att hoppa i, låta kroppen gunga med, känna sältan medan solens sneda eftermiddagsstrålar förgyllde alltihop. Den hann nästan gå ner innan vi packade ihop!
Den där lilla utflykten från Halmstad (där vi befann oss på pingisläger) var en liten juvel som vi som var med verkligen visste att uppskatta. Så pass att vi satsade på en repris följande eftermiddag. Men då var bilden en annan. Vinden hade ökat och jag kände redan innan vi var framme att det kanske inte skulle bli något dopp för min del.
Ja men då har jag alltså sett en klassisk svensk turistattraktion till. Fattades bara att Per Gessle kommit och hälsat oss välkomna till Tylösand, men just den stjärnan lyste med sin frånvaro. Han lär vara ute med Lena Ph. Det gick bra ändå. Och samtliga som badade kom upp igen, välbehållna.
Nej, det blev det inte. Jag gick bara i med fötterna. Min respekt för vatten i rörelse är enorm, jag har varit illa ute tillräckligt många gånger för att inte utmana ödet igen, tänker att nästa gång blir den sista. Fast de andra i sällskapet hoppade i ...
Copyright Klimakteriehäxan
Inlägg
Hav är alltid hav, i alla dess former, att bada i, titta på, förundras över...underbart!
SvaraRaderaDet är viktigt att ha respekt för vatten - för man har verkligen inget att sätta emot om havet har bestämt sig. Så synd att du inte träffade på Per - min svägerska möter honom lite nu och då i Halmstad då hon är ute med hunden på morgonkvisten och Per han hälsar varje gång de möts. Ha en skön eftermiddag - det är galet varmt så idag skulle man varit ledig och tillbringat dagen vid vatten.......
SvaraRadera