lördag, september 06, 2025

Veckans mening – om behovet av att prata

Dags igen för en mening att suga på, lite språkligt lördagsgodis helt enkelt! Det är Skriv-Robert som leder jakten på Veckans mening, den som fått mig att hejda mig om än aldrig så lite i min läsning de senaste dagarna. Har plockat fram en gammal Venedig-deckare av Donna Leon, "Falska bevis" (Doctored Evidence) och då träffar jag förstås åter på kommissarie Guido Brunetti, en genomklok karl. Det är han som vet hur man får folk att anförtro sig åt en, till och med när de tänkt hålla tyst.

Hans erfarenhet var att de flesta människor hade behovet av att prata och att det var oerhört lätt att få folk att berätta vad som helst om det just hade hänt något eller om man visade intresse och verkade bry sig.

Copyright Klimakteriehäxan

6 kommentarer:


  1. En ovärderlig färdighet som min mor behärskade. Hon visste att alla, nåja, nästan alla, gärna talade om sig själv. En ovärderlig kunskap när man har med uppretade personer att göra.
    Margaretha

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är väl det där med att man är sin egen mest närstående ........

      Radera
  2. Hannele10:14 fm

    Råkar man ut för arga eller upprörda personer på sitt arbete så ska man inte ta det personligt.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Men det gäller att klara det också!

      Radera
  3. Pratar man om andra så kallas det skvaller.

    SvaraRadera
    Svar
    1. I någon mån beroende av vad man säger, anser jag. Det finns beröm också!

      Radera