Det är väl aldrig lika viktigt med kalas som när man är barn? Alltså lyfter jag fram "Kalas, Alfons Åberg!", en av Gunilla Bergströms många fina historier om grabben som blivit så otroligt många barns kompis. Och till kalas hör ballonger, presenter, tårta, kanske serpentiner också? Traditioner som man faktiskt kan hålla på rätt långt upp i åldrarna, och få uppskattning för det!
Ernest Hemingway fick efter sin död en memoar utgiven: "En fest för livet" (A Movable Feast). Den utspelar sig på 1920-talet i Paris och ja, Ernest och hans polare visste verkligen hur man festade, var de än befann sig. Det har man förstått även av hans tidigare böcker, som exempelvis "Och solen har sin gång" (The Sun Also Rises), även den baserad på saker som verkligen hänt författaren.
"Den store Gatsby" (The Great Gatsby) av F. Scott Fitzgerald utspelar sig också på det där 1920-talet som kanske gav utrymme åt ovanligt många storslagna fester? Gatsby bjöd generöst i sitt grandiosa hem där ingenting saknades. Blev också en häftig film där inte minst kläderna fastnade i minnet. Leonardo Di Caprio spelade den (oftast) vitklädde rikemannen som för det mesta hade ett champagneglas och en cigarr i handen.
Filmen "Brakfesten" som vid det här laget är femtio år gammal lät biobesökarna delta i ett hejdlöst frossande som var tänkt att mynna ut i ett kollektivt självmord. Ingen fest man känner längtan efter att delta i, trots att Marcello Mastroianni finns bland gästerna ... Den kallas för "svart dramakomedi" så nån feelgood blir det inte! Fast jag minns den som sevärd.
Snacka om bredd ... från Alfons Åberg till brakfest och Gatsbys flärd och överflöd ... bara att välja!
Copyright Klimakteriehäxan
Gatsbys fester hade jag gärna velat gå på.
SvaraRaderaOch tänk vilken klänning du skulle tagit på dig ......
RaderaJag väljer Alfons alla dagar i veckan =)
SvaraRaderaBra val!
Radera