onsdag, oktober 05, 2005

När lusen går till attack

Mina ungar har aldrig haft löss.
Det är jag otroligt glad och tacksam för. Fast det är mer tur än skicklighet, det ska medges.
Lynettes grabbar – ja ni vet Lynette i Desperate Housewives – fick löss i skolan i gårdagens avsnitt. Och Lynette fick skulden, enligt den urgamla föreställningen att barn som inte är antiseptiskt rena får löss och sedan ”smittar” resten av klassen.
Men det vore ju inte Lynette om hon inte kunde tackla problemet.
Först fram med luskammen, och sen konfrontation med den elaka morsa som kommit med den ogrundade anklagelsen.

Jag har nog fortfarande luskammen kvar där hemma. För visst hade vi lusattack på dagis. Snabbt till apoteket för inköp av den där fintandade kammen och specialshampo, som inte bara barnen utan också föräldrarna skulle använda. Äckelkänslan var påtaglig: hade vi ohyra?
Kul var det inte, men trots att jag var helt beredd på att hitta en bunt gnetter i de blonda kalufserna kammade jag bokstavligen noll.
Fasan la sig, lössen dog ut och allt var som vanligt igen.

Så småningom har jag förstått att luslarm hör till rutinen igen, mitt i vårt moderna och förhållandevis rena samhälle. I fjol såldes mer än en kvarts miljon lusutrotningsmedel på våra apotek.
Lusen borde höra till historien, men gör det alltså inte.
Min mamma har med avsky i rösten berättat om behandling med sabadillättika, en blandning av ättika och frön från en centralamerikansk liljeväxt som innehåller insektsdödande ämnen. Att få hela huvudet indränkt i den där vätskan var tydligen inte bara illaluktande, det sved ordentligt också. Och så kom skammen därtill, som ett brev på posten

Men när jag gick i skolan var det aldrig tal om huvudlöss. Så de där dagislössen kom faktiskt som en total överraskning.
I dagens Aftonblad skriver Peter Kadhammar en stor artikel om lusens nedgång och fall – och dess återuppståndelse. Han citerar Lubbe Nordströms klassiska bok Lort-Sverige och hur det blev uppror när lössen gick till attack – och hur föräldrarna vägrade skicka sina barn till skolan. Skulle det bli reaktionen i dag skulle hälften av Sveriges skolor få stänga, påstår Kadhammar. Så illa ställt är det alltså!

Och området är fortfarande minerat, det vet jag ju med tanke på min egen reaktion och många andras. Lus är skamligt, sedan kan expertisen säga vad den vill.
Fast nu verkar det som om expertisen börjat vackla.
Kanske är det trots allt vårt fel att lusen är tillbaka.
Våra ungar är för länge på dagis. Vi kammar dem inte. Barnen har fler kontakter än någonsin tidigare, när familjerna levde tätare ihop och reste mindre.

Jaha. Det ÄR vårt fel att lusen gör nya segertåg över Sverige. Och kanske också i resten av i-världen, eftersom Desperate Housewives också drabbats?
Det är bara att skämmas. Och ta fram kammen, kanske?

Copyright Klimakteriehäxan

3 kommentarer:

  1. Anonym4:51 em

    Jag tokrelaterar till Lynette! Mina telingar har haft löss. Skolan har haft epedemi efter epedemi med löss... Helt j-a hopplöst. Min yngsta har endast varit angripen en gång. Den äldsta har däremot tunnt "änglahår" och blir angripen gång efter gång. Har faktiskt tappat räkningen på antalet behandlingar. Både besvärligt, svidigt, illaluktande och DYRT!
    Har haft massor med samtal med skolsköterskan och hon är resignerad, de får inte bukt med det. Vissa föräldrar kollar inte barnen trots påpekan.... Jag är helt nojjig och kollar nästan alltid vad som finns i håret - oftast något damm men jag tror alltid att det är löss :(

    SvaraRadera
  2. Båda mina barn har lockigt hår som inte är kul att kolla. :(

    Förra sommaren hade vi löss i två omgångar. Den enda i familjen som drabbades båda gångerna var jag. Uäk, vad äckligt! Äckligt med lössen och superduperäckligt med medlet.

    Min hårbotten har fortfarande inte riktigt återhämtat sig efter den omilda behandlingen.

    Det är väl bara att förbereda sig på nästa lusdust.

    SvaraRadera
  3. Anonym8:58 fm

    Första gången mina hade löss... nä - vågar jag skriva detta? Blir kanske anmäld för barnmisshandel?
    Anyway, hade varit iväg och jobbat på hundutställning hela helgen, stod och kollade den stora när hon borstade tänderna. Vad är det som kryper i håret? Kliar det? Jajjamensan. Höll på att DÖ av äckel. Vad gör man en söndagkväll utan jourapotek (med mindre än Borås Lasaretts jour)? Jo, man tar fram Dermocan hundschampoo mot ohyra - bekämpningsklass 3 med orange varningsruta....

    Stackars barn :) Inte sjutton hjälper det heller... hundar har sina löss, katter sina specifika och vi människor har våra egna.

    Enda trösten är väl att mamman blivit coolare när hon blivit mer luttrad :)

    SvaraRadera