 |
| Orkins självporträtt finns med. |
Hennes bilder, alla svartvita, rapporterar om nästan hela hennes liv – hon fick sin första kamera som också ställs ut, en Uniflex (ett märke jag heller aldrig förr stött på) när hon var elva år och då kostade den 39 cent! Det är en omfattande utställning med många bilder, somliga små kontaktkopior, andra rejäla förstoringar. Som grädde på moset kan man också titta på en långfilm hon var med och skrev, regisserade och klippte: "The Little Fugitive", och det, mina bildglada vänner, det är en ren fröjd för ögat i en timme och tjugo minuter!
Storyn, om sjuåringen som rymmer hemifrån sedan han tror att han skjutit ihjäl sin storebror med leksakspistol, är briljant berättad, med få repliker. Till saken hör att detta är den första film som trion bakom den gjort! Svartvit den också (förstås), gjord 1953 och belönad med Silverbjörnen på filmfestivalen i Venedig samma år.
Utställningen om Ruth Orkin och hennes bilder stänger på söndag, så du har bara en dag på dig för att reparera om du missat den, men hör och häpna: filmen kan du se på Youtube och jag säger bara: gör det!.
Men nu får jag inte glömma att jag hittade Veckans mening där på Kulturhusets vägg, på en skylt jag faktiskt läste! Det är en mening som Skriv-Robert efterlyser för att den står ut i den text jag läst på sistone. Den är en bit av ett Orkin-citat om nyttan av att vara försedd med kamera, för "det ger massor av ursäkter att befinna sig där man inte borde vara. Man får chansen att träffa eller se folk man annars skulle missat" och hon sammanfattar:
Inlägg
Har sett utställningen i veckan. Tyckte mycket om den och de svart vita bilderna är så uttrycksfulla.
SvaraRaderaGillade veckans mening! Tänkvärd.
Visst var det en givande utställning! Hoppas du såg filmen, om inte kan du klicka på min länk och du blir inte besviken!
RaderaDet är lite dubbelt det där, med överinformation kring konst - foton och målningar etc. Jag kan föredra, utifrån vad det handlar om, de fria tolkningarna. Det kan då få utgå från vem vi är och våra egna erfarenheter, (att få reflektera) - och det är ju spännande! (Att då också få diskutera om man är i sällskap).
SvaraRaderaTänker nu även på ett så glittrigt arrangemang som Melodifestivalen, där låtskrivare och artister ska ha långa utläggningar kring meningen- och undermeningar med schlagertexterna, kopplat till personliga måenden etc. Långa utläggningar ska helst in före uppträdandet - som sen kanske man själv inte alls kan koppla i hop med de djupgående personliga förklaringarna till vad aktuell låt handlar om.
Jag kan tycka att konstnärliga uttryck även ska få vara en tyst kommunikation mellan skapare och åskådare, som blir mer spännande om de får vara tolkningsbara, från person till person.
Tänker nu på bl.a kända historiska målningar: Mystiken kring att man inte har precis detaljer klart för sig, bakom motivet - och därmed sätts den egna fantasin i rörelse.
Håller med dig - man ska ta vara på sin egen reaktion, sina egna känslor när man möter konst i olika former! Och om man som jag då struntar i att läsa de långa texterna på utställningarna behåller man ju s a s sin frihet ...
RaderaHos dig lär man sig då alltid nåt nytt. Hade heller aldrig hört talat om Ruth Orkins.
SvaraRaderaCitatet som du har hämtat från utställningen kan jag bara helhjärtat hålla med om. Så sant!!!
Visst är det bra att kunna "ta skydd" bakom kameran ibland ... kolla in filmen, du får inspiration till nya bilder att ta med din egen kamera!
Raderajag håller med dig, men inte med Ruth Orkin. jag missar utställningen med en dag, men filmen kan jag ju se i alla fall. gillar svartvitt
SvaraRaderaSynd! Det var ju på vippen att jag också missade den. Man blir hemmablind, det finns så mycket att se men man är för dålig på att hålla koll.
RaderaTänk att vi är uppväxta under en tid då alla filmer vi tittade på på TV var svartvita. Det kan du berätta för dina barnbarn!
SvaraRaderaOkej, då köper jag ingen hund. Det får bli en kamera istället. Den behöver jag inte gå ut med sent på kvällen i regnet ;)
Vänta bara, snart kommer den dag då någon "uppfinner" svartvit film igen!!!!
RaderaSkönt att slippa gå kvällspromenad i regn. För att inte tala om att slippa gå ut klockan 7 på morgonen!
Svar: Franskan liksom tyskan efter nästan sju år i München på 1970-talet är i stort sett borta. Tyvärr. Men jag tror att om jag skulle åka till länderna än längre tid skulle språken väckas till liv igen. Det gäller ju att praktisera språk. Språkkunskaper är färskvara. Så är det bara.
SvaraRaderaFärskvara, förvisso. Det är ju helt enkelt omöjligt att hålla ett språk man sällan eller aldrig använder vid liv! Tyvärr.
Radera