torsdag, augusti 14, 2008

Bättre och bättre för varje gång...

Det är något skumt med ”Mamma Mia!”.
Hur kan den där tunna historien bara bli bättre och bättre?
Nu har jag sett den i tre varianter – och den har varit bättre för varje gång!

Först gjorde vi som alla andra svenska turister i London, gick till West End och hade jättekul, sjöng med i finalen precis som resten av publiken. Vi hade familjesemester och en musikal, eller åtminstone ett teater-besök, hör liksom till när man är i den brittiska metropolen.

Så kom den svenska versionen.
En väninna fyllde jämnt, vi bjöd henne på Cirkus på villkor att vi också fick gå med. Ut på Djurgården dansade vi, upplyfta av lysande svenska texter till redan superbra melodier, på glittrande humör och med fniss i benen.
”Mamma Mia!” var helt enkelt bättre på svenska, kom jag fram till.

Och nu har jag gjort som ”alla” andra, sett filmversionen med Meryl Streep som en fenomenal Donna och tre välrenom-merade alfahannar som de möjliga barnafäderna. Bästa versionen hittills!
Det är inte ofta man sitter still i en timme och femtio minuter med ett leende på läpparna, men så var det. Salongen var fylld till sista plats – en vanlig onsdag med hyggligt sommarväder! – och det verkade som om alla var lika nöjda som jag, män och kvinnor, blandade åldrar.

Riktigt märkligt är det också, att trots att intrigen verkligen är sisådär fungerar den så att man rent av blir lite rörd vid ett par tillfällen – trots att det i mitt fall är tredje gången och inga nyheter är insmugna i manuset!
Och så kan man ana dofterna av en grekisk ö, känna det turkosblå vattnet smeka kroppen medan Meryl Streep sjunger av hela sitt hjärta (ja så verkar det!).

En kompis som också sett filmen är lika förtjust som jag.
-Jag kan rent av se om den, sa han glatt och förekom mig, för jag har tänkt samma sak.
Då är bara frågan: blir den ännu bättre då, fjärde gången?

Copyright Klimakteriehäxan

11 kommentarer:

  1. Vad jag blir avundsjuk! Jag har varken sett någon av musikal-versionerna eller bio-filmen. Jag är ABBA-fan ut i fingerspetsarna, men jag missar allt numera.
    Något jag däremot fått göra, är att se ABBA live en gång i tiden. Det var sommaren 1976 i Borgholms slottsriun. TACK mamma & pappa!
    KRAMEN!

    SvaraRadera
  2. Men filmen kan du väl gå på!!! Du kommer inte att ångra dig! Att ha sett dom live är inte fy skam annars.

    SvaraRadera
  3. Anonym3:37 em

    Ska jag känna mej dum som inte sett nån av varianterna... ännu.

    SvaraRadera
  4. Jag får väl se det som att jag har mitt roliga kvar... !!!

    När jag såg "Såsom i himmelen" var jag alldeles salig - såg om den och var lika salig. Sen hörde jag Kaj P sommarprata, och det blev bara FÖR MYCKET. Vid tredje titten på tv hemma, blev jag nästan spyfärdig av Budskapet...

    SvaraRadera
  5. Anonym4:52 em

    Filmen blir inte sämre av att man ser den en gång till...

    SvaraRadera
  6. Jag har gjort precis som du,började med att se musicalen i London,och blev stormförtjust! Såg den sen på Cirkus,och tyckte ännu bättre om den!
    Och nu har jag också sett filmen,men blev besviken..allt gick så fort! Visst Meryl Streep är fantastisk,och jösses vad hon kan sjunga! Men filmen var snabb,och jag hann inte riktigt med! Och tycker att den är bäst live på scenen!
    MEN,det hindrar mej inte för att gå och se den igen,måste nog göra det,så att jag kanske hinner med den! Och jag håller med dej, fantastiskt foto,härliga färger!
    Såvisst,man måste se den igen,kanske gillar jag den bättre nästa gång?

    Kram Susanne

    SvaraRadera
  7. Jag som såg musikalen härom dagen och tyckte att den var jättebra! Nu ska det bli av att se filmen men jag undrar just om det verkligen kan bli ännu bättre...

    SvaraRadera
  8. Anonym5:19 em

    Jag har inte sett musikalen och jag har aldrig varit någon ABBA-fan, men jag tycker filmen är i klass med "Sound of Music" och den såg jag flera gånger...

    SvaraRadera
  9. Jag har gjort precis som du. Dessutom har jag tagit med mig olika vänner som jag har visat London på musikalen när vi varit där.

    Jag tröttnar aldrig på den och just nu är det filmmusiken som spelas i min bilbandspelare.

    Visst kan hon sjunga den där Meryl och Pierce har en skön lite skrovlig röst tycker jag.
    Jag vet hur man kan komma över att filmen kändes "för kort" man köper helt enkelt DVD'n när den kommer. Sen kan man se den regngrå vinterkvällar och njuuuuuta! :-)

    SvaraRadera
  10. Tja, vet inte om jag tycker historien är tunn, jag levde mycket tråkigare liv på 1970-talet, men filmen är rolig, underhållande, man blir glad. jag ska också dansa så inför mina högstadieelever, nej, det ska jag inte....

    SvaraRadera
  11. Den filmen är rena lyckopillret! Hade inte en förväntning så långt ögat nådde när jag skulle se den och då blev ju kicken desto större!

    SvaraRadera