måndag, februari 11, 2008

Stoppa sattsejja-sjukan!

Ibland måste man låta sin besserwisser-sida få komma fram.
Just nu tänkte jag släppa ut min.


Det finns oändliga mängder svenskar som är mer eller mindre offentliga personer, folk som inte sällan framträder i massmedia och får svara på frågor om ditt och datt. Förmodligen har de aldrig någonsin besvärat sig med att i efterhand kolla resultatet. För hade de gjort det borde något ha hänt – och det har det inte.

För vad är det de sitter och säjer, i radio och teve? (I tidningar blir det tack och lov inte lika tydligt!)
Jo de säjer saker som:
S´ra (så/dan här)
Bafatt (bara för att)
Sattsejja (så att säga)
Lixm (liksom)
Typva (ungefär samma som)
Och de säger det så gott som oavbrutet.

Alltihop uttryck för en sorts mental åkomma. Och tro inte att det bara handlar om tonåringens mobilkonversation:
-Å då han ba.
-Fast ja ba.
Nej då, de här ljudanhopningarna jag pekar på grasserar bland etablerat och relativt högutbildat och i högsta grad vuxet folk.
Minns en lärare jag en gång hade som sa ”assåva” (alltså va) så ofta att vi brukade fördriva tiden med att räkna hur många gånger det kunde bli på en enda lektion – det blev MÅNGA.

Här några färska exempel:
En ung modeskapare intervjuas i teve och säger saker som:
-När jag ska s´ra åka till Paris och s´ra titta på s´ra tyger så...
En het sångerska på uppåtgående:
-Min platta är lixm min egen grej lixm, jag vill lixm göra på mitt sätt lixm...
En politiker i trångmål försöker hålla stånd mot attack, skapa betänketid:
-Man kan sattsejja fundera på hur det sattsejja har blivit så här...

Ja det kan man verkligen. Bara att hålla med. Lyssnarens öron blir såriga, till slut är de där återkommande ljuden det enda man hör. Budskapet, i fall det fanns ett sådant, har dränkts i floden av onödiga ord som inget betyder utan bara låter, som ett hack i en gammal vinylskiva.
Och sattsejja-, lixm- och bafatt-sjukan har skördat nya offer.
Helt i onödan.
Bafatt nån typ lixm inte s´ra fattat grejen, sattsejja.

Copyright Klimakteriehäxan

11 kommentarer:

  1. Hehe... jag skrev en gång en hel insändare "om man säjer.." till P1:s program (som jag glömt vad det hette) där man fick ringa in insändare.
    Jag kan förstå om folk som blir tagna på sängen med en intervju, inte hittar rätt ord i farten, men drivna programledare som intervjuar, borde verkligen rensa. DÅ. (För så avslutar vi alla meningar i Östergötland.)

    Håller med dig. Och dessutom har jag med tiden fått svårare att höra och urskilja allt det där de sväljer ihop till ett nytt märkligt ljud. Jag missar en del... Men jag tror inte det är modernt att lära sig tala snyggt.

    SvaraRadera
  2. Ska väl liksm tillägga att dom sattsäja inte tog in min mycket vassa insändare, då ba va...

    SvaraRadera
  3. Barn och unga människor tilltalar ofta mig med ett "Hallå" i början av meningen. Som ett sorts anrop. Det låter många gånger väldigt uppfordrande och ibland rent agressivt.

    Det känns som om jag hade för vana att inte lyssna på dem när de säger så.

    SvaraRadera
  4. Jag lyssnade en gång på en kvinnlig föreläsare som avslutade varje mening med då då. "Vi gör så här då då", "Jag vet, sa han då då" osv. Jag kan inte minnas vad hon pratade om, jag kommer bara ihåg hennes då då.

    SvaraRadera
  5. Ah, en språkpolis! De e ba´så soft å läsa din blogg ba´. Du e lixsom ba´ bäst ju!

    SvaraRadera
  6. Jojomensan, RF. Språkpolis in i hjärterötterna. Självutnämnd så det bara ryker om det!

    SvaraRadera
  7. Anonym11:19 fm

    Jag tycker fortfarande att slopandet av infinitivmärket ´att´
    gör ont både att höra och att läsa.
    Eller rättare sagt, att INTE höra eller läsa/se. Sedan tillkommer då alla dessa nya uttryck som du skrivit om. Plus ordet ´typ´ som blivit så populärt bland dem som inte vårdar språket.
    Språkpoliser behövs minsann!

    Kulsprutan

    SvaraRadera
  8. Amen!

    Jag tjänstgör också som språkpolis allt emellanåt :)

    SvaraRadera
  9. Jag hoppar upp och ner, viftar med flaggan och hurrar! Håller med om allt du skriver!

    SvaraRadera
  10. Göran10:03 em

    Jag såg modeskaparen, det var på SVTs bästa designprogram, och tyckte faktiskt lite synd om henne, ung och nervös som hon var. Tänkte, vad pinsamt det blir för henne att titta på det här sen....(fast nyttigt å andra sidan)

    SvaraRadera
  11. Vi hade en präst i vår församling för några år sen, ung och modern, som ideligen i gudstjänsterna sa: Nu ska vi ta å... sjunga en psalm/läsa en text/be en bön/ställa oss upp....

    Jag höll på att bli galen! Men han var jättepoppis...

    SvaraRadera