Barnsligt

Tisdag och därmed dags för en tisdagstrio som man hämtar i bokhyllan, sin egen eller bibliotekets eller kanske digitalt. Det är Ugglan som bestämmer temat, och denna gång lyder det så här: Ett barn blir fött (födelser, graviditet, barn & bebisar).

Det är väl helt omöjligt att förbigå den epokgörande "Ett barn blir till" av Lennart Nilsson, fotografen som hjälpte oss att titta in i våra allra minsta beståndsdelar och dessutom lät oss följa en hel graviditets utveckling. En internationell succé, självklart, och fortfarande en suverän present till dem som nyss fått veta att de väntar sitt första barn.

Cecilia Hagen skrev för väldigt länge sedan "Mamma bit för bit" och jag skrattade gott och hjärtligt. Nu vet vi dessutom vad det blev av grabben hon försökte få att äta köttbullar genom att peta in dem genom brevlådan: den i tv allestädes närvarande Jonatan Unge, som stundtals är minst lika rolig som sin mor. Det var kanske goda och närande köttbullar.

Anna Wahlgren var en mycket produktiv författare, men det är "Barnaboken" från 1983 som gjorde henne till den uppfostringsguru hon blev. Vi köpte den självklart när vi väntade barn, 1986. Hon avled i förra veckan efter ett dramatiskt liv, med nio egna barn, många män och en hel del ståhej kring sin egen person och sin familj. Men man kan nog räkna med att "Barnaboken" lever vidare, även om den också kritiserats en hel del.

Uppdatering: inser att jag märkligt nog glömde en fantastisk skildring av vad ett barn kan göra med en förälder. Tänker naturligtvis på "Kejsarn av Portugallien" av Selma Lagerlöf. Otroligt bra, rakt igenom.

Copyright Klimakteriehäxan

Jo jag tänkte på en sak ...

 ... att man alltid måste hitta ett svalt hörn av kudden innan det går att somna om.

Jag tänder ett ljus ...

Inte vet jag om någon därute ser att jag skaffat en "höstskylt" till köksfönstret. Men det har jag. Tänder det levande ljuset när det drar ihop sig till middagsdags. Gillar skimret i glasrutorna medan himlen mörknar. Inser dessutom att det snart är dags för "Tänd ett ljus och låt det brinna", superhitten som kanske är en jullåt men som måste kunna åberopas även i oktober, särskilt ett år som detta. Här mer av texten:

På radion sjöng dom om fred på jorden / Jag ville tro dom slitna orden / Tänd ett ljus för allt du tror på / för den här planeten vi bor på /Tänd ett ljus för jordens barn / Låt aldrig hoppet försvinna / Det är mörkt nu / Men det blir ljusare igen!

Dagens andra bidrag till den numera traditionella Skyltsöndagen är ju en "riktig" skylt. Tyvärr råkade den bli oskarp på min bild men när jag gick tillbaka för att ta ett nytt foto var den borta. Kanske stals den av någon som ville sända ett inte alldeles subtilt budskap till någon?

Hamnade den månne innanför ytterdörren som en välkomsthälsning till någon som är borta hemifrån alldeles för många kvällar? Bara fantasin sätter gränserna om man vill skapa en historia ... ibland kallas det för att killgissa, alltså att man uttalar sig tvärsäkert om något man inte har en susning om!

Fler skyltande bloggare har BP listat här, bara ett klick bort kanske du hittar några riktiga höjdare!

Copyright Klimakteriehäxan

Sångtext Triad

Veckans mening – om att mista sin mamma

Årets mottagare av Nobelpriset i litteratur, franska Annie Ernaux, miste sin mamma i demenssjukdomen Alzheimers. Boken "Kvinnan" (Une femme), som kom att bli hennes genombrott som författare, handlar om moderns liv och därmed också om inledningen av hennes eget. Som vi alla som förlorat en närstående vet kan saknaden ta sig olika uttryck, och här bevisas än en gång att demens blir också den anhöriges sjukdom. Jag plockar upp Veckans mening, i Skriv-Roberts efterföljd, i slutet av den här tunna men fina lilla boken (som nyss också fanns att lyssna på som radioföljetong men den försvann fort).

Det var hon, och hennes ord, hennes händer, hennes rörelser, hennes sätt att skratta och gå, som förenade den kvinna som är jag med det barn jag en gång var.

