En ny stafettsträcka

Det pågår en Bloggstafett just nu, initierad av Sara Madeleine, och jag har blivit nominerad, för andra gången. Känner mig smickrad förstås, när Mrs Calloway – en av de bloggare jag "umgås" mycket flitigt med – lämnar över stafettpinnen till mig.

Syftet är enkelt: Att lyfta andra bloggare och samtidigt hjälpa fler att hitta bra bloggar att läsa.

Regler:Tacka den bloggare som nominerade dig och länka tillbaka till dennes inlägg (viktigt inte själva bloggen). Ta bilden ovan och lägg in på din blogg.

Berätta 10 saker om dig själv som bloggare.
Tipsa om 10 bloggar du tycker fler borde läsa.
Lämna en kommentar hos dem du nominerar så de vet om det.

De tio punkterna om mig som bloggare petade jag ihop på "den förra stafettsträckan". Kan jag lägga till något?

11. Är road av mat, framför allt av att äta gott, men också att laga något (i de perioder när jag inte är kökstrött).

12. Vill inte ha reklam på min blogg. I den mån det ändå förekommer är den gratis och föranledd av något jag verkligen gillar.

13. Jag uppskattar tips om tv. film och läsning som jag ofta ramlar över hos andra bloggare. Hoppas mina tips också landar bra hos andra emellanåt.

Finns det fler hugade stafettdeltagare där ute? Vad sägs grabbar, det är i dagsläget flest tjejer som är med? Nominerar Skriv-Robert och Janerik Sundh i bloggarnas pojklag. Nöjer mig med dem i denna omgång. 

Copyright Klimakteriehäxan

Ljuspunkter i min vardag

Det är en gråmulen fredagsförmiddag och inte ens femton plusgrader i luften. Tur att man än en gång kan glädjas åt fredagsfrågorna från Elisa Matilda! Nu på temat "vardagsglädje":  

1. Finns det en doft som direkt gör dig på gott humör? Nybakat bröd. Finns numera i varje matbutik!
2. Vilken vardagsuppgift gör du faktiskt gärna? Lagar gärna mat när jag inte är "kökstrött".
3. Vilken låt gör vardagen roligare för dig just nu? Har ingen favorit för närvarande. Men snart är det dags för Tove Janssons "Höstvisa", den är fin!
4. Finns det en vardagsvana du vill bli bättre på för att må bra? Borde hålla bättre ordning i klädkammaren, rensa mer.
5. Vilken liten detalj i ditt hem gör dig glad varje gång du ser den? Väljer tre: Mina blommor, mina tavlor och mina vackra lakan.

Copyright Klimakteriehäxan

Gratisreklam!

Att Klimakteriehäxan är en reklamfri blogg kan knappast undgå någon som tittar in här. Ett ytterst medvetet val och ett val som jag är väldigt nöjd med. OK, om jag hade låt oss säga en halv miljon följare som klickade sig hit varje dag skulle jag möjligen ompröva beslutet men nu har jag ju inte (surprise, surprise) riktigt så många läsare ...

Men det där beslutet hindrar mig naturligtvis inte från att bjuda på lite gratisreklam när andan faller på. Och nu gjorde den det, med en elegant liten duns på en tallrik och med tydlig doft av vitlök och skaldjur!

Det handlar om mat. Om god mat. Om mat för den som är lite lat eller bara kökstrött i största allmänhet. I dag var ju helgdag, eller hur? Kanske stod du där och pysslade, öste steken, redde såsen, den blev väl inte för salt? Inte brände du väl vid något? Eller så blev fatet med haricots verts iskallt innan resten av middagen kom på bordet, det har hänt mig. 

Men ikväll satte jag in en plastbytta i mikrovågsugnen. Två minuter. Klart! Och så himla gott! Gambas al pil pil (eller gambas al ajillo om man vill prata lite spanska). Jätteräkor (vannamei som är ASC-certifierade vilket betyder stt man får äta dem utan att skämmas) i olja med sting av vitlök och röd chili.

Vi har med glädje ätit Moules a la Crème från Smålandskräftan förut, men det här var nog faktiskt ännu godare. Tolv stora saftiga räkor med perfekt tuggmotstånd. Nygräddad baguette till, lite sallad, en skvätt vitt vin och ja, det blev ju rena kalaset! Osten orkade vi inte med!

Så om du både är en aning lat och dessutom gillar skaldjur: testa Smålandskräftans färdigrätter, bara att mikra. De är inte gratis men värda varenda krona. Och den här reklamen slipper företaget betala för.

Copyright Klimakteriehäxan

Barnmatsvecka

Inte ens en kul skyltning med husgeråd hjälper när kökströttheten slår till. Bilden tagen i maj i år på ett av NK:s inspirerade fönster mot Hamngatan.

