#NoHateSe

I november månad brukade alltid Vänliga Veckan infalla. Nu har den flyttat till februari, som naturligtvis också är en tid på året där all slags vänlighet passar bra.

Men vi har i stället fått No Hate-dagen, som infaller i dag den 4 november. Det är Statens medieråd som, för andra året i rad, uppmanar till "kärleksbombning" av allt och alla på sociala medier.
Framför allt hoppas man väcka intresse hos barn och unga, som ofta drabbas av mobbning på nätet, påhopp, okvädingsord. Oerhört svårt att försvara sig mot. Effekterna kan bli traumatiska, rent av ödesdigra.

Fyra grundregler finns för att vår samvaro på nätet ska bli bättre, och de gäller alla:
1. VAR KRITISK. Fundera på vad du läser, ser och hör på nätet.
2. LJUG INTE. Använd ditt riktiga namn när du postar eller kommenterar.
3. SÅRA INGEN. Tänk efter innan du skriver eller delar innehåll.
4. SÄG TILL. Anmäl det som inte känns okej till hemsidan du ser det på, oavsett vem det handlar om.

Kampanjen ska bidra till "ökad kunskap om främlingsfientlighet, sexism och liknande former av intolerans, större förmåga att utnyttja mänskliga rättigheter, högre demokratisk delaktighet, en källkritisk hållning och stärkt eget kritiskt tänkande i relation till medier" står det i statuterna som kommer från regeringen. Lovvärt, alltihop.

Så det är bara att sätta igång. Kanske deltar du därmed i din första "digitala manifestation" någonsin? "Kärleksbomba" kan vi alla, bloggare, twittrare, Facebook-användare, Instagrammare, oavsett ålder! Använd #NoHateSe som hashtag!

Copyright Klimakteriehäxan

Hur mobilberoende är du?

Det finns en spirande folkrörelse som behöver vår hjälp. Den jobbar i stark motvind, men den har ett ädelt syfte. Målet som man strävar mot kan formuleras kort och koncist: Släpp mobilen! 

Vi vet hur det ser ut. På bussen stirrar alla ner i sin lilla maskin, bortglömt är småpratet, pappersboken och korsordet som löses med penna. Vid middagen sitter en av gästerna, inbiten fotbollsfantast, och smyger med sin Iphone under bordet för att kolla om någon gör mål.

Barnvagnsrullande föräldrar tappar ögonkontakten med sina telningar, som antagligen tror att mamma har en mörk rektangel där i forna tider och på andra mödrar fanns en näsa. På krogen ligger androiden inom räckhåll på bordet, blommorna och saltet får maka på sig.  Ja till och med bilförare och cyklister ....

Läs hela texten på News55, nyhetssajten för dig som vill hänga med men slippa tramset!

Copyright Klimakteriehäxan

Tisdagstema REFLEKTION eller REFLEXION

Detta är inget skryt: jag kan stava. Är faktiskt svårslagen på det. Men det finns ändå stötestenar på min väg. Idag står jag framför en av dem: heter det reflexion eller reflektion? Och är det beteckning på samma sak – eller på olika? Jag tvekar varje gång.

Idag är just detta svårhanterliga ord tisdagstema. Jag konsulterar, äntligen, sakkunskapen och får besked: båda stavningarna är korrekta. Med samma, men flera, betydelser:

• Reflexion (filosofi), en filosofisk metod, eftertanke.
• Reflexion (fysik), fenomen inom fysik, återkastande av en våg.

Med våg måste väl avses såväl vatten som ljud och ljus, antar jag. Allt sådant som kommer i vågor.
Då så.
Solreflexer i Årstaviken en novemberdag måste ju passa, inte sant?
Som bonus en and som speglar sig, också i Mälarens vatten, men en somrigare dag.
För mer reflekterande, med eller utan x, klickar du på den här länken.

Copyright Klimakteriehäxan

Älgjakt pågår

Det är älgjaktstider.
Gubbarna (och visst, en och annan tjej också) går upp i gryningen och ger sig av för att stå på pass, med älgstudsaren redo och filé och färs i blick. De verkliga entusiasterna hoppas på stora och praktfulla horn dessutom, horn som ska hängas på en vägg och bevisa jägarens skicklighet. Många med mig har lite svårt för de där troféerna, men det är svårt att förklara för de mest hängivna ...

I Barndomslandet är årets jakt redan avslutad. Det anses att vargbeståndet har gjort älgflocken mindre, så man fick inte skjuta särskilt många djur. Många jägare stod och frös utan lön för mödan. Fast det är spännande ändå, försäkrar de när man frågar.

Stockholmarna har det bättre förspänt. De behöver inte ens gå ur bussen, bilen eller spårvagnen och stå och frysa, även om de tvingas vänta på storviltet ytterligare ett par veckor, eftersom flocken med konturer av energisnåla ledlampor tänds samtidigt som stadens övriga julbelysning.

I fjol lät Skogens Konung på Nybroplan sig "skjutas" ur alla vinklar av de jägare som bytt bössan mot kamera. Inte så svårt att träffa rätt heller, eftersom de inte rör sig. Dessutom kunde de både beskådas och avnjutas en bra bit in på det nya året.
Anslående är det med glittrande älgfamilj mitt i huvudstaden, och jag tror och hoppas att de kommer tillbaka i år!

Copyright Klimakteriehäxan

Alla själars dag

Skogskyrkogården i södra Stockholm är en skönhetsupplevelse och en av FN/Unesco utsedd del av världsarvet sedan 1994, därför att den "på ett unikt sätt vittnar om jordens och människans historia". Utan tvivel är det den svenska begravningsplats som flest arkitekturintresserade lagt märke till, tack vare det nytänkande paret Gunnar Asplund och Sigurd Lewerentz som skapat nästan alltihop på tidigt 1900-tal.

Begravningarna här, i de olika kapellen, är många. Besökare myllrar upp ur t-banan eller klättrar ut ur en buss för att "hälsa på" avlidna nära och kära. Här finns speciella områden för muslimer och judar, och många nutida begravningar hålls utan någon religiös eller kyrklig inramning. En sak har alla gemensamt: de uppskattar miljön här, skapad för ro och vila.

Just den här helgen är Skogskyrkogården invaderad av besökare. Själv hade jag bara varit där i dagsljus, och känt att det var "omöjligt att inte använda kameran", men i går bestämde jag att det var dags att uppleva årets sista oktoberdag och Allhelgonadagens ljusmängd med egna ögon.

Hur många tusen små levande lågor som finns att se vet jag inte, men de är otroligt många. Stämningen mellan träden tätnar medan mörkret faller. Och den som inte har en grav att gå till tar sitt ljus till minneslunden på Almhöjden. Det är kö uppför grässlänten, trångt i trappan!
Att traditionen med ljuständning är djupt rotad och kommer att överleva långt in i framtiden är jag övertygad om.

Folkvandringen till alla våra gravplatser pågår också i dag, som faktiskt kallas "Alla själars dag". Så den som inte hann tända ett ljus i går kan lika bra göra det i dag.
Att sända en tanke till dem vi saknar går förstås bra att göra precis när som helst ...

Copyright Klimakteriehäxan

Meningsfull sysselsättning – lördagstema

Vad sysslar du med? Egentligen? Hur mycket tid går åt? Är den väl använd? Är det du gör meningsfullt? I så fall för vem, bara för dig själv kanske? Eller tar du mänskligheten ett myrsteg framåt?

Man kan få ångest av enklare frågor, inte sant? Det är Karin på Åland som ställt detta spörsmål, får mitt och många andras samvete att skruva på sig.
Är det meningsfullt att blogga, till exempel? Mitt intryck är att intresset för bloggar har minskat. Och jag har aldrig hymlat med att bloggen är till mest för min egen skull (det är väl därför jag oförtrutet fortsätter!).

Annat skrivande av det mer seriösa slaget kanske? Jag skriver ju sedan en tid tillbaka, med ojämna mellanrum, krönikor på en sajt som heter News55. Förändrar jag världen den vägen? Nej. I bästa fall väcker jag en eller annan förströdd tanke men får knappast någon att uträtta stordåd, det är bara att inse.

Böcker då? Den Stora Romanen, den som ska bli en ögonöppnare för alla som hyser det minsta intresse för Kultur och Litteratur?
Den boken kommer jag heller aldrig att skriva, tyvärr. Hur intressant har det då varit att jag skrivit tre böcker och fått dem utgivna? Tja, själv tycker jag förstås att det har varit kul. Men meningsfullt?

Möjligen är att läsa vad andra skrivit det mest meningsfulla en sån som jag gör. Språket, orden är de bästa verktygen för att skapa kontakt och förståelse, och mycket kan man faktiskt läsa sig till. Fast sen gäller det ju att använda ny insikt på bra sätt, såväl privat som professionellt.

Kanske är det mer handgripliga ting som bättre symboliserar begreppet meningsfull sysselsättning. Att kånka iväg med kassar fyllda med lakan och handdukar för nyanlända flyktingar gav en bra magkänsla, hur litet bidraget än var. Att finna ett sätt att lämna över några fina dunjackor, vantar och varma halsdukar skulle också kännas bra. Fast jag misslyckats hittills.

Nog undrar jag hur en flykting från Syrien, en afghansk tonårspojke eller en tiggande mamma från Rumänien skulle definiera begreppet meningsfull sysselsättning. Tror att vi skulle komma fram till väldigt olika svar.
Och ingen av dem skulle hamna ens i närheten av att blogga, att skriva, att läsa.
Så orättvis är världen.

Copyright Klimakteriehäxan

Andra bloggare som kan tänkas leverera sin egen tolkning av "meningsfull sysselsättning":  Anki, Anna, Birgitta, Gnuttan, Helena, Karin i St-holm, Livsrummet,  Musikanta , Olgakatt , Pettas , Pysseliten, Tove, Ulla.

Halloween – svenskare än vi tror!

Mina egna, snällare, Halloween-lyktor. Utskurna ur paprikor.

Halloween. Utskurna pumpor blir lyktor som ska se otäcka ut. De för skrämsel utklädda ungarna knackar dörr, tigger godis, just nu till extrapris i matbutiken ... Döskallar och benrangel både här och där, spindlar, vampyrer, svart, svart, svart.

Inte en särskilt kul sed i mitt tycke. Och jag tillhör gänget som levt i förvissningen att detta firande är en kommersiell import från USA, skild från det stillsamma uppmärksammandet av de döda på Allhelgonadagen eller, som den latinamerikanska varianten heter, De dödas dag (Dia de los Muertos). Då och där är det också viktigt med sötsaker, men de bjuds man på, under fest för de avlidna, en fest som hålls på själva begravningsplatsen.

Men nu har jag blivit upplyst om rötterna till Halloween-firandet av en betydligt bättre påläst kollega. Så här skriver Björn Karlin till mig på Facebook:

”Importerad amerikansk helg? ... det är bara halva sanningen, en konverterad gammal keltisk (europeisk) högtid handlar det om.” 

Från början skars lyktorna ut i rovor eller kålrötter. De ersattes av pumpor när högtiden, som då hette Samhain, kom till Amerika på 1840-talet med irländarna och blev Halloween.

Ordet Samhain skulle kunna översättas med "sommarens slut" och enligt kelterna tog sommaren slut den här dagen. Det här är också det keltiska nyåret och enligt tron så var gränsen mellan den levande och döda världen extra tunn denna natt, fortsätter Karlin.

Rovlykta. Bild: Nordiska Museet.

När den urholkade rovan försetts med ett ljus ”kunde man skrämma folk när de färdades på mörka vägar eller tittade ut genom fönstren. Nordgränsen för detta upptåg är Danmark och sydligaste Sverige" skriver den danske etnobiologen Vagn J Brøndegaard i en artikel om "Roelygten" (Rovlyktan), en text som Karlin grävt upp med hjälp av folklivsexperten Bengt af Klintberg.

”Den gamla seden att skära ut lyktor och figurer ur rovor finns fortfarande kvar i Skåne i sin ursprungliga form” menar Karlin och tillägger: ”Håller inte alls med om att detta inte också är en svensk tradition, tycker att det är kulturellt extra värdefullt att en urgammal europeisk högtid har gjort en vända över Atlanten och återkommer med ändringar och tillägg, tillbaka till ursprunget.”   

Där ser man. Varje dag finns nya kunskaper att hämta! Happy Halloween, denna höstarnas urgamla och riktigt svenska traditionsfyllda helg!!!
Att sommaren är slut får betraktas som ett obestridligt faktum, oavsett inställning till pumpor med ljus i.

Copyright Klimakteriehäxan

Minns du?

När man uppnått en viss ålder, passerat 50 åtminstone, förväntas man per definition gärna tala om sjukdomar, både andras och egna. Bara att anpassa sig, ta seden dit man kommer.

Därför undrar jag nu om du möjligen har drabbats av en tämligen modern åkomma som går under namnet "digital amnesi"? Det är en sjukdom som är lätt att diagnosticera. Kommer du ihåg telefonnumren till dina barn? Till mamma? Kan du de närmsta kollegornas jobbanknytningar? Nähä. Tänkte väl det. Du litar helt enkelt på ett annat minne än ditt eget. Det sitter antagligen i mobilen, eller någon annan digital pryl. Du är smittad.

Ett företag som arbetar med IT-säkerhet har för brittiska BBC:s räkning undersökt 6000 europeers minnesvanor. Var tredje går direkt till en dator när de ska komma ihåg något, en siffra, ett namn, en detalj. Praktiskt? Jo vars. Men inte så bra i längden, eftersom vi låter den egna hjärnan ta ledigt. Vi bygger inte på vårt långtidsminne. Enligt vetenskapen mår minne bra av träning, föga överraskande.

När vi nöjer oss med att konsultera mobilen eller datorn är informationen vi söker borta så snart vi klickat oss vidare i cyberspace. Och i slutändan är det klart: den digitala amnesin har skördat ännu ett offer.
Frågan är hur mycket den drabbade lider. Kanske är det en åkomma man bara glömmer?

Copyright Klimakteriehäxan

Den vackraste!

Tänker efter. Tänker efter riktigt noga.
Men det gör ingen skillnad. Min slutsats står fast: jag kan inte minnas en vackrare höst. Och då har vi november bara runt knuten!
Fast säg för all del inget till mina pelargonior på balkongen. De har inte en aning. Blommar för fullt, med många knoppar!

UPPDATERING: Skulle bara ta en sväng och säga hej till mina pelargonior. Och vad upptäcker jag då!? Jo, årets första – och sista – krasseblomma! Råkade hitta tre (3) krassefrön. Petade ner dem i jorden någon gång sent i augusti, har naturligtvis noterat att de grott, redan det en överraskning. Men en blomma! Det är ju sensationellt! Det blir ingen mer, förstås. Jag lovar att inte klaga!
Länge leve hösten!

Copyright Klimakteriehäxan

Tisdagstema FYRFOTA

Våra fyrbenta vänner är många, så gott som undantagslöst urgulliga och varelser som ofta lockar fram ett leende hos människan. Men alla kan eller vill inte ha vare sig hund, katt, hamster eller kanariefågel hemma. Inte ens fiskar, trots att de är tysta och vackra att se på. Fast det är ju det där med att städa akvariet! Och så måste även guppies ha tillsyn om husse och matte drar iväg på en månadslång kryssning till Karibien. Eller så.

Vi har inget husdjur, eftersom fruktflugor och vilsna humlor inte räknas till den kategorin. Vilket betyder att jag, till skillnad från otaliga andra bloggare, inte kan ta till ett foto på en familjemedlem när tisdagstemat är FYRFOTA, som det är idag.

Så kommer jag på något som nästan är en gåta. Nämligen: hur många fötter har egentligen en gunghäst? Fyra till att börja med, förvisso, men eftersom de sätts ihop på två medar kanske de helt enkelt ska betraktas som tvåfotade? 

Ni kan fundera på gåtans lösning medan ni betraktar min lilla guldkantade gunghäst, som är en brosch gjord i keramik, en present från en väninna.

Sällan använd, det ska erkännas, men nu hade jag ju bruk för den!

Fast hur många fötter den har, det är frågan!

Copyright Klimakteriehäxan

Ledigt – och tid att läsa

De är lediga från skolan i dag, ungarna. Lediga hela veckan. Det brukar kallas höstlov, men har i år fått en ny etikett: Läslov.
Idén lanserades på Bok & Bibliotek i september och projektet har uppenbarligen fått en rivstart. Barn ska under de här dagarna inspireras att läsa mer, läsa för nöjes skull, läsa med lust, gilla skrivande. De har ju faktiskt inga läxor för tillfället!

Många parter har kunnat enas för detta ädla syfte. Här finns lärare, idrotts-och elevorganisationer, företag, bokförlag, bibliotek och andra kulturinstitutioner. Och på onsdag, mitt i läslovsveckan, blir det "Lilla bokbytardagen". Programförklaringen lyder: "Ta med en bok när du går hemifrån och byt med någon annan, var som helst, när som helst!"

Det kan aldrig sägas för ofta, inte upprepas tillräckligt många gånger: du har aldrig läst en bok i onödan, oavsett innehåll, kvalitet, inriktning. Man lär sig något varenda gång, hela livet,om så bara ett enda litet nytt ord! Därför är det så viktigt att vi ger våra barn nyckeln till den litterära skattgömman. Förser dem med böcker redan på pekboksstadiet, läser högt för dem, visar dem rolig läsning när de själva behärskar bokstäverna och "knäckt koden".

Behöver jag säga varför? OK: här några anledningar. De får kunskaper, de får insikt i hur andra människor har det, de möter nya miljöer, nya känslor. Och de får ett ordförråd, ett rikare språk. Så småningom kan de också läsa på andra språk än modersmålet, också det värdefullt.
Kära barn, läs en bok!

(Det finns en bra bok som jag skrivit och som du skulle kunna fundera på, det är ju snart jul! Klicka på omslaget till "Dela lika" härtill vänster eller på länken! Läs recensioner, omdömen! Köp den, enklast och billigast, på nätet!)

Ingen bra bild rent tekniskt, jag vet. Men nog är det härligt att även en uppochnervänd bok fängslar! Fast det tog inte lång tid innan hon började vända böckerna rätt ...

 Copyright Klimakteriehäxan

CITAT om slipsars betydelse

"Slipsen måste få sitt rättmätiga erkännande 'som en del av Europas kulturarv, identitet, kommunikation och design, med målet att bevara och säkerställa ömsesidiga förbindelser européer emellan och deras förbindelser med hela världen'.”

-Fjorton ledamöter av Europaparlamentet har enats om att föreslå en EU-gemensam "Slipsens dag". Ärendet drivs framför allt av kroater, som anser att slipsen föddes i deras hemtrakter, men också en svensk parlamentariker tycks stötta resolutionen. Du kan läsa mer om detta i SvD, där historien förses med (den ironiska) kommentaren: "Såpass. Tja hur skulle vi kommunicera med varandra och hela världen om det inte fanns en slips som kunde 'säkerställa och bevara' dialogen?" Ack ja. Har de inget viktigare för sig i Bryssel? Man måste undra.

Nyheter och ansvar

Hur mycket behöver en vanlig nyhetskonsument veta om ett begånget våldsbrott? Hur många detaljer? Hur många gruvliga fakta? Hur väsentligt är det om gärningsmannen heter Pelle eller Muhammed, offret Fadoumeh eller Stina?

Var går gränsen för vettig information och ohälsosam nyfikenhet? En nyhet ska, för att platsa i ett seriöst sammanhang, vara sann, det är det första och självklara kriteriet. Den ska också vara intressant och relevant för många. De två senare kraven är inte alltid lika lätta att definiera. Därför blir det också olika resultat beroende på vilket massmedium man väljer att få sin information från.
Som journalist har man ...

Läs hela texten på News55, kommentera, dela gärna!

Copyright Klimakteriehäxan

Lördagstema OMSTART

När lördagstemat är OMSTART tänker jag på miljö och återanvändning. Vi slösar ju för mycket med våra råvaror, vi omsätter alltför sällan gammalt i nya former, nya produkter.

Vilket ger mig anledning att än en gång ta mina bloggläsare med till Liljevalchs och den fantasieggande utställningen "Utopian Bodies – Fashion Looks Forward".
Scrolla så hittar du mina tidigare inlägg därifrån!

Därifrån kommer klänningen Inertia (ungefär "tröghet" på svenska) som skapats år 2009 av britten Hussein Chalayan. Han har återanvänt gummi som gjutits till något han valt att kalla en vår- och sommarklänning ... verkar lite väl lufttätt i min smak, men det finns ju flickor som alltid fryser, även på sommaren ...

En omstart för diverse material blev det också i skapelsen nedan, i barnstorlek. Men här hittar jag inte något namn på upphovspersonen. Kreationen kan kanske ge någon annan händig människa inspiration till lite återanvändning, ja omstart?

(Ännu mer återvinning och omstart bara ett par inlägg ner här på bloggen - då gäller det farfars fiol!)

Andra bloggare som kan tänkas leverera ett lördagstema:  Anki, Anna, Birgitta, Gnuttan, Helena, Karin i St-holm, Livsrummet,  Musikanta , Olgakatt , Pettas , Pysseliten, Tove, Ulla.

Copyright Klimakteriehäxan

Att gilla läget

Den som EVENTUELLT får lust att klaga på hösten behöver bara jämföra bilderna.
Höst – övre fotot. Sol, färger, vindstilla.
Sommar – nedre bilden. Grått, blött, ruggigt. Glassgubben försöker gömma sig bakom en trädstam, trots att han bör tåla en dusch, han är ju av plåt!

OK, i storstaden. Och OK, det är inte kul när regnet vräker ner på landet heller ... och OK, jag vet att inte det går att göra särskilt mycket åt vädret.
Bara att gilla läget.
Det är det jag ägnar mig åt nu! Ännu en strålande höstdag!

Copyright Klimakteriehäxan