Ser till min milda förskräckelse att veckan har nummer 40. Jag är visserligen
lätt allergisk mot veckonummer (vad är det för fel på datum?), men tvingas
 inse att bara tolv återstår detta år. Bäst att njuta av höstens färger så länge
det någonsin går!

Copyright Klimakteriehäxan

På gång

Det blåser rejäla höstvindar utanför mina fönster, och nu har man fått lära sig att det är bra, för då går elpriset ner ... Tänk hur det kan bli! Att det är sån fart på luften gör att den där promenaden jag hade tänkt ta känns mindre lockande, men kanske övervinner jag min skepsis. I väntan på det plockar jag upp Elisa Matildas fem fredagsfrågor som denna gång handlar om att gå:

1. Var gick du senast en promenad? Längs Årstaviken, runt Reimers holme och tillbaka hem igen. Tar ofta den svängen, gillar grönskan och närheten till vattnet. Se bilden!
2. Vad har du för vardagsskor? På sommaren Ecco-sandaler. Nu inga bara tår, byter lite efter vad jag har för kläder. Ibland blir det förstås gympaskor.
3. Hur många steg ungefär går du en vanlig dag? Jag har aldrig satt igång stegmätaren i mobilen, det är nog någon sorts protest. Men vet att jag åtminstone vissa dagar klarar det där magiska 10 000-strecket.
4. Är du den långsamma eller snabba i gångtrafiken? Förvånansvärt snabb, har jag insett. En granne slog sällskap med mig härom dagen, klart yngre än jag. Efter en kort bit konstaterade han med en liten flåsning att han behövde lägga i en annan växel för att hänga med!
5. När är du som mest aktiv? När jag tränar pingis. Nittio minuter, två gånger i veckan, full fart. Många steg. Och det är roligt!

Copyright Klimakteriehäxan

Kokböckerna som överlevt

I den moderna almanackan har i princip varje datum en underrubrik, dagen har fått en "extra etikett" (ibland till och med flera). Den 4 oktober infaller exempelvis kanelbullens dag.

Så här skriver Mia i bokhörnan i veckans helgfråga: Bakade ni kanelbullar i tisdags? Jag gjorde det inte men ni kanske har tips om en bra kokbok?

Svaret är nej. Det där med bakning har aldrig varit min starka sida när det handlar om köksarbete. Visst vet jag att mammor "ska" baka bullar, men just mina barn råkade inte få den sortens mamma. De gånger jag bakat (för jo, det har ju hänt) har brödvarianterna jag åstadkommit visserligen gått åt rätt snabbt, men några mästerverk á la riktig konditor har det inte blivit.

Nu hampade det sig ändå så att jag åt en kanelbulle i tisdags, en liten en som man faktiskt blev bjuden på till kaffet av krogen där jag åt lunch den dagen! Annars hade jag förmodligen stannat till och köpt några på vägen hem. Det lär säljas inemot nio miljoner kanelbullar i Sverige den 4 oktober, och då har man inte koll på hur många hembakade vi tuggar i oss samtidigt. Finland har för övrigt också infört kanelbulledag samma datum.

När jag nu bekänt att jag sällan, ja nästan aldrig, bakar, så kan det ju verka lite märkligt att jag ändå har, trots hård utrensning i kokboksförrådet, mitt exemplar av "Sju sorters kakor" kvar. Tänker att OM jag någon gång får för mig att försöka så är det den man ska konsultera.

Annars blir det mest Anna Bergenströms kokböcker jag bläddrar i, de överlevde också utrensningen, mycket tack vare de väldigt fina fotografierna, tagna av Annas dotter Fanny. En annan jag inte kunnat skiljas från är "Hej mat" av Britt Sandquist-Bolin. Den kom ut 1972, jag tror att jag fick den då och i dag är den gulnad, fläckig, sliten och hoptejpad i ryggen, för den har jag verkligen använt innan Google konkurrerade ut den klassiska sortens receptsamling.

Omslaget till kokboken från 1972 är en tidsmarkör som heter duga: Kolla in skinkburken!
 När såg man en sån senast? 

Copyright Klimakteriehäxan

Tänk att hon fick det!

Tänk att det blev Annie Ernaux! Äntligen fick man bli glad över ett Nobelpris i litteratur igen. Det var 12 år sen sist, den gången var det en annan av mina favoriter, Mario Vargas Llosa, som Svenska Akademien lyfte fram.

