Bullerbybarnen har jag och otroligt många i min generation växt upp med, samtidigt som vi levt nära många andra av Astrid Lindgrens skapade ungar: Emil, Pippi, Ronja, Madicken, Mio ... Idyllen är kanske svår att känna igen för nutidens stadsbarn, men nog kan man fortfarande glädja sig åt att göra deras bekantskap! Här väljer jag dock inte en speciell titel utan ger plats för tre andra.
Det har gått ungefär femtio år sedan Cecilia Hagen började skriva i Expressen. Under gång har det blivit en rad böcker, och en av dem fick mig verkligen att skratta: "Mamma bit för bit". Det blev ju inte sämre när man när åren gått insåg, att barnet som bara åt köttbullarna om de petades in genom ytterdörrens brevinkast själv etablerat sig som ståuppare och skådis. Jonatan Unge heter han.
I "Brev från min barndom" (La huella de la infancia) berättar colombianskfödda Emma Reyes om en uppväxt som börjar på gatan i Bogotá och sedan fortsätter i ett kloster med stenhårda regler. Breven är inga efterkonstruktioner utan äkta. Gripande!
Jag är verkligen ingen stor beundrare av Jan Myrdal, men när jag läste hans skildring av livet som barn till två såväl hemmavid som internationellt betydande politiska figurer, då blev jag fascinerad. Någon gullig unge var han förvisso inte, och inte blev han gulligare med åren ... men "Barndom" läste jag hur som helst med intresse. Det blev tre delar om hans uppväxt.
Copyright Klimakteriehäxan
Inlägg
Trilogin blev fyra tips, Emma Reyes var nytt namn, får kolla.
SvaraRaderaJag hoppade i princip över Astrids barn ... Har bloggat förr om Reyes, bra bok.
Raderahar läst dina böcker förutom Hagen. Jan Myrdals böcker är intressanta om inget annat. han var ett olyckligt barn och föräldrarna gjorde det inte bättre. Reyes brev gör ett starkt intryck men efterlämnar många frågor
SvaraRaderaCecilia H:s bok passade mig briljant när jag själv var småbarnsmamma - en tid med speciella upplevelser och erfarenheter! Vet inte vad du tänker på betr. Reyes? Hon gjorde karriär som konstnär i Frankrike som vuxen, det är nog allt jag vet.
RaderaVad hände Emma under de fyra första åren. Vilka var hennes föräldrar? Varför blev hon bortlämnad? Vem var Maria? Det får man aldrig veta.
RaderaMen visst finns mamman med? Dock ingen fadersfigur. Ett och annat har jag förstås glömt.
RaderaJan Myrdals barndomsböcker är bra skrivna, men naturligtvis vet man inte hur pass sanna de är. Emma Reyes bok blir jag nyfiken på.
SvaraRaderaNej hans track record är inte det allra bästa ... men mycket tror jag nog ändå är sant. Tycker syskonen har intygat det om än inte allt.
RaderaSom barn var jag nog helt fast vid Enid Blyton. Och om Harry Potter hade funnits då hade jag absolut slukat den serien också:-)
SvaraRaderaSamma här. Men till skillnad från dig har jag inte läst hela Potter-serien.
RaderaTack för dina tips!
SvaraRaderaVäl bekomme!
Radera”Mamma bit för bit" skriver jag upp. Tack för tips Mariabokologen
SvaraRaderaOm du letar upp den hoppas jag att den fortfarande är rolig!
RaderaCecilia Hagen ja, henne minns jag. Såg ganska nyligen att det fanns någon TV-serie med henne och sonen.
SvaraRaderaJag såg lite av den. Tyckte inte det höll. Men smaken är ju delad!!!
RaderaJan Myrdal är sannerligen inte min favorit heller, men kanske kan vi lasta föräldrarna till en del. Föräldrar som väl ansågs vara något av experter på barn. Eller gällde det bara att lösa krisen i befolkningsfrågan?
SvaraRaderaNä hans morsa (Alva Myrdal) var väl Expert på barn (också) tror jag ... sonens liv blev rätt underligt och mot slutet spårade han väl ur totalt. Men de där tidiga böckerna tyckte jag var intressant att läsa.
RaderaMyrdals bok läste jag för en väldans massa år sedan. Kan inte påstå att jag minns så mycket, men om jag inte har helt fel så tänkte jag att vissa människor borde inte få ha barn.
SvaraRaderaTror att det är en högst rimlig reaktion när man läst om hur de hade det! När pappan dikterade brev till sonen för sin sekreterare - på engelska - blev iallafall jag häpen.
Radera