Äntligen har jag fått plocka en alldeles egen bukett vitsippor.
Äntligen har jag återsett stjärnhimlen när den är som allra vackrast: över Barndomslandet finns den, en rymdens gnistrande glitterkaskad vars like vi som bor i tätorter aldrig ser skymten av.
Och äntligen har det gröna börjat synas på allvar därute.
Äntligen börjar man våga tro att sista snön har fallit för säsongen.
I lönnens krona har ett fridfullt surr ersatt tystnaden som rådde (passande nog?) på långfredagen. Det är humlorna som upptäckt att de små blommorna slagit ut och bjuder på ett praktfullt vårkalas, en fest som bara en humla till fullo kan uppskatta. Och bland de där grenarna ryms precis hur många insekter som helst. Vilken tur, när nu tisdagstemat råkade vara RYMLIGT!
Förresten, ett äntligen till: äntligen kontakt med nätet igen ... men projektet Blogg 100 tog påskhelgen med sig i graven vad mig anbelangar. Får väl gå bra ändå - jag hann aldrig botanisera bland alla de andra och inte tror jag särskilt många nya besökare hunnit med att titta in hos mig heller.
 |
| Nog borde åtminstone en enda humla ha poserat framför min kamera under kalaset i lönnens rymliga krona - men tji fick jag! |
Inlägg
Den stora stjärnhimlen saknar jag också, trots att jag ser en flik av den på baksidan av vårt hus. Men... jag är ju uppvuxen i asfalten, så jag har ändå bara sett den sporadiskt.
SvaraRaderaJag tyckte det var väldigt skönt med en vardag igen, ensam hemma... maken hade semester hela förra veckan, visserligen fixade han med båt och trädgård och hängde som vanligt inte mig i hasorna, men - för att slippa äta färdigköpta pannkakor varje dag så blev det rätt mycket matlagning.
Yes! Så vacker i vår skog när jag tog mej runt slingan, tänkte säga sprang runt slingan men det kan ju vara en överdrift...
SvaraRaderaDu plockade in lite av skogens vita sippor ser jag. :-)
SvaraRaderaSå sant att det är svårt njuta av stjärnhimlen i en storstad, alldeles för mycket ljus från hus och gatlyktor.
På landet kan man se alla fjärran solar i främmande planetsystem. En skön smått hisnande känsla när mörkerseendet blir skarpare efter ett tag och antalet stjärnor ökar. Känns som man själv flyger iväg ut i rymden. ;-)
Har ett ställe som är skapligt även här i storstaden. Dit har jag ibland nattvandrat och suttit och tittat på stjärnhimlen en stund och känt mig riktigt liten i det stora världsaltet.
Tala om rymligt!
Sedan tycker jag mycket om humlor, synd att du inte fick någon på bild.
Hej, själv har jag första sippbuketten oplockad ännu, men nu finns det tillgång så det inte blir helt tomt när jag plockat en del., Den stora vitsippefrossan har dock inte infunnit sig ännu...den som väntar på nåt gott!
SvaraRaderaSå söta sippor!
SvaraRaderaBlogg 100 kanske var lite väl ambitiöst....men du försökte ju i alla fall :)
Kulsprutan