Blåryggar

När Skriv-Robert vill ha en tisdagstrio med blått omslag är det bara att gå till bokhyllan och leta. Eller? Nja så enkelt är det inte, i alla fall inte om man har valt att sortera sina böcker i alfabetisk ordning efter författarnas efternamn. Vilket vi har.

Det finns bevisligen bokläsare som av estetiska skäl sorterar in det lästa i hyllan efter färgen på ryggarna, men den genvägen kunde jag inte ta i dag. Bara att leta! För inte minns man väl en bok tack vare färgen på omslaget? Jag gör inte det i alla fall! Så vad kan jag tänkas hitta?

Min slutsats är att det är om inte vanligt så i alla fall inte ovanligt att en bok är blå på ryggen. Men när man vänder på den har en massa andra färger trängt sig in, det blå hamnar på undantag!

Alltså bjuder jag på tre blå bokryggar. Här finner ni "Bangs bästa", ett urval av den fenomenala Barbro Alvings texter gjort av hennes dotter Ruffa. Bangs penna var lysande: hon kunde vara skarp, hon kunde vara rolig, hon kunde vara synnerligen tänkvärd.

"Is och vatten, vatten och is" är väl inte Majgull Axelssons bästa roman, men förstås klart läsvärd. Ett familjedrama om två systrar som utspelar sig mot en fond bestående av en båtfärd i ett iskallt polarhav.

"Hur ska det går för Pinnebergs?" (Kleiner Mann – Was Nun?) skrevs av Hans Fallada för riktigt länge sedan (1932) och kallas väl i dag för en klassiker. I åratal har den stått i min bokhylla, och i precis lika många år har jag lyckats hoppa över den när det blivit dags att hämta ny läsning. Nu då? 

Copyright Klimakteriehäxan