tisdag, augusti 09, 2005

Ingen gyllne morgon

07:50 står det på klockradion.
Tio minuter i åtta.
Och jag ligger i sängen.
Ska vara på jobbet åtta.
Hur är det möjligt? Jag satte ju på väckning. Jag har inte stängt av den. Satte jag inte på väckning trots allt? Lönar sig inte att fundera över det.

Jag försov mig i morse, inte bara lite grand utan gruvligt. Efter gårdagens guldyra hade hade det varit trevligt med en gyllene morgon, men att inte ta sig ur sängen i tid betyder någonting helt annat.
Finns det en sämre start på en dag?

Far upp som en oljad blixt. Kommer i ett par urhoppade jeans. Hugger en behå. Rena trosor ligger som tur är nära. Passerar tandborsten och stänker vatten i ögonen. Fel tröja till fel kavaj – eller var det möjligen rätt tröja till fel byxor? Eller fel tröja till rätt kavaj? Hoppar i ett par skor i hallen, det råkar till och med vara mina. Slänger ner ansiktet och ett äpple i en väska.
Inget kaffe, ingen macka, ingen yoghurt, ingen soduko, ingen glimt av tidningen över huvud taget. Ingen glimt av familjen heller, fast delar av den uppenbarligen är vaken utan att ha tänkt på att jag, som har den tidiga tiden att passa, fortsatt att snusa på mitt söta öra.

Kastar mig in i bilen. Borde ha tankat, men visst räcker väl bensinen till jobbet? Ringer:
-Är på väg, jättelessen, jättesen, kommer så fort jag kan.
Som tur är har trafiken inte blivit normaltät än. Det går undan och jag är framme bara en kvart för sent. Jag vill helst inte gå in på hur det kunde gå SÅ fort.
Men väl framme ska man försöka hinna ikapp, vilket är en total omöjlighet.
En snäll kollega förstår läget och hämtar kaffe och lyckas dessutom uppbringa en ciabatta med skinka, vilket känns som rena livräddningen.

Efter flera timmar kommer jag ihåg att ansiktet fortfarande ligger nedpackat i den lilla sminkväskan. Drar mig undan till toaletten och sätter på det nödvändigaste.
Så småningom känns det mesta ungefär som vanligt, trots allt.
Nu ska jag gå och lägga mig i tid så att jag är pigg i morgon. Lugnast att sätta telefonen på larm också, kanske.
God natt och sov så gott – men undvik att försova er, det är ett gott råd.
En förlorad morgon går aldrig att få igen.

Copyright Klimakteriehäxan

1 kommentar:

  1. Usch det är hemskt att försova sig. Stackars dig.

    Det finns något talesätt som säger "Om man förlorar en timme på morgonen får man jaga efter den resten av dagen". Det känns ofta som det stämmer. Det är en typiskt sådan grej som är skönt med att vara egen företagare :)

    SvaraRadera