Kökströtthet brukar jag kalla det. Det är de där perioderna, av varierande längd, när ingenting i affären lockar, inga ingredienser inspirerar, grytor och spis känns som fiender. Hela den långa raden kokböcker är tom på tips. Till och med micron intar en ovänlig attityd. Alltså vill man inte laga mat.

Men det är ju ändå ett faktum att kroppen kräver ett visst intag av kalorier i form av fett, proteiner, grönt. Runt omkring mig surrar de reglerade näringsintagen:  det är 5-2, GI, tallriksmetodare,  LCHF, i-trim och viktväkteri. Inte heller bland dem finner jag lust, dras inte med (fast jag nog borde).

Vad gör man då i detta akuta tillstånd av kökströtthet? Ja ni har kanske hört talas om något fullständigt förkastligt som kallas halvfabrikat? Vilken dietist som helst kan varna och föreläsa i en mindre evighet: transfetter, sockerhalter, konserveringsmedel, tillsatser.

Visst. Men fort går det, mätt blir man och det kan till och med smaka riktigt hyggligt bra.

Allra fortast går det förstås med hämtmat. Och om både den och halvfabrikaten kan jag bara erkänna: been there, done that. Vilket har lett till en ganska märklig rad middagar här hemma, eftersom kökströttheten inte bara drabbat mig utan också, i minst lika allvarlig grad, Maken.

Alltså har vi ätit kinesisk biffblandning från restaurangen om hörnet och pizza från vår hovleverantör. I egna köket har vi tinat upp, värmt på och tuggat i oss Felix potatisbullar, tortellini, falukorv med vita bönor i tomatsås och pasta med Mamma Scans köttbullar. Och när jag ser tillbaka på den listan inser jag till min milda förskräckelse att vi har haft en riktig barnmatsvecka. Då har vi ändå ett par paradrätter kvar att ta till: fiskpinnar eller -bullar och grillad kyckling.

Det var nästan alltid bråttom att få något på bordet efter dagis, fritids, skola. Då kunde menyn se ut så där. Försvaret, som kan uppfattas som i klenaste laget, är att man inte var lika påläst då som nu; det är trots allt rätt många år sedan. Inte förefaller ungarna ha tagit någon skada heller. De fick ju ofta lite avocado vid sidan av, och det måste ha vägt upp en del av det mindre hälsosamma ...

Dessutom var det faktiskt rätt gott – även i dag! Fast det är klart, man blir lite extra tolerant när man är både kökstrött och hungrig. 

Och i går åt jag råbiff på krogen, en rätt vars traditioner åtminstone i mitt liv sträcker sig ner till 70-talet, så den passade väl också in i en ”barnmatsvecka”!

Copyright Klimakteriehäxan

Kökstrött

Ibland blir jag så trött på köket.
Det finns dagar, ja faktiskt veckor, då jag tycker att det går som en dans. Jag har mängder med idéer om trevlig mat att laga, handlandet går snabbt och smärtfritt, middagen blir god och uppskattad.
Och så plötsligt står Väggen där framför mig. Den ogenomträngliga Vill-inte-vara-i-köket-väggen.

Det finns ingenting att köpa som lockar. Ingen maträtt känns frestande. Alla mina kokböcker kniper ihop pärmarna och fnyser när jag närmar mig. Då blir det som det blir: halvfabrikat, pizza, kylskåpsrensning – alltihop fullständigt ätbart men trist. Och nog för att bukfylla är bättre än bakfylla, men rolig är ingendera.

Lika o-roligt kan det vara med diskmaskinen. Vissa dagar flyger den rena disken som av sig själv in i skåp och lådor. En annan torsdag kan det verka nästan ohanterligt att lägga i lite diskmedel och trycka på knappen, ännu värre att tömma den på prylarna när den är klar.
Sådana dagar drar jag mig till minnes vad Mark Levengood har berättat om sin mamma. Visserligen är jag rätt trött på Levengood och visserligen irriteras jag över att han framställer sin mamma som en relik från 1800-talet – hon bör ju vara betydligt yngre – men ett par citat har guldkant, i alla fall för mig.

Som till exempel när hon får frågan:
-Vad blir det för nåt till middag?
eller möjligen:
-När är maten klar?
Båda dessa frågor besvarar hon med:
-Hur ska jag kunna veta det?
Och sedan har hon ett tillägg som jag också gillar:
-Om det var meningen att jag skulle stå i köket hade jag väl blivit född som köksbord.
Just det.
Precis så känns det när man fått ett anfall av kökströtthet.

Copyright Klimakteriehäxan