Kasskampen: Fakta om våra påsar – kasse 3

Inför hotet att våra hav i en inte alltför avlägsen framtid kommer att innehålla mer plast än fisk är det miljövänligt att tänka sig för innan man packar varorna man just köpt i en påse.

Plastkassarna, de som nu sedan ett år tillbaka ofta kostar ett par kronor även i klädaffärer och andra kedjor (matbutikerna har tagit betalt för dem länge), är uppenbarligen alldeles för lätta att slänga. De hamnar inte sällan i naturen, där de inte bryts ner på evigheter utan bara ställer till problem.

Tygkassar lyfter vi gärna fram som bra alternativ, och det stämmer också ofta, men inte alltid. Nyckelordet är, vare sig det gäller tyg eller plast, ÅTERANVÄNDNING.
Hittade härom dagen denna utmärkta artikel i vilken skribenten reder ut begreppen på ett förtjänstfullt sätt.

Utan tvekan är det i alla fall smart, både ekonomiskt och miljömässigt, att ta med sig egen påse till butiken. Om påsen dessutom är snygg gör det ju inget, eller hur?
Nu har jag inlett en liten bloggserie. I den visar jag åtminstone några av mina (många) kassar som går i rundgång!

På tur, som nummer 3: en riktigt trevlig sak från butikskedjan Mercadona, en välsorterad supermarket som bl a finns på Teneriffa. Rejäl påse som tål mycket last, två handtag i olika längder. Har nog haft denna i snart tre år, använder den ofta. Blir ju något av en (billig) souvenir från semestern samtidigt!

Kasskampen har brutit ut. Det är kriget mot påsarna som varken återanvänds eller återvinns, utan bara påverkar vår miljö negativt. Du är väl med?

Copyright Klimakteriehäxan

Visst är du med i Kasskampen? (Kasse nr 2)

Gudrun Sjödén, en av Sveriges mest framgångsrika modemänniskor med stor kundkrets även internationellt, har länge bjudit dem som handlar i hennes butiker på gratis tygkassar. Påsarna, i olika storlekar, är sydda i bomullstyger med Sjödén-mönster, man får anta att det är restpartier som tas i bruk på detta sätt.

Jag ser ofta folk på stan med en typisk Sjödén-kasse i handen, så att de återanvänds flitigt är nog tämligen säkert.
Däremot trodde jag knappt mina öron när jag hörde att det finns en andrahandsmarknad för dem, exempelvis på Tradera. Men det gör det, jag har kollat!

Det är det pågående kriget mot plastpåsarna som fått mig att inventera mitt förråd av kassar, sådana som är avsedda att användas många gånger. Alltså kommer min kasse nummer 2 från butiken där Kulturtanten känner sig hemma. Och det är alldeles uppenbart att även en och annan Klimakteriehäxa dyker in där ibland, för att komma ut med ännu en av de där kassarna ... uppskattas också som present till folk i utlandet som tycker att de ser väldigt svenska ut!

Du deltar väl i Kasskampen, kriget mot påsarna som varken återanvänds eller återvinns?! Det började härom dagen, här på min blogg. Välkommen upp på barrikaden!

Copyright Klimakteriehäxan

Blommigt i bokhyllan

Idag har Johanna i deckarhörnan satt sig i åhörarbänken för att lyssna till sjungande barnaröster ... hon skriver: Det är många skolavslutningar just nu och det för osökt tankarna till den svenska sommarpsalmen "Den blomstertid nu kommer". Steget är inte långt till veckans tema för topplistan, våra fem favoriter när det gäller blommiga bokomslag.

Det blir helt enkelt fullt hus här hos mig med pocketar av en och samma författare, för när man härom året gav ut en rad av Selma Lagerlöfs böcker i ny formgivning är omslagen alla hämtade ur textilkonstnärinnan Gocken Jobs mönsterkatalog. De är så otroligt fina att jag hela tiden vill köpa dem, trots att jag redan har dem, med andra omslag, i hyllan! Och det här blev ju rena rama gratisannonsen ... inte för fem titlar, men för sju! Svårslagna, om jag får bestämma (och det får jag ju, här i alla fall). Att texten är superb vet ni förstås redan.

Min kärleksaffär med Gocken Jobs började för övrigt för länge sedan, och min förtjusning visste inga gränser när jag kunde köpa en hel soffgrupp (soffa och två generösa fåtöljer) klädda med tyg i hennes mönster Rabarber. Jag minns de där möblerna med stor värme och saknad. Man satt bra i dem, dessutom, det var inte bara ögonfägnad!

Copyright Klimakteriehäxan

Triss i treor

Tematrion denna gång blir en riktig triss i treor, eftersom Lyran uppmanar oss att berätta om tre minnesvärda trilogier!

Nu känner jag att jag blir tråkigt repetitiv. För ni har sett mig peka åt det här hållet förr.

1. John Dos Passos "The US Trilogy". Ett mästerverk. Delarna heter "The 42nd Parallell", "1919" och "The Big Money". Det tar tid, men läs dem!

2. Vilhelm Mobergs Utvandrarserie: "Utvandrarna", "Invandrarna" och "Nybyggarna". Finns förvisso en del 4 också, "Sista brevet till Sverige". Ett svenskt mästerverk.

3. Marianne Fredrikssons skapelsehistoria: "Evas bok", "Kains bok" och "Noreas saga". Ofta numera hoplagda till en enda bok. Välskrivet, lättläst.

Och javisst, jag förstår, ingen blev överraskad. Då hoppade jag ändå över några käpphästar, som Edna O´Brien och Dumas´ "De tre musketörerna", de tre herrarna stal många sömntimmar från mig. Tror att jag gick i gymnasiet när de blev en (minnesvärd) del av mitt liv.

Copyright Klimakteriehäxan

På cykel för forskningen

ALS, Amyotrofisk Lateral Skleros, en grym sjukdom, tar ständigt nya liv. Människor som drabbas går mot en plågsam död. Ingen bot finns. Oftast slutar livet med att lungorna inte längre klarar av andningen, man kan säga att den sjuke kvävs.

I Sverige har sjukdomen blivit mera känd sedan några personer, välbekanta för den stora allmänheten, dukat under. Maj Fant var den första. Rapport-ankaret Ulla-Carin Lindquist fick diagnosen några år senare. Båda skrev bok om sjukdomstiden, Fants heter "Klockan saknar visare" och "Ro utan åror" blev Ulla-Carins vittnesbörd, en internationell storsäljare och kritikersuccé.

Nu har jag nyligen publicerat "I ljust minne bevarad", en text som bl a berättar om arbetet med Ulla-Carins bok, ett arbete som jag var synnerligen involverad i. Min text är kanske inte en bok "på riktigt", eftersom den inte finns i tryckt form, men du kan läsa den som pdf-fil, e-bok eller som en separat bloggtext. Förhoppningsvis vill åtminstone några som läst skänka en slant till forskningen. Länkar för donationer finns allra sist.

Samtidigt ligger Ulla-Carins äldste son Pontus i startgroparna för en egen insamling. Han planerar en cykeltur av längre modell, från Kanada till Mexiko, och han delar med sig av äventyret via Facebook, där han öppnat ett speciellt konto för ändamålet. Och han har fått ihop över 100 000 kronor, redan innan han satt sig på cykeln! Det gör han i slutet av den här veckan.

Jag kommer förstås att följa honom på färden via Facebook. Kanske vill du också göra det? Och skänka en slant till den goda saken: forskning för att finna lösningen på gåtan ALS!?

Copyright Klimakteriehäxan

Frestande skyltning

Visst är det förunderligt att när man anstränger sig lite för att hålla ner intaget av närande ämnen så lägger man märke till saker man aldrig annars skulle se.
Som den här alldeles vanliga nummerskylten på en bil, till exempel.

Det är skyltsöndag! Och nu råkade det bli extra fokus på mat, i två inlägg, båda med skylt faktiskt.
Hoppas det smakar.
Fler söndagsskyltare brukar dyka upp hos BP så småningom.

Copyright Klimakteriehäxan

En smakbit ur en aptitretare

Ett antal bokbloggare publicerar regelbundet, på söndagar, smakbitar ur böcker de gillar. Jag har inte gjort det förut och kommer kanske inte att göra det igen, men med anledning av kockstjärnan Anthony Bourdains död i veckan bläddrar jag på nytt i hans "Kitchen Confidential" och tycker att om det någon gång är befogat att bjuda på en smakbit ur en bok så måste det vara när boken handlar om mat, kockar och krogliv. Inte sant? 

Så var så god och smaka! Det här är en bit ur förordet till boken, fast förordet heter här aptitretare. Förstås.

"Jag vill att läsarna ska få en glimt av den sanna glädjen i att laga verkligt god mat på proffsnivå. Jag vill att de ska förstå hur det känns att uppnå barnets dröm om att basa över sin egen piratbesättning – hur det känns, ser ut och luktar i slamret och fräsandet i köket till en storstadsrestaurang. Och jag vill efter bästa förmåga förmedla de märkliga fröjderna i språket, jargongen och den dödskallemärkta humorn man hittar vid fronten. Jag vill att civila som läser det här ska få åtminstone en aning om att det här livet, trots allt, kan vara roligt."

Bokens kompletta titel är denna: "Kitchen Confidential – en kocks bekännelser" eller på originalspråket "Kitchen Confidential – Adventures in the Culinary Underbelly".

Copyright Klimakteriehäxan - och Anthony Bourdain, naturligtvis.

Fortfarande långt till eget bo

Det är alldeles självklart att en ung människa en dag vill ha ett alldeles eget bo att gå hem till. Men det visar sig att det fortfarande oftast är väldigt långt dit. Ingenting verkar ha hänt trots att åren går och situationen är synnerligen välkänd.

När jag läser den här färska texten om bostadsmarknaden för unga människor i Sverige blir jag påmind om vad jag själv skrev redan för mer än tolv år sedan, då jag försökte introducera begreppet "biffgapare" i svenska språket. Som nyord slog det väl inte igenom, men smaka på det ändå! 

För nu har jag bestämt mig för att det är dags för en repris, något som är väldigt sällsynt på de flesta bloggar, så också på den här. Men ändå, från januari 2006:

HAR DU BIFFGAPARE HEMMA?

Får jag härmed presentera en ny variant på homo sapiens: biffgaparen.
I England, där fenomenet har uppmärksammats i diverse massmedier, kallas de kippers. Det står för ”Kids invading parents pockets, eroding their retirement savings”.

Jag har haft en del huvudbry för att åstadkomma en svensk version av begreppet, men nu tycker jag att jag lyckats. På svenska får de hädanefter heta biffgapare!
Vilket någorlunda troget följer den brittiska förlagan. Och precis som kippers, den klassiska brittiska rökta fisken, är ju biff något att äta …
I min version står det alltså för ”Barn som invaderar föräldrarnas fickor och gör av med pensionspengarna”.

Faktum är att de det handlar om med största sannolikhet dessutom gärna gapar över en mör och trevlig biff, som förstås också är gratis – det är ju hemma hos mamma och pappa…
Men det är alldeles för lätt att ironisera över ungar som aldrig kommer iväg hemifrån, eller som ideligen studsar tillbaka till barnrummet hos föräldrarna.
Vart ska de annars ta vägen?

Utan rätt utbildning och erfarenhet får man inget jobb. Utan jobb har man inga pengar. Utan lön får man ingen bostad. Utan egen bostad får man i det långa loppet inte ett eget liv.
Och det är ju ändå det vi önskar dem, de där unga människorna som ofattbart nog varit bara en halv meter långa och totalt beroende av oss och vår omvårdnad.

Sonen, tack och lov i tryggt om än tillfälligt förvar hos försvarsmakten, har en rad med kompisar som efter studenten i våras vilset ser sig om i vuxenvärlden. En har efter idogt letande fått vikariat på ett fullständigt okvalificerat jobb. En kommer inte in på den utbildning han vill trots toppbetyg. En annan pysslar med sin elgitarr och drömmer om att bli upptäckt, men det är som bekant inte något som händer varje dag.
En tredje har tröttnat på att leta och går så vitt jag förstår upp vid tretiden på eftermiddagen till en ganska sen frukost. Sedan spelar han dataspel till fem på morgonen. Det liknar ju inte ens ett liv.

Men den som inte har en bestämd inriktning, som inte känner sig kallad till varken välavlönad renhållningsarbetare, präst eller specialiserad hjärnkirurg, känner sig helt begripligt ganska vilsen. De ”hetaste” utbildningarna är det långa köer till, och student med mediokert betyg göre sig icke besvär – det är chanslöst.

Inte underligt då att gruppen biffgapare rimligen blir bara större och större, att vi alla får bekanta oss med representanter för denna nya befolkningsgrupp.
Kanske har du redan en där hemma?

Copyright Klimakteriehäxan

Han tog oss med in i köket

Mannen som en gång för snart tjugo år sedan förklarade för mig varför man ska undvika att beställa vissa rätter på krogen har lagat sin sista måltid.
Anthony Bourdain är död, bara 61 år gammal, mitt i jobbet, med och om mat, som – än en gång – tagit honom till Frankrike.

Det var med boken "Kitchen Confidential – En kocks bekännelser" som hans berömmelse tog fart, gav honom ett renommé som så småningom också gjorde honom till tv-stjärna, senast hos CNN där han varit huvudperson i en prisbelönt serie.

Hur det kom sig att jag läste den där boken minns jag inte, men vi slukade (oops) den allihop i familjen, även de som då var tonåringar blev klart intresserade. Nu fick man inblick i köksregionerna på de elegantaste krogarna, långt ifrån glamoröst, ljusår från konfliktfri eller hälsosam arbetsmiljö. Och han rörde sig ständigt i världen: i USA, i Europa, i Japan.

När boken kom på svenska skrev Anders Paulrud i sin recension i Aftonbladet att det är "... en sorts kockbrödernas hjälteepos ... det känns underbart att läsa ett rejält, rappt och roligt arbetsplatsreportage". Så är det men inte bara underhållande, historien rymmer mer, läsaren får till exempel också veta hur Bourdain över huvud taget började bry sig om vad man kunde uträtta vid en spis.

En rejäl portion humor måste Bourdain också ha begåvats med. Genombrottsbokens tre första kapitel heter i tur och ordning "Mat är gott", "Mat är sex" och "Mat är smärta". En text han fick publicerad i "The New Yorker" hade rubriken "Ät inte förrän du läst detta!" och när han så småningom skrev en uppföljare till "Kitchen Confidential" fick den titeln "Medium Raw". Den har jag dock inte läst, men det lär vara en bok med massor av kritik mot restaurangbranschen och dess stjärnor, inte minst de s k tv-kockarna.

Kanske passar det med en läsvärd sväng in i köket när du ska välja sommarens nästa bok? God mat kan ju få en att tro att man hamnat i himlen. Anthony Bourdain förbereder möjligen nästa meny där.

Copyright Klimakteriehäxan

Den frågan sätter jag P för!

Torsdag. Helgfråga. Den uppstår som vanligt i Mias bokhörna och frågan är denna gång alldeles osedvanligt enkel: Vilken bokform gillar du bäst?

Se där en fråga som jag direkt sätter P för. P som i Print. P som i Papper. P som mellan Pärmar. P som i Pocket.
Gammeldags, jag vet och jag kan leva med det!

Även bonusfrågan klarar jag av utan stora tankemödor, eftersom den lyder: Vilken bok står på tur?
Väljer mellan Helena Thorfinns "Den som går på tigerstigar" och "Finnas till" av Agnes Lidbeck. Helsvenskt med andra ord. Båda finns i hyllan.

Hoppas någon eller några av alla er bokbloggare tar sig an min "I ljust minne bevarad" som kommande läsning!
Fast den är helt utan P, finns inte på papper, bara på nätet och på en skärm nära dig. Men gratis!

Copyright Klimakteriehäxan

Dagens ord 32

EAU DE CAMOUFLAGE

-Jaså, är det en doft du inte har i någon av dina flaskor i badrummet? Kan man vara riktigt säker på det? "Kamouflagevatten" är nämligen (den ironiska) beteckningen på parfym eller eau de cologne av vilket märke som helst, exklusivt eller fyndat på Lidl. Men ordet används för att beskriva vad som händer när någon med kemi på flaska försöker dölja mindre angenäma luktupplevelser som kommer från kroppen, medel dessutom påduttat i en mängd så riklig att även lindrigt allergiska personer kan få problem. Här finns paralleller till användningen av puder i forna tider, när man inte hade särskilt lätt att få tag i vatten att tvätta sig i. I dag bottnar det kanske i, ja vad vet jag – tanklöshet? Och Eau de Camouflage används av både män och kvinnor, i jämställdhetens namn. Jag snappade upp ordet i ett radioprogram, men har glömt vilket! Kanske aktualiserades ordet av maj månads värmebölja, med tillhörande svettningsattacker?

Nu också som e-bok och i pdf-format!

Nu finns den här texten/boken att läsa inte bara som en enda lång bloggpost utan också som pdf-fil eller som e-bok, för den som föredrar de formaten. Omvandlad till e-bok uppstår lite lustiga sidbrytningseffekter, men dem får ni ha överseende med! Väljer du e-bok laddar du först ner filen, sedan är den klar att läsa på din platta eller vad du nu kan tänkas vilja använda. Pdf-en kommer du till direkt.

Tack till Emma som helt oombedd och högst frivilligt och SÅ snällt lagt ned tid och tanke på jobbet vid datorn!

Copyright Klimakteriehäxan

Och hur tänkte vi här då?

Det står tydligt och klart i stora bokstäver att i den här containern lämnar man pappersförpackningar för återvinning.
Någon verkar ha tänkt att de högklackade platåpumpsen och några andra klädesplagg är gjorda av papper. Jag skulle så gärna vilja träffa människan i fråga för att få en förklaring.

Skor av papper är väldigt sällsynta och att kalla skor för förpackningar är också tämligen långsökt, även om de omsluter fötter.
Kanske ursäktar sig denna miljösynderska (för det är väl en kvinna?) med att hon tror att någon ska bli glad för de där sittskorna. Jag tillåter mig att tveka. Själv kände jag mig inte det minsta frestad, behöver jag upplysa om det?

Däremot känner jag mig väldigt frestad att göra något riktigt elakt mot folk som bär sig åt så här. Det är ju tvärr inte ett skvatt ovanligt.

Fast hur får man såna ärthjärnor på bättre tankar? Jag undrar om det ens är möjligt. Ställer bara den eviga frågan: Jaha, och hur tänkte vi här då?
För den här personen var ju tämligen korkad redan i skoaffären.

Eftersom jag fått detta att handla om hur folk tänker (eller inte gör det) blir det här också mitt bidrag till Sannas fotokedja Gems Weekly Photo Challenge där temat denna gång är TANKE.

Men låt mig också passa på att önska er en härlig ledig dag, med flaggan i topp, kanske över era huvuden medan ni mumsar sill eller lax (ok för köttbullar också) och sedan en maffig jordgubbstårta? Tanken (se där kom den igen) är väl att vi ska ha trevligt på nationaldagen!

Copyright Klimakteriehäxan

Min sommarläsning

En del människor är duktigare på planering än andra. Jag tillhör kategorin "mindre duktig". Kan nästan få en aning av panik när folk föreslår någon sorts aktivitet i september, medan vi faktiskt lever i månaden juni.

Mitt förskräckta svar brukar bli ja, men med en tydlig reservation: om vi fortfarande är vid liv vid den tidpunkten, alltså. Lite på skämt, medges, men med en hel del allvar i botten ändå. Det händer ju så mycket i världen, både nära oss och långt borta!

Johanna i deckarhörnan tillhör förmodligen den mer lyckade människokategorin, den som klarar att planera. Alltså vet hon redan nu vilka böcker hon prioriterar denna sommar, och så föreslår hon att vi andra gör en egen topplista med våra läsplaner. Så här skriver hon:
Veckans topplista handlar idag om böckerna vi vill läsa i sommar. Kan vara de nya som släpps under sommaren, eller de som redan finns hemma och som du ser fram emot att läsa under varma sommardagar (eller nätter).

Att jag gett mig i kast med Tom Wolfes "A Man in Full" (En riktig man) har jag redan avslöjat här på bloggen, och faktum är att den skulle nog med sina 800 sidor kunna räcka för hela sommaren, för riktigt lättläst är den inte. Men jag måste få göra en och annan avstickare, eller hur?

"Manglade dukar och vikta servetter" är skriven av en bloggkollega, Ewa Klingberg, och den är flitigt lovordad av andra bokbloggare. Den ligger på hyllan, blir bra med lite svensk feelgood så småningom.

Av det som Fredrik Backman skrivit har jag nu läst allt utom "Vi mot er". Den läser jag innan hösten knackar på mina fönster. Har hittills tyckt om alla hans böcker, även de i kortformat.

Anna Laestadius Larsson gillade jag som skribent redan när hon jobbade på Svenska Dagbladet. Det gör hon inte längre, ägnar sig i stället framgångsrikt åt historiska romaner. "Barnbruden" har jag läst och nu står "Pottungen" på tur i trilogin om svenska hovet och dess förgreningar ut i samhället, med start på Gustav III:s tid. Sista delen heter "Räfvhonan" och den har jag också ...

"Anna Svärd" av Selma Lagerlöf läste jag för väldigt länge sedan. Tänker att jag ska läsa om den nu, innan jag ska till Teaterladan i Rottneros och se scenversionen av historien, iscensatt av Västanå Teater. Har några veckor på mig tills ridån går upp och skådespelarna börjar röra sig i hallingtakt!

Se där, jag gav mig på en liten planering trots allt. Så får vi se hur det har gått när sommaren är slut ... det är trots allt ett tag dit!

Leif Stinnerbom regisserar "Anna Svärd" på Västanå Teater. Efter Selma Lagerlöfs
roman. Spelas i sommar i Teaterladan i Rottneros utanför Sunne.

Copyright Klimakteriehäxan

Sommar i bokform

Lyran slår till igen med ämnet för en tematrio framför allt tänkt för bokbloggare:
Den senaste veckan har det väl odiskutabelt varit sommar och temat denna vecka är helt enkelt berättelser som utspelar sig på sommaren. En extra guldstjärna får ni om ni dessutom berättar om böcker som har ordet sommar i titeln.

Ulla Isakssons "Paradistorg" är den allra första jag kommer att tänka på. Paradistorg är släktens sommarställe i skärgården där man ska "rå om varandra" och känna familjebanden stärkas. Men problemfritt är det inte! Romanen blev också långfilm, en sevärd sådan.

Tove Janssons "Sommarboken" är självklar i sammanhanget. Så fint berättat om barnet och den årsrika kvinnan och deras sommardagar inramade av skärgården.

På tredje plats slår jag till och försöker vara lite originell, för här placerar jag en bok med tomma sidor, en bok du ska skriva alldeles själv! 

Det är en anteckningsbok med pärmen prydd av en bit av mönstret Sommar. Mönstret skapades av den fantastiska textilkonstnären Gocken Jobs (1914-1995) och det är också ur hennes livsverk man hämtat omslagsbilderna till Selma Lagerlöfs nyutgivna (2017) memoarserie. Svårslagen sommarkänsla blir resultatet!

Copyright Klimakteriehäxan