CITAT om en sorts självsvält

"Jag behöver lära mig att svälta. Jag vet det, och ni vet det och ni behöver också lära er. Men hunger är inte bara dåligt och girigt och kortsiktigt. Tror jag. Vi behöver kanske bara lära oss att drömma om andra saker, än saker."

-Hanna Hellquist, mediemänniska som dyker upp snart sagt överallt, skriver krönika i Dagens Nyheter om sin egen prylfixering, en som hon förvisso delar med fler. Hon bekänner hur hon ständigt shoppar saker hon verkligen inte behöver. I texten finns också en tanke om modebranschen: "Den existerar tack vare den känsla av evighet och förnyelse som köpet av en ny vinterkappa skänker konsumenten". Ack ja, vi är många som villhöver både det ena och det andra, det måste ju inte vara lampor, som det handlar om i Hannas fall den här gången.

Lärorik läsning behöver inte vara tråkig

Jag skulle ljuga om jag påstod att mitt behov av underhållning INTE är mitt bästa skäl att läsa. Men naturligtvis finns det mängder av kunskap att hämta i bokhyllan, och på skoltiden var det ett krav att läsa sådant man förmodades bli klokare av. Något man förstås inte borde sluta med ... Nu lyfter Enligt O fram den sortens läsning när Vilken sakprosabok lärde dig något nytt? är Veckans kulturfråga.

Egentligen tror jag att jag ofta lär mig saker när jag läser, men då inte alls bara av det som har etiketten "fackbok". Det är gott om romaner som bygger på verkliga händelser, då förpackade på ett sätt som förmodligen är lite mer lättsmält. Den sorten skriver advokatparet Lena Ebervall och Per E. Samuelsson, och av dem har jag utan tvekan lärt mig en hel del svensk nutidshistoria: om rättsrötor som ingen stoppade medan tid gavs. Har flera av deras böcker olästa ännu.

Biografier breddar också min allmänbildning. Ibland även memoarer. Såna ska förstås, precis som självbiografier, gärna tas med en nypa salt – vem vill inte förtränga eventuella misstag och framstå som lite bättre än man i själva verket är?

En sak hävdar jag bestämt: man har aldrig läst en bok i onödan, även om det man lärt sig inte verkar väsentligt på direkten. Men i böckernas värld kan man hämta upplevelser som man annars aldrig skulle komma i närheten av, och det måste väl ändå vara bra? Lärorik läsning behöver definitivt inte vara tråkig!

Lista på titlar jag lärt mig saker av:

"Hans majestäts olycklige Kurt", "Florence Stephens förlorade värld" och "Bombmannnens testamente", alla tre svenska skandaler, av Ebervall/Samuelsson.

"Ett jävla solsken" om journalistikonen Ester Blenda Nordström som Fatima Brenner skrev. 

"Krigsdagböcker 1939-1945" som Astrid Lindgren skrev innan hon släckte lampan för natten var både intressant och lärorik, om hur andra världskriget påverkade den svenska vardagen.

"Den längsta dagen" (The Longest Day) om D-day skildrar kriget ur soldaternas vinkel. Cornelius Ryan skrev efter att ha intervjuat många som var med.

"Du som haver barnen kär" av Sinikka Ortmark berättar hjärtskärande om hur det var att komma som krigsbarn till Sverige från Finland. Integrationsproblem från förr!

"Vilda svanar" (Wild Swans) av Yung Chang bjuder på kinesisk kvinnohistoria.

"On Writing" av Stephen King tyckte jag också lärde mig ett och annat.

Listan skulle förstås kunna, och borde kanske, vara väldigt mycket längre.

I stället för en bild på bokomslag ni sett förr bjuder jag på en bild med höstsol!

Copyright Klimakteriehäxan

Veckans Wisti (15)

Från utställningen "Så långt näsan räcker" i Stockholms konserthus sommaren 2022.
Kent Wisti är präst, konstnär och satiriker. Ur presentationstexten till utställningen:
"Wistis satirteckningar ger oss en tillspetsad bild av rådande normer och värderingar,
och får oss att tänka ett steg längre. Han är orädd och rebellisk och väjer inte för svåra
 och känsliga frågor." Och han är bra, tycker jag.

CITAT om tennis

 "Jag är inte mållös – jag pratar ju hela tiden – men ..."