Jag behöver ju inte upprepa min förtjusning, skrev om henne (bland andra) så sent som i går och har nämnt henne här på bloggen ganska flitigt dessförinnan. Funderade ett ögonblick på att ta mig till närmaste bokhandel för att inhandla "En flickas memoarer" (Memoires d´une fille) som ska finnas i pocket, men avstod. Antar att befintliga ex var sålda på en halvtimme eller så, vilket betyder att jag var för sent ute.

Får fortsätta leta efter "Åren" som jag uppenbarligen lagt på något "bra" ställe. Men jag ska läsa memoarerna också, de trycks säkert på nytt redan i morgon eller så. Kan misstänka att monologen "Kvinnan" som en gång gjordes med Meg Westergren (premiär 1992) kommer att dyka upp också inom kort. Ernaux var dessutom gäst i senaste Babel, bra tajmat!

Den som eventuellt inte stiftat bekantskap med Annie Ernaux' författarskap redan är bara att gratulera. Fast största grattiset går förstås till henne själv!

Copyright Klimakteriehäxan

Jo jag tänkte på en sak ...

 

... att fruktflugor är riktigt hemska djur trots sin ringa storlek.

Tack för jobbet, alla lärare!

Bild från Google.

När jag var liten sa välmenande tanter och farbröder att jag borde bli lärare när jag blev stor, jag som var så duktig i skolan! Själv kände jag aldrig minsta lust till yrket, och när jag så småningom i väldigt ringa omfattning undervisade elever (de var jämngamla med mig!) insåg jag snabbt att jag saknade all dragning till pedagogiska övningar. För lite tålamod, för många problem, helt enkelt.

Men när jag nu ser att i dag är Internationella lärardagen vill jag gärna påpeka att jag är otroligt tacksam över att en massa andra människor inte fattade samma beslut som jag en gång gjorde. Vilken enormt viktig uppgift lärarna har, och hur svårt det är!

Samtidigt hör jag hur man i skolarbetet i dag tyngs av mängder av administration, blanketter som ska fyllas i på längden och tvären, formella möten om allt möjligt. Lägg därtill att oro i samhället i stort tränger in i klassrummen, ordet "skolskjutning" som för några år sedan var helt okänt sänder i dag kalla kårar längs ryggraden.

Påminns också om en amerikansk tv-serie, "Boston Public", som framför allt jag och Sonen tittade på när det begav sig, kanske tjugo år sedan nu. Där hade en kvinnlig lärare en gång en replik som satte sig för evigt i mitt minne. Det handlade om en stökig unge som aldrig gjorde som han skulle i plugget. 
-Jag är faktiskt bara hans lärare, sa hon med en suck, det är hans mamma och pappa som ska sköta föräldraskapet!

Idag jobbar Sonen i skolvärlden sedan flera år tillbaka och trivs i rollen, även om han inte är lärare rakt upp och ner. Men jag tror att han gör en bra och viktig insats. Alla som jobbar i våra skolor, på alla nivåer, ska ha mängder med tack, respekt och beröm!

Copyright Klimakteriehäxan

Prisvärt?

Det är dags igen. I morgon är den här, oktobertorsdagen som kan komma att totalt förändra en författares liv. Efterom Svenska Akademien håller sammanträde och fattar Beslutet: Vem får årets Nobelpris i litteratur?

Just så lyder också veckans kulturfråga från Enligt O, och visst kan man roa sig med att gissa – tror aldrig att jag gissat rätt förr, så chansen till en femetta i dag är förstås än en gång tämligen låg.

Mina gamla favoriter är väl hopplöst ute ur leken ... jag tänker på Joyce Carol Oates och Margaret Atwood. En ny favorit, Chimamanda Ngozi Adichie, är antagligen för ung än så länge. Sak samma med Jennifer Clement. (Jo, jag vet att jag är tjatig!) Men visst är det dags för en kvinna (jo jag vet att könstillhörighet egentligen inte hör hemma i diskussionen men ändå)? Fast det blir förmodligen en manlig författare, en som jag inte läst eller kanske inte ens hört talas om ... (jo jag vet, det behöver naturligtvis inte vara dåligt alls!)

Kastar en snabb blick på några listor över pågående vadslagning och ser till min förtjusning att franska Annie Ernaux ligger högt på flera. Det har hon gjort förr, återstår att se om något händer denna gång. Henne gillar jag, (det syns tydligt här på bloggen) alltsedan jag hittade "Sinnenas tid" (Passion simple) på bokrea för många år sedan och köpte den, mest tack vare omslaget. Gillar ju äpplen ...

Har läst flera av hennes titlar, en till och med på originalspråk men det var för svårt, det gör jag inte igen! Just nu har jag ägnat en timme av mitt liv åt att leta efter mitt ex av "Åren" (Les Années) som jag köpt och som ligger här någonstans, frågan är bara var? Den ska jag läsa oavsett om Ernaux får priset eller ej.

På listorna finns också Karl-Ove Knausgård. Men hallå, det är väl ändå inte tänkbart? Eller??? Salman Rushdie vore däremot ett mycket intressant val. 

Copyright Klimakteriehäxan 

Veckans Wisti (13)

Från utställningen "Så långt näsan räcker" i Stockholms konserthus sommaren 2022.
Kent Wisti är präst, konstnär och satiriker. Ur presentationstexten till utställningen:
"Wistis satirteckningar ger oss en tillspetsad bild av rådande normer och värderingar,
och får oss att tänka ett steg längre. Han är orädd och rebellisk och väjer inte för svåra
 och känsliga frågor." Och han är bra, tycker jag.

 

Ack nej! Fast jo då ...

Negation i titeln (inte, icke osv.), det är temat för veckans tisdagstrio som Ugglan enväldigt regerar över. Då hamnar jag hos Jan Guillou! Tre romaner, publicerade 1992, 2008 och 2014 passar här: "Men inte om det gäller din dotter", "Ingen mans land" och "Att inte vilja se". 

Sägas bör att jag bara läst den första av dessa tre men tyckte att den var både spännande och underhållande. Fast mest respekterar jag Guillou för "Ondskan", vid det här laget en klassisk uppväxtskildring, och "Ordets makt och vanmakt" som är hans självbiografi, med underrubriken "Mitt skrivande liv". (även "Ondskan" innehåller exempel på saker författaren var med om under sin skolgång).

Jan Guillou har fått utstå en hel del kritik genom åren, och jag vet av egen erfarenhet att han kan vara knepig att "hantera", men jag anser att faktum kvarstår: han är en riktigt tung opinionsbildare och en grymt skicklig skribent.

Copyright Klimakteriehäxan

Dagens ord 125

 KRYMPFLATION

-Det är det som händer i vardagsekonomin just nu, i tider när (i krigets spår inte minst) både råvaror och energi går upp i pris: fabrikanterna lurar oss, sina kunder, genom att minska innehållet i varuförpackningarna trots att de på utsidan ser likadana ut. Exemplen behäver man inte leta efter: plötsligt innehöll cigarettpaketen inte 20 giftpinnar utan 19, fast det var visst ett tag sedan det hände. Ett halvkilospaket kaffe väger idag  bara 450 gram. Samma sak med mûslipåsarna. Du hittar garanterat fler om du tittar noga när du plockar ur matkassen nästa gång.

Stoppa bröstcancer NU!

Det var internationella bröstcancerdagen i lördags. Jag råkade visst missa det ... men jag missar faktiskt aldrig att oktober numera är en "rosa månad". Orsakullan frågar på sin blogg om jag köper saker för att gynna forskningen mot bröstcancer, och det kan jag svara ett klart "ja" på. 

Hittills har jag dock bara köpt en blombukett, en liten del av priset för den skickar Ica vidare till Cancerfonden. Blommorna, rosa och lila, är jättefräscha! Och så har jag köpt det nästan obligatoriska Rosa bandet, fast jag inte alls är förtjust i årets upplaga (förlåt, Emma Örtlund som designat det). 

Visst kan det tyckas onödigt småaktigt av mig, men jag stör mig faktiskt på att ordet NOW! står på ena bandfliken. Naturligtvis vill vi alla att motmedel mot bröstcancer ska finnas tillgängligt, men är det något fel på det lilla svenska ordet NU?

Copyright Klimakteriehäxan

CITAT om självinsikt

 "Jag vet ju att jag är bra!"

-Tommy Körberg svarar på frågan om hur det känns att bli tokhyllad i programmet "Vilket liv!" som sändes i TV4 i går kväll. Två timmars show med både skratt och lite tårar, och så "Anthem" och "Stad i ljus" förstås. Många uppmärksammar honom i dessa dagar när han firar ett jättelångt liv på scenen, minst femtio år tror jag att det handlar om. Duktiga Renée Nyberg programleder. Finns på TV4Play.