-Anna Maria Fredholm kommenterar i SVT den direktsända matchen i turneringen Stockholm Open mellan regerande mästaren Tommy Paul från USA och Leo Borg från Sverige. Borg, vars pappa heter Björn och är en man som spelat rätt mycket tennis genom åren, är bara 19 år och har fått ett wild card till tävlingen, där ingen trott att han skulle få spela mer än en match. Så kan det fortfarande bli, men Leo har spelat fenomenalt hittills och tagit första set på ett otroligt övertygande sätt! Långt över vad någon kunde hoppas på, helt enkelt, därav Fredholms kommentar. Det kanske blir kul att titta på tennis igen (gjorde det mycket förr i världen med Borg-Wilander-Edberg m fl i världstoppen). Nu tar vi ett set till! 
UPPDATERING: Leo Borg förlorade (1-2) men han gjorde det efter en fenomenal insats! Det kan nog bli något stort av den pojken!

Välkommen till OBS-klassen!

En gång i tiden, förmodligen var det på 70-talet, hamnade besvärliga barn i något som hette obs-klass i skolan. Det stod för observation, klasserna var små och ungarna skulle få extra stöd. Resultatet blev tveksamt och när bostavsdiagnoserna vällde in på skolläkarmottagningarna var obs-klassen avskaffad. Men i dag hör vi hemma där, eftersom Ugglan kommit på att temat för veckans tisdagstrio är just OBS! (en titel på varje bokstav: O, B och S).

"Oskuld och arsenik" (Strong Poison) är en klassiker från 1930 av Dorothy L. Sayers, en föregångare i krimgenren med Lord Peter Wimsey, en aningen konstig figur som författaren höll liv i i elva romaner. I dagens ljus ter denne man sig dock rätt overklig! Likväl kallas Sayers en av Englands deckardrottningar.

 

"Bokhandeln vid Riverside Drive" av Frida Skybeck är fri från brott och straff  men en vänlig feelgood i trivsam brittisk miljö där inga otäcka överraskningar hotar, och det kan vara skönt ibland eller hur? Boken har sålt i jätteupplaga, ett ex gick även till mig.

"Små ting som dessa" (Small Things Like These) av irländska Claire Keegan är en fristående fortsättning på "Det tredje ljuset" (Foster). Två korta berättelser om elände som drabbar barn i Irland för inte så väldigt länge sedan. En del av historien känns igen från den fantastiska filmen "Philomena" (med Judi Dench i huvudrollen som mamman som fick sitt barn bortadopterat mot sin vilja men på ålderns höst bestämmer att hon vill hitta sin son.) Keegan var ny för mig när hennes böcker nyss dök upp som radioföljetong, men jag har insett att hon är stor hemmavid och jag gillar också de här titlarna – trots att jag egentligen är övermätt på skildringar av eländig barndom på Irland.

Copyright Klimakteriehäxan 

CITAT om politiskt språkbruk

"Det var omskakande att lyssna på hur meningarna säckade ihop och upplöstes, det var nästan existentiellt, som att bevittna hur språket i sig rämnade, som att vara med om en bokstävernas stroke."

-Alex Schulman skriver i en krönika i Dagens Nyheter förvisso elakt, men väldigt roligt, om hur han försökte förstå vad Liberalernas ledare Johan Pehrson sa på presskonferens härom dagen. Läs hela texten, det är den värd (även om man tycker en gnutta synd om hr Pehrson ...) och det går att hitta fler välfomulerade citat!

Är du tillräckligt skeptisk?

Hamnade på en föreläsning med rubriken "Ingenting är sant – men det går att veta bättre". I tider när "fake news" blivit ett ord på allas läppar känns ämnet väsentligt! Den som föreläste heter Patrik Böckman. Han är ordförande för "Vetenskap och Folkbildning", en ideell organisation med fyrtio år på nacken och nära tretusen medlemmar. 

VoF vill främja sunda sätt att se på omgivningen. Deras syfte beskrivs så här på hemsidan: "att främja folkbildning om vetenskapens metoder och resultat. Särskilt tar föreningen som sin uppgift att i en fri opinionsbildning bekämpa de felaktiga och ogrundade föreställningar som förekommer i frågor som kan avgöras vetenskapligt. En viktig del av den vetenskapliga folkbildningen är att klargöra vilka frågor som kan respektive inte kan avgöras med vetenskapliga metoder."

Det finns olika sorters tvivlande människor: förnekare och skeptiker. Om man försöker tuta i oss att något, en produkt eller en idé, är sund och bra är det med största sannolikhet inte sant, säger Böckman. Men hur kan man veta något över huvud taget? Tja, egna och andras erfarenheter kommer förstås till användning. Fast det kan också hända att något man återberättar gång på gång sakta byter innehåll, man börjar tro på en "lite bättre" version av historien trots att upplevelsen var ens egen!

Önsketänkande spelar också in. Och stor varningsflagg måste hissas för uttryck som "alla vet ju" och "det är helt naturligt" eller "det brukar alltid fungera". Böckman tar ett exempel från det gamla Sverige: "alla visste ju" att åderlåtning var bra, medan det i själva verket var ett ingrepp som ytterligare försvagade den sjuke. Överlevde hen hade hen tur, mer troligt var att åderlåtningen påskyndade förflyttningen till graven.

Om jag ser till företeelser i min egen vardag tycker jag det visar sig att min gamla mammas tes ofta visar sig vara riktig. Hon sa: "Står det i tidningen om något man känner till är det som regel fel". Inget bra betyg till oss som jobbat i massmedia i åratal, men en tänkvärd reaktion ...

Anekdoter kan vara trevliga, men de bevisar heller ingenting. Böckman liknar dem vid halmgubbar: de är lätta att peta omkull trots att de ser stabila ut vid en snabb blick. Fast visst existerar slumpen, och visst kan oturen vara framme – men faktaresistens är farligt, inte minst när den högljutt dyker upp i politiken.

I det sammanhanget passar det perfekt att tipsa om en ny dokumentär i två delar som finns på SVT Play: "Trump och lögnen som vapen". Här visas tydligt att USA:s förre president ljugit under hela sin karriär. Ändå tror folk på honom!

Måndagar har fått särskild status genom VoF, som sedan ett par år tillbaka har "Skeptisk måndag". Då publiceras ett blogginlägg om ett ämne som berör föreningens intresseområden, dvs vetenskap, pseudovetenskap, myter, konspirationsteorier eller skeptikerrörelsen som sådan. 

Vetenskap ska enligt föreningen handla om metoder och inte om åsikter. De publicerar också tidningen "Folkvett" som utkommer med fyra nummer per år. Och denna måndag återstår nu frågan för oss alla att besvara: Är du tillräckligt skeptisk?

Copyright Klimakteriehäxan 

Skyltar på stan

Festligt, folkligt, fullspikat känner vi ju till. Men jag har inte sett den här busskylten många gånger och definitivt aldrig förevigat den. Härom dagen hände det, på Skeppsbron! 

En frisör i Vasastan delar via skylt i fönstret med sig av sin livserfarenhet. Antar jag.

Jo så är det ju: den som vill äta eller fika ute får nog inrikta sig på att vänta tills ställena öppnar igen, men det blir väl först nästa år.

Söndag är alltid lika med skyltsöndag, året om. Ett gäng bloggare hörsammar BP:s uppmaning och dyker en efter en upp i hennes högerspalt. Vi skyltbloggare visar skyltar som av en eller annan anledning fått oss att höja ett ögonbryn om än aldrig så lite.

Copyright Klimakteriehäxan

Veckans mening – om irländsk barndom

Hur lyder den, meningen som fått mig att hejda mig om än aldrig så lite i läsningen denna vecka? Det är Skriv-Robert som får mig att tänka i de här banorna, eftersom han troget varje lördag efterlyser just Veckans mening. Jag har plockat upp en irländsk författare som jag inte hört talas om förrän en av hennes böcker dök upp som radioföljetong:"Det tredje ljuset" (Foster) av Claire Keegan. Hon spär på mina fördomar om hur eländigt det ofta varit att växa upp på Irland, men hon gör det bra. 

Han har lätt för att ljuga om saker som vore bra om de var sanna.

Copyright Klimakteriehäxan

Jo jag tänkte på en sak ...

... att jag är glad att jag aldrig ens nuddat vid tanken på att bli politiker.  

Vad händer i nattens mörker?

Naturen förbereder sig för vintersömnen.

Fredag. I tv presenteras grunderna för Sveriges nya politiska ledning. Ute skiner solen, men mycket är skrivet i stjärnorna. Hur ska det gå för oss, för regeringen, för allt möjligt? Vad man hur som helst kan lita på i alla väder, det är att Elisa Matilda levererar sina fem fredagsfrågor. Så här ser de ut i dag, totalt befriade från politiska vibbar men i stället handlar det mer om vad som sker i nattens mörker:

1. Sover du sämre vid fullmåne? Nej, jag tror inte på det där med att månen påverkar sömnen.
2. När var du senast vaken mitt i natten? Det är jag i princip varje natt, ibland helt kort, ibland med stora svårigheter att somna om.
3. Sover du tungt eller lätt, och hur märks det av? Blandat, tror jag. Snarkar dessutom av och till, tyvärr.
4. Vad lyser upp i höstmörkret? Fullmånen. Stjärnhimlen, om vi är i Barndomslandet där artificiell belysning inte slår ut himlens. De levande ljusen, vars säsong är inledd.
5. Vad gör dig överlycklig? Oj ... barnbarnens glada ansikten, tror jag att jag väljer. Men tack och lov finns det en hel del att glädjas åt, även om jag kanske inte använder ordet "överlycklig" jätteofta ...

Copyright Klimakteriehäxan

Läsvärd pristagare som skriver tunna böcker

Kommer du att läsa något av nobelpristagaren Annie Ernaux? Det  är veckans helgfråga från Mia i bokhörnan.

Lätt att besvara, i alla fall för mig! Ska köpa "En flickas memoarer" så snart den är tillbaka i pockethyllan. Ska fortsätta leta efter "Åren" som jag köpte i november i fjol men nu inte hittar. Har dessutom läst om "Sinnenas tid" och lyssnat på "Kvinnan" som radioföljetong (tyvärr inte tillgänglig längre p g a rättighetsproblem), detta sedan man fick veta att hon fick priset. Hon skriver ju inga tegelstenar, vilket glädjer mig. 

Den roman jag köpte i Paris och läste på franska finner jag inte heller, har förmodligen gett bort den till någon som är mer francofon än jag ... fast jag tror att jag begrep det mesta ... och den var ju tunn även den ...

Av detta framgår rimligen att jag gillar Ernaux och har gjort det ganska länge. Men kan också inse att den som gifte sig i tidiga 20-årsåldern och alltsedan dess fortsatt i äktenskapet inte blir särskilt förtjust i "Sinnenas tid". Däremot kan många definitivt identifiera sig med dottern som tvingas hantera sin mors demens, i det här fallet Alzheimers. En anhörigsjukdom, utan tvivel, väl skildrad.

En del höstlöv är faktiskt nästan vita! Som sidorna i en bok ...

Copyright Klimakteriehäxan

Jo jag tänkte på en sak ...

... att det verkligen är synd om dem som lider av förstoppning. Fungerande peristaltik förgyller vardagen.

Får jag några franska tips?

Vilka franskspråkiga författare är dina favoriter? undrar Enligt O. Ingen lätt fråga, jag tror nämligen inte att jag har några – antar att jag kan sägas ha klarat av Annie Ernaux. Senast en fransk författare fick Nobelpriset var det Patrick Modiano, och visst, jag läste honom pliktskyldigast, men inte kan han kallas favorit!

En bok jag dock inte glömmer utan dessutom läst flera gånger är Albert Camus' "Främlingen" (L´Etranger) som är mycket bra och går in i en. (Han fick förvissso Nobels litteraturpris han med, 1957.) Sak samma med flera verk av Marguerite Duras. Där minns jag bl a "Älskaren" (L'amant) och "Halv elva en sommarkväll" (Dix heures et demie du soir en été), båda bland hennes tidigare utgivna böcker. Flera av hennes romaner har blivit film, exempelvis "Hiroshima min älskade".

Kanske vore det en bra, ja alldeles lysande, idé att leta upp några nu levande och läsvärda franska/kanadensiska skribenter. Måste ju finnas massor! Möjligen får jag tips bland andra svar på kulturfrågan.

Copyright Klimakteriehäxan

Veckans Wisti (14)

Från utställningen "Så långt näsan räcker" i Stockholms konserthus sommaren 2022.
Kent Wisti är präst, konstnär och satiriker. Ur presentationstexten till utställningen:
"Wistis satirteckningar ger oss en tillspetsad bild av rådande normer och värderingar,
och får oss att tänka ett steg längre. Han är orädd och rebellisk och väjer inte för svåra
 och känsliga frågor." Och han är bra, tycker